2017-03-14 | 22:07:00

Väder som gör att man blir illamående

 
Ikväll när jag körde hem från Vasa, efter att ha ätit middag med min kompis Challo och gått på spexpremiär, var det snöyra utan dess like. Under tiden som vi hade suttit och skrattat inne i Ritz salonger hade det snöat konstant i ett par timmar, så vägarna som tidigare idag varit bara och fina är nu än en gång begravda under ett tjockt lager snöslask. Några snöplogar hade inte varit i farten när jag skulle ut på riksåttan, och snön fortsatte att yra ner rakt mot bilens framruta hela vägen hem.
 
Det finns inget obehagligare än att köra bil när sikten är lika dålig oavsett om man använder halvljus, helljus eller dimljus och man inte ens ser var mittlinjen och dikesrenen ligger för att det är så mycket blötsnö på vägen. Man får krypa fram i snigelfart och hoppas på att man prickar rätt och inte kanar ner i diket...
 
Jag vet inte vad det är med den här typen av snöoväder, men jag blir alldeles knäpp i huvudet av det. Att köra mot snö som faller rakt mot bilens framruta gör att jag blir både illamående och snurrig (samma snurriga känsla får jag när jag tittar på till exempel den här tapeten, så jag misstänker att det kan ha med min auramigrän att göra). Ikväll övervägde jag flera gånger att köra in till vägrenen och stanna tills snöpyran lugnat ner sig för att jag helt enkelt blev så illamående. Är det någon annan som brukar reagera på samma sätt?

2016-11-07 | 16:11:00

Multitaskingfällan

  
Igår vaknade jag med huvudvärk och illamående på morgonen. Inte migrän, men en ihärdigt äcklig huvudvärk som varken akupressur, värkmedicin, kaffe eller sömn bet på. Efter att förgäves ha försökt kurera huvudvärken med sömn försökte jag kurera den med frisk luft istället. Jag begav mig ut på en promenad i vinterlandskapet - utan musik, utan podcast och utan kompis. Det var rogivande. När jag gick där på de frusna vägarna och lyssnade på tystnaden utan några hörlurar i öronen slog det mig hur sällan jag faktiskt tar mig tid att bara vara. Att bara vara ensam. I tystnaden. 
 
Ibland känns det som att man blir så överöst av inputs från morgon till kväll att man aldrig kan göra en syssla utan att multitaska genom att samtidigt göra något annat. Jag brukar till exempel börja dagarna med att äta frukost samtidigt som jag ser på YouTube-klipp och sedan fortsätter jag dagarna med att lyssna på radio när jag kör bil, svara på mail samtidigt som jag pratar med folk, läsa bloggar när jag har någon minut över och lyssna på en podcast när jag lagar mat. När jag sitter vid datorn har jag alltid minst fem flikar öppna samtidigt. Ofta sitter jag och scrollar genom Instagram och Facebook och chattar med kompisar samtidigt som jag ser på TV med sambon på kvällarna. Jisses Amalia, det är ju inte konstigt att jag vaknar med huvudvärk ibland!
 
Från och med nu ska jag anamma tystnaden oftare. Och försöka att inte hamna i multitaskingfällan så ofta. 

2016-10-06 | 17:00:00

Yoga och mens

 
Som jag redan nämnt i förbifarten här på bloggen så har jag börjat gå på yoga den här hösten. Medicinsk yoga, en gång i veckan. Jag har aldrig testat yoga tidigare, men jag hoppas att den medicinska yogan ska hjälpa mig att varva ner och andas och att den kanske till och med ska leda till att jag får färre migränattacker. Jag är öppen för det mesta som kan råda bot på min förhatliga migrän, så tiden får helt enkelt utvisa vilken inverkan yoga kan ha. 
 
En grej som jag undrat över är dock det här med yoga och mens. Yogainstruktören säger ibland, till exempel när vi ska göra en övning som heter "rotlås" som ungefär går ut på att knipa samtidigt som man drar in magen, att man inte ska göra den om man har mens. Varje gång instruktören säger det där så får jag lust att att utbrista "Varför?" precis som en frågvis fyraåring, men sedan hinner jag glömma det tills att passet är slut. Annars är instruktören jättebra på att lugnt och utförligt förklara och berätta varför vi gör si och så, men just på den här punkten kommer det aldrig någon förklaring.
 
Jag blir liksom lite provocerad av att jag inte skulle få göra vissa övningar enbart på grund av mens. Ofta brukar det ju kännas rent av bra att få stretcha och träna lätt under mensveckan, och jag förstår inte varför jag inte skulle få göra alla övningar som vanligt då ifall jag kan. Man känner ju själv sin kropp och vad som funkar respektive inte funkar. Man känner sina begränsningar. Lider jag av brutal mensvärk en dag kommer jag knappast att vara med på det där yogapasset ändå.
 
Är det någon av er läsare som vet varför man ska låta bli att göra vissa yogaövningar när man har mens? Finns det någon vettig orsak eller är det bara något gammalt tankesätt som har hängt kvar sedan yogan uppfanns (av män)? Jag vill veta!