2018-02-27 | 19:28:00

När omständigheterna kräver nya byxor

Igår var jag ute på en liten shoppingrunda. Jag vet inte när jag skulle ha shoppat senast, men nu var det helt enkelt nödvändigt. Jag var i akut behov av svala och sköna byxor och helt basic t-skjortor. Sådana kläder som man kan använda när det är varmt men man inte vill visa varken bara axlar eller knän.
 
 
Jakobstad levererade – jag kom hem med precis det jag var ute efter både i byx- och t-skjortsväg.
 
 
Vid Cubus hittade jag ett par härligt blommiga mörkblå byxor som kändes lite lyxiga på något vis. Det känns lite grann som att ha på sig en finskjorta, fast på benen (hehe, märks det månne att jag inte hade gjort någon bra karriär som modebloggare?). De här byxorna är som gjorda för att man ska sitta på uteserving och smutta på ett glas vin en sommarkväll i dem. Extra plus för att de dessutom har fickor!
 
 
Vid H&M hittade jag par nummer två. Ett par riktigt basic ljusgröna byxor som känns både svala och sköna. Också med fickor – yes!
 
 
Jag var ju tvungen att posera lite casual på soffkanten så att ni ska se exakt hur bekväma de här byxorna är. Undrar ni varför sjutton jag håller mobilen i handen på alla bilder så är det av den simpla orsaken att jag tappat bort min fjärrkontroll till kameran för tillfället och använder mobilappen istället. Rätt behändigt ju. 
 
  
Det tredje och sista paret byxor jag kom hem med är ändå mina favoriter. De kommer precis som det första paret från Cubus, men de här är gjorda av viskos så det känns som att de andas bättre än par nummer ett. Jag trodde ändå inte att jag skulle komma hem med ett par byxor i trumpetmodell (!), men ibland förvånar man till och med sig själv. Jag bara älskar mönstret på de här och blev riktigt förtjust i modellen när jag provade dem. 
 
 
Sist men inte minst resulterade den lilla shoppingrundan även i en ny bikini. Jag har länge tyckt att det är så tjusigt med de här retroinspirerade bikinisarna med hög midja på bikinitrosan och nu hittade jag äntligen en jag gillade. Score! Från H&M
 
 
Nu undrar ni säkert vadan denna byx- och bikinishoppingiver kommer helt plötsligt? Jo, det är nämligen så att om exakt åtta dagar hoppar jag på ett flygplan... tillsammans med Ida-Marie... till Egypten. Egypten!!!!!
 
Vi åker till Afrika om en vecka! 😲😍

2018-02-25 | 19:37:00

En bokklubb tar form

Inlägget är ett samarbete med Förlaget. 
 
 
Jag tror bestämt att det var på nyårsafton som idén till en bokklubb tog form. Jag och fem kompisar som alla har varit ivriga bokmalar tidigare i livet konstaterade att vi knappt läser riktiga böcker längre. Det hinns inte med, när det är så mycket annat som hela tiden pockar på ens uppmärksamhet. Och hur ledsamt är inte det egentligen? Jag minns en tid när jag slukade allt jag kom över i bokväg, försvann in i alla möjliga spännande världar och livshistorier och på det viset lärde mig massor. När lässaldot utan problem blev två böcker i veckan. Nu läser jag knappt två böcker i året ens! För att hitta tillbaka till läsintresset och "tvingas" läsa åtminstone en bok i månaden bestämde vi oss för att bilda en bokklubb i år. 
 
Konceptet för vår bokklubb är följande: vi bestämmer oss för en bok som alla läser, sätter upp en rimlig tidsram för när boken ska vara utläst och sedan träffas vi över ett par koppar kaffe och något gott bakverk för att diskutera bokens tematik, tankar som väckts under läsningen och högst troligen också allt möjligt annat som pågår i våra liv. Egentligen är poängen med bokklubben lika mycket att vi ska få in regelbundna kompisträffar som att vi ska få in en rutin i att läsa och diskutera litteratur, så man kan säga att vi slår två flugor i en smäll. 
 
I samarbete med bokförlaget Förlaget har vi nu fått hem den första boken som vi ska kasta oss in i. Förlaget är ett finländskt bokförlag som ger ut böcker på svenska. Det är ett relativt nytt bokförlag som bildades 2015 och arbetar globalt med utgångspunkt i Helsingfors. Många kända finlandssvenska författare finns med i deras bokkatalog, bland annat Tove Jansson, Staffan Bruun, Johanna Holmström och Kaj Korkea-aho. Ni hittar hela det digra utbudet av böcker på deras hemsida. 
 
 
En av de böcker som ni hittar i bokkatalogen är bokklubbens första läsprojekt. Vad heter ångest på spanska? av Michaela von Kügelgen. Beskrivningen på Förlagets hemsida lyder som följande:
 
"Erika är 25 år och nyutexaminerad jurist. Hon har allt hon någonsin önskat sig men är ändå inte nöjd. När Erikas långa förhållande havererar blir allt ett enda kaos och hon flyr till Ecuador för att samla ihop sig själv. Hemma väntar drömjobbet och en lysande framtid, men är det verkligen det hon vill med sitt liv?"
 
 
Jag följde ivrigt Michaela von Kügelgens skrivprocess via hennes blogg, så det här är verkligen en bok som jag länge har sett fram emot att få läsa. 
 
 
Den första bokdiskussionen blir om två-tre veckor så ifall ni bloggläsare där på andra sidan skärmen känner igen er i att bokläsningen inte är ett naturligt inslag i vardagen längre och vill haka på den här lilla läsutmaningen för att komma igång igen (det tycker jag förstås att ni ska göra!) så har ni god tid på er att haffa ett exemplar av Vad heter ångest på spanska? ni också.
 
Så fort bokklubbsgänget och jag har diskuterat boken publicerar jag ett blogginlägg med sammanfattning av våra tankar och åsikter om boken, så får ni andra sedan berätta vad ni tyckte och så fortsätter vi bokdiskussionen i kommentarsfältet. Det blir lite som en blogg-bokklubb. Hur kul är inte det? 😍
 
 
Nu är problemet bara: vad ska vår bokklubb heta? Man kan ju inte bilda en tvättäkta bokklubb utan att ha ett käckt namn. Vi brukar skämtsamt kalla oss själva Tantona (dialekt för tanterna) men Tantona läser låter ju onekligen både torrt och tråkigt. Det måste helt klart vara någonting med lite mer sting i. Hmm... 
 
 
Hoppas att ni också hakar på läsutmaningen, så återkommer vi till den här boken om ett par veckor. Jag är superivrig! 😊

2018-02-24 | 23:15:47

När vårt historiska arv känns nära

 
Minus tjugo grader och strålande solsken i Vasa hela dagen. Hundraårsjubileet för jägarnas återkomst firades en kall men sannerligen vacker vinterdag.
 
Nästan tiotusen människor hade samlats vid Vasa torg idag på förmiddagen för att beskåda paraden som hölls för att hedra jägarna – de närmare tvåtusen finländska soldater som reste till Tyskland för att få militärutbildning 1915 och tre år senare, 1918, landsteg i Vasa. Jägarrörelsen uppstod som en reaktion på förryskningsperioderna före Finland blev ett självständigt land och jägarna kom att få en betydande roll i vinterkriget och fortsättningskriget och skapade dessutom grunden för Finlands moderna försvarsmakt.
 
Jag har alltid haft dålig koll på historia, men på senare år har jag försökt ta igen det där jag inte lade på minnet i skolan (historia var ju "såå tråkigt") och läst in mig på sådant som det hör till att ha koll på. Jag har nämligen insett hur viktigt det är att vi är medvetna om vår historia och det som format vår identitet. Genom att förstå historien har vi lättare att förstå nutiden och reflektera över framtiden. Och jägarna, de är absolut en viktig del av vår historia.  
 
 
Idag var det tusen nya soldater som paraderade genom Vasa. En av dem var min lillebror, som gör sin militärtjänstgöring i Nylands brigad.
 
 
Det var på alla vis ett stämningsfullt evenemang. När soldaterna stod uppradade i disciplinerat raka linjer på torget och militärorkestern spelade både marscher och nationalsången på blåsinstrument och trummor kunde man nästan förnimma hur storslaget allting måste ha varit för hundra år sedan. Hela evenemanget idag kändes tidlöst och väldigt mäktigt.
 
 
Efter tal, fältandakt och militärmusik på torget marscherade beväringarna längs Vasaesplanaden mot Vasklot. När man stod där bland åskådarna och huttrade i de tjugo minusgraderna kunde man bara föreställa sig hur det måste ha varit då för hundra år sedan... att som ung soldat marschera i en lika kall men mycket osäkrare tid genom Vasa.