2015-07-31 | 12:20:00

Sommaren som försvann

 
Idag skiner solen, men igår låg det en tjock dimma över hela Oravais. Det var höst i luften när jag checkade ut från jobbet klockan tio. Precis som Linn skrev så finns det en alldeles speciell doft som ger associationer till höst och skolstart. Jag kan inte sätta fingret på vad det egentligen är som framkallar dessa höstkänslor (det är ju inte ens skördetid ännu), men igår var första dagen som den där höstdoften uppenbarade sig i år. Den trettionde juli.
 
Kan någon snälla förklara vart sommaren försvann? Den här sommaren går till historien som sommaren som aldrig började och sommaren då jag bara spenderade en dag på stranden. Den där enda stranddagen är också den enda dagen i sommar som jag över huvud taget har solat och badat. Jag är blek som ett lakan och har knappt hunnit gräva fram shortsen. Jag har gått med långbyxor och stickade tröjor från maj till augusti. Det känns inte som att sommaren har börjat ens, och nu är den snart slut. Hemska saker. Jag som inte ens har hunnit besöka villan.
 
Men samtidigt måste jag erkänna att det faktiskt har varit lite skönt med en sommar utan värme och sol. En sommar utan krav. En sommar då man har kunnat leva enligt konceptet jobba-sova-jobba-sova utan att för den skull få dåligt samvete. En sommar utan press på att man måste hinna med allt det där roliga som man brukar göra "varje sommar", för det har ju ändå inte gått att göra när det varit så kallt och regnigt. Jag tänker att den här sommaren har varit en paus-sommar. En sommar då det har varit helt okej att gå i dvala och inte göra någonting alls.
 
Augusti, jag är redo.

2015-07-30 | 23:02:00

En vecka i värmen

 
Sambon och jag har googlat, jämfört och dreglat i över en veckas tid nu. Jag talar förstås om semesterresor. Idag slog vi till. Om två veckor, när mitt sommarjobb tar slut, åker vi iväg på en förmånlig sista-minuten-resa till varmare breddgrader. Tjohej!

2015-07-30 | 12:38:00

Om mångkultur och respekt

 
De senaste dagarna har en ny rasism- och mångkulturalismdebatt tagit fart i Finland. Debatten uppstod efter att den finländska politikern Olli Immonen uttryckte sina rasistiska åsikter öppet på Facebook. Vid det här laget vet ni säkerligen att det finns ett antal saker som får mig att se rött. Ni vet också att en av de sakerna är rasism. Jag tycker ärligt talat synd om personer som Olli. De verkar ju ha missat någonting som, enligt mig, är alldeles fundamentalt i det mänskliga livet. Omtanken. Respekten. Empatin. Ett liv utan empati vore mycket märkligt att leva och jag hoppas att Ollis inskränkta bubbla snart spricker.
 
Jag har växt upp i samma land som jag är född i, men Alisa Plavsic som kom till Finland som flykting från ett krigsdrabbat land har nyligen skrivit ett blogginlägg om hur det är att växa upp i ett främmande land. Det tycker jag att alla ska läsa och begrunda. Jag har själv vänner med otroligt varierande kulturell bakgrund. Många av de mest öppenhjärtade människorna jag känner har kommit till Finland som invandrare eller flyktingar. Det gör dem inte till bättre eller sämre människor än någon annan, men däremot betyder det att de har en annan bakgrund än jag själv har. Och trots att vi har olika bakgrund, bagage, kultur, religion eller hudfärg kan vi ändå mötas och respektera varandra. Mångkulturalitet är en rikedom.
 
I Helsingfors ordnades en stor demonstration för mångkulturalism och mot rasism i tisdags. Nästa veckas söndag, den 9 augusti, kommer en motsvarade demonstration att ordnas av Ungdom mot Rasism i Vasa. Enligt informationen blir det en parad med positiv och avslappnad stämning. Toppen, tycker jag! Vi måste fortsätta visa vårt stöd för ett öppet och mångkulturellt samhälle där alla människor har lika stor rätt att existera. ♥