2018-04-01 | 16:29:00

Sandstrand, korallrev och gassande sol

 
Jag drömmer mig tillbaka till Egypten. Till stranden vid Röda havet, där solen gnistrade ovanför korallreven. Till temperaturer över trettio grader, när det bara var skönt att det blåste och fläktade lite ibland. 
 
Ni har ju redan fått hänga med på de första dagarna vid Three Corners Fayrouz Plaza Beach Resort i Marsa Alam, och idag tänkte jag ta er med ner till stranden. Som namnet säger låg själva hotellområdet alldeles invid vattnet. En liten promenad från poolområdet ner genom trädgården tog en ut till stranden, där parasollen och solstolarna stod och väntade på en. 
 
Det var riktigt lyxigt med en lång privat hotellstrand, där det alltid fanns lediga solstolar att lägga sig i. Invid stranden fanns omklädningsrum, toaletter, en liten butik som sålde snorkelutrustning och en restaurang där det serverades lunch och mellanmål när man blev hungrig. Vi åt lunch i strandrestaurangen de flesta dagarna, för vi spenderade oftast förmiddagarna på stranden och förflyttade oss sedan till poolområdet efter lunchen. 
  
 
Från stranden gick det en lång brygga rakt ut. Det fanns nämligen korallrev överallt, så även om det var långgrunt gick det inte att gå ut i vattnet från stranden för att bada. Gick man däremot ut på bryggan fanns det en stege ner i vattnet halvvägs ut och sedan två stegar till längst ut på bryggan. Vi badade enbart vid platsen som var halvvägs ut på bryggan, för längst ut var det mest dykare och snorklare så det kändes som om man trillade i vägen där. 
 
Vi var lite fascinerade över att man fått bygga ett hotellkomplex alldeles invid ett vackert korallrev så här, men det märktes att personalen var måna om att bevara korallrevet. Överallt på hotellområdet fanns det skyltar som förklarade att man inte får röra eller skada korallrevet på något vis och personalen på bryggan verkade ha bra koll på dykarna.  
 
 
Jag har aldrig sett korallrev tidigare, men det var otroligt vackert. Jag ångrar lite att vi inte lånade snorkelutrustning och testade att snorkla, för man lär ha kunnat se både sköldpaddor och sjökor i vattnet längst ut på bryggan. Längre in mot stranden simmade alla möjliga sorters färggranna fiskar som såg ut att ha kommit direkt ur Hitta Nemo-filmen.
 
 
Jag skulle inte tveka att åka tillbaka hit. 
 
 
Vi låg mest och bara tog det lugnt, läste våra böcker och njöt av solen. Jag vet inte när jag senast hunnit läsa så många böcker som under den här resan. Semestersaldot blev fyra och en halv bok för min del! 
 
Det enda som lite drog ner på stämningen var försäljarna som envisades med att komma och störa en när man låg och solade. De bjöd ut allt från massage och fiskspa till fyrhjulingsutflykter. Och trots att man tackade nej på förmiddagen kom de tillbaka till en på eftermiddagen och gjorde nya övertalningsförsök. Vissa var ihärdigare än andra, och efter ett par dagar blev vi så irriterade på dem att vi inte ens orkade vara artiga när vi tackade nej längre. Hur svårt kan det vara att förstå att man bara vill ta det lugnt egentligen? Eftersom vi var de enda finländarna på hela hotellet (och troligen var vi också blekare än alla andra till och med den sista dagen på resan...) kom alla försäljare ihåg oss efter att de pratat med oss och hojtade glatt "Hello Finland!" varje gång de såg oss. 
 
När vi fyllde i en feedbacklapp och skrev en liten rad om de ihärdiga försäljarna som inte accepterar ett nej blev vi uppringda till hotellrummet dagen efter. Personalen tackade för feedbacken och meddelade att vid handduksutlämningen kan man även få en röd liten flagga att fästa på sitt parasoll när man solar ifall man vill vara ifred från försäljarna. Det kunde de ju ha meddelat tidigare, men det var tydligen en information som man fick enbart om man uttryckligen klagade. Lite knäppt. Men det räddade hur som helst oss från tjatiga försäljare de sista dagarna. 
 
 
Ibland hämtade vi någon svalkande drink från strandbaren och en dag brände jag mina fötter i solen och fick ha dem inlindade i en scarf när jag solade resten av dagarna. 
 
 
När jag var yngre kände jag mig alltid obekväm på stränder och i simhallar, men de senaste åren har jag lärt mig att trycka undan de tankarna (de spökar fortfarande ibland). Varje kropp är en bikinikropp och man behöver inte se ut som en modell för att få vistas på stranden. Framför allt behöver man inte få någon annans godkännande för sitt utseende för att få njuta av att sola och bada. En kropp är en kropp, och den är bra precis så som den är. Oavsett hur den ser ut. Kom ihåg det, kompisar. ❤
 
 
En till bra grej med hotellet vi bodde på: ville man ha det lite mer avskilt kunde man även hänga på en mindre strand som gick under namnet "Relax Beach" och låg en bit ifrån den huvudsakliga stranden. Här fanns förstås ingen restaurang i närheten, men istället fick man sola alldeles ostört för det var sällan många människor här. Desto fler små krabbor var det på marken, men det är en världslig sak när man har sol och värme och lugn och ro. 

2018-03-27 | 10:30:00

Ett paradis fem timmar bort

Jag gissar att ni är många som har väntat med spänning på att få läsa mer om resan till Egypten. Nu är det äntligen dags! Ni har ju redan fått ta del av den något tålamodsprövande hemresan, så nu fortsätter vi med resan dit och själva hotellupplevelsen. Är det något ni undrar över får ni hemskt gärna fråga!
 
 
De senaste åren har flygtrafiken från Finland till Egypten legat på is på grund av att det varit bombattacker och allmänt oroligt i vissa delar av landet (främst området kring Sinaihalvön). Vi bokade därför vår resa via svenska TUI och reste från Arlanda, eftersom turistflyg från Sverige till Egypten går regelbundet. Före vi bokade resan läste vi förstås på om läget i Egypten och alla rekommendationer vi kom över påstod att det skulle vara tryggt att resa till turistorterna Hurghada och Marsa Alam vid Röda havet (även enligt det finska utrikesministeriets utlåtande), så vi kände oss inte oroliga när vi bokade resan till Marsa Alam. I höst/vinter kommer Finland även att återuppta flygresorna till Egypten, så då blir det även möjligt att boka resor till Egypten direkt via finska resebolag. Jag känner att det är en bra orsak att åka tillbaka dit någon gång. 😉
 
Att som finländare med finskt signum boka en resa via svenskt resebolag gick smidigt. Det enda problemet vi stötte på var att vi inte lyckades checka in via självincheckningen på Arlanda eftersom Ida-Maries pass inte godkändes (mitt hade fungerat, av någon konstig anledning). I övrigt var det inga problem alls med varken bokning, betalning eller själva resan. Flygtiderna från Vasa till Arlanda passade dessutom bra ihop med resan, så det blev inga långa väntetider. 
 
Från Arlanda till Marsa Alam var flygtiden dryga fem timmar. Med fem avsnitt Outlander på Netflix gick de fem timmarna i ett huj och vips var vi framme. 😍 Egypten befinner sig i samma tidszon som Finland, så det var dessutom ingen tidsskillnad jämfört med hemma när vi kom fram. 
 
 
Väl framme i Marsa Alam åkte vi raka vägen till hotellet. Resväskorna fick åka på taket av vår minibuss. Vi var de enda som reste med enbart handbagage och jag vet inte hur många gånger vi fick frågan "Only these?" när någon undrade över våra väskor. Ni kan inte tro hur mycket som ryms i en kabinväska och en Kånken! Spana in Ida-Maries packningsguide för att bli proffs på att packa smart ni också.
 
 
Vi bodde på hotellet Three Corners Fayrouz Plaza Beach Resort, alldeles invid Röda havet.
 
 
Själva hotellet var relativt nytt, med bara tio år på nacken. Det var femstjärnigt och riktigt fräscht och snyggt. Vi välkomnades med svalkande drinkar och en piccolo som bar våra väskor till rummet (efter att han frågat "Only these?" förstås). 
 
 
Första intrycket av hotellrummet var mycket positivt. Det var stort och fräscht, med bra luftkonditionering.
 
 
Och det bästa av allt; vi bodde på marknivå och utanför vår terrass fanns...
 
 
...en pool! Det var bara att hoppa över räcket och slänga sig i en solstol ifall man inte hade lust att gå ner till den stora poolen eller stranden. Lyxigt värre. 
 
 
Vrålhungriga som vi var hade vi verkligen sett fram emot middagsbuffén. Vi hade inte ätit sedan vi åt frukost på Arlanda, så det smakade verkligen bra med ordentlig mat. 
 
 
Hotellets huvudrestaurang serverade buffé till frukost, lunch och middag. Det fanns förstås såväl förrätt som huvudrätt och efterrätt, så vi behövde verkligen inte gå hungriga på resan. 
 
 
Efterrättsbuffén blev snabbt en favorit. 😋
 
 
Den första kvällen gjorde vi inte mycket mer efter middagen än att utforska området. Vi gick en sväng ner till stranden och försökte sedan orientera oss i den labyrintlika trädgården. Hotellområdet var verkligen enormt, och varje gång man trodde att man kommit till slutet så kom man till en ny omgång med hotellrum eller bungalows. 
 
 
Det fanns förstås också en sidobyggnad av hotellet som enbart bestod av små butiker och souveniraffärer. Där kikade vi in i en liten papyrusaffär med riktigt fina konstverk. 
 
 
Det hela ledde till en timmes (!) lång diskussion med butiksägaren, några souvenirinköp och gåvor från ägaren. 
 
 
Nästa dag vaknade vi till strålande sol och över 30 graders värme. 
 
 
De andra dagarna blåste det lite, men den här dagen var det alldeles vindstilla vilket gjorde att det kändes ännu varmare. 
 
 
Gissa om vi var nöjda över valet av semesterort. 😉
 
 
När vi körde från flygplatsen till hotellet hade vi bara sett öken, öken och mera öken. Men hotellområdet var så lummigt och grönt att man knappt kunde tro att vi fortfarande var på samma plats. Under veckans gång konstaterade vi att personalen var väldigt noggranna med att hålla trädgården välskött. Varje dag hade de full sysselsättning med att klippa gräs, formklippa träd, plantera nytt, vattna rabatterna och klippa bort torra växter. 
 
 
Frukosten serverades i samma restaurang som middagen, det vill säga huvudrestaurangen. Där jobbade Ahmed, som vi blev god vän med under veckan vi spenderade på hotellet. 
 
 
Och vilken frukost! Vi blev så otroligt bortskämda med lyxiga juicer av nypressad frukt, omeletter med innehåll som man fick välja själv, våfflor med Nutella, cappuccino och jag vet inte vad. Perfekt uppladdning inför en dag på stranden eller vid poolen. 
 
 
Och medan man var ute ur hotellrummet fixade städaren alltid fina installationer på sängen. 😍
 
 
Men nu får jag bestämt avsluta här innan det här inlägget blir allt för långt. To be continued... 😊

2018-03-20 | 10:21:00

En flygplatseskapad utan dess like

Det finns flygplatser, och så finns det flygplatser. De senaste åren har jag rest en del, så jag har hunnit uppleva ett antal olika flygplatser och tolkningar av säkerhetskontroller på flygplatser under mina resor. Oftast går det snabbt och smidigt att ta sig genom kontrollerna, men ibland hamnar man på flygplatser där saker och ting är lite mer... omständliga. Men inget jag tidigare varit med om kan ändå mäta sig med flygplatsen i Marsa Alam i Egypten.  🙈 
  
 
I onsdags var det dags för Ida-Marie och mig att checka ut från vårt hotell Three Corners Fayrouz Plaza Beach Resort i Marsa Alam och styra kosan hemåt igen. Vi reste med det svenska resebolaget TUI, så vi sällade oss till TUI-gänget och åkte buss till flygplatsen. Vi tyckte att det var lite lustigt att vi åkte iväg två och en halv timme före det var boarding, när flygplatsen ändå bara låg en kvart från hotellet och var ungefär i storlek med Vasa flygplats (det vill säga inte alls stor). 
 
På vägen till flygplatsen körde vår buss förbi någon typ av gränskontroll där en egyptisk polis stod utrustad med AK-47:a och vi uppmanades att sätta undan våra kameror, så med det i åtanke borde vi ju kunnat ana att även flygplatskontrollerna skulle ha lite annan kaliber än i Europa. 
 
 
 
 
Ingen smidighet
När vi kom fram till flygplatsen insåg vi snabbt varför vi behövde vara så tidigt på plats... Till att börja med möttes vi av världens längsta kö in till själva flygplatsen. Där blev vi genast erbjudna att få gå före kön om vi betalade 15€ till ett gäng kvinnor som verkade jobba på flygplatsen. Varför någon skulle betala sig in till flygplatsen är ett mysterium, för inte kommer man ju snabbare på planet för det. Men alltid finns det väl någon kö-hatare som är redo att betala.
 
Nåväl, när kön blev lite kortare såg vi att vi köade till en passkontroll. Två män kontrollerade allas pass och biljetter före man fick komma in på flygplatsen, och det som troligen gjorde att allting tog lite längre tid var att de förväntade sig att alla skulle ha papperskopior på sina biljetter att visa upp. Ida-Marie och jag hade som tur printat ut våra biljetter, men de stackare som olyckligt nog inte gjort det möttes inte av glada miner. Det fanns förstås ingen fungerade wifi på flygplatsen, så när de som inte hade printat sina biljetter kämpat på med sina smartphones utan resultat tillräckligt länge gav vakterna upp och viftade in dem ändå. Därefter skulle männen köa för sig och kvinnorna för sig. Vi skulle genom metalldetektorer, men alla blev visiterade oavsett om detektorerna pep eller inte. Väskorna skickades på rullband. 
 
Väl inne på flygplatsen var det dags att köa till check-in. Ida-Marie och jag reste bara med handbagage, så det gick relativt snabbt att checka in och sedan fylla i en lapp om varför vi vistats i Egypten. Sedan direkt vidare till nästa kö. Vakterna stressade ständigt på allihop som om det var en skock får och inte semesterresenärer som skulle åka hem igen. Vid nästa stopp skulle vi igen dela upp oss i en kvinnokö och en manskö, och så var det samma procedur med metalldetektorerna och visiteringen igen. Den här gången skulle vi även ta av oss skorna (de stackare som hade sandaler på sig fick gå barfota) och sätta upp handbagaget på rullbandet för kontroll. 
 
 
Strikta regler
Genom alla kontroller från Finland till Sverige och från Sverige till Egypten hade vi inte haft det minsta problem med våra packningar, men här var det plötsligt mycket strikta regler kring vad som får tas med i handbagaget och inte. Sådant som enligt flygplatsernas hemsidor borde vara okej att ta med i handbagaget var plötsligt inte det längre. En mycket sur gubbe beordrade oss att öppna våra väskor. Vi såg troligen ut som två frågetecken när vi lydigt öppnade väskorna och han sökte igenom dem. Bland annat nagelsaxarna åkte raka vägen ner i hans soptunna, och likaså den lilla hårsprayflaskan jag hade med mig i min enliterspåse. (Det var säkert någon glad egyptier som fick köpa min Fiskars-nagelsax och Osis-hårspray i resestorlek billigt nästa dag. 🙃)
 
 
    
  
Fräck personal
När de rensat våra väskor på sådant som vi tydligen inte fick ha med oss blev vi schasade vidare till nästa station. Det var kanske det mest mystiska momentet i vår flygplatseskapad... Vid ett litet bord stod en man med en anteckningsbok där vi ombads att anteckna våra passnummer och namn. Det här var något som bara vissa resenärer var tvungna att göra, och när vi frågade varför vi skulle skriva de här uppgifterna fick vi inget svar. Förmodligen var det ju för att de konfiskerat saker av oss, men när vi frågade om det var därför möttes vi bara av en arg blick. 
 
Personen som var ansvarig för anteckningsboken ville igen kolla igenom väskorna, vilket vi tyckte att var mycket mystiskt eftersom vi redan gått igenom två skanningar och alldeles nyss haft en ordentlig rensning i väskorna. När vi protesterade mot att igen öppna väskorna hände det mest dråpliga i hela farsen. "Facebook? Facebook?" frågade mannen vid anteckningsboken med en uppmanande ton mot Ida-Marie. "Facebook?" upprepade han när vi inte svarade. Vi antog att han kanske inte behärskade engelska särskilt bra och menade dator, så vi svarade att ja, vi har en dator i väskan. Han verkade helt oförstående till vårt svar om datorn och fortsatte mässa sitt "Facebook? Facebook?" och tillade sedan ett "Phonenumber?". Då förstod vi. Den här otrevlige mannen som var anställd på flygplatsen ville inte veta om vi hade en dator med i handbagaget. Han försökte flörta. Då tog vi våra saker och gick iväg och han protesterade inte det minsta. 
 
Väl inne på terminalen, som inte var större än Vasa flygplats som sagt, begav vi oss för att köpa kaffe och flygplansproviant. När jag beställde min cappuccino stirrade kassakillen på mig och utbrast sedan "Wow, you're so beautiful! Do you want your coffee white, like you are?". Stackaren fick en mördande blick till svar. Mitt tålamod var sedan länge slut med underliga säkerhetskontroller och flörtiga egyptier. (Och att som nordbo bli kallad vit efter att man spenderat en vecka i solen är inte så smickrande som kassakillen troligen trodde.)
 
Inne i den lilla taxfree-butiken dit vi sedan gick för att köpa snacks kunde vi inte annat än skratta åt eländet. Kön ringlade sig tvärs genom hela butiken. Det var bara en av kassorna som var öppen, och mannen som jobbade i kassan ägnade sig mer åt att skratta och ropa med en kollega på andra sidan butiken än att betjäna kunderna. Plötsligt märkte vi att två och en halv timme hade passerat och vårt plan började boarda innan vi ens hunnit betala för vår choklad. Och i den stunden insåg vi varför man behöver åka i mycket god tid till Marsa Alams flygplats. 
 
 
Ifall någon på Marsa Alams flygplats vill ha tips på förbättring har jag två råd:
1. Modernisera säkerhetskontrollerna.
2. Tvinga personalen att gå en kurs i kundbetjäning.  
 🙂
 
Vilken är era värsta/knäppaste flygplatsupplevelser?