2017-03-15 | 20:43:00

Wasaspexet presenterar: Förbudstiden

Det råder förbudstider i Finland, men någonstans ute i skärgården smugglas det sprit i buskarna och starka drycker serveras under disken i handelsboden... 1919-1932 var fartfyllda år i Finlands historia. Det har Wasaspexet koll på.
 
 
Igår var det världspremiär för årets uppsättning av Wasaspexet på Ritz i Vasa, och jag hade äran att få en pressinbjudan. Jag räknade nyss att det här måste ha varit det femte studentspexet jag har sett, och i år var det extra intressant att få se spexet eftersom det skett lite av ett generationsskifte i produktionen. Det är många nya förmågor, och en del gamla favoriter, som medverkar på scen i år.
 
 
Handlingen i årets spex utspelar sig under förbudstiden. Det är en tid då det råder spritförbud i hela landet, och skärgårdens smugglarkungar tvingas vara listiga för att hålla sig undan lagens långa arm. I spexet möter vi smugglarna Niska och Mäkelä, butiksägaren Dollar-Hanna, tanten Sandra Alko, statsminister Svinhufvud som siktar på att bli president och tullarna Vandrare och Böna som övervakar att spritförbudet följs.
 
 
I början verkade spexet lite tafatt och osäkert men ett par scener in märktes det att skådespelarna blev varma i kläderna och vågade släppa loss ordentligt. Ett spex innebär nämligen att publiken kan vara med och påverka vad som händer på scenen, och under premiären igår haglade ropen från alla håll i publiken. Skådespelarna i ett spex följer sitt manus, men om publiken vill se någon prata tyska eller vara argare är det upp till skådespelarna att lyda publikens befallningar och improvisera enligt bästa förmåga.
 
 
Sandra Alko, spelad av Emil Friman, och tullare Jim Böna, spelar Kadi Lindman, lyfter hela spexföreställningen i år. Deras karaktärer är alldeles klockrena, och speciellt Lindmans minspel är så hysteriskt att man börjar fnissa bara av att titta på det. Bägges improvisationsförmågor är dessutom på topp – Friman och Lindman levererar precis det som publiken vill ha. Och mer därtill!
 
 
Mimmi Rosström i rollen som smugglare Hjalmar Mäkelä är också en av stjärnorna.
 
 
Scenbytena går otroligt smidigt när orkestern S/S Sjömens underhåller med sånger under tiden som kulisser flyttas. Jag måste verkligen säga att spexbandet är otroligt bra i år – speciellt solisten Julia Lövdahl. Man kunde tro att de är professionella musiker hela gänget.
 
 
Ett par av skådespelarna är också riktiga sångfåglar...
 
 
...och dansarna (som har spexhistoriens snyggaste koreografier!) gör ett grymt jobb.
 
 
Passa för all del på att se spexet om ni har möjlighet! Frågar ni mig så måste varje människa helt enkelt uppleva åtminstone ett studentspex i sitt liv, och Förbudstiden är ett bra val. Följande föreställningar väntar:
 
torsdag 16.3 kl. 18 på Ritz i Vasa
lördag 18.3 kl. 15 på Ritz i Vasa
fredag 24.3 kl. 19 i Cygnaeusskolan i Åbo
lördag 25.3 kl. 18 i Sigurd Snåresalen i Ekenäs
lördag 8.4 kl. 15 i Aula Aurora i Luleå (Sverige)
tisdag 11.4 kl. 18 på Ritz i Vasa
 
Biljetter kan ni boka < här >.
 

2017-03-13 | 15:18:00

En lördag för ett par veckor sedan

Tredje gången gilt, heter det ju. Och det var precis på det tredje försöket som jag och mitt eminenta sällskap bestående av sambon, storebrodern och svägerskan äntligen lyckades se Pleppo 2 - Vi mårar åpå utan att föreställningen ställdes in eller bokades om.
 
Spänningen i salen var total innan det röda draperiet drogs undan.
 
Huvudrollsinnehavarna i showen: Ted Forsström och Kaj Korkea-aho.
 
Det här hände egentligen för en månad sedan, men det var först när jag tittade igenom mina bildmappar nu idag som jag upptäckte att jag glömt att blogga om den där lördagen som vi så länge sett fram emot. Vi hade biljetter till dagsföreställningen med Ted och Kaj på Wasa Teater en lördag, och ända tills att draperierna öppnades var vi nervösa för att föreställningen skulle ställas in den här gången också. Men det gjorde den till all lycka inte, och det var en teaterföreställning utan dess like som vi fick ta del av. 
 
Redan i november fick Ida-Marie och jag en guidad rundtur backstage på teatern av Ted och Kaj. Vi skulle filma en hälsningsvideo från killarna som tyvärr inte hade möjlighet att ta emot sitt pris för Årets Podcast personligen på Galan 2016, och när man sett det knasiga kostymförrådet, det ännu knäppare mustaschförrådet och all underlig rekvisita är man helt enkelt extremt nyfiken på att få se hela showen från åskådarbänken.
 
Ted och Kaj bjuder på sig själva och lyckas göra så fenomenal humor av allt mellan himmel och jord.
 
Kaffi tå! En brunbeta var såklart obligatoriskt tilltugg i pausen.
 
Så här i efterhand kan jag konstatera att Pleppo 2 var en teaterföreställning som sannerligen var värd all väntan. Jag tror helt enkelt att inte en enda människa gick ut ur salongen utan träningsvärk i magmusklerna eller mungiporna klistrade upp till öronen efter alla skratt man bjöds på. Jag går och nynnar på sångerna ännu nu flera veckor efteråt! Min all time-favorit-Pleppokaraktär är djurexperten Klaus-Verner, och extra glad var jag förstås att se att han fick vara med i Pleppo 2 också om än det var lite sorgligt med hans kärleksbekymmer. :')
 
Efter föreställningen gick vi till Outback Burger and Steaks för att mätta våra hungriga magar.
 
Dit hade jag aldrig varit förut, och att testa nya restauranger är ju något av det roligaste som finns.
 
När föreställningen var slut bestämde vi oss för att röra oss vidare mot någon restaurang. Valet föll på Outback Burgers and Steaks som är en australieninspirerad restaurang bakom Hullu Pullo på Handelsesplanaden. Restaurangen ligger lite undangömd, så trots att den funnits ett tag kan jag tänka mig att många missar den. Efter att ha ätit där en gång kan jag bara konstatera att det absolut blir fler besök vid Outback för min del. Rekommenderas!
 
Nästa gång ska jag helt klart testa en biff jag också. 
 
Bästa sällskapet, en hysteriskt rolig teaterföreställning och god mat blir en dunderbra lördag!

2016-12-23 | 21:28:00

När Vörå känns som en storstad

Inlägget är ett samarbete med Aveo.
 
 
Julklapparna är inslagna och jag sitter och smuttar på kvällens andra kopp rykande varma glögg samtidigt som Bingolottos uppesittarkväll surrar i bakgrunden. Det ligger något magiskt över dan före dopparedan - man kan nästan ta på stämningen och den förväntan som vilar i luften. Jag tyckte mig till och med skymta ett svagt norrsken bakom molnen ikväll.
 
Tidigare ikväll spikade jag upp årets kanske allra finaste julklapp på väggen. Jag har nämligen fått en julklapp lite i förskott från inredningsföretaget Aveo i Vasa. Ni kanske minns att en mycket speciell tavla fanns med på min önskelista för ett par veckor sedan? Nu sitter den uppspikad på väggen här i Oravais. Sjuttio centimeter hög, femtio centimeter bred och så otroligt fin. Vöråtavlan
 
 
De detaljrika blyertsskisserna är handritade av 21-åriga Julia Bäck från Korsholm. Det är helt galet hur duktig den kvinnan är! Vöråtavlan är redan den femte tavlan hon skapat i den här monumental guide-stilen. De tidigare tavlorna består av kända motiv från Vasa, Korsholm, Jakobstad och Helsingfors och är precis lika snygga som den här. Även de säljs som posters i Aveos webshop.
 
De kända byggnaderna och monumenten som finns med på vöråtavlan är Norrvalla, hoppbacken, Kimo Bruk, Tottesunds herrgård, Kvinnostatyn och Vörå kyrka. En fin samling motiv från kommunens alla hörn skulle jag vilja påstå. Det kan ju inte ha varit någon lätt uppgift att välja ut vilka motiv som skulle finnas med på tavlan, för här i kommunen finns det minsann många sevärdheter och kännspaka byggnader. 
 
 
Nu i december säljs tavlan som "special edition" med den svenska texten före den finska både i storlek 50x70 cm och 30x40 cm. Det här är en tavla som passar alla som har rötterna i Vörå eller är inflyttade i kommunen. Födelsedagspresent, julklapp, bröllopsgåva... den här tavlan funkar i alla lägen och till alla åldrar. Julia Bäck och Aveo får verkligen Vörå att kännas som en storstad istället för en liten kommun på landet, nu när vi vöråbor fått vår alldeles egna monumental guide.