2018-01-31 | 14:17:00

Söndag mitt i veckan

 
Finns det något härligare än sovmorgon mitt i veckan? Den här veckan jobbar jag alla dagar förutom just idag, så jag passade på att sova precis så länge som jag kände att min kropp behövde och sedan beslutade jag mig för att ta en riktig skrota-runt-hemma-och-göra-ingenting-dag. Inte för att jag inte har saker som borde göras, men för att jag känner att jag behöver en dag utan planer. Sambon är borta på någon kurs, och på dagsprogrammet står inget annat än yoga klockan 18:45 för min del.
 
 
När Sputnik kom och bet mig i tårna var det dags att stiga upp och fixa en omelett till brunch. 
 
 
Den perfekta skrota-runt-hemma-outfiten är givetvis en stor och mjuk tröja i kombination med ett par sköna knästrumpor. Jag passade på att lyssna på veckans avsnitt av Michelle och Sandras podcast (ni har väl inte missat den?) medan jag sörplade extra länge på mitt kaffe och försökte få Kosmos att förstå att han inte får bita sönder mina knästrumpor. Jag vet inte vad det tagit åt våra katter, men plötsligt har alla tre fått ett stort intresse för att bita folk i tårna.
 
 
Hoppas att ni också får en fin dag! Jag tänkte fortsätta min skrotardag med att koka mera kaffe och antingen se på en serie, läsa ikapp favoritbloggarna eller läsa en bok. Svåra val idag.

2018-01-29 | 20:42:00

Vårt nyrenoverade kök

 
Nu har vi redan bott tre månader i vårt hus, men vi har varken införskaffat gardinstänger eller visat alla rum här på bloggen ännu. Så kan vi ju inte ha det! Gardinstängerna ska införskaffas snarast möjligt och den virtuella husvisningen fortsätter. Ni har fått se gästrummet, vardagsrummet, uterummet, sovrummet innan det var inrett, toaletten och badrummet men ännu finns det en del kvar att visa. Inspirerad av Carolines husvisning som Mikael och jag var på i lördags (nu vet jag var Petalax ligger!) tänkte jag därmed fortsätta min mini-husvisning här på bloggen ikväll. Idag är ni välkomna in i husets hjärta. Köket.
 
 
 
 
Det är ju lite knepigt att hinna ta foton nu när det är mörkt jämt, men igår orkade jag inte vänta på bättre tider längre utan både filmade och fotograferade litegrann. Klicka på play för att gå en liten rundtur i köket.
 
 
 
När man kommit in i huset och hängt av sig jackan så ligger toaletten strax till vänster. Går man lite längre fram mot vänster kommer man till köket. Som ni vet förstorade vi köket genom att flytta den ena väggen (tidigare fanns det en långsmal skrubb mellan badrummet och köket) så det är numera stort och luftigt. Vi tog bort dörren och förstorade öppningen också mot korridoren som är på andra sidan köket.
 
 
Före renoveringen såg köket ifråga ut så här ↑. Skåpstommarna och skåpdörrarna hade bara ett par år på nacken, så även om skåpdörrarna kanske inte var den stil som vi själva hade valt sparade vi en hel del pengar på att låta dem vara kvar och förnya stilen genom att byta ut bänkskivan och välja en annan färg på kaklet.
 
 
Jag har nästan hunnit glömma att köket var så här litet tidigare. Och hade dörrar!
 
 
Från ungefär samma vinkel som föregående bild ser köket nu ut så här ↑. Electra, vår robotdammsugare, står parkerad under världskartan som har funnit sin plats på köksväggen. Kartan hänger på den första spiken vi satte upp i huset. Det är ju så läskigt att spika i sprillans nya tapeter! Robotdammsugaren är för övrigt det bästa som hänt vårt förhållande. Att bo tillsammans med en pedant sambo är inte lätt alla gånger, men Electra håller golvet rent. Sambon är nöjd, jag är nöjd. Det bästa är att hon har Wifi-anslutning, så vi kan klicka igång henne fastän vi inte själva är hemma ens och så städar hon tills hon är klar. Tacka vet jag att vi lever på 2018!
 
 
Efter att ha bott i två lägenheter med små grå och opersonliga kök är det sååå skönt med ett stort, luftigt och ljust kök. Det blev lantligt men ändå modernt. Ordentligt med arbetsyta, funktionellt och bra belysning.
 
 
Hålet under fönstret är kanske det enda i köket som fortfarande vittnar om att det här är ett hus från 70-talet. Jag hade gärna satt in fler skåp där, men i och med att Östmans snickeri har en ny leverantör på dörrar i vit ask, och de inte ser riktigt likadana ut som de dörrar som finns i vårt kök, så fanns det inte så mycket att göra. Man kan ju inte sätta udda skåpdörrar på ett så här synligt ställe.
 
I somras hittade jag den perfekta barstolen att ställa i det här lilla utrymmet, men dum som jag är klickade jag inte hem den direkt och när jag väl skulle beställa den var den förstås slutsåld. Så i väntan på att en ny snygg barstol ska uppenbara sig (någon som har tips?) så får kökspallen och kattmaten stå där under bänken. Kattmaten var dock inte tillräckligt fotogenisk för att få vara med på bild.
 
 
I och med att vi förstorade rummet kunde vi flytta dörröppningen lite längre till höger, vilket ledde till att vi kunde sätta in en 60 cm bred ugn och en sån där fin trattfläkt. Tidigare hade det varit för trångt för en bred ugn.
 
 
Induktionsspis blev det också, och fram till julafton hade vi därmed bara en kastrull som fungerade. Som tur kom tomten med lite nya induktionsvänliga kastruller och stekpannor. :)
 
 
Eftersom skåpdörrarna är vit ask lever färgen och gulnar lite med åren, så vi bytte ut det vita kaklet mot ljusgrått sådant för att få skåpen att se mer vita ut. Det blev perfekt i kombination med golvet! Leveranstiden på kaklet var lite längre än vi hade förväntat oss, så de första veckorna efter att vi flyttat in fick vi klara oss utan spis eftersom det förstås inte gick att koppla in köksfläkten före kaklet var på plats. Men den som väntar på något gott...
 
 
Med en dubbel diskho och en Oras Safira-kran har vi inga som helst problem att diska stekpannor och kastruller utan att det sprätter vatten, eller skala potatis i ena baljan samtidigt som det ligger disk i baljan bredvid. Jag förstår inte hur vi klarat oss utan en stor diskho tidigare!
 
 
Den fantastiskt fina bänkskivan beställde vi från Östmans snickeri. Därifrån kommer också köksskåpen, så det gick minst sagt smidigt att förnya köket. Jag är så kär i bänkskivan som ser sådär härligt nött och sliten ut och har den perfekta beigegrå nyansen. :') Det var kärlek vid första ögonkastet!
 
 
Gammelfasters gamla köksvåg agerar fruktskål.
 
 
Den här köksväggen har ni sett tidigare. Det är den första väggen jag målade med Kalklitir. Sedan fick jag ju fnatt och målade två väggar till i huset. Nyansen heter Winter Primo och är riktigt behaglig.
 
 
De snygga pinnstolarna har vi köpt från Masku. Det bästa är att de inte bara är sjukt snygga utan också riktigt bekväma.
 
 
Köksbordet däremot är provisoriskt och ska så småningom bytas ut till ett hemmabygge. Vi har ett gäng fina gamla ladubrädor som väntar på att få nytt liv...
 
 
Men i väntan på att någon ska ha tid att bygga det nya bordet funkar ju det här också.
 
 
Färgerna på bilderna i det här inlägget blev tyvärr lite underliga på grund av blandljuset, men nu vet ni ungefär hur vårt kök ser ut i alla fall. Är det något ni undrar över är det bara att fråga. :) Vad tyckte ni om filmen förresten? Föredrar ni bilder eller är det roligt med rörligt material också? Berätta gärna!
 
 
< Slut på husvisningen för denna gången >

2018-01-25 | 18:35:00

Att bo på landsbygden är livsfarligt

 
I flera dagar har väderprognoserna utlovat regn och plusgrader till idag. Efter ett par dagar med ordentliga minusgrader (närmare -25) och snö är det inte svårt att räkna ut vad som kommer på köpet när vädret växlar så snabbt till plusgrader. Blixthalka. Man tycker ju därmed att Destia kunde ha varit lite förutseende och gjort vägarna körbara redan från morgonen när folk ska till jobb och skolor. Att de skulle ha sandat under natten. Eller att de åtminstone skulle ha ryckt ut och åtgärdat problemet när larmen om de glashala vägarna började trilla in. Men icke då.
 
Strax före sju imorse när jag begav mig till jobbet var hela Pensalavägen och Jeppovägen en livsfarlig isbana. Det var glashalt och något sandkorn syntes inte så långt ögat kunde nå! Eftersom vägen dessutom är kurvig och lutar på vissa ställen fick man verkligen hålla tungan rätt i mun för att inte glida ner i diket. Den sträcka som vanligen brukar ta tio minuter att köra tog idag trettio.
 
Det är inte bara i Pensala som vägskötseln är under all kritik. Läget är likadant i Vörå, Maxmo, Munsala och garanterat en hel drös med andra mindre orter runtom i Österbotten. Idag hamnade både en tom skolbuss och en skolskjuts full av elever i diket i Pensala och likaså hamnade en skolbuss med elever i diket i Bertby. Och i Maxmo fick eleverna stanna hemma från skolan eftersom busschauffören klokt nog inte ville ge sig ut på den livsfarliga vägen med barn som passagerare före vägen blev sandad. Sandbilen dök inte upp på hela dagen. 
 
Förra året var sambon med om en frontalkrock på Jeppovägen på grund av halkan. Den mötande bilen fick sladd och kom över i fel körfält och de smällde rakt in i varandra. Båda bilarna blev till skrot, men chaufförerna klarade sig till all lycka med lindriga skador. Otaliga liknande olyckor har hänt runtom i Österbotten, och det skrämmande är att de här olyckorna kunde förebyggas med hjälp av en fungerande vägskötsel. Hur långt ska det egentligen behöva gå innan någonting görs? Med sådant här väglag kör inte ens den skickligaste chauffören säkert.
 
Hur ska man kunna bo och leva på landsbygden när något så grundläggande som vägunderhållet inte fungerar på de statliga vägarna här i trakterna? Är våra liv inte lika mycket värda som de som bor inom ring tre?
 
Det är bedrövligt. Ledsamt och bedrövligt.