2017-07-03 | 23:11:00

Så beter du dig på en konsert

 
Okej kids, efter att ha läst Svenska Yles artikel Kaos på Klackens party - ungdomar blev knuffade och påtrampade känner jag att det är dags för en snabblektion i hur man beter sig på en konsert.
 
Jag var själv på Provinssi i fredags och på Klacken i lördags. Provinssi löpte smärtfritt, men i Klacken-publiken var det stundtals närapå kaosartad stämning. Vid ett skede befann jag mig ungefär i mitten av publikhavet tillsammans med mina kompisar, men där var det så trångt och svettigt att man knappt kunde andas, så vi förflyttade oss snabbt längre bak igen. I den bakre halvan av paviljongen var det gott om utrymme att röra sig och ha roligt utan att man behövde vara rädd för att bli påtrampad, knuffad eller ryckt i håret. Utan att ha gjort några desto större vetenskapliga undersökningar kring detta så tror jag att det hade att göra med att den yngre halvan av klackenbesökarna befann sig längst fram medan de lite äldre höll sig längre bak.
 
 
Här kommer mina bästa konserttips, eller vad som egentligen borde vara allmänt konsertvett och -etikett:
 
1. Kom tidigt om du vill stå längst fram.
Det är väl ändå allmänt känt att de mest ihärdiga fansen paxar platserna längst fram i god tid innan spelningen börjar? Vill du få platsen längst fram vid scenen ställer du dig där åtminstone en halvtimme på förhand. Du trycker dig inte fram dit med våld fem minuter efter att artisten börjat spela!
 
2. Knuffa inte andra framåt.
Att knuffa andra skapar snabbt en kedjereaktion i publikhavet – plötsligt knuffas alla. Låt bli knuffandet! Jag lovar att du varken ser eller hör och bättre för att du knuffar den som står framför dig några centimeter framåt.
 
3. Sitt inte på kompisens axlar.
Det finns inget mer irriterande än när man inte ser ett skvatt av bandet för att man har någons rumpa mitt framför ansiktet. Är du kort kan du passa på att hoppa extra mycket för att se över de andra konsertbesökarna, istället för att sitta på någons axlar och blockera sikten för alla som står bakom dig samtidigt som du orsakar farliga situationer.
 
4. Rök och drick inte i publikhavet.
Ingen vill få brännmärken på kläderna av din tobaksfimp eller öl i håret när du skvätter det åt alla håll.
 
5. Dansa med respekt.
Andra har betalat precis samma pris för konsertbiljetten som du. Du får dansa och ha roligt på en konsert, men är du för full för att kunna låta bli att armbåga andra i en folksamling borde du överväga att ställa dig allra längst bak.

2016-08-25 | 16:55:50

Hamburgare, shopping och Diandra

Igår gick Spotlight av stapeln i Jakobstad. Spotlight är en kväll där kultur och handel ligger i fokus. Ett evenemang som ingen mindre än Ida-Marie än en gång hade varit med och organiserat.
 
 
Mikael och jag begav oss iväg till Jeppis vid sjutiden och eftersom vi var vrålhungriga inledde vi förstås Spotlight-kvällen med varsin hamburgermåltid vid Friends & Brgrs. Burgarna var om möjligt ännu godare än senast jag åt vid Friends & Brgrs och det nya upplägget med pommes fritesen i en liten frityrkorg var dessutom riktigt snyggt. 
 
 
När vi var mätta och belåtna kikade vi runt i butikerna som hade både kvällsöppet och alla möjliga fina erbjudanden. Jag dreglade över nedsatta Odd Molly-koftor i Blossom.
 
 
Vid Katarina Maria fanns det som vanligt mycket finheter att titta på.
 
 
Gatorna var fyllda av människor och konst. Den temporära graffitiväggen på gatan utanför Lindex var fullklottrad av anonyma gatukonstnärers verk. I år var det, till skillnad från förra året, verkligen dunderbra väder för en gatufest!
 
 
När klockan slog nio äntrade kvällens huvudartist Diandra gågatans scen och vi sällade oss förstås till den stora publikskaran.
 
 
Diandra skuttade runt på scenen samtidigt som hon sjöng, och skrattade sedan hjärtligt i mellansnacken.
 
 
Hon verkade vara en så genomhärlig människa. :)
 
 
...och så har hon ju en magisk röst dessutom. Man skulle aldrig kunna tro att tjejen bara är 22 år gammal.
 
 
Som avslutning på kvällen uppträdde Energy Dancers med sina imponerande koreografier. Wow!

2016-03-06 | 15:11:44

Äkta och ärligt med Melissa Horn

 
Gårkvällen var magisk!
 
Det finns ett antal artister som jag kan lyssna på år efter år, utan att någonsin få nog. Melissa Horn är en sådan. Hennes låtar är underbara att lyssna på när man känner sig lite nere (eller har livskris!) och bara behöver gräva ned sig i alla känslor riktigt ordentligt och gråta ut. Hennes låtar är också härliga att lyssna på när man behöver påminnas om hur fint livet är, i all sin förgänglighet. Melissa lyckas så ofta sätta ord på de där allmänmänskliga känslorna som vi alla stöter på i något skede av våra liv. De där känslorna av otillräcklighet, saknad, ensamhet och sorg, men också av glädje, lycka och kärlek.
 
Just nu är Melissa Horn på en maffig turné tillsammans med Moa Lignell som förband, och igår var det Vasas tur att stå värd för konserten. Jag och ett gäng kompisar köpte biljetter genast när de släpptes i oktober, så vi hade helt fantastiska platser på raderna längst fram i Stadshuset. Jag har inte varit till Vasas stadshus sedan vi ordnade Galan där i november, så det var en lite konstig känsla att anlända till den vackra byggnaden som gäst den här gången.
 
 
Moa Lignell inledde kvällen med sin debutsingel When I Held Ya från 2012 och ett par låtar från sitt nya album. Det är helt otroligt att Moa inte är äldre än 21 och redan så här skicklig och framgångsrik. Wow!
 
 
Sedan klev Melissa Horn och hennes band upp på scenen och gåshuden var total. En kvinna och en gitarr är tydligen allt som behövs för att hela publiken i Stadshuset ska sitta som trollbunden och glömma tid och rum. Stämningen i salen var helt magisk och jag hade kunnat lyssna på Melissa hela kvällen.
 
 
Melissa verkade så jordnära, sympatisk och fin i sina mellansnack, och är helt klart en av de bästa liveartisterna jag någonsin sett. I två timmar spelade hon den ena av mina favoritlåtar efter den andra - alla de gamla godingarna från 2008 och framåt plus de bästa låtarna från det nya albumet. ♥
 
 
Jag fullkomligt älskade att varje låt blev som en egen liten berättelse och att Melissa verkligen sjöng från hjärtat. Man märkte att det var hennes egna känslor och upplevelser hon sjöng om, och det var omöjligt att inte själv bli berörd. Så äkta, naket och ärligt. En kväll att minnas.