2019-02-13 | 19:03:00

Balansgången på sociala medier

 
Att blogga före och under graviditeten var enkelt. Det fanns alltid något att skriva om, och det var bara jag själv som satte gränser för vad jag ville och inte ville dela med mig av. Nu som nybliven förälder med en snart-sjuveckorsbebis finns det ännu mer att skriva om, men plötsligt är det inte alls lika enkelt att blogga eller instagramma längre. Nu är det inte bara jag själv som sätter gränserna för vad jag delar, utan nu finns det ju en till person att ta i beaktande.
 
Som förälder är man världens stoltaste över sitt lilla barn och vill gärna att hela världen ska få se hur gulligt och duktigt det är. Men samtidigt vill man bara skydda det från världen och alla elakheter som kan finnas där... stänga in sig i sin egna trygga bubbla och inte släppa in några utomstående. Ni andra som har barn förstår säkert hur jag menar? Man är skörare än man var tidigare samtidigt som man är starkare än någonsin förut. 
 
Jag älskar ju att blogga om livet så som det är, att ha kontakt med er som läser och kunna kika tillbaka i arkivet. Men samtidigt vill jag inte att barnet ska behöva skämmas i framtiden över sin bloggande morsa och de bilder som finns publicerade på olika sociala medier. Det är en balansgång helt enkelt och på sistone har jag känt att jag hellre inte publicerar någonting alls än behöver tänka både en och tio gånger före jag trycker på publicera. Och ja, amningshjärnan gör ju inte direkt att man är sitt skarpaste jag heller...
 
Jag tror att det här är en övergående fas och att jag bara måste landa lite mer i allt det nya innan jag känner mig helt bekväm i närvaron på sociala medier igen. 
  
 
I övrigt rullar vardagen på. Vi går på kaffe med andra föräldrar och barn, kokar nappsoppor och vanliga soppor, går på promenader, tvättar spytrasor och byter blöjor. 
 
 
...och plötsligt har barnet börjat trivas i bärselen och med två händer fria går saker och ting hemmavid lite smidigare än förut.
 
 
Förra veckan tog vi till och med steget ur bekvämlighetszonen och packade skötväskan för att åka någon annanstans än bara till mor- eller farföräldrarna eller rådgivningen. Det kändes nästan lite kriminellt att vandra runt i Prisma med babyskyddet i kundvagnen och att rusa in till Lindex och Kappahl medan sambon och en sovande baby väntade i bilen. 
 
 
Men nog är det roligt att få komma ut bland folk i icke-babyrelaterade sammanhang mellan varven också! I lördags packade vi med oss Emmaljungan och begav oss till Botniahallen där den årliga riksskinnutställningen ordnades. Det gick hur smidigt som helst – familjens yngsta medlem sov från att vi startade hemifrån och ända tills det var dags att åka hem igen. 
 
 
Ja, och så hann vi med ett besök till rådgivningen för besiktning av både mor och dotter förra veckan också. Vi fick godkänt båda två.
 
 
Och nu trycker jag på publicera här innan jag börjar tänka för mycket igen och raderar alltihop. En liten uppdatering blev det i alla fall, även om jag i slutändan bara la upp hälften av de bilder jag från början hade tänkt. 

2019-02-06 | 20:20:00

En (skit)bra start på veckan

  
Hälsningar från babyhögkvarteret!
 
Här har vi haft en riktigt dunderbra start på veckan. Idag hade vi besök av Rebecka Hägert och hennes kamera (det ska jag berätta mer om en annan gång!) och igår hade vi premiär för mamma-babyträff hemma hos oss. Det där att träffa andra mammor med babysar i samma ålder visade sig verkligen vara ett vinnande koncept. Igår var vi fyra mamas och fem spädisar på plats, och timmarna bara flög iväg.
 
När man träffar kompisar som inte har barn blir det ju lätt att man gång på gång halkar in på barnrelaterade samtalsämnen fast man försöker att prata om annat (det är ju så svårt att låta bli när babytankarna är det enda som cirkulerar i ens egen hjärna) och man märker ju efter ett tag att ens sällskap inte finner det riktigt lika intressant att prata om babybajs och sovvanor som man själv gör. Men när alla i sällskapet befinner sig i samma situation, då får man verkligen gotta ner sig med gott samvete i bajsrapporter, amningserfarenheter, förlossningsanekdoter och magknipsfunderingar. 
 
 
Något som däremot var mindre roligt var den överraskning som väntade igår på förmiddagen. Sambon hade stigit upp tidigare – och var redan på måttligt bra humör efter att han skottat snö på gården och råkat meja sönder grannens postlåda med schaktbladet 😂 – och när vi gick ut i uterummet fann vi att någon av katterna hade tömt hela systemet på uterumssoffan. Vi snackar alltså ingen liten olycka, utan den värsta sortens dubbelolycka. Nummer ett och nummer två. Den hade spridit sig över tre av sittdynorna i soffan och ända upp på fönstret (!) där bakom. Hur sjutton en katt lyckas kissa med sådant tryck att det sprätter ända upp på fönstret övergår mitt förstånd. 
 
När vi slängt alla soff- och kuddöverdrag i tvättmaskinen, dammsugit och skurat i uterummet och gick till köket upptäckte vi snart nästa trevliga överraskning. Där bredvid skålarna med kattmat och vatten hade någon som varit väldigt kissnödig tömt hela blåsan på korkvinylgolvet. 
 
Överlag har katterna tagit det här med familjetillökningen relativt bra, men nu verkar de ha en ordentlig protestperiod. Vi kan ju säga som så att katterna var rätt billiga igår. 😅

2019-02-03 | 18:49:39

Den första månaden

 
Januari kom och gick och så gjorde även barnets första månad utanför min mage. Idag är vår lilla gullis redan så mycket som fem veckor och två dagar gammal. Det är konstigt hur snabbt tiden går fast man inte gör så mycket på dagarna. Dagarna bara flyger iväg! I början av veckan hade vi rådgivningsbesök på agendan, och efter avklarad vägning och mätning fick vi konstatera att vi inte bara inbillat oss att barnet vuxit massor den senaste tiden. Hon hade redan gått upp ett kilo från födelsevikten och skjutit på längden med hela fem centimeter! Hälsovårdaren antecknade nu 4630 gram och 56 cm i rådgivningskortet. 
 
Det är verkligen häftigt att få se hur snabbt ett litet barn utvecklas och växer. Jämför man med bilder på hur hon såg ut för en månad sedan när hon var nyfödd ser man redan tydligt hur ansiktsformen och kroppen har ändrats. Hon har blivit så mycket rundare och de små låren har nu fått såna där gulliga bebisveck. 😍 
 
 
Rutinerna börjar bli allt mer utpräglade, speciellt när det kommer till nattsömnen. När hon somnar till natten sover hon alltid minst fem timmar i sträck (ibland till och med mer!) det första passet innan det är dags för blöjbyte och amning. Sedan somnar hon snabbt om igen och sover två-tre timmar till innan det igen vankas blöjbyte och amning. Och så somnar hon på nytt. Oftast ligger vi och drar oss och myser länge på morgnarna om vi inte har något program på förmiddagen. Jag har försökt boka in alla kompisträffar och liknande till eftermiddagarna för att få starta dagarna i lugn och ro enligt barnets rutiner. Skönt med en bebis som har samma dygnsrytm som en själv! 😊
 
Den senaste veckan har hon haft rätt mycket kvällsoro när vi ska gå och lägga oss, och det är ju stundtals väldigt stressande för oss föräldrar med en bebis som är otröstlig i ett par timmar. Ibland fäktar hon med armarna värre än en väderkvarn och visar tecken på att vara hungrig men släpper bara bröstet och skriker för full hals gång på gång när jag försöker amma. Ingenting är bra, oavsett vad vi gör. Jag har förstått att det här med kvällsoro är vanligt bland bebisar i den här åldern, så vi hoppas på att det snart går över. Som tur sover hon alltid jättebra när hon väl lugnar ner sig och är ordentligt mätt, så det gäller bara att själv försöka behålla lugnet (vilket förstås är lättare sagt än gjort ibland) och ge mycket närhet när hon är orolig. 
  
 
Dagtid är hon oftast väldigt nöjd och lugn. Hon äter som en häst, sover bra på dagen (speciellt när vi gått på vagnpromenad) och är vaken och social däremellan. En riktig mysbebis. ❤
 
 
Man kunde tro att hon har bråttom att få upptäcka världen, för hon är redan stadig i nacken och ligger gärna på mage och lyfter på huvudet. Redan när hon var tre veckor och man lyfte henne över axeln för att rapa henne så lyfte hon nyfiket på huvudet och kikade runt sig. 
 
 
Idag har vi haft ett riktigt snöoväder hela dagen, så vi fick ställa in dagens planer och hålla oss på insidan istället. Med sånt här myssällskap är det helt okej det också.