2018-09-09 | 15:53:00

Mitt favoritobjektiv

 
💌 Så fina bilder! Vad har du fotat med för objektiv? Jag skulle vilja köpa ett nytt så småningom som passar just till porträttbilder. Vad rekommenderar du? Har själv en Nikon kamera här hemma. 😊
- Nadja på inlägget 1-årsfotografering i grönsakslandet
 
 
Svar: Tack Nadja! Jag har två objektiv som jag varierar mellan när jag fotograferar; ett Canon 50mm f/1.8 och ett Tamron 24-70mm f/2.8. På de flesta porträttfotograferingar och vardagsbilder använder jag 50 mm-objektivet, och det gjorde jag också på 1-årsfotograferingen som jag visade bilder från. Det andra objektivet använder jag till gruppfoton och evenemang, eftersom det inte är lika "inzoomat" så jag får med mer i bilden. Men när man fotar porträtt vill man ju att bakgrunden ska bli suddig och bara personen på bilden i fokus, så då passar 50mm utmärkt. Det passar också bra när man ska fotografera djur eller detaljer, och vill få till det där suddet i bakgrunden. Det blir alltid så fint skärpedjup med 50mm brännvidd och den stora bländaren på 1.8, och jag är själv mest förtjust i den typen av bilder. 
 
Jag kan inte säga annat än att 50mm är ett otroligt prisvärt objektiv, så det kan jag absolut rekommendera! Själv är jag inne på åttonde året med det objektivet nu i och med att jag använde det på min "vanliga" systemkamera tidigare, så egentligen vore det hög tid att uppdatera till någonting annat, men vi kommer så bra överens jag och objektivet så det får bestämt hänga kvar ett tag till. Mitt nästa köp blir kanske ett 85mm för ännu härligare bakgrundsoskärpa på porträttfoton eller ett riktigt ordentligt zoomobjektiv för att komplettera kamerautrustningen. 
 
  
Nackdelen med ett fast objektiv som 50mm är att man inte kan zooma om man vill komma närmare, utan istället får man använda fötterna. 😉 Fördelen med 50mm är att det passar både på systemkameror med APS-C-sensor och på fullformatskameror, så om du någon gång planerar att byta kamera är det här ett objektiv som kommer att funka också i fortsättningen. 
 
Här hittar du 50mm-objektiv till Nikon: Scandinavian Photo / Rajala
Och här finns de till Canon: Gigantti / Scandinavian Photo / Rajala / Power

2018-08-27 | 22:45:00

Har de sociala sammanhangen förändrats?

 
Fantastiskt hur barn kan vara så sociala och orädda. Det är så synd att många människor i dagsläget sitter i sin ensamhet och ser världen passera genom en skärm. Det skulle vara intressant att höra din syn på samhället i dagsläget jämfört med 10-15 år tillbaka, hur människor har förändrats i sociala sammanhang. :) - Jennifer
 
Den här kommentaren från läsaren Jennifer på inlägget Att få en vän lämnade att gro i mitt bakhuvud, och jag känner att det är tema som förtjänar att spinnas vidare på. Varning för kvällsflum. 😉
 
 
Det låter ju som att tio år bakåt i tiden är superlänge sedan, men för tio år sedan var jag ändå 16 och då var sociala medier redan väldigt allmänna. Den största skillnaden om man jämför idag med hur det var för tio år sedan är helt klart att smarttelefonernas roll har ändrat. Jag var 19 när jag köpte min första smarttelefon, och på sju år har smarttelefonen gått från att på sin höjd innehålla ett par fotoredigeringsappar och Wordfeud till att innehålla halva ens liv och ibland nästan hela ens sociala liv. 
 
Med tanke på sociala sammanhang är det ju verkligen sjukt hur ofta man sitter och slökollar på telefonen samtidigt som man rent fysiskt sitter bredvid en vän. Jag är inte bättre själv än att jag under allt för stor del av dagen tar upp telefonen för att scrolla igenom vad som har hänt på Instagram och Facebook, och många gånger kommer jag på mig själv med att till och med göra det när jag dricker kaffe med kompisar eller äter lunch med sambon... Det är galet respektlöst mot den man umgås med egentligen. Jag tror att vi är många som borde bli bättre på att bara låta telefonen ligga i andra änden av huset, istället för att ständigt ha den på en armlängds avstånd i väntan på ett aviseringspling. 
 
Men samtidigt; steget till att ta kontakt via sociala medier är så mycket kortare än att gå fram till någon rent fysiskt och vi kommunicerar helt enkelt på ett annat sätt idag än för tio-femton år sedan. Många från den äldre generationen är bra på att döma ut sociala medier som enbart negativa, men där tror jag att de borde tänka till litegrann. Det blir liksom problematiskt om man bara ser så svartvitt på saken. Alla människor behöver ett socialt sammanhang – en känsla av tillhörighet – för att må bra, och för dem som inte hittar ett sådant sammanhang rent fysiskt är det tur att skärmarna ger bredare möjligheter och nya sätt att umgås. De olika sätten att umgås kompletterar varandra. 
 
Jag tror att skärmarna och de sociala medierna kan verka både positivt och negativt för människor som känner sig ensamma. Det är klart att datorer, smarttelefoner och alla sociala medier som finns idag gör att människor inte behöver träffas ansikte mot ansikte lika ofta som tidigare för att få social stimulans, och det är knappast särskilt hälsosamt i längden. Men samtidigt gör ju de sociala medierna att de människor som annars kanske hade varit totalt isolerade och ensamma har möjlighet att via nätet hitta ett sammanhang och personer att klicka med. Tänk bara på hur många som hittar vänner eller till och med en livspartner via sociala medier idag! Ännu för tio-femton år sedan var situationen annorlunda. 
 
Sådär allmänt tror jag ändå att vi alla skulle må bra av att oftare umgås och verkligen möta människor i fysiska miljöer (jag vill inte säga "i verkliga livet" för livet på internet är precis lika verkligt som livet utanför datorn) än via appar och internetforum, men det finns för- och nackdelar med allt. För att sammanfatta tror jag alltså snarare att det är de sociala sammanhangen i sig som har förändrats under det senaste årtiondet. Inte per se människorna. 
 
Hur tänker ni andra?

2018-08-12 | 17:42:42

Frågor, svar och kommentarer

 
Jag beklagar om ni försökt komma in här på bloggen idag och mötts av en ettrig infotext som ni inte kommit förbi. Bloggen låg nere ett tag till följd av den nya GDPR-lagen som krävde nya godkännanden från mig som domänägare. Infomailet hade klassats som spam och hamnat bland skräpposten, så jag upptäckte det hela när domänen redan blivit tillfälligt blockerad. Suck alltså... Men nu är vi back on track!
 
Jag tänkte passa på att svara på lite kommentarer som trillat in på sistone. Är det något ni undrar över eller har synpunkter på ska ni inte tveka att lämna kommentarer under blogginläggen. Det roliga med att blogga är ju att man inte är en skribent som håller låda för sig själv, utan att bloggen alltid sker i samverkan med ni som läser. Har ni tips på något ni vill läsa mer om ska ni inte tveka att hojta till. 
  
Över till kommentarerna: 
 
 
💌 Oravaisdräkten förekommer nog också som två delar, bl.a. min egna som är gjord under 1920/30-talet, medan min mammas, gjord under hennes barndom på 70/80-talet, består av en klänning i ett stycke :) Till oravaisdräkten hör också en sjal (vi brukar ha den vita "standard"-sjalen med rosor) och vita sockor.
Tycker (kanske lite partiskt haha) att oravaisdräkten faktiskt är en av de finare folkdräkterna.
- Anna på inlägget Oravais färggranna folkdräkt
 
Svar: Det är alltid roligt att höra andras erfarenheter och tankar om folkdräkter. :) Jag har förstått att det förekommer båda varianterna av Oravaisdräkten. Ursprungligen är den tvådelad, men för enkelhetens skull har den i stor utsträckning också gjorts som en klänning, eftersom livstycket är så pass långt att det ska gå ihop med kjolen, så det helt enkelt är praktiskt att sy ihop dem. Flera personer på Oravaisgruppen på Facebook kommenterade också om sjalen. Det fanns ingen sjal med i påsen med den här dräkten som varit min gammelfasters, och enligt Brages dräktbeskrivning ska axelduken vara en mörk sidensjal så jag vågade inte använda den vita sjalen med tryckt blommönster (som används också till Munsaladräkten, till exempel) till fotograferingen. Men nu vet jag att man lika gärna kan använda den. På folkdräktspicknicken var det flera som hade Oravaisdräkten tillsammans med den blommiga sjalen. Tack för kommentaren!
 
 
💌 Hur mår Sputnik nu? 
- Ellen på inlägget Faran med robotgräsklippare
 
Svar: Sputnik var på sista veterinärkontrollen två veckor efter olyckan, och då såg allting så pass bra ut att veterinären plockade bort stygnen och gav Sputnik klartecken att vistas utomhus igen. Ni kan tro att Sputnik var lycklig! Han ville knappt komma in till kvällen, fast det var så varmt den dagen att han bara gick runt och flämtade. Han hade ju vant sig vid att vara inomhus i AC i två veckor, så värmen utomhus kom nog som en chock för honom. ;) Det märks att han tar avstånd från gräsklipparen nu och helst inte vistas på gräsmattan över huvud taget, men annars är han precis som vanligt. Han haltar inte det minsta och såren har läkt så bra att de knappt syns. Det är helt otroligt egentligen.
 
I fredags när jag bakade en tårta tills jag skulle ha släktkalas hann Sputnik till och med med ett av sina klassiska busstreck, så han är verkligen sig själv igen... Jag hade tagit ut en tårtbotten ur ugnen, lagt den på köksbänken för att svalna och under de några minuter då jag gick till ett annat rum hoppade Sputnik upp på bänken och käkade så mycket han bara kunde av tårtbottnen. Det var bara att snabbt röra ihop en ny och kasta in i ugnen. 🙈
 
  
💌 Håller med om att det troligen existerar en "rosa skatt" när det gäller många saker och det är ju rent ut sagt för jävligt. Dock haltar dina argument i just det här fallet för efter en snabb titt på Clas Ohlsons hemsida kunde jag konstatera att motsvarande grå/svarta arbetsbyxor med stretch för herrar (unisex enligt Clas Ohlson) kostar precis lika mycket. 
Att det sen inte finns byxor av specifik dammodell av den billigare modellen är förstås beklagligt, men det betyder ju inte automatiskt att de rosa byxorna är dyrare enbart p.g.a. färgen. 
Ingen kritik alls mot ditt inlägg i sig, men kände att det jämfördes lite päron med äpplen här (och jo, det är verkligen STOR skillnad mellan olika modeller av arbetsbyxor om man använder dem ofta).
- Jim på inlägget Den rosa skatten
 
Svar: Intressant kommentar! I butiken fanns det ingen annan herrmodell än den billigare varianten, utöver kortbyxor, och ingen annan damvariant än den dyrare varianten. Som kund har man ju då inte samma valmöjlighet som den som tydligen finns på webshoppen, och det gör ju det hela ännu mer skevt. Jag förmodar att man som butiksägare väljer att ta in sådana varor i sin butik som man tror att säljer bäst, och att man då tar in en byxmodell för herrar som är billigare än den modell man tar in för kvinnor (och att modellerna marknadsförs sida vid sida, som likvärdiga produkter!) är ett typexempel på rosa skatt. Man utgår ifrån att kvinnor är så vana vid att betala mer att de inte ifrågasätter saken, trots att det är kvinnorna som överlag har sämre inkomst i relation till männen. Jag förstår ditt argument, men jag tycker fortfarande att det är skevt att vårt samhälle ser ut så här.