2017-07-30 | 22:11:00

Århundradets vackraste bröllop

Gårdagens bröllop var så vackert att jag inte ens vet hur jag ska kunna beskriva det hela. Det är nästan lite overkligt att en dag kan vara så fin och magisk från början till slut. Jag är så glad för Cilas och Vincents skull, och tacksam för att jag fick vara med och dela den här dagen med dem. Här kommer en bildkavalkad från århundradets vackraste bröllop! ♥
 
 
Inte ett öga var torrt när Cila och Vincent sa ja till varandra i kyrkan. 
 
 
Brudparet var så vackert, sånguppträdandet var gåshudsframkallande och kärleken svävade i luften. I vår kyrkbänk både gräts och snorades det redan från att de första orgeltonerna ljöd i kyrkan.
 
 
Väderprognoserna inför lördagen hade varit lite osäkra, men lagom till eftermiddagen blev det en av julis finaste dagar. Precis som på både möhippan och svensexan sken solen från en klarblå himmel trots att det varit ostadigt väder dagarna innan.
 
 
Ni vet hur man skämtsamt brukar säga "Det går över tills du gifter dig" när någon skadar sig? Det funkar bevisligen inte alla gåner. Vincent hade skadat knät i en fotbollsmatch för ett par veckor sedan och han var typiskt nog tvungen att gå med krycka på sitt bröllop. Men det är ju en världslig sak en dag som denna egentligen. 
 
 
Efter vigseln bar det av till bröllopsfesten.
 
 
Brudparet anlände med stil – på ett traktorflak.
 
 
Själva festplatsen var minst sagt speciell... vi skulle nämligen hålla hus i den gamla ladan på brudparets gård!
 
 
Att kliva in i ladan var som att kliva in i en helt annan värld. Pinterest kan slänga sig i väggen – den här bröllopslokalen var tjusigare än allt vad man någonsin tidigare skådat.
 
 
Färgtemat för bröllopet var rosa, vitt och brunt, vilket märktes på allt från dukningen till tärnornas och bestmännens (hur sjutton böjer man bestman i genitiv pluralform?) outfits.
 
 
Pioner var också ett återkommande inslag.
 
 
Allting var så extremt fotovänligt att jag hade kunnat fastna med kameran hur länge som helst om det inte varit för att min uppgift under kvällen var att agera toastmadam.
 
 
Alltså kolla nu bara på detta! Lantligt, romantiskt och så drömmigt.
 
 
Cila hade verkligen överträffat sig själv i planeringen av bröllopsfesten. Hon hade tänkt på precis allt. Det fanns en skottkärra full med filtar ifall det skulle bli kyligt på kvällskvisten, tjusiga zinkbaljor med drycker, en korg fylld med bra-att-ha-saker vid toaletten, ett photobooth med roliga tillbehör, skyltar och vägvisare ifall man skulle tappa bort sig och så mängder av stämningshöjande detaljer. Vi konstaterade snabbt att den nästa i kompisgänget som gifter sig inte får det lätt efter den här drömfesten. ;)
 
 
Från taket hängde skira tygstycken och mysiga ljusslingor. Det var fint redan när det var ljust ute, men senare på kvällen när det började skymma blev det om möjligt ännu vackrare.
 
 
Längst in i festladan väntade dansgolvet.
 
 
En hashtag är förstås obligatorisk på ett bröllop år 2017.
 
 
Före själva festen drog igång fastnade jag till och med på en bild tillsammans med Mikael. Det händer minsann inte allt för ofta. Jag hade på mig min favoritklänning från e/s design och brudtärnorna hade samma modell på sina klänningar, men i en vackert ljusrosa färg.
 
 
Mimmi och jag stod som sagt för majoriteten av programmet under kvällen. Vi hade förberett en hel hop med lekar för både brudparet och gästerna och jag tror och hoppas att alla hade roligt under kvällen. Ifall någon bloggläsare där ute är i bröllopsfixartagen kan jag göra ett skilt blogginlägg med de lekar som vi hade under kvällen.
 
 
Min toastmadam-in-crime sjöng en oerhört känsofylld version av Utan dina andetag och så hölls det så fina tal under kvällens gång.
 
 
Snygga bordsgrannar, jajamensan!
 
 
Maten serverades i ett tält i anslutning till ladan.
 
 
Björns Matstudio hade fixat maten, och det var såååå gott. Här på bilden ser ni förrätten.
 
 
Jag kan seriöst inte komma över hur fin Cila var som brud.
 
 
Lycka är att ha dessa tjejer i sitt liv. ♥ Och nej vet ni, jag har fortfarande inte riktigt fattat att en av oss numera är gift.
 
 
När det började skymma och man stod utanför ladan och kikade in på festen såg det så hiskeligt mysigt ut.
 
 
...men på utsidan var det också roligt.
 
 
Vi hade lite mer program och så hölls det lite fler tal innan det sedan var dags för...
 
 
...bröllopstårtan!
 
 
Med en ursnygg caketopper högst upp!
 
 
Här står alla ogifta män och väntar ivrigt på att få slåss om strumpebandet.
 
 
Brudvalsen var precis lika tårframkallande som vigseln varit tidigare under dagen. Eller det var väl en brudtryckare, då vals inte hade funkat med det skadade knäet.
 
 
Klicka på play så ser ni. Yhyyyy!
 
 
Dansgolvet var i flitig användning ända in på småtimmarna. Det buggades, studsades och dansades dirlandaa. Vid ett tillfälle förvandlades dansgolvet till ett zumbagolv, och så drog bruden ett svettigt zumbapass tillsammans med sina adepter. Vilken kväll!
 
 
När det slutligen var dags för brudparet att åka iväg på en hotellövernattning förväntade sig alla (förutom brudparets hemlighetsfulla föräldrar) att en taxi skulle rulla in på gården. Men istället kom det en vit och glänsande limousin (!!!!) för att hämta brudparet. Jag är alldeles mållös. Ett bröllop kan ju helt enkelt inte bli mer perfekt än så här. :')
 
 
Grattis än en gång Cila och Vincent. ♥
Tusen tack för att vi fick dela den här dagen med er.

2017-06-19 | 07:14:00

Cilas möhippa

 
När jag flyttade till Oravais för ett par år sedan utökades min bekantskapskrets med ett gäng nya vänner. Promenadgänget blev snabbt vänner för livet. Under de gångna åren har vi skapat oändligt med roliga, härliga, fina och knasiga minnen tillsammans. Det har varit bostadsmässor, IKEA-resor, kvällar med djupa diskussioner, loppisrundor, nyårsfester, midsomrar... Det känns som att de här tjejerna alltid har funnits i mitt liv, och jag är så glad över att ha lärt känna dem och över att få fortsätta skapa minnen med dem.
 
En av de här tjejerna är Cila. Sista helgen i juli vankas det bröllop och jag blir alldeles blödig bara av tanken på att se Cila stå där vid altaret bredvid sin blivande man. Det kommer vara magiskt.
 
Men innan Cila gifter sig förtjänar hon förstås att få en ordentlig möhippa. En minnesvärd dag fylld av god mat, aktiviteter och roligheter tillsammans med vänner. I lördags var det dags. Strax före tio blev Cila kidnappad av Sara, Madde och Elli. Jag kan tänka mig att hon blev lite nervös. Hon fick en packningslista i handen och var tvungen att under tidspress packa med sig saker som en stor ryggsäck, en sovsäck, makaroner, en konservburk, en cykel och en mascara. Sedan bar det av ut på vägarna
 
 
Under tiden som kidnappningen skedde förberedde Mimmi, Louise, Sara, Sandra och jag en maffig brunch att överraska den blivande bruden med.
 
 
Vi värmde croissanter, skar upp batonger och tillagade äggmuffins.
 
 
Och så dukade vi fram pålägg, bondost och massor av frukt.
 
 
Mimmi stekte amerikanska plättar som serverades med sirap och bär till.
 
 
Skumpan stod redo att korkas...
 
 
...och hashtaggen för dagen var #bridecila.
 
 
Kidnappningsgänget drabbades av lite bilproblem på vägen, men tog sig fram till slut. Är det möhippa kan inte ens en sten i hjulet hindra en. Ögonbindeln togs av och *tadaaa* där stod vi och hurrade och tjoade. :)
 
 
Cila fick en slöja gjord av en spetsgardin, precis som när hon själv klädde ut sig till brud när hon var liten och såg på favoritprogrammet "Kär och galen" på TV.
 
 
Vi inledde sedan möhippan med att hugga in på brunchen.
 
 
Vädergudarna var på vår sida under dagen, och lördagen var en av de varmaste och soligaste dagarna på länge. Perfekt dag att sitta utomhus och kalasa.
 
 
Skål för Cila och sommaren!
 
 
Den här brunchen tror jag att vi alla kommer att drömma oss tillbaka till, länge.
 
 
När vi började bli klara med brunchen plingade det på dörren och Sandra och Heidi från Voga Styling dök upp.
 
 
De dukade i sin tur upp en sminkbuffe och så var det dags för sminkkurs.
 
 
Vi fick lära oss hur man gör en snygg festsminkning från grunden. Sandra förevisade på Cila och så fick vi andra göra likadant på oss själva.
 
 
Jag tror att vi alla lärde oss mycket nytt.
 
 
Allting såg så lätt ut när Sandra förevisade det, men att sedan lyckas lika bra själv var ju inte det lättaste. Vet ni hur svårt det är att sminka snygga ögonbryn? Ursvårt ju.
 
 
Cila å sin sida kunde ha gått raka vägen till kyrkan efter att sminkkursen var över. Så fin!
 
 
När vi var färdigsminkade tog Heidi över och höll en stilföreläsning. Vi fick lära oss hur man ska tänka när man bygger upp en basgarderob, vilka trender som är aktuella just nu, hur man skapar en snygg outfit och hur man kommer fram till om ett plaggs färg passar ens hudton.
 
 
Dessutom fick vi tips på hur man kan knyta en scarf på kreativa sätt.
 
 
Efter att vi var fullärda bröt vi mot alla trend- och stilregler vi nyss lärt oss och klädde oss i jakttema.
 
 
Jag måste säga att vi ändå var hemskt snygga i våra kamouflage- och orangefärgade jaktkläder.
 
 
Oravais jaktlag, släng er i väggen – här kommer Cilas möhippegäng!
 
 
Vi hade klurat ihop ett gäng utmaningar som Cila skulle försöka klara av under dagen. Den första samlingen utmaningar gick av stapeln runtom i Oravais. Vi lastade sovsäckarna och ryggsäckarna på våra cyklar och begav oss iväg på äventyr.
 
 
Första stoppet var Livsmedel, där Cila skulle handla lite saker. Samtidigt passade hon på att samla på sig några äktenskapsråd inför framtiden. "Stå på dig!" var ett av råden som Cila antecknade i sitt rosa häfte.
 
 
Därefter cyklade vi vidare till St1 för fler utmaningar.
 
 
...och till ABC såklart. Är det möhippa så är det!
 
 
Att sätta upp ett tält vid Kaffestugan var en lätt match för Cila och vi firade sedan de avklarade utmaningarna med picknick. Tältet var dessvärre för litet för att vi skulle rymmas där allihopa i våra sovsäckar, så vi lämnade cyklarna och sovsäckarna i Oravais och hoppade i taxin istället.
 
 
Som tur blev Cila inte besviken när hon insåg att vi inte skulle ut i skogen och jaga vilt, utan in till stan.
 
 
I Vasa väntade ännu fler utmaningar. Ta en selfie med ett kassabiträde; check.
 
 
Få en okänd man att lacka dina naglar; check.
 
 
Det är helt enkelt sällan man har så roligt på Vasa torg som vi hade i lördags.
 
 
En grej som också är lite lustig är att oavsett hur mycket brunch och picknick man än äter under dagen så blir man ändå hungrig på nytt så småningom. När magarna kurrade bänkade vi oss vid mysiga Strampen där vi hade bokat bord. Där satt vi länge och bara pratade om allt mellan himmel och jord.
 
 
Den här gif:en sammanfattar humorn för dagen rätt bra. På topp!
 
 
Kvällen avslutades med att vi slog klackarna i taket på Ollis dansgolv och dansade zumba under Cilas ledning tills vi var alldeles svettiga. Vilken dag det blev! Och vilken kväll! Nu är vi redo att gifta bort vår kära Cila. ♥

2017-06-06 | 22:13:31

Rapport från en stolt storasyster

 
Swiiiiisch sa det och så hade sex år passerat sedan min egen studentdimission och det blev lillebrorsans tur att få tåga in i gymnasiets festsal och sätta sig bland fyrtio andra pirriga gymnasieelever som skulle få sin vita mössa.
 
 
Allting var precis som för sex år sedan, med den skillnaden att Vörå samgymnasium numera huserar i Norrvalla. Dimissionen blev därmed mycket värdigt genomförd i Norrvallas stora festsal.
 
 
När blev lillplutten så här stor egentligen? Jag hänger inte med längre, men jag tror bestämt att jag var den stoltaste systern i hela Vörå i lördags.
 
 
Studentdimissionen bestod av ett fint program, med mycket sång och musik varvat med tal. Det var både vackert och stämningsfullt. Cecilia gav hela publiken gåshud när hon sjöng You raise me up...
 
 
...och efter att alla i tur och ordning hade fått sina vita mössor och studentbetyg sjöng även ett par nyblivna studenter.
 
 
Efter dimissionen vankades fotografering förstås. Ack ack, så fina alla studenterna var.
 
 
Studenterna badade i ett hav av studentrosor och kramar utdelades till höger och vänster bland alla de stolta föräldrarna och syskonen. Glädjen mätte inga gränser! Det är något alldeles speciellt med studentdimissioner – luften bara sprudlar av sorglöshet och förväntan. Världen känns plötsligt full av möjligheter.
 
 
Så småningom bar det av hemåt, för då var det dags för studentkalas med tårtor utformade som studentmössor. Mamma hon kan.
 
 
Bordet dignade av både salta och söta godsaker. Ska man fira ska man göra det ordentligt!
 
 
Sandra hade dessutom bakat världens godaste studentcheesecakes. Det är krossad daimchoklad i dem, så ni kan tro mitt ord när jag säger att de är världens godaste.
 
 
Två stycken stiliga herremän fastnade på bild.
 
 
...och två stycken fina turturduvor likaså.
 
 
Det blev ett så lyckat kalas, med många kära gäster från när och fjärran.
 
 
Efteråt dignade borden av rosor i alla regnbågens färger.
 
 
Jag försökte bevara dem alla på mitt minneskort. Ni förstår, det är ju omöjligt att inte fotografera en sådan här blomsterprakt.
 
 
Det skedde dessutom något alldeles exceptionellt i Komossa under helgen. Komossa är ju en väldigt liten by (så liten att den snart inte räknas som by längre), men det var så många som sex stycken forna Komossaelever som tog studenten i år. Hela byn hade orsak att fira, och jag tror bestämt att det här är ett år som går till historien.
 
Stort grattis till alla nyblivna studenter där ute! ♥