2017-12-31 | 08:09:15

2017 i backspegeln

Så har vi nått den allra sista dagen på år 2017, och ikväll får vi fira in 2018. Så fort klockan slår 16 och jag slutar jobbet hoppar jag i bilen och susar hem för att ställa till med middag för 12 personer. En kompis kommer som tur över och hjälper till innan resten av gänget dyker upp, och hade jag dessutom inte förberett köttet redan igår hade nog blivit lite bråttom... Men vi ska tro att det går smidigt. 2017 har överlag varit ett smidigt år.
 
 
För ett år sedan när jag sammanfattade mitt 2016 kom jag till slutsatsen att 2016 var ett tungt år, och jag gick in i 2017 med förhoppningen om att det bara kunde bli bättre. Det stack till lite i hjärtat nu när jag läste igenom fjolårets årssammanfattning, för jag hade glömt att det var sådär tufft och att jag mådde sådär dåligt. Ibland är det tur att tiden alltid har sin gång, för tiden gör oftast att man accepterar det man inte kan förändra och att man går vidare. Och fördelen med att vara på botten är att den enda vägen ut är uppåt. 2017 blev förändringens år.
 
När jag den här gången tänker tillbaka på året som gått gör jag det med glädje. Det har varit ett fint år, fullt av roliga utmaningar och glädjeämnen. 0 procent livskris trots att jag fyllde halvvägs till 50! Om 2016 var ett skitår så var 2017 ett toppenår. 
 
 
Jobb
Jag har jobbat heltid som handledare för ensamkommande flyktingungdomar hela året. Mitt halvårsvikariat förlängdes, och sedan förlängdes det en gång till. Det här innebär att jag har fått spendera dagarna med världens knäppaste och bästa kollegor (min erfarenhet säger att det är få arbetsplatser där man har så roligt i kafferummet som vi har). Jag har fått följa ett brokigt gäng ungdomar på deras väg in i det finska samhället och jag har fått vara en liten bit i varje individs integrationspussel. Ingen dag har varit den andra lik.
 
På vårterminen jobbade jag dessutom deltid som timlärare på högstadiet utöver handledarjobbet, så det blev rätt fullt i schemat. 
 
Studier
2017 blev ett studiefritt år och jag tror att det var precis vad jag behövde. Inkommande vår har jag dock lovat mig själv att jag ska ta tag i den där halvfärdiga magisteravhandlingen i specialpedagogik och skriva klart den en gång för alla. Om inte för annat så för att pappa ska sluta tjata.
 
 
Privatlivet
De största förändringarna 2017 skedde på det privata planet. Mikael och jag blev med hus, renoverade och flyttade in. Det var inget litet projekt att totalrenovera ett 70-talshus, men vi lyckades ro det i land och flyttade in i vårt nya hem den första november. Det känns nästan lite overkligt att någon annan faktiskt bodde i det här huset ännu i april, och att det då såg helt annorlunda ut både utvändigt och invändigt. Tänk att det fanns en tid när vi var lyckligt ovetande om hur många nyanser av grå färg det finns och hur många arbetstimmar varje litet steg i en renoveringsprocess kräver. Jag är så glad att vi trots allt inte nöjde oss med att bara ändra på det mest kritiska, utan verkligen renoverade allting från grunden enligt vår egen stil och passade på att bygga tillbyggnaden till huset samtidigt – även om allting har krävt enormt med tid och energi så är det värt det. Jag är så glad att vi alltid lyssnade på varandra och kom till gemensamma lösningar när vi var oense. Nu känns det som att det är vårt hem på riktigt. ❤️
 
Även i år utökades vår familj med ett par fyrbenta familjemedlemmar. Dagen före flyttlasset skulle gå från lägenheten till huset födde Laika tre stycken kattungar på badrumsgolvet – och så hade vi plötsligt fem katter. Två av kattungarna ska få flytta till nya hem i januari, medan den tredje stannar hos oss.
 
2017 var också året då rekordmånga av mina vänner förlovade sig, gifte sig eller fick barn. Tre nära vänner har förlovat sig, två har gift sig, en fick sitt andra barn och så blev jag faster för tredje gången. Lillebrorsan blev student, jag fyllde 25 och storebrorsan fyllde 30. Det har varit festlighet efter festlighet hela året känns det som. Så mycket att fira!
 
 
Resor och upplevelser
Av förklarliga skäl fanns det varken tid eller pengar till några desto större resor eller upplevelser i år, men i juli när jag hade en veckas semester åkte jag iväg på en weekendresa till Köpenhamn med tjejgänget. Under samma semestervecka hann jag också med både en festivalhelg och ett loppisrace. Har man inte mycket till fritid får man se till att göra det bästa av det lilla man har.
 
Bring it on 2018!
Det ska bli roligt att ta reda på vad nästa år för med sig. Blir det ett till succéår eller blir det ett kaosår? 
Jag är redo att välkomna det nya året i vårt nya hem tillsammans med goda vänner. 🎊

2017-12-28 | 21:50:00

En minnesvärd julhelg

Julafton och juldagen blev så fina i år, men trots att det bara gått ett par dagar sedan julfirandet känns det redan så avlägset. Jag har hunnit med två jobbskift nu i mellandagarna, och lika snabbt som jag kopplade bort allt vad jobb heter under de där fyra lediga dagarna vid jul så har jag hoppat tillbaka in i jobbrutinerna igen. Det är konstigt hur snabbt man anpassar sig till saker och ting. Men hej, innan vi släpper allt vad jul heter här på bloggen måste vi förstås köra en liten sammanfattning av festligheterna.
 
 
På julaftonsmorgonen slog jag in de sista julklapparna. Årets julklappar gick främst i guld och rött – med glitterpapper, metervis av fina band och stämplade etiketter. Ibland skulle jag vilja jobba på presentaffär bara för att få slå in paket hela dagarna. Det kan ju inte finnas något roligare än att få sitta och pyssla med papper, presentsnören, kort och pynt.
 
 
Vid lunchtid bar det av till Komossa där hela familjen samlades för det traditionella julfirandet hemma hos mamma och pappa. I år var den yngsta gästen 2 veckor gammal och den äldsta 91 år. Då vet man minsann att det är en bra fest! Mamma hade överträffat sig själv med det dignande julbordet och bjöd på allt från olika fisksorter till två olika sorters köttbullar, skinka, ytterfilé och alla tänkbara lådor. Matkoma deluxe!
 
 
Kvällen innan hade mamma, Cecilia, lillebror och jag dessutom haft uppesittarkväll och bakat mängder av julgodis. Jag tror att saldot blev inte mindre än nio olika godissorter den här gången. Allt från tryffel och Rocky Road till fudge och Brigadeiros. När vi stod och smälte chokladen till den sjunde julgodissorten där på uppesittarkvällen (kanske skulle vi blanda chokladen med kondenserad mjölk och lakrits eller doppa torkade aprikoser i den) sa Cecilia en så klockren kommentar. "Egentligen tar man ju bara en massa färdigt godis och blandar ihop det, och så får man julgodis". Jag tror att just det där förklarar varför julgodis är så bra. Godis + godis = klar succé.
 
 
Efter Kalle Anka på TV, fotograferande av knäppa familjefoton, kaffe och tårta (Jesus har äran att dela födelsedag med mamma!), en låååååång väntan på tomten och massor av span ut genom fönstren (vissa gick till och med ut med ficklampor i händerna och tomteluvor på huvudet för att leta efter mannen med det vita skägget) bankade det äntligen på dörren. En stor och bullrig tomte med solbrillor och enormt fluffigt skägg kom och hälsade på. Med sig hade han många välfyllda julklappssäckar... och så satte den efterlängtade julklappsutdelningen och julklappsöppningen således igång. Noah fick en Transformers-dräkt och brände av en klockren superhjältepose.
 
 
Nästa dag, det vill säga på juldagen, bar det av till den lyckliga staden Nykarleby, där svärmor i sin tur hade ställt till med jullunch. Man kunde ju tro att den föregående dagens frosserier skulle hålla en mätt i en vecka, men icke då. Magen kurrade igen på juldagen. Vi högg in på julskinka, lax, plommonkvarg och praliner tills de nästan stod ut genom öronen. Att åka från julbord till julbord på det här viset är så lyxigt! 
 
 
På hemvägen svängde sambon och jag in via gravgården för att tända ljus på våra mor- och farföräldrars gravar. Julen väcker alltid så mycket nostalgi och fina minnen av tider som varit. Vissa människor sitter inte längre tillsammans med oss kring julbordet på julaftonen eller kokar tomtegröt åt oss på juldagen, men de finns alltid kvar i våra hjärtan. Julen påminner oss om att vi får vara tacksamma över tiden som varit samtidigt som vi ständigt skapar nya minnen. ♥

2017-12-25 | 20:04:57

Julhälsningar

 
Julgransbollarna är på kattsäker höjd i granen, julgranslamporna är lagom sneda efter att Kosmos utmanade dem på en boxningsrunda och ljusslingan som fungerat som fotorekvisita är nästan avbiten...
 
 
Efter att proppmätta ha rullat hem från julhelgens andra middag och bytt om till våra nya pyjamasar som tomten kom med igår fick Mikael och jag ändå till ett par halvlustiga julkort tillsammans med vår kattfamilj. Vissa var mer medgörliga än andra.
 
 
Nu väntar ett kvällsdopp i jacuzzin innan det så småningom är dags att krypa till sängs efter två härliga dagar. Vi konstaterade att vi blivit för gamla och trötta för att orka oss ut i vimlet ikväll, så vi skippar den årliga utekvällen till förmån för en lugn hemmakväll. Det känns som ett alldeles perfekt beslut. 
 
Ha en fin fortsättning på julhelgen! ♥