Om mångkultur och respekt
De senaste dagarna har en ny rasism- och mångkulturalismdebatt tagit fart i Finland. Debatten uppstod efter att den finländska politikern Olli Immonen uttryckte sina rasistiska åsikter öppet på Facebook. Vid det här laget vet ni säkerligen att det finns ett antal saker som får mig att se rött. Ni vet också att en av de sakerna är rasism. Jag tycker ärligt talat synd om personer som Olli. De verkar ju ha missat någonting som, enligt mig, är alldeles fundamentalt i det mänskliga livet. Omtanken. Respekten. Empatin. Ett liv utan empati vore mycket märkligt att leva och jag hoppas att Ollis inskränkta bubbla snart spricker.
Jag har växt upp i samma land som jag är född i, men Alisa Plavsic som kom till Finland som flykting från ett krigsdrabbat land har nyligen skrivit ett blogginlägg om hur det är att växa upp i ett främmande land. Det tycker jag att alla ska läsa och begrunda. Jag har själv vänner med otroligt varierande kulturell bakgrund. Många av de mest öppenhjärtade människorna jag känner har kommit till Finland som invandrare eller flyktingar. Det gör dem inte till bättre eller sämre människor än någon annan, men däremot betyder det att de har en annan bakgrund än jag själv har. Och trots att vi har olika bakgrund, bagage, kultur, religion eller hudfärg kan vi ändå mötas och respektera varandra. Mångkulturalitet är en rikedom.
I Helsingfors ordnades en stor demonstration för mångkulturalism och mot rasism i tisdags. Nästa veckas söndag, den 9 augusti, kommer en motsvarade demonstration att ordnas av Ungdom mot Rasism i Vasa. Enligt informationen blir det en parad med positiv och avslappnad stämning. Toppen, tycker jag! Vi måste fortsätta visa vårt stöd för ett öppet och mångkulturellt samhälle där alla människor har lika stor rätt att existera. ♥
