2015-09-30 | 23:20:01

Tavern by the Sea

Dagarna rullar vidare, fullproppade av skolarbeten, möten och deadlines. Vid sidan om allt annat ligger dessutom planeringen inför Galan 2015 i högsta växeln. Idag har jag oskojat skickat tjugoen stycken mail. Från tre olika mailadresser. Jag känner mig aningen schizofren. För att blogga om någonting lite roligare tänkte jag därför fortsätta berätta om Turkiet-resan som Mikael och jag gjorde i augusti.
 
 
Jag har ju fortfarande massvis att berätta om. Vi bodde som sagt på hotell Otium Seves Seas i Side. Restaurangen Tavern by the Sea ligger på hotellområdet och i all inclusive-priset ingår det en middag där. Vi valde att lyxa till fredagen genom att boka bord på Tavern by the Sea, och inledde kvällen med en promenad på stranden.
 
 
Kvällen till ära skuttade jag runt i vattnet med flash tattoos.
 
 
Mikael var snygg som vanligt.
 
 
När klockan var slagen begav vi oss raka vägen från stranden till restaurangen. Restaurangen Tavern by the Sea ligger på andra våningen av ett vitt hus invid havet. 
 
 
Så här mysigt såg det ut! Något tak behövdes inte, för Turkiet har i medeltal 31 regnfria dagar i augusti. Vem behöver regn, liksom?
 
 
Jag var så upptagen med att äta maten att jag glömde att fotografera den, men det var femrätters middag så ni kanske kan tänka er att vi var alldeles proppmätta innan kvällen var över.
 
 
Servitörerna bar in maträtt efter maträtt hela kvällen och en pianist spelade romantisk livemusik.
 
 
Mot ena hållet från vårt bord hade vi utsikt över poolområdet som hade stängt för kvällen.
 
 
Och utsikten mot havssidan bestod av palmer och en magisk solnedgång. Den där fredagkvällen bjöd lätt på en av de mysigaste restaurangupplevelserna jag varit med om. En fin kväll att drömma sig tillbaka till nu när mörkret och kylan smyger sig på här i Finland. ♥

2015-09-17 | 06:40:00

En dagsutflykt till Manavgat

Om det fanns en kategori vid namn "Årets Sämsta Resebloggare" skulle jag lätt kamma hem storvinsten i den. Fast nu råkar jag dock veta att det inte kommer att finnas någon sådan kategori på bloggalan, så tyvärr får jag inget pris. Attans. Nå, hur som helst så är jag värdelös på att blogga om resor jag gjort. Jag drar liksom ut på dem i det oändliga istället för att skriva om dem snabbt efter att jag kommit hem. Eftersom jag fortfarande har massvis att berätta om Turkiet-resan kommer härmed ett Turkiet-inlägg som jag knåpat ihop inatt. Tjohej!
 
 
På torsdagen begav vi oss på en liten utfärd från Side till Manavgat. Manavgat är en stad som ligger ungefär en kvart från Side, och där finns ett vattenfall som är typ en meter högt men av antalet turister att döma ändå svincoolt.
 
 
Och visst var det fint!
 
 
Jag hade bränt mig som tusan dagen innan, så jag hade inget annat val än att se ut som en überturist med keps och långärmat.
 
 
Mikael såg också lite gullig ut.
 
 
Det fanns en liten skogsdunge full av uteserveringar och souveniraffärer invid vattenfallet.
 
 
Efter vattenfallet åkte vi till den stora marknaden som ordnas två gånger i veckan i Manavgat. Där gick vi runt i två timmar och svettades, shoppade och irriterade oss på försäljarna. Det fanns verkligen allt mellan himmel och jord på marknaden. Vi kom ut med en del kläder och det obligatoriska turistköpet: en selfiestick. Mikael var måttligt road i den turkiska augustivärmen.
 
 
Sedan var det dags för båtutfärd! Jag hatar båtar (har nog blivit lite traumatiserad sedan båtufärden på Cypern 2011), men gick med på att åka på en pensionärsutfärd längs Manavgatfloden. Vi tittade på fiskodlingar och saker som flutit iland vid flodstranden.
 
 
Manavgatfloden är synnerligen rik på mineraler och är därför intensivt turkosgrön till färgen. Den ser nästan lite giftig ut. Innan det var dags att vända och åka tillbaka tog båten i land på ett ställe där landområdet mellan Manavgatfloden och Medelhavet var ovanligt smalt. Ni ser kanske att det skymtar vatten på andra sidan strandremsan också? Det är Medelhavet som syns där.
 
 
Manavgatfloden var tretton grader kall! Huuuu.
 
 
Efter vinterbadet i floden kutade vi snabbt över till tjugosexgradiga Medelhavet för att värma oss innan det var dags att åka tillbaka. Sådan lyx! :)

2015-09-09 | 14:23:00

Dags för bokrecension

 
Den åttonde september, alltså igår, var det den internationella läskunnighetsdagen. Det är en dag som är instiftad av FN för att uppmärksamma vikten av att kunna läsa. Visste ni att 16% av världens befolkning inte kan läsa eller skriva? Två tredjedelar av de som är icke-läskunniga är kvinnor. Att öka läskunnigheten i världen är superviktigt, främst för att minska fattigdomen och öka jämställdheten. Nu har ju vi turen att bo i en del av världen där läskunnighet och skolgång länge har varit en självklar rättighet, så det är svårt att förstå att det faktiskt finns så många människor här i världen som inte kan läsa.
 
När jag var tonåring var jag en riktig bokmal som slukade alla böcker jag kom över, men på senare år har tiden och inspirationen till att läsa böcker inte varit på topp. Jag hinner inte med mycket annat än kurslitteratur, bloggar och tidningar numera, men under Turkiet-resan läste jag faktiskt två riktiga böcker. Här kommer två stycken minirecensioner - läskunnighetsdagen till ära.
 
 
NOT THAT KIND OF GIRL
av Lena Dunham 2014
 
Det här är en bok som jag länge hade sett fram emot att läsa. Lena Dunham som skrivit boken är skaparen av TV-serien Girls och en av de mest kända feministerna just nu. Boken är självbiografisk och handlar alltså om Dunhams eget liv. Händelser från hennes barndom varvas med anekdoter från de senaste åren. Lena Dunham är 29 år, så många av de händelser och livsvisdomar hon presenter har enormt hög igenkänningsfaktor om man själv är en tjej i åldern 20+. Det är en bok om att bli vuxen och lära sig av livet.
 
Jag hade kanske lite för höga förväntningar på boken, för den föll mig inte helt i smaken. Visst är den rolig och träffsäker, men ibland känns den lite väl osammanhängande och konstig - ja, stundtals nästan lite påhittad och överdriven. Det är en perfekt bok att sträckläsa i en solstol på semestern, men det är något med boken som inte känns helt hundra.
Not that kind of girl får 3 av 5 stjärnor från Tidstjuven.com
 
 
SENT I NOVEMBER
av Tove Jansson 1970
 
Sent i November är en av Tove Janssons böcker om Muminfamiljen. Det är den nionde och sista boken i den kronologiska ordningen, men den första muminboken som jag läst i vuxen ålder. Jag läste den med stor nyfikenhet och en gnutta vuxenanalys. Handlingen i boken utspelar sig vid Muminhuset, men hela muminfamiljen är spårlöst försvunnen. Man får istället följa Filifjonkan, Hemulen, Mymlan, Onkelskruttet, homsan Toft och Snusmumriken när de flyttar in i Muminhuset och försöker komma överens med varandra och lösa sina personliga problem.
 
Boken var väldigt intressant. Den var också väldigt lättläst, så jag sträckläste den på ett par timmar. Ibland var jag tvungen att stanna upp i läsningen och fundera på hur det hade varit att läsa boken för ett barn, för det är ju ingen barnbok egentligen. Alla huvudpersonerna har sina problem och det är en bok fylld av psykologiska processer. Jag kan varmt rekommendera den för alla som vill ha någonting lättläst men ändå intressant och välskrivet att läsa! Själv ska jag absolit ta mig an de åtta andra muminböckerna också.
Sent i november får 5 av 5 stjärnor från Tidstjuven.com.