2018-03-29 | 19:50:29

När en sak leder till en annan

 
Idag skulle jag påskpynta. Det slutade med att jag storstädade hela huset. Ni vet hur en sak ibland leder till en annan? Precis så var det idag. 
 
Det hela började med att jag letade efter lådan med påskpynt i förrådet. Jag hittade den inte, men istället hittade jag några glas som behövde diskas. Jag ställde dem i diskmaskinen och sedan var processen ungefär så här: tömde diskbänken på disk → städade bänkytorna i köket  förde ut skräpet  städade skåpet under diskbänken  dammsög köket  skurade köksgolvet  satte kökshanddukarna i tvätten  satte igång en tvättmaskin  böt lakan i sängen  storstädade sovrummet → rensade garderoben på kläder att sälja/ge bort  satte igång en till tvättmaskin städade badrummet...
 
Och därifrån spårade det vidare, samtidigt som jag lyssnade på x antal poddavsnitt. Vips hade hela huset fått sig en omgång innan jag ens hade hittat påskpyntet. Jag tror att jag blivit galen! 😜
 
  
En stor orsak till att det inte känns allt för betungande att städa är helt klart vår robotdammsugare. Sambon och jag bestämde redan för flera år sedan att den dagen vi har ett hus ska vi investera i en robotdammsugare. När vi förlovade oss sparade vi presentpengarna till just det ändamålet och när vi köpte ny soffa beställde vi högre ben än standardmodellen, så att en framtida robotdammsugare skulle ta sig under den. 
 
 
Nu dammsuger vi genom att flytta Electra (ja, hon har förstås ett namn) till det rum som ska städas, sätter igång henne och stänger dörren. Sedan dammsuger hon tills hon är klar. Då tystnar hon och kör tillbaka till exakt den plats där man ställde ner henne. Så otroligt smidigt och tidsbesparande! Medan Electra dammsuger i ena ändan av huset hinner man städa och torka damm i den andra. Electra är värd sin vikt i guld. Hon städar så noggrannt ända in i hörnen, säger till när hon behöver laddas och har till och med wifi så att man kan starta henne fastän man själv inte är hemma. De enda nackdelarna är att hon inte ryms in under sängen och att katterna inte gillar henne. 😉
 
 
Nu är huset skinande rent och jag har lokaliserat påskpyntet.
 
  
Eller ja, påskpynt och påskpynt... Inte är det ju konstigt att jag knappt hittade lådan, för det var ingen låda utan bara en liten ask. Jag äger tydligen inte mer påskpynt än tre stycken porslinskycklingar och ett gäng stackars lurviga kycklingar som ser alldeles dränkta ut sedan jag vattnade påskgräset utan att först flytta på dem för ett par år sedan. De dränkta kycklingarna fick stanna i sin ask eftersom ingen har sått något påskgräs i detta hus i år, och de tre porslinskycklingarna fick stå på köksbordet. Påminn mig om att skaffa nytt påskpynt nästa år. 
 
  
En gul disktrasa får agera stand-in för övrigt påskpynt. 
 
 
Nu skulle jag gärna lägga mig bredvid denna gullnos, men det är dags att börja röra sig mot jobbet för min del. Nattskiftet kallar. 

2018-03-25 | 20:47:33

Att hälsa på hos en miniperson

 
En ny liten filur har kommit till världen. Den yngsta medlemmen i vårt kompisgäng. Idag hälsade Sara, Cila, Madde, Saga och jag på hos Mimmi och fick träffa denna dam för första gången. Lilla Eleonore med det mörka håret och den bestämda blicken. Är det inte lustigt hur bebisar har alldeles egna personligheter, fastän de är så små och nykläckta? Jag känner på mig att det här kommer bli en person med en vilja av stål. En bosslady som inte låter sig bli överkörd. ❤
 
 
När Eleonore somnade och inte längre pockade på vår fulla uppmärksamhet så drack vi kaffe, åt glass och kladdkaka och uppdaterade varandra om livet. Det är konstigt hur mycket som hinner hända i allas liv när man inte träffats på ett tag. Kafferep borde helt klart vara obligatoriska en gång i veckan!
 
 
Och den här damen, hon har redan lindat oss alla kring sitt finger. Gullisen. 😍

2018-03-25 | 12:02:00

Våffelkalas mot rasism

 
Igår spred sig doften av nygräddade våfflor på torget i Vasa.
 
När Röda korsets ungdomsutskott slår ihop sig med den internationella klubben, Vasa svenska avdelning och Vasa finska avdelning kan det inte bli annat än succé. För att uppmärksamma Veckan mot rasism ställde vi till med ett våffelkalas utan dess like igår. Fyra våffeljärn gick varma och stundtals ringlade sig kön lång mot frihetsstatyn. Amina som blev våffelansvarig tippade att saldot för dagen blev närmare 400 våfflor. 400! Det är rätt många våfflor det. 
 
Förutom att bjuda på våfflor och kaffe diskuterade vi rasism och fördomar med de som kikade förbi. Det blev på många vis en riktigt lyckad dag. 
 
 
Inte bara en utan två Reddie-hundar dansade runt och delade ut ballonger och kramar till barnen. Solen lyste dessvärre med sin frånvaro och det var lite blåsigt under dagen, men som tur hade vi en egen DJ på plats och fick skutta runt till bra musik för att hålla värmen i fötterna. 
 
 
Jag hoppas att vi kanske väckte någon liten tanke hos de som rörde sig på torget igår. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något för att ta ställning mot rasism. Ibland räcker det med att le mot människorna man möter på gatan och ibland behöver man vara den som säger "Nej, det här är inte okej" när någon av ens kompisar berättar rasistiska eller sexistiska vitsar. 
 
 
Att ta ställning mot rasism börjar dock alltid från en själv, genom att man blir medveten om sina egna fördomar och väljer att se förbi dem. Det första steget är att man vågar förändra sitt eget sätt att se på omvärlden.