2018-02-25 | 19:37:00

En bokklubb tar form

Inlägget är ett samarbete med Förlaget. 
 
 
Jag tror bestämt att det var på nyårsafton som idén till en bokklubb tog form. Jag och fem kompisar som alla har varit ivriga bokmalar tidigare i livet konstaterade att vi knappt läser riktiga böcker längre. Det hinns inte med, när det är så mycket annat som hela tiden pockar på ens uppmärksamhet. Och hur ledsamt är inte det egentligen? Jag minns en tid när jag slukade allt jag kom över i bokväg, försvann in i alla möjliga spännande världar och livshistorier och på det viset lärde mig massor. När lässaldot utan problem blev två böcker i veckan. Nu läser jag knappt två böcker i året ens! För att hitta tillbaka till läsintresset och "tvingas" läsa åtminstone en bok i månaden bestämde vi oss för att bilda en bokklubb i år. 
 
Konceptet för vår bokklubb är följande: vi bestämmer oss för en bok som alla läser, sätter upp en rimlig tidsram för när boken ska vara utläst och sedan träffas vi över ett par koppar kaffe och något gott bakverk för att diskutera bokens tematik, tankar som väckts under läsningen och högst troligen också allt möjligt annat som pågår i våra liv. Egentligen är poängen med bokklubben lika mycket att vi ska få in regelbundna kompisträffar som att vi ska få in en rutin i att läsa och diskutera litteratur, så man kan säga att vi slår två flugor i en smäll. 
 
I samarbete med bokförlaget Förlaget har vi nu fått hem den första boken som vi ska kasta oss in i. Förlaget är ett finländskt bokförlag som ger ut böcker på svenska. Det är ett relativt nytt bokförlag som bildades 2015 och arbetar globalt med utgångspunkt i Helsingfors. Många kända finlandssvenska författare finns med i deras bokkatalog, bland annat Tove Jansson, Staffan Bruun, Johanna Holmström och Kaj Korkea-aho. Ni hittar hela det digra utbudet av böcker på deras hemsida. 
 
 
En av de böcker som ni hittar i bokkatalogen är bokklubbens första läsprojekt. Vad heter ångest på spanska? av Michaela von Kügelgen. Beskrivningen på Förlagets hemsida lyder som följande:
 
"Erika är 25 år och nyutexaminerad jurist. Hon har allt hon någonsin önskat sig men är ändå inte nöjd. När Erikas långa förhållande havererar blir allt ett enda kaos och hon flyr till Ecuador för att samla ihop sig själv. Hemma väntar drömjobbet och en lysande framtid, men är det verkligen det hon vill med sitt liv?"
 
 
Jag följde ivrigt Michaela von Kügelgens skrivprocess via hennes blogg, så det här är verkligen en bok som jag länge har sett fram emot att få läsa. 
 
 
Den första bokdiskussionen blir om två-tre veckor så ifall ni bloggläsare där på andra sidan skärmen känner igen er i att bokläsningen inte är ett naturligt inslag i vardagen längre och vill haka på den här lilla läsutmaningen för att komma igång igen (det tycker jag förstås att ni ska göra!) så har ni god tid på er att haffa ett exemplar av Vad heter ångest på spanska? ni också.
 
Så fort bokklubbsgänget och jag har diskuterat boken publicerar jag ett blogginlägg med sammanfattning av våra tankar och åsikter om boken, så får ni andra sedan berätta vad ni tyckte och så fortsätter vi bokdiskussionen i kommentarsfältet. Det blir lite som en blogg-bokklubb. Hur kul är inte det? 😍
 
 
Nu är problemet bara: vad ska vår bokklubb heta? Man kan ju inte bilda en tvättäkta bokklubb utan att ha ett käckt namn. Vi brukar skämtsamt kalla oss själva Tantona (dialekt för tanterna) men Tantona läser låter ju onekligen både torrt och tråkigt. Det måste helt klart vara någonting med lite mer sting i. Hmm... 
 
 
Hoppas att ni också hakar på läsutmaningen, så återkommer vi till den här boken om ett par veckor. Jag är superivrig! 😊

2018-02-10 | 13:40:31

Omgiven av 700 idioter

  
Strax före jul när sambon och jag var till Helsingfors köpte jag två böcker i julklapp åt mamma. Två böcker som så många i min omgivning rekommenderat att jag var alldeles säker på att mamma – som är lika ivrig hobbypsykolog som jag själv är – skulle tycka att var intressanta. Det var succéboken Omgiven av idioter och den lika uppskattade uppföljaren Omgiven av psykopater av Thomas Erikson. I tåget på vägen hem kunde jag inte låta bli att kika lite i den förstnämnda av böckerna, och det slutade med att jag tjuvläste de åttio första sidorna så försiktigt jag bara kunde så att pärmen inte skulle bli böjd. Det var helt enkelt omöjligt att "bara kika lite". När mamma sedan hade slukat boken fick jag förstås låna den för att läsa klart den jag också. 
 
I onsdags var modern och jag två av de närmare sjuhundrafemtio personer som ivrigt bänkade sig i Runebergssalen i Jakobstad när Thomas Erikson, författaren bakom succéböckerna, gästade Finland. Det vankades Svenskfinlands största öppna föreläsning, och temat för föreläsningen var Omgiven av idioter – hur man förstår dem som inte går att förstå
  
  
De flesta av er har säkert läst böckerna (och har ni inte redan gjort det så borde ni göra det!) eller hört talas om dem, så ni vet säkert att den teori som Erikson grundar sin psykologi på innebär att man delar in människor i fyra kategorier enligt personlighetstyp; röd, gul, grön och blå. Röd är dominant och driven men risktagande och arrogant. Gul är entusiastisk och kreativ men ytlig och rastlös. Grön är omhändertagande och vänlig men velande och förändringsovillig. Blå är analytisk och noggrann men kräsen och ifrågasättande. 
 
Det här med extrovert kontra introvert och sakorienterad kontra personorienterad är inget nytt sätt att kategorisera olika personlighetstyper, men Erikson beskriver det hela på ett så underhållande och enkelt sätt att vi alla kan lära oss att förstå de där människorna som vi tidigare inte förstått oss på. Vi kan lära oss att handskas med idioterna vi möter i vardagen. Också den vi möter i spegeln! 
 
 
Erikson poängterade flera gånger under föreläsningen, precis som i boken, att lyckade människomöten bottnar i en god självinsikt. Social kompetens är förmågan att förstå och förutse hur det egna beteendet inverkar på andra, och att därmed kunna anpassa sitt eget beteende enligt andras personlighetstyper. Det lustiga är ju att det är hemskt lätt att kategorisera alla andra i omgivningen (min sambo är exempelvis ett skolboksexempel på sin personlighetstyp) men desto svårare är det att komma fram till vad man själv har för färg. Jag tror att jag, likt majoriteten av nordborna, är rätt grön? Med lite inslag av gult och rött kanske? 
 
 
Onsdagens föreläsning bjöd en stor dos igenkänning och många skratt. Den där Erikson vet verkligen hur man gör för att fånga och underhålla publiken. Det jag tror att alla tog med sig från föreläsningen var att man sist och slutligen inte kan förändra någon annan. Man kan bara förändra sig själv och sitt eget sätt att möta och kommunicera med andra andra människor. 

2016-12-09 | 17:32:55

Ett tips till alla lärare och föräldrar

 
Jag blev så glad när jag botaniserade bland böckerna i bokhandeln häromdagen och hittade den här: Allt blir säkert bra igen av Kirsten Boie. En tvåspråkig bok på svenska och arabiska. Den finns också på Adlibris.
 
 
Boken riktar sig till barn i åldern 6-9 och handlar om flykt ur ett barns perspektiv. Huvudpersonerna i boken är Rahaf som är 10 år och hennes bror Hassan som är 9. De levde ett helt vanligt liv i Syrien ända tills allt förändrades över en natt och de blev tvungna att fly till ett främmande land.
 
 
Den här boken borde helt klart införskaffas till alla bibliotek, förskolor och skolor. Och alla föräldrar som har barn i lågstadieåldern borde läsa den tillsammans med sina barn. Det här är en så viktig bok som förklarar paniken, desperationen och hoppet på ett barns vis. Det var dessutom precis en sådan här bok som vi saknade under sommarskolan i somras - en bok som barn med invandrar- eller flyktingbakgrund kan identifiera sig med.