2018-09-10 | 19:55:00

Maddes Babyshower vol. 2

 
När ens kompis ska få sitt andra barn, då måste man såklart ställa till med en riktig fest! 
 
 
För en vecka sedan hade vi i smyg planerat en babyshower för Madde. Vi hade tänkt satsa på att hålla det hela enkelt och bara ha ett mysigt knytkalas, men med elva kvinnor som håller i trådarna blir ett knytkalas förstås ändå en riktig brakfest. 😎 Lillon hade fixat en ursnygg magtårta, Mimmi hade bakat sin supersmarriga smörgåstårta, Nathalie hade gjort en favorit i repris och rört ihop tacosallad och utöver det fanns det allt från piroger och chokladtårta till snacks, frukter, grönsaker och småkakor på kalasbordet. 
 
 
Jag stod för utrymme, dekorationer och dukning. 
 
 
Eftersom jag råkar veta att Madde är en stor muminfantast fick det bli mumintema. 
 
 
Och vilken babyshower det blev! Den här gången gick hemlighetsmakeriet och överraskningsmomentet dessutom aningen smidigare än förra gången vi ordnade babyshower för Madde och ingen behövde byta namn till Stig-Helmer denna gång heller. 
 
 
Vi var många som hade gått in för mumintemat under kvällen trots att vi inte pratat ihop oss på den fronten, och blöjtårtan som Cecilia hade fixat såg till och med ut som Snorkfröken. 😍 Great minds think alike.
 
 
Hela glada gänget. 13 finfina personer. 
 
 
Efter att vi gissat bebisens kön, namn och strategiska mått var det dags för lite norsk karaoke med barnsånger, och sedan satt vi bara och tryckte i oss snacks och pratade resten av kvällen. Jag är så glad att ha en kompis som Madde som är gravid samtidigt som mig. Tänk att det bara kommer vara två månaders åldersskillnad mellan våra barn! Och mindre än ett års åldersskillnad med Mimmis Eleonore. Det är rikedom det. ❤

2018-08-11 | 23:52:00

1700-talsmarknad och historiens vingslag

 
"Vägtull 1€ eller ett ekorrskinn" stod det på skylten man möttes av vid porten till 1700-talsmarknaden i Storkyro idag. Sång och bjällror hördes inifrån marknaden och överallt syntes människor klädda i tidstypiska 1700-talskläder. Det gick inte att ta miste om var man hamnat.
 
 
Jag har besökt marknaden en gång tidigare, men det är många år sedan nu. De senaste åren har jag lyckats missa den på grund av jobb, men i år var det inget helgjobb som kunde hindra mig från att hoppa i bilen tillsammans med mamma och susa iväg genom Lehmäjoki ut till Storkyro. Vi var inte de enda som hade prickat in marknaden som lördagsprogram, för det vimlade av människor överallt. 
 
 
Jag vet inte om marknaden var betydligt mindre senast jag besökte den, men det första jag slogs av när vi kom in på området var hur stort allting var och hur många försäljare som var på plats. Alla sålde gammaldags saker, hantverk av alla de slag, handarbeten och bakverk och det kändes som rena upptäcktsfärden att gå runt och titta på allting. 
 
 
Vid ett stånd såldes polkagrisar och knäck, så där passade vi på att köpa med oss lite godsaker hem. Vid ett annat stånd stod en dam och stekte plättar på en muurikkapanna och serverade plättarna på pärtor. Det passade finfint med en pärtplätt som mellanmål när vi gått ungefär halvvägs på marknaden. 
 
 
Flera smedar stod och arbetade med olika projekt, och när doften av tjära blandades med det klingande ljudet av släggorna mot stålen och ljudet av visorna som sjöngs på avstånd fick man riktigt nypa sig i armen för att kontrollera om man fortfarande befann sig på 2018 eller om man plötsligt förflyttats till 1718. Sådana saker kan ju uppenbarligen hända – åtminstone i Outlander
 
 
Om det ordnas en kurs i silversmide här i närheten vill jag förresten gå en sådan. Jag skulle så gärna vilja tillverka ett armband av gamla silverskedar, men det är ett projekt som jag inte vågar ta mig an på egen hand. Tänk så häftigt om man kunde tillverka sina egna silversmycken av till exempel gamla bestick! Jag kikade på flera sådana armband idag, men priserna kändes lite väl saftiga. 
 
 
När vi gått runt på marknaden i två timmar, tittat på allt fint och köpt lite småsaker styrde vi stegen mot den gamla stenkyrkan som låg alldeles invid marknadsområdet. 
 
 
Storkyros gamla kyrka, S:t Lars kyrka, är speciell på många vis. Den härstammar från 1304 och är en av Finlands äldsta stenkyrkor. När man kliver in i kyrkan kastas man många århundraden bakåt i tiden... 
 
 
Väggarna är täckta av kalkmålningar i tre rader. Den översta raden föreställer händelser från Gamla testamentet, den mellersta raden händelser från Nya testamentet och den nedersta raden kyrkoårets evangelitexter. Målningarna gjordes på 1560-talet, och hundra år senare täcktes de över med kalkvatten eftersom de ansågs för "primitiva" och glömdes bort i tvåhundra år innan de igen avtäcktes på slutet av 1800-talet. Tänk så många människor som suttit i de här bänkarna och tittat på bilderna på väggarna samtidigt som prästen predikat. Ser ni förresten att texterna under målningarna är på svenska? 
 
 
Vi har minsann spännande historia att upptäcka på nära håll i Storkyro! Har ni inte besökt 1700-talsmarknaden och Storkyros gamla kyrka kan jag verkligen rekommendera ett besök. Marknaden pågår ännu under söndagen, och kyrkan är en vägkyrka så den är ofta öppen för allmänheten. 

2018-08-09 | 12:03:00

En färgsprakande folkdräktspicknick

 
Gräsmattan utanför Juthbacka herrgård i Nykarleby fylldes av folkdräktsklädda människor från när och fjärran i söndags när det var folkdräktens dag. Utspridda på filtar i sluttningen syntes dräkter som härstammade från alla möjliga orter runtom i Finland. Mer färgsprakande picknick får man leta efter! Närmast i bild ser ni Cecilia i den mörka Munsaladräkten, mamma i den gröna Jeppodräkten och våra vänner i röda Oravaisdräkter 
 
 
Mamma, Cecilia och jag bänkade oss på en filt på gräset och packade upp innehållet från vår picknickkorg. Saft, frukter och kex passar väl ändå fint för en tidlös picknick? Picknicken var en del av det nationella evenemanget "kansallispukutuuletus" som ordnades runtom i hela Finland den 5.8.
 
 
Jag tror att alla blev lika förvånade över hur stor uppslutning det var i Nykarleby (närmare 50 folkdräktsklädda människor!) – och över hur stor variation det var åldersmässigt bland deltagarna! Förutom att picknicken var ett ypperligt tillfälle att bekanta sig med andra orters dräkter var det också ett fint tillfälle att utbyta tips och historier kring folkdräkterna. 
 
 
Flera folkdräktsklädda män var också med. Här är det Pedersöres randiga folkdräkt i klara färger som skymtar.
 
 
Vissa av deltagarna var folkdansare, andra spelade i spelmanslag och majoriteten av deltagarna på picknicken var, likt oss, bara intresserade av folkdräkter och det kulturella och personliga arv de innebär. Man såg på klarheten i färgerna att vissa folkdräkter var nyare, och andra hade flera år på nacken. Det var vackra arvegods som nu fick komma ut och vädras för en gångs skull. 
 
 
Jag tror bestämt att den mörka Munsaladräkten som Cecilia (till höger) hade på sig hörde till de äldsta på picknicken, med över hundra år på nacken. Till vänster ser ni Härmäs folkdräkt. Det var intressant att få se traditionella folkdräkter från finskt håll också!
 
 
Damen till höger på bild tror jag hade Esse folkdräkt, om jag inte minns fel. Till vänster Pedersöre.
 
 
Munsala till vänster och Nykarleby till höger. Är det kanske Nedervetil i mitten?
  
 
Efter picknicken vandrade vi i parad från Juthbacka, över ån och in till Nykarleby torg. Bilar stannade och fotograferade oss längs vägen, och det var säkert en vacker syn med de olika dräkterna uppradade efter varandra. De blå damerna framför oss hade Socklots folkdräkt om jag inte missminner mig. Den påminner väldigt mycket om Munsalas, men har svart förkläde. 
 
 
Väl framme på torget hade folkdanslaget en uppvisning med Oravaismenuetten och sedan dansade vi allihop en polonäs. 
 
 
En kvinna klädd i traditionell folkdräkt från Karelen var också med. På den karelska dräkten märkte man att smyckena låg mer i fokus än på de österbottniska dräkterna, och huvudbonaden var väldigt speciell.
 
 
Vörås folkdräkt i tre uppsättningar. 
 
 
Mamma bar en lånad folkdräkt från Jeppo. 
 
 
Vi var såklart tvungna att ta en gruppbild också innan vi avslutade den mysiga folkdräktsdagen. Cecilia i den mörka Munsaladräkten, jag i den välkända blå Munsaladräkten, mamma i Jeppodräkt och faster Gunvor i Vörådräkten. 
 
Kika in på Cecilias blogg för att se fler bilder från dagen!