2017-11-29 | 20:38:00

När jag testade kristallhealing

Idag testade jag något som jag aldrig hade trott att jag skulle testa, skeptiker som jag är...
 
  
Häromveckan när Carina som utbildar sig till medium skickade och frågade om jag är intresserad att testa kristallhealing mot min migrän kunde jag inte låta bli att tacka ja, trots att healing är något som jag alltid varit extremt skeptisk till. Men just den dagen då jag läste Carinas meddelande hade jag haft mitt tredje migränanfall på en vecka, så det kändes som att jag inte hade någonting att förlora. Carina och jag bokade in en träff klockan två idag, och imorse när jag googlade på vad kristallhealing och ljudbad egentligen är för någonting och kom in på de mest underliga internetsidor höll jag nästan på att dra mig ur. Men nyfikenheten tog ändå överhanden.
 
Jag berättade på Instagram att jag testat kristallhealing idag, och ni var flera som var nyfikna på att höra mer om min upplevelse så jag tänkte passa på att berätta lite mer ingående om vad det gick ut på nu samtidigt som jag mumsar på resterna från kladdkakan jag bakade till gårdagens kaffegäster. Så slipper ni göra samma misstag som mig och hamna i de där mystiska hörnen av internet när ni googlar. ;)
 
 
Vår träff började med att Carina berättade om vad hon skulle göra och vad de olika musikinstrumenten i ljudbadet och kristallstenarna i healingen används till. Sedan berättade hon om vad hon kommit fram till när hon på förhand gjort en kanalisering med andevärlden (det är den här delen jag var allra mest skeptisk till, jag tror ju liksom inte att man ha kontakt med något som kallas andar) för att se vad jag behöver i mitt liv. Carina hade sett flöde och balans, och en falk som vittnade om att jag är på väg mot mitt livs mål. Hon hade dessutom sett en silvertråd på rulle, som symboliserar den livstråd jag har att lägga ut. Det lät ju ändå rätt fint, även om jag inte är helt övertygad om att det var andarna som berättade det. Jag fick också läsa tre kort som hon dragit åt mig.
 
Sedan började "sessionen" (det har säkert något annat fint namn, men i brist på det rätta namnet kallar vi det session tycker jag). Jag fick sitta i en bekväm fåtölj och bara andas lugnt medan Carina skapade ett ljudbad där hon trummade på en stor trumma i takt med mina vibrationer och blåste i en panflöjt som vinden. Så här i skrift låter det hela superflummigt och fnissigt, men jag var förvånansvärt avslappnad och lugn under hela sessionen. På något konstigt vis kändes det inte alls särskilt flummigt där i stunden, utan mest skönt och avslappnande.
 
Därefter var det dags att lägga sig tillrätta på britsen, dra en filt över sig och få kristallerna utplacerade på kroppens olika chakran. Jag har gått på yoga i ett och ett halvt år, så det här chakra-tänket är inte helt obekant för mig. För ett par år sedan gick jag dessutom på akupunktur för migränen en gång i veckan, och inom akupunktur är ju kroppens energiflöde också i fokus. Syftet med kristallhealingen är att lösa upp blockeringar i kroppen och släppa ut undertryckta känslor, typ.
 
 
Carina använde olika sorters mineraler och kristaller, till exempel rosenkvarts, bergskristall, karneol och aventurin, på specifika platser på och runt kroppen och gick sedan runt med en pendel över mig för att se att det blev balans i mina energier (åtminstone tror jag att det var det hon gjorde, jag låg ju mest och blundade och slappnade av). Här fick jag säga till om det var något som kändes konstigt eller om någon tanke dök upp, och Carina agerade då utifrån detta. Det mest mystiska som hände mig under hela sessionen var att mina armar och händer blev alldeles superpirriga och varma vid ett skede. Jag höll en kristall i vardera hand och även de blev väldigt varma. Enligt Carina orsakades det här av känslor från något smärtsamt som hänt i mitt tidigare liv (!) som ville komma ut, så jag gjorde mitt bästa för att följa hennes instruktioner och släppa ut de där känslorna i händerna. Underligt var det i alla fall, även för en skeptiker som mig. Jag har ingen logisk förklaring till vad som hände.
 
Summa summarum var kristallhealingen en intressant och avslappnande upplevelse. Jag fick med mig tips på hur jag ska andas för att luckra upp mina problemområden, hur jag ska göra för att bli bättre rotad (jag ska krama träd!) och så fick jag allmänt goda råd att ta med mig i livet. Carina är väldigt trevlig och lätt att umgås med, så det bidrog också till att det blev en positiv upplevelse. Huruvida den här healingen hjälper mot migränen eller inte, det säger jag varken bu eller bä om... En rolig grej att testa var det i alla fall.
 
 
Någon annan som gått till ett medium eller testat någon typ av healing? Vad tyckte ni?

2017-11-29 | 11:34:00

Dammen brister

 
Det finns många fördelar med att bo i Svenskfinland. Ankdammen. Vi finlandssvenskar är en minoritet, och vilken finlandssvensk person man än träffar kommer man efter en stunds diskussion och släktutredning alltid fram till att man har åtminstone tre gemensamma bekanta med hen. Man har gått i skolan med hens kompis, jobbat med hens faster eller varit på samma sommarläger som hen när man var liten. Det här är ju i de flesta fall en fin sak som leder till att man alltid har någonting gemensamt och någonting att prata om. Att man känner en sorts tillit till varandra redan från början. Men det finns också tillfällen när den här alla-känner-alla-kulturen stjälper mer än vad den hjälper.
 
Ingen kan förneka att det råder en bästa broder-kultur i Svenskfinland där våra manliga chefer, klasskompisar, vänner, lärare, fäder, bröder, partners och kollegor håller varandra om ryggen. Där sexuella trakasserier tystas ned och där offer skambeläggs. Där det är svårt att som kvina säga ifrån då man vet att många står på förövarens sida. "Han är ju inte sådan" säger de och viftar bort det hela. Det är mycket som pågår bakom stängda dörrar. Mycket som borde nå rättssalen, eller åtminstone leda till en avskedning, men aldrig gör det. 
 
Idag är det den 29e november 2017. Dagen då dammen brister. Dagen då sextusenetthundraelva finlandssvenska kvinnor kräver att tystnaden kring sexuella trakasserier i Svenskfinland bryts. Det är dags att lägga ansvaret och skammen på förövarna istället för på offren. Det är dags att sluta blunda och skapa förändring.
 
astra.fi/dammenbrister publiceras under dagens lopp en stor mängd anonyma vittnesmål från kvinnor i alla åldrar runtom i Svenskfinland. I drygt en vecka har de här vittnesmålen samlats in i en sluten grupp och idag publiceras de för allmänheten. Det är fasansfulla historier som nu i svallvågorna av #metoo-kampanjen kommer upp till ytan. Det är vittnesmål där förövarna är våra manliga chefer, klasskompisar, vänner, lärare, fäder, bröder, partners och kollegor. För varje vittnesmål jag läst den gångna veckan har jag gråtit och förfärats. Det här är sådant som ingen kvinna borde utsättas för, men sådant som grymma män i vår närhet ändå gör. Trakasserier, sexuella övergrepp och våldtäkter. Varje dag händer det. I vår "trygga" lilla ankdamm.
 
 
Det är dags att prata om sexuella trakasserier i Svenskfinland. Det är dags för förändring.

2017-11-28 | 14:51:00

Mina nya glasögonlooks

 
Förra veckan fick jag hämta ut mina efterlängtade nya glasögon. Tack vare Specsavers två-par-för-priset-av-ett-erbjudande var det dubbelt så roligt! Att kunna matcha glasögonen med outfiten eller variera look enligt humör är ju verkligen en av de största fördelarna med att vara glasögonbärare.
 
 
Det första paret bågar blev jag blixtförälskad i genast när optikern plockade fram dem som ett förslag åt mig efter att jag berättat att jag var på jakt efter ett lite rundare par. De kommer från Kylie Minogues glasögonkollektion och färgen på bågarna fadear snyggt från mörkbrunt till ljusrosa.
 
 
Jag gillar att de är lite busiga samtidigt som de är smygretro. Som en modern version av 30-talsbrillor.
 
 
Det andra paret bågar jag valde är mindre busiga och mer stilrena, samtidigt som de ändå har det där lilla extra som jag gillar. Ett par härligt röda GANT-brillor blev det. Det här paret har jag inte hunnit använda så mycket ännu, för jag märkte snabbt att jag borde åka och justera dem lite till så att de sitter bekvämt.
 
 
Jag känner mig som en smart bussinesswoman i dem. Redo att ta över världen.
 
 
Glasögon alltså... man skulle ju kunna ha hur många par som helst av dem!