2018-08-11 | 11:34:00

Två nyinflyttade gosbollar

 
Nämen, vad är det där för gullig liten rumpa som skuttar runt i uterummet?
 
 
Jo, det är ju en av våra nya invånare på gården. ❤
 
 
Jag trodde knappt mina ögon igår när storebror med familj parkerade på gården och brorsbarnen ivrigt deklarerade att de hade något spännande åt mig i födelsedagspresent.
 
 
I en bur som svägerskan Sandra lyfte ut ur bakluckan på bilen satt två stycken världsgulliga kaninungar!!!
 
 
Den ena är beige och långhårig, med jättecool frisyr och spretig mustasch. 
 
 
Och den andra är brun och korthårig, med en supergullig liten tofs till svans. Den ser nästan mer ut som en harunge än en kaninunge. 
 
 
Näst efter en alpacka är nog det här världens bästa födelsedagspresent tror jag. 😍
 
 
Kaninungarna ska få bo utomhus i en stor bur med en mysig lya att krypa in i till natten eller när de vill gömma sig, och när det blir vinter får de flytta in i garaget där det är varmt. Däremellan tänkte vi förstås ta in dem i huset för att låta dem skutta runt i uterummet, och förhoppningsvis få dem att bli riktigt tama och gosiga. Om någon erfaren kaninägare där ute har bra tips på hur man får kaniner att bli tama får ni gärna dela med er. Jag har förstått att det inte är superlätt? 
 
 
Tillsvidare satsar jag på att behandla dem lugnt, muta dem med god mat och prata mycket med dem så att de vänjer sig vid min röst. De är så mjuka och gulliga att man bara skulle vilja sitta med dem i famnen konstant, men jag vill ju inte skrämma slag på dem. 
 
 
Spana in de där öronen! Har ni någonsin sett något gulligare?
 
Nu måste vi bara komma på passande namn till de två små sötnosarna också. 

2018-08-02 | 19:08:00

Sommaren med fåren

 
Sommaren 1982 måste ha varit radikalt annorlunda än sommaren 2018, för Tomas Ledins dänga om att sommaren är kort stämmer då rakt inte i år. Idag regnade och åskade det faktiskt, men det totala antalet regndagar den här sommaren är så få att de nästan går att räkna på en hand. Det känns som att sommaren är evighetslång i år. Den började redan i maj och än lär den hänga kvar i många veckor. Det är nästan så att man börjar tröttna på värmen (men bara nästan!). Sommaren är och förblir min favoritårstid. 
 
 
Idag klippte sambon och jag lövhäcken, och det resulterade i en hel släpkärra med godsaker åt fåren. Trots att de har en stor hage att gå och beta i märks det att det börjar bli lite mindre av sådant som är ätbart i den nu, så nu behöver vi börja fylla ut med annat. I och med den torra sommaren tar gräset slut tidigare än vanligt i år.  
 
 
Lammet Lilly växer så det knakar och det märks att hon blivit mindre mammig nu och mer självständig istället. Tidigare var hon den som alltid stod tyst när de andra fåren bräkte efter uppmärksamhet eller godsaker, men nu har hon också börjat haka på kören med sitt gulliga bräkande.   
 
 
Shaun är snart lika stor som sin mamma Gull-Fia och har till och med börjat med lite baggtendenser. Ibland när man går i hagen kan Shaun komma och "mucka gräl" genom att bucka till en litegrann med böjt huvud. Som tur har han ju inga horn, och han tror nog att han är tuffare än han egentligen är.  
 
 
Fårhuset har verkligen varit tacksamt i sommar. Vi har inte fått hem plåten till hela taket ännu, men ett lager aluskate gör att det ändå är alldeles vattentätt när det regnar. Fårhusets främsta funktion den här sommaren har helt klart varit som solskydd, och många varma dagar har alla fem fåren legat och sovit inne i skuggan och svalkan i huset när man kikat in i hagen. Gull-Fia, Hjördis, Rut, Shaun och Lilly. 💕

2018-07-22 | 22:43:00

Hälsningar från trattkatten

 
Sputnik tackar för alla krya-hälsningar! 
 
Igår fick trattkatten och jag besök av Markus Bergfors från Yle. Det resulterade i en artikel på Svenska Yle, Katten Sputnik sargades av robotgräsklippare – ovanligt att det händer säger veterinär, och en radiointervju. Vill ni lyssna på radiointervjun ska ni ratta in Yle Vega imorgon någon gång mellan 8 och 12. (Förbered er på lagom mycket rådd och en salig blandning av dialekt och normsvenska.) Jag måste erkänna att jag tvekade ett tag på att ställa upp, för jag vet av erfarenhet att den här typen av uppmärksamhet inte bara genererar i trevligt bemötande utan också lockar till sig många anonyma och halvtaskiga kommentarer. Men det känns ändå bra att den här olyckan i all sin otrevlighet kan föra något gott med sig också; att göra andra mer uppmärksamma och aktsamma. 
 
Sputnik själv är på bättringsvägen och har till och med vant sig vid att ha tratten på huvudet. När vi är hemma och kan ha koll på honom låter vi honom vara utan tratten, men det brukar varje gång resultera i att han till sist försöker bita i stygnen så det känns säkrast att låta tratten vara på så länge som möjligt. Det största problemet just nu är att han varje dag vägrar in i det sista att göra sina behov inomhus på lådan eftersom han hoppas på att vi ska släppa ut honom om han bara håller sig tillräckligt länge. Den första dagen efter olyckan var vi rädda att han skulle få någon njursjukdom på kuppen, men till sist kunde han inte hålla sig längre utan gick på lådan. Stackaren är ju inte van vid att behöva vara inomhus hela dagarna, och man ser att han inte mår särskilt bra av det. 
 
I fredags var vi på återbesök till veterinären och fick utlåtande om att allting såg bra ut. Vi behöver inte ha något bandage på såret, utan det är bäst att bara låta det vara luftigt och torrt. Det är ju rötmånad nu, och överlag brukar sår läka sämre då. Som tur har vi det svalt och skönt inomhus, och de andra katterna gör gärna Sputnik sällskap när han vilar på uterumssoffan. Om en vecka ska vi tillbaka till veterinären för att plocka bort stygnen, så förhoppningsvis går allting bra tills dess. 
 
Robotgräsklipparen Bertil surrar ute på gräsmattan igen, och jag ger den en elak blick varje gång jag får syn på den. Vi hade den avstängd i tre dagar efter olyckan, och jag fick en kommentar om att man inte kan vara arg på ett "dött föremål" för i slutändan är det ju vi själva som har ansvar över att katterna är säkra. Men att vara arg på det föremål som ens katt skadat sig på, det tycker jag ändå att är en helt normal reaktion. Jag tror att alla som någonsin stött på en katt förstår att man inte kan gå runt och vakta den 24/7. Katter är självständiga djur. Och såklart vet jag rent logiskt att det inte är gräsklipparens fel att det gick som det gick (tro mig, både sambon och jag känner oss tillräckligt skyldiga som det är), men att säga att någon annans känsloreaktioner är fel är inte okej. Vi bryr oss väldigt mycket om våra djur, och det tror jag att alla som känner oss kan intyga.