2018-09-02 | 21:50:41

Välkommen september

 
September kom och det blev officiellt höst, till och med enligt skolböckernas årstidsindelning. I år hade vi verkligen turen att få en så varm och fin augustimånad att det knappt är klokt – en hel månad med sensommar när den är som bäst! Något annat som knappt är klokt är att månadsskiftet innebär att jag redan hunnit jobba en hel månad på nya jobbet... I den här farten är ju mammaledigheten snart här!? 😱
 
 
Idag gick vi in i gravidvecka 24. Sambon och jag hade dejtkväll i Jakobstad i fredags, och på vägen dit fick vi syn på ett så fint solrosfält i Socklot. Vi passade därmed på att ta veckans magbilder mitt i solrosodlingen samtidigt som vi köpte hem ett par solrosor inför helgen. 
 
 
Orsaken till dejtfredagen var inget mindre än att sambon fyllde år, så idag bakade jag två smarriga smörgåstårtor och så bjöd vi över ett stort gäng vänner på kaffe. Fira bör man alltid göra, även fast man inte fyller något jämnt. 
 
 
Det blev en riktigt festlig helg från början till slut, för igår hade vi dessutom babyshower för en kompis hemma hos oss. Inte konstigt att helgerna går i raketfart när man fyller dem med program från morgon till kväll! Efter att ha jobbat skiftesjobb i flera år är jag fortfarande ovan med att vara ledig när "alla andra" är det, så jag tror att jag planerar in lite för mycket program av rena ivern. Nästa helg ska jag försöka ta det lite lugnare... Men först väntar en ny arbetsvecka. 
 
Hoppas att ni också haft en trevlig helg! ❤

2018-08-30 | 19:57:19

1-årsfotografering i grönsakslandet

 
Man blir ju inte mindre barnsjuk av att ha en sådan här sötnos framför kameran. 😍
 
 
Det började bli ett tag sedan jag hade en barnfotografering senast, men förra veckan fick jag packa med mig kameraväskan och min bästa fotorekvisita i form av den gamla kappsäcken till Vörå. Santeri har fyllt 1 år, och det måste givetvis förevigas med en 1-årsfotografering!
 
 
Santeri var så charmig i hängselbyxor, jussitröja och gubbkeps. 😍
 
 
Hundarna fick såklart också vara med på bild. 
  
 
Det var en glad kille som fastnade på bild i grönsakslandet, även om han var lite skeptisk till kameran.  
 
 
När Santeris pappa var i Santeris ålder hade han en precis likadan jussipaita med de traditionella röda romberna mot grå bakgrund på sig på bild, berättade Santeris mamma. En sådan liten sak kan göra mycket för att få en fotografering att bli ännu mer speciell. 
 
 
Ett riktigt charmtroll
 
 
Med de allra blåaste ögonen!

2018-08-04 | 19:20:00

Oravais färggranna folkdräkt

Imorgon är det folkdräktsdagen, och vad passar väl bättre kvällen innan folkdräktsdagen än att presentera en till folkdräkt som gått i arv i min släkt? Hittills har ni fått se Vörå folkdräkt, den blå Munsaladräkten och den mörka Munsaladräkten. Nu rör vi oss tillbaka till mina egna hemtrakter och landar i Oravais. 
 
 
Jag är ju som ni kanske vet hemma från den lilla byn Komossa, och tidigare när Vörå och Oravais var två skilda kommuner hörde Komossa till Oravais. Det lustiga är dock att den gårdsgrupp i Komossa där min hemgård ligger alltid har hört till Vörå, även före kommunsammanslagningen. Den var som en liten Vörå-ö mitt i ett hav av Oravais. Vi hamnade alltid lite i kläm mellan kommunerna, och i och med att det var närmare in till Oravais centrum än till Vörå centrum har vi från min familj till exempel gått i skriftskola i Oravais även om vi hört till Vörå församling. Vi var vöråbor i vår kommuntillhörighet men oravaisbor i vår byatillhörighet. 
 
Det märks att den där känslan av att på sätt och vis höra hemma i två kommuner samtidigt har funnits i flera generationer bakåt i min släkt. Vörådräkten som jag tidigare visade har varit min gammelfasters, och det har även den här Oravaisdräkten som ni nu ska få se varit. 
 
 
Oravais folkdräkt är lite speciell på det viset att den till skillnad från många andra folkdräkter inte består av en skild kjoldel och ett skilt livstycke, utan den är som en klänning där båda delarna sitter ihop. Den är enkel, men väldigt fin. 
 
 
Under klänningen bär man en vit skjorta med breda ärmar och på huvudet har man en röd hätta med vit spets. Kjolsäcken går i färgerna rött, grönt, gult och svart och midjebandet med tofsar är mönstervävt i vitt och rött. 
 
 
Den här dräkten som varit gammelfasters är egentligen för kort för mina 180 cm. Ursprungligen är det tänkt att en folkdräktskjol ska sluta ungefär vid vaden, eller 15 cm från marken. På många äldre bilder ser man dessutom att folkdräkterna var fotsida på sina ursprungliga ägare. Men det gör inte så mycket att dräkterna blir lite för korta tycker jag – lika vackra är de ändå!
 
 
Oravais folkdräkt (till vänster) och Vörå folkdräkt (till höger) går sinsemellan i rätt liknande färger; rött, grönt, blått, gult och svart. Båda har rött som bottenfärg och en röd hätta. Den största skillnaden mellan dräkterna, förutom att Vörås dräkt är tvådelad, är kanske förklädesfärgen. Oravais folkdräkt har vitt förkläde med röd rand medan Vörås har grönt förkläde med röd rand. 
 
 
Imorgon tänkte Cecilia, mamma, faster och jag passa på att klä upp oss i varsin av våra folkdräkter och åka på picknick till Nykarleby. Vid Juthbacka herrgård ordnas nämligen folkdräktsdagen till ära evenemanget "Vädra din folkdräkt" mellan klockan 13 och 15. Vid Brages friluftsmuseum ordnas ett motsvarande evenemang mellan klockan 12 och 14, så nu är det verkligen läge att rota fram folkdräkten ur garderoben och vädra den imorgon. Kanske ses vi i Nykarleby?