2018-05-02 | 20:15:17

Valborgshelgen

Efter en lång och kall vinter blev det äntligen vår. Valborg! Första maj! Nu flyr mörkret sin kos och vi har allt det bästa framför oss: sommarmånaderna. 
 
 
Valborgsmässoafton började för min del medatt denna kille ↑ och en av hans bröder hade veterinärtid. Kastreringsdagen var kommen. Mamma och jag satte våra småkillar i varsin kattbur och styrde gemensamt kosan mot fru veterinär för att fixa båda bröderna samtidigt. Gustaf hade pipit något förskräckligt ända sedan de startade, medan Kosmos å sin sida var tyst som muren när han satt där i sin bur i baksätet av bilen. Vi tänkte att han kanske stålsatte sig för vad som komma skulle.
 
När vi kom ut ur Jepposkogarna och närmade oss Lillby smög sig plötsligt en stickande lukt in i våra näsborrar. Har de redan börjat sprida gödsel här? funderade mamma och jag. När lukten snabbt tilltog i styrka och blev till en outlidlig och mycket kännspak stank förstod vi att det inte var gödselspridning på gång... Och när stanken följdes av ett hulkande ljud från baksätet och sedan ljudet av en spyende katt förstod vi att Kosmos tystnad inte berott på nervositet... utan på ren och skär åksjuka. Vi tackade vår lyckliga stjärna för att vi nästan var framme. Om ni inte upplevt känslan av att sitta i en bil där en åksjuk katt har både bajsat och spytt hoppas jag att ni heller aldrig behöver uppleva det. Det är ingen angenäm upplevelse, för att uttrycka det milt. 😅
 
Väl framme vid veterinären fick vi börja med att reda upp olyckan, och sedan var Kosmos först ut på operationsbordet (efter att han fått en dusch förstås). Själva ingreppet gick riktigt smidigt för båda killarna, och hemresan var desto lugnare än ditresan hade varit. Inga oroliga pip i den ena buren och ingen åksjuka i den andra, utan bara två groggy småkillar som sakta men säkert började piggna till efter narkosen. Slutet gott, allting gott.
 
 
Medan Kosmos vaknade till liv igen pyntade jag huset litegrann och bakade inför kvällen. Vappen till ära skulle jag nämligen få finbesök av fyra stycken favoritbrudar. 
 
 
Vid sju kom Sara, Mimmi, Cila och Madde över, och så högg vi in på tacopaj och sallad medan samtalsämnena avlöste varandra. 
 
 
Timmarna bara rusade iväg, och efter att Mimmis hemlagade mjöd och mammas hembakade munkar var förtärda var det dags att förflytta sig till jacuzzin. Där satt vi sedan och bubblade tills vi var skrynkliga som ett gäng russin. Eller skrynkliga som de åttioåriga tanter vi stundtals kände oss som när vi hundra gånger hellre spenderade vappen i hemmets lugna vrå än ute i något stadsvimmel. Ibland är en barn- och gubbfri kväll allt man behöver. 
 
 
På första maj kallade jobbet igen, och jag fick åka en sväng in till stan för att gå på marknadstorget med kidsen. Vi köpte tre lakritsremmar och en påse sockervadd. Sedan började det regna. 
 
Den var den valborgshelgen det. Vad har ni andra haft för er?

2018-04-01 | 16:29:00

Sandstrand, korallrev och gassande sol

 
Jag drömmer mig tillbaka till Egypten. Till stranden vid Röda havet, där solen gnistrade ovanför korallreven. Till temperaturer över trettio grader, när det bara var skönt att det blåste och fläktade lite ibland. 
 
Ni har ju redan fått hänga med på de första dagarna vid Three Corners Fayrouz Plaza Beach Resort i Marsa Alam, och idag tänkte jag ta er med ner till stranden. Som namnet säger låg själva hotellområdet alldeles invid vattnet. En liten promenad från poolområdet ner genom trädgården tog en ut till stranden, där parasollen och solstolarna stod och väntade på en. 
 
Det var riktigt lyxigt med en lång privat hotellstrand, där det alltid fanns lediga solstolar att lägga sig i. Invid stranden fanns omklädningsrum, toaletter, en liten butik som sålde snorkelutrustning och en restaurang där det serverades lunch och mellanmål när man blev hungrig. Vi åt lunch i strandrestaurangen de flesta dagarna, för vi spenderade oftast förmiddagarna på stranden och förflyttade oss sedan till poolområdet efter lunchen. 
  
 
Från stranden gick det en lång brygga rakt ut. Det fanns nämligen korallrev överallt, så även om det var långgrunt gick det inte att gå ut i vattnet från stranden för att bada. Gick man däremot ut på bryggan fanns det en stege ner i vattnet halvvägs ut och sedan två stegar till längst ut på bryggan. Vi badade enbart vid platsen som var halvvägs ut på bryggan, för längst ut var det mest dykare och snorklare så det kändes som om man trillade i vägen där. 
 
Vi var lite fascinerade över att man fått bygga ett hotellkomplex alldeles invid ett vackert korallrev så här, men det märktes att personalen var måna om att bevara korallrevet. Överallt på hotellområdet fanns det skyltar som förklarade att man inte får röra eller skada korallrevet på något vis och personalen på bryggan verkade ha bra koll på dykarna.  
 
 
Jag har aldrig sett korallrev tidigare, men det var otroligt vackert. Jag ångrar lite att vi inte lånade snorkelutrustning och testade att snorkla, för man lär ha kunnat se både sköldpaddor och sjökor i vattnet längst ut på bryggan. Längre in mot stranden simmade alla möjliga sorters färggranna fiskar som såg ut att ha kommit direkt ur Hitta Nemo-filmen.
 
 
Jag skulle inte tveka att åka tillbaka hit. 
 
 
Vi låg mest och bara tog det lugnt, läste våra böcker och njöt av solen. Jag vet inte när jag senast hunnit läsa så många böcker som under den här resan. Semestersaldot blev fyra och en halv bok för min del! 
 
Det enda som lite drog ner på stämningen var försäljarna som envisades med att komma och störa en när man låg och solade. De bjöd ut allt från massage och fiskspa till fyrhjulingsutflykter. Och trots att man tackade nej på förmiddagen kom de tillbaka till en på eftermiddagen och gjorde nya övertalningsförsök. Vissa var ihärdigare än andra, och efter ett par dagar blev vi så irriterade på dem att vi inte ens orkade vara artiga när vi tackade nej längre. Hur svårt kan det vara att förstå att man bara vill ta det lugnt egentligen? Eftersom vi var de enda finländarna på hela hotellet (och troligen var vi också blekare än alla andra till och med den sista dagen på resan...) kom alla försäljare ihåg oss efter att de pratat med oss och hojtade glatt "Hello Finland!" varje gång de såg oss. 
 
När vi fyllde i en feedbacklapp och skrev en liten rad om de ihärdiga försäljarna som inte accepterar ett nej blev vi uppringda till hotellrummet dagen efter. Personalen tackade för feedbacken och meddelade att vid handduksutlämningen kan man även få en röd liten flagga att fästa på sitt parasoll när man solar ifall man vill vara ifred från försäljarna. Det kunde de ju ha meddelat tidigare, men det var tydligen en information som man fick enbart om man uttryckligen klagade. Lite knäppt. Men det räddade hur som helst oss från tjatiga försäljare de sista dagarna. 
 
 
Ibland hämtade vi någon svalkande drink från strandbaren och en dag brände jag mina fötter i solen och fick ha dem inlindade i en scarf när jag solade resten av dagarna. 
 
 
När jag var yngre kände jag mig alltid obekväm på stränder och i simhallar, men de senaste åren har jag lärt mig att trycka undan de tankarna (de spökar fortfarande ibland). Varje kropp är en bikinikropp och man behöver inte se ut som en modell för att få vistas på stranden. Framför allt behöver man inte få någon annans godkännande för sitt utseende för att få njuta av att sola och bada. En kropp är en kropp, och den är bra precis så som den är. Oavsett hur den ser ut. Kom ihåg det, kompisar. ❤
 
 
En till bra grej med hotellet vi bodde på: ville man ha det lite mer avskilt kunde man även hänga på en mindre strand som gick under namnet "Relax Beach" och låg en bit ifrån den huvudsakliga stranden. Här fanns förstås ingen restaurang i närheten, men istället fick man sola alldeles ostört för det var sällan många människor här. Desto fler små krabbor var det på marken, men det är en världslig sak när man har sol och värme och lugn och ro. 

2018-03-30 | 06:31:00

12 mobilbilder från 2 veckor

Emellanåt roar jag mig själv med att skrolla genom min kamerarulle på mobilen. Det är inte klokt hur mystiska saker man fotograferar och screenshottar egentligen! Min kamerarulle består till nittionio procent av bilder på saker jag ätit, massor av selfies från exakt samma vinkel, bildbevis på lustiga saker som hänt på jobbet och foton på underliga saker folk säljer på loppis. Här kommer 12 (inte så konstiga) bilder från de senaste 2 veckorna: 
 
 
← När jag kom hem från Egypten och mötte en kattbebis som inte var någon bebis längre. 
En dag när jag bjöd sambon på plättfrukost. OBS! Katten på bilden är också en sambo, men ej den sambo som åt plättarna. 
 
 
← En lördag när den plättätande sambon och jag skulle på kalas.
→ Sir Albus Hans Martin. Han var inte kalasbarnet för kvällen, men hade som ni kan se humöret på topp ändå.
 
 
← En söndag när vi gick på Byarevyn i Oravais. Revyn var ännu roligare än förra året (silvervattenssketchen var min favorit!), men jag kände mig som en gammal tant när jag inte hörde ett skvatt av vad ungdomarna sjöng. Revygänget får full poäng om de har mikrofoner nästa år. Eller bara sjunger högre.
→ En skeptisk katt och mindre skeptisk hund. 
 
 
← En kväll när sambon och jag for på spontandejt till FAF. 
→ Årets påskpyssel på jobbet. Syntolkning: det ska föreställa en kyckling och en hare. 
 
 
← Ett annat revybesök. Denna gång i Vörå, där sångerna var klockrena och ljudet och ljuset på proffsnivå. Vörårevyn brukar dock ha en tendens att ha för många gubbiga snuskskämt, och skämten i år var på lägre nivå än någonsin. Och hade knappt någon lokal förankring alls. Till och med Singel-Stefan gick över gränsen. 
→ Tortillamiddag. Kan det bli bättre?
 
 
← Det är vår bestämde jag för någon dag sedan, och drog på mig både bomberjacka och skepparmössa. "Mitä tuo on?" var den skeptiska reaktionen från ungarna på jobbet. Jag tänkte rocka denna mössa i vår, så de får så lov att vänja sig.
→ När man nyss städat och katten visar sin uppskattning genom att välta ut kattmaten. En klassiker.