2018-12-24 | 10:46:00

Julhälsningar

 
God Jul!
 
Hoppas att ni fått en riktigt fin start på julhelgen. Här tjuvstartade vi julfirandet redan igår med lunch hos svärföräldrarna, eftermiddagsglögg hos vännerna och på kvällen traditionell uppesittarkväll med julgodistillverkning hos mina föräldrar. Nu ska vi så småningom svida om från pyjamas, packa ihop våra julklappar och hoppa i bilen igen för att bege oss till dagens julfestligheter.
 
 
BB-väskan hänger med i bilen för säkerhets skull, för med fyra dagar kvar till BF vet man ju inte när bebisen behagar tröttna på magtillvaron. Jag har börjat känna av lite sammandragningar (tror jag 😅), men vi hoppas på att bebisen inte vill komma ut redan nu på julafton i alla fall även om det hade varit den bästa julklappen av dem alla. 
 
 
 
 
 
Visa det här inlägget på Instagram

Ett inlägg delat av Maria Frände (@mariafrande)23 Dec 2018 kl. 12:25 PST

 
En liten julhälsning från Sputnik, Laika och Kosmos: Det viktigaste med julen är att spendera tid med nära och kära. Ta hand om varandra. ❤

2018-09-30 | 19:20:00

Ståtliga älgar och nyfikna rådjur

Den här helgen har sambon och jag haft äran att ha mina brorsöner på besök. Storebrodern har sovit över hos oss flera gånger förut, men det var första gången som lillebrodern också fick hänga med så det var ju lite pirrigt. Men det gick så bra så. 😍 Ni kan tro att vi haft det mysigt med kojbygge, kaninskötsel, spagettimiddag, filmkväll och övernattning.
 
En av gårdagens programpunkter var att åka fyrhjuling ut till viltkameran för att kolla om det fastnat några häftiga djur på bild på sistone. Och om det hade gjort! Så här såg september ut genom viltkameran ett par hundra meter från vårt hus: 
 
 
En bussig älgtjur har varit på besök flera gånger under den gångna månaden, både dagtid och nattetid. 
 
 
Och en ännu större älgtjur likaså! Den här är verkligen ståtlig med de enorma hornen. 
 
 
Honom skulle man inte vilja stöta på under en skogspromenad. 
 
 
"Bambi!" utbrast brorsönerna när vi hittade de här bilderna på minneskortet. En fin rådjursfamilj stannade visst extra länge och betade framför kameran, så dem fanns det tjugo bilder och sju filmer på. Så fina med sina stora öron och pigga ögon! 
 
 
Tänk att rådjur är så här viga! Rådjursmamman står med kroppen riktad mot kiden men huvudet mot kameran. Uttrycket "ögon i nacken" når en helt ny nivå. 
 
 
Kiden alltså! 😍 
 
 
En annan dag har där varit någon som lite mer anonymt gått ut ur bild och någon annan som bara ger sig tillkänna med öronen i närbild. Det här filmklippet är kanske det gulligaste. 😊
 
 
En rådjursbock med horn har också gått förbi. Och... 
   
 
...likaså har en räv med stor och yvig svans slunkit förbi under nattens mörka timmar. 
 
Och det var dagens naturrapport från vildmarksbloggen i Pensala det. 😉
Här är det alltid livat må ni tro. 

2018-08-11 | 11:34:00

Två nyinflyttade gosbollar

 
Nämen, vad är det där för gullig liten rumpa som skuttar runt i uterummet?
 
 
Jo, det är ju en av våra nya invånare på gården. ❤
 
 
Jag trodde knappt mina ögon igår när storebror med familj parkerade på gården och brorsbarnen ivrigt deklarerade att de hade något spännande åt mig i födelsedagspresent.
 
 
I en bur som svägerskan Sandra lyfte ut ur bakluckan på bilen satt två stycken världsgulliga kaninungar!!!
 
 
Den ena är beige och långhårig, med jättecool frisyr och spretig mustasch. 
 
 
Och den andra är brun och korthårig, med en supergullig liten tofs till svans. Den ser nästan mer ut som en harunge än en kaninunge. 
 
 
Näst efter en alpacka är nog det här världens bästa födelsedagspresent tror jag. 😍
 
 
Kaninungarna ska få bo utomhus i en stor bur med en mysig lya att krypa in i till natten eller när de vill gömma sig, och när det blir vinter får de flytta in i garaget där det är varmt. Däremellan tänkte vi förstås ta in dem i huset för att låta dem skutta runt i uterummet, och förhoppningsvis få dem att bli riktigt tama och gosiga. Om någon erfaren kaninägare där ute har bra tips på hur man får kaniner att bli tama får ni gärna dela med er. Jag har förstått att det inte är superlätt? 
 
 
Tillsvidare satsar jag på att behandla dem lugnt, muta dem med god mat och prata mycket med dem så att de vänjer sig vid min röst. De är så mjuka och gulliga att man bara skulle vilja sitta med dem i famnen konstant, men jag vill ju inte skrämma slag på dem. 
 
 
Spana in de där öronen! Har ni någonsin sett något gulligare?
 
Nu måste vi bara komma på passande namn till de två små sötnosarna också.