2018-04-23 | 15:13:29

Spökjakt i 1920-talets Storbritannien

 
Tillåt mig presentera:
Spökjägaren Harry Price
eller
Tiden före jordfelsbrytaren
 
För ett par veckor sedan fick jag en pressinbjudan till Wasaspexets 18:e spex: Spökjägaren Harry Price. Att gå på spex hör helt klart till mina favoritprogram under våren och handlingen i årets spex lät riktigt spännande, så förra helgen styrde sambon och jag kosan mot Ritz i Vasa. För min del blev det det sjunde spexet jag åskådade, och för sambons del var det det första. Eftersom han var ny i spexpubliken hade jag berättat på förhand vad han kunde förvänta sig av kvällen.
 
Ett studentspex skiljer sig från vanliga teaterföreställningar och revyer på det viset att publiken har chans att påverka vad som händer på scenen. Det är fritt fram för publiken att ropa instruktioner till skådespelarna under föreställningens gång, till exempel "på tyska", "baklänges" eller "mera Donald Trump", helt enligt egen fantasi. Det är då upp till skådespelarna att improvisera enligt instruktionerna de får, och varje spexföreställning blir med andra ord unik.
 
Spexen har dessutom ett par traditionsenliga element som alltid bör finnas med. Man kan bland annat förvänta sig inslag av rim, ordlekar och kreativa sånger. Ett spex tar alltid avstamp i en känd historisk händelse, men själva händelseförloppet i spexet motsvarar kanske inte alltid det man läst om i historieböckerna...  
 
 
När vi bänkade oss i den gamla biosalongen i Ritz förflyttades vi genast bakåt i tiden till år 1923. Hela Storbritannien har drabbats av spökfeber, och spökjägaren Harry Price åker land och rike runt tillsammans med sin trogne väskbärare och assistent Houdini med målet att avslöja alla bluffmakare och falska medium. I herrgården Bucketham Palace befinner sig Helen Duncan och R. Agata, två systrar som tjänar storkovan på att lura folk att det spökar i herrgården. Harry och Houdini får nys om spökerierna i Bucketham Palace och bestämmer sig för att avslöja dem..
 
 
I Bucketham Palace, där systrarna Duncan och R. Agata ordnar sina spökvandringar och seanser, bor även den gamle betjänten Albert som talar närpesdialekt. 
 
 
Albert är den enda som kan se husets två övriga invånare; Alfa och Omega. 
 
 
Alfa och Omega är inte särskilt förtjusta i R. Agata (fast det är väl ingen 🙈), och de bestämmer sig för att göra allt i sin makt för att få ut systrarna ur herrgården. 
 
 
Det hela utvecklar sig snabbt till en spännande historia... 
 
 
...där man aldrig är helt säker på utgången. 
 
 
Skådespelarna i årets spex är riktigt skickliga på sin sak. Inte minst Victoria Bäckman i rollen som Houdini och Edit Koskinen i rollen som Omega. 
 
 
Joakim Gistö bjuder på sig själv och är inte rädd att ta ut svängarna i rollen som ragatan R. Agata. 
 
 
Och med det kattiga bandet som river av den ena låten efter den andra gör det inget att sångprestationerna inte alltid är helt hundra. 
 
 
Tro mig, det här spexet vill ni inte missa!
 
 
Det allra bästa är att en liten fågel viskade i mitt öra att det ännu finns biljetter kvar till vårens sista föreställning av spexet och ni bokar lätt som en plätt biljetter via Wasaspexets hemsida. Den sista föreställningen kommer att hållas 6.5 kl. 18:00. Tips tips! 🤗

2018-04-16 | 11:59:00

En kreativ förmiddag med österbottniska hantverkare

 
Vissa helger är lite trevligare än andra. I lördags bilade jag iväg till Vasa redan på morgonen för att delta i en bloggbrunch som Michaela Finne hade ordnat tillsammans med Malin Wälitalo-Palo på Hantverkets hus Loftet
 
Temat för lördagens bloggevent var kreativitet och österbottniskt skapande. Jag är som ni vet mycket förtjust i Loftet (både när det gäller att något äta gott och handla något fint) och älskar allt som har med hantverk och skapande att göra. Det här var med andra ord ett bloggevenemang som var som klippt och skuret för mig, och det visade sig snabbt att det till och med var ännu roligare än jag hade trott att det skulle vara. 
   
 
Vi började dagen med en smarrig brunch i Konsulinnans kafferum, samtidigt som Malin och Michaela berättade om leaderprojektet "Det österbottniska folkhemmet" som Malin är verksamhetsledare för. Projektet syftar till produktutveckling inom hantverksföretag och att stärka hantverksföretagens brand, och de företagare som vi fick stifta bekantskap med under dagen har alla del i projektet. 
 
 
Den första kreatören vi fick lära känna var Jenny Aarrekangas. Jenny driver företaget J. Elenius Design där hon för tillfället håller på att utveckla produkter prydda med vilda österbottniska djur i korsstygn. Inspirationen till produkterna kom när Jenny flyttade ut till landsbygden och mötte de vilda djuren under sina promenader i naturen. Tanken om att skapa någonting utgående från djuren har hon sedan kombinerat med korsstygnstekniken, som är en hantverksteknik hon fått av sin mormor. 
 
 
Nästa kreatör var Heidi Keskitalo som är kvinnan bakom Risako. Risakos fina väskor och börsar prydda med spetsar var jag bekant med sedan tidigare, så det var spännande att få höra historien bakom produkterna.
 
Heidi berättade historien om Anders Lassfolk, mångföretagaren från Purmo som grundade Jakobstads spetsfabrik för över hundra år sedan. Spetsfabriken var aktiv i 80 år och skapade en stor mängd vackra spetsar i olika mönster. Heidi kom att intressera sig för spetstillverkningen när hon flyttade till Jakobstad för studier, och studerade i just den byggnad där spetsfabriken tidigare huserat. Spetsfabriken rymmer nämligen numera Campus Allegro
 
Heidi skapar nu börsar och väskor som pryds av spetsar som är mycket lika de spetsmönster som skapades i Lassfolks spetsfabrik. Historien lever vidare. 
 
 
De inspirerande kreatörerna avlöste varandra under förmiddagen. Nästa historia vi fick ta del av var den om knappaskarna. Anders Wikar och Ann-Sofie Wikar från Kronoby är paret bakom Gröna Kullens Hantverk och de stiliga askarna i björkfaner. Utformningen är enkel och stilren, och Anders har hittat på en så spännande lösning med små knappar som håller askarna stängda. Färgerna på knapparna är valda med stor omsorg för att återspegla det typiskt österbottniska. 
 
 
Den fjärde och sista kreatören som höll sin presentation under brunchen var Anne Vuorela. Anne är kvinnan bakom smyckesföretaget Vernada i Helsingby. Anne berättade om hur hon med avstamp i sin erfarenhet inom grafisk design nu har övergått till att skapa smycken på heltid. Inspirationen till de vackra smyckena finner Anne i naturen och naturmaterialen. 
 
 
Vernadas smycken är hållbara och till stor del skapade i läder. 
 
 
När brunchen var uppäten och presentationerna klara var det dags för workshopparna. Jag började i Jennys workshop, med korsstygnsdjuren. 
 
 
Vi fick varsitt litet gör-det-självprojekt med läder och tråd, och en pedagogisk beskrivning för att sy våra egna djur. Jag hade mer än gärna haft en liten väska med den här söta räven på. 
 
 
Därefter förflyttade jag mig till Anders och Ann-Sofies workshopstation. 
 
 
Där doftade det gott av snickarverkstad och vi fick varsin liten ask att vaxa. Att sitta och gnugga in vax i en liten ask var så rofyllt att man hade kunnat göra det hela dagen. 
 
 
Nästa workshop leddes av Heidi. Vid Heidis bord möttes man av ett virrvarr av olika läderbitar och spetsar.
 
 
Det fanns allt från strutsläder till lammläder att välja bland, och Heidi berättade att alltihop var restmaterial från annan produktion. 
 
 
Projektet gick ut på att skapa små börsar i den typiska Risako-stilen. 
 
 
Det var lite pilligt, men Heidi hjälpte mer än gärna till ifall man stötte på problem.
 
 
Alltså kolla så gullig! Jag sydde en liten myntbörs i svart nötläder och prydde den med en liten spets. 
 
 
Extra roligt var det att få prata med alla andra bloggare och influencers samtidigt som man pysslade. Sådana här evenemang borde ju helt klart ordnas oftare. 
 
 
Att få gå från pysselstation till pysselstation och skapa massa gulliga saker var rena drömmen. 😍 Den sista workshopen jag deltog i var förstås tillsammans med Anne.  
 
 
Hos henne fanns ett myller av läderband, tygband och olika berlocker och låsmekanismer, och var och en fick skapa ett alldeles egendesignat armband. 
 
 
Det hade varit kul att se hur allas armband blev, för alla blev verkligen unika och så fina. 
 
 
I Loftet pågår just nu en utställning med Lapuan Kankurits textilier, så innan jag avslutade den trevliga förmiddagen, tackade för mig och begav mig hemåt passade jag förstås på att ta en titt på utställningen. 
 
 
Deras handdukar i behagliga pastellfärger var väldigt vackra. 
 
 
För att inte tala om kökshanddukarna med motiv från den finländska faunan. 
 
 
Gissa hur glad jag blev när en av kökshanddukarna fanns med i goodiebagen!
 
 
Jag passade såklart på att inviga mitt nya armband och halsband på direkten. 
 
 
Minibörsen är så gullig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. 
 
 
Och asken fungerar som förvaring till mobilladdaren som i vanliga fall kan befinna sig lite var som helst i huset och aldrig hittas när man behöver den. 
 
 
Jag kan inte annat än tacka Michaela, Malin och alla hantverkare för ett toppentrevligt evenemang. Allt var så fint och inspirerande från början till slut. Tänk vilka otroliga kreatörer och företagare vi har här i Österbotten! ❤
 
 
Och så var en riktig pangvecka slut. Våren har kickat igång riktigt ordentligt under förra veckan, och ni som följer mig på Instagram har fått hänga med på allt från roadtrip och spexföreställning till bloggbrunch och tårtkalas på instastories. Jag hoppas att den här nya veckan blir åtminstone en bråkdel så bra! 😊
 
Ha en fin måndag!

2018-02-15 | 21:04:00

Bloggbusiness, microinfluencers och frilans

 
De bästa föreläsningarna är de som lämnar en med en känsla av att man blivit både inspirerad och peppad. Gårdagens "Bloggbusiness och frilansdrömmar"-temakväll bjöd på just exakt två sådana föreläsningar.
 
Kvällens program ordnades av YA! Yrkesakademin i Österbotten inom projektet Våga satsa, och som projektansvarig för kvällen fungerade Malin Båtmästar och hennes kollega Linda Nygård. Det var en intim tillställning i Jakobstad, på café FIIKAs övre våning. Vi var ungefär tjugo personer som bänkade oss runt det robusta bordet med varsitt anteckningsblock i högsta hugg. 
  
 
Malin höll ett kort öppningsanförande och sedan fick vi hugga in på lite salt och sött tilltugg innan föreläsningarna kickade igång. Sambon och jag kom direkt från en liten vändagsdejt vid Friends & Brgrs till evenemanget, så vi hoppade över den salta pajen och salladen och högg in direkt på sötsakerna istället. Rosa vändagscupcakes och chokladkaka med hjärtströssel på grädden... det har helt klart sina fördelar att gå på event på stadens bästa café! :)
  
 
Kvällens första inspiratör var Michaela von Kügelgen, som de flesta kanske känner bättre som Kugge. Kugge talade om livet som frilansande skribent och hur vägen till att bli egenföretagare, författare och frilansare sett ut för hennes del. 
 
   
Att hitta balans i vardagen var något som Kugge poängterade att är väldigt viktigt för att man ska kunna vara sin egen chef. Balans i arbetsuppgifter och balans mellan jobb och privatliv. Och att ha tålamod. "Hela livet är ett experiment. Vissa saker funkar bättre, andra sämre". Man måste våga misslyckas, lära sig av sina misstag och våga låta saker ta tid. 
 
Det jag speciellt tog med mig från Kugges föreläsning var att man inte behöver göra allt själv. Jag är en sådan som har svårt att sätta bort arbetsuppgifter ifall jag egentligen kan göra dem själv (även om det tar hemskt mycket längre tid att göra dem själv eftersom jag då först måste googla mig fram till hur man gör och lära mig allting från scratch). Egentligen är det ju så mycket smartare att till exempel sätta bort allt det där krångliga pappersarbetet till någon som är proffs på det, och så får man själv mer tid över för att fokusera på det som man är bra på och vill göra. 
  
 
Kvällens andra föreläsare var Jennifer Sandström. Jennifer är gällivarejejen som hittade kärleken i Finland och flyttade till Helsingfors. Hon har dessutom gjort det där som jag tror att många influencers drömmer om. Hon har nämligen sagt upp sig från sitt jobb och livnär sig numera på sin blogg! Jennifer pratade därmed om hur man gör business av sin blogg även om man bara är en microinfluencer, hur man vågar ta betalt och hur man omvandlar sin vision till verklighet. Hiskeligt inspirerande och tankeväckande! Det märks att Jennifer är rikssvensk, för allt det här är så otroligt o-finskt på något vis. Finns det ens någon finsk microinfluencer som vågat ta steget till att enbart leva på inkomster från blogg och andra sociala medier? Jag tror inte det. Men ändå skulle det säkert vara fullt möjligt för många att göra det, om de bara bestämde sig för det. 
  
    
Det enda jag saknade under temakvällen var en presentationsrunda, för det hade varit så roligt att få veta vem alla deltagare var och vad som förde dem dit. Ett par bekanta ansikten fanns det dock i gänget; bloggkollegorna Michelle, Josefin, Emma, Lina och Ellen var på plats, och likaså Johanna som nyligen grunden sajten Somessa.com som för samman företag med influencers. 
 
Ännu är det här med influencermarknadsföring rätt flummigt i Finland, men jag tror stenhårt på att vi går i samma riktning som Sverige när det gäller influencermarknadsföring. Företag har mer och mer börjat få upp ögonen för att det löns att samarbeta med mindre bloggare, instagrammare och youtubers, som har rätt målgrupp och en trovärdighet som inte på något vis går att jämföra med en reklamannons i en tidning. Spelreglerna börjar klarna, och det där som tidigare kändes som en snårig djungel känns inte alls lika snårigt längre. 
 
Jag har själv legat rätt lågt på bloggfronten på sistone, men efter den här temakvällen blev jag riktigt taggad på att ta tag i alla de där idéerna och projekten som legat på is. Ida, vi borde ta en brainstormingträff snarast möjligt! ;)