2019-01-29 | 17:38:00

Det faderlösa barnet

  
Den tjugosjunde december hade jag tid till rådgivningen för en veckokontroll. Eftersom det här var i mellandagarna var min egna hälsovårdare ledig, och jag hade därmed tid till hennes kollega. Under besöket berättade hälsovårdaren att hon kikat igenom alla våra papper och i den vevan upptäckt att vi inte gjort något faderskapserkännande. I och med att sambon och jag är ogifta behövde vi ju skriva under dokument på att det är han som är pappa till barnet, och det här är något som är aningen enklare att göra under graviditeten än när barnet är fött (tips till er som är gravida just nu!). På något vänster hade det här glömts bort för oss fram till dagen före BF.
 
Vi bokade in en ny tid till rådgivningen redan till nästa dag för att sambon skulle kunna komma med och skriva under faderskapspappren. Nå, problemet var ju bara att följande dag när hälsovårdaren satt där i sitt mottagningsrum och väntade på oss så dök vi aldrig upp... för då var vi på BB och myste med vår baby som redan var född. 😅 Det hade vi inte riktigt räknat med.
 
Barnet och den ännu inte fastställde fadern.
 
Ännu idag är det arma barnet alltså faderlöst. Häromveckan fick vi kallelse till barnatillsyningsmannen för att fastställa faderskapet och vårdnaden om barnet, och igår packade vi in oss i bilen och begav oss iväg till socialen alla tre. Det känns ju onekligen lite löjligt med alla dessa papper som ska skrivas under om rättigheter, skyldigheter och samtycke till eventuella DNA-utredningar – ja, till och med varsin beskrivning av vårt förhållande skulle klämmas in. Samtidigt tycker jag att det är lite underligt att det bara är ogifta par som behöver utreda faderskapet. Är man gift är det liksom givet att det är partnern som är far till barnet?  
 
Nåväl, nu får vi bara vänta på domen från magistraten och sedan är barnet förhoppningsvis inte faderlöst längre. 😉