2018-04-06 | 05:27:00

De menar ju inget illa med sina skämt

  
Jag lyssnade på en podd häromdagen där värdparet, som annars brukar ha smarta och peppiga funderingar, diskuterade manlig kontra kvinnlig humor i deras bekantskapskretsar. De konstaterade att mäns humor till stor del består av kiss- och bajshumor och rasistiska skämt. Fast männen är förstås inte rasister, men tycker ändå att det är jätteroligt med skämt innehållande n-nordet. Alltså...!?? Kan vi bara enas om en grej? Att alltid alltid ryta till och säga stopp när någon i vår närhet skämtar rasistiskt, homofobiskt eller sexistiskt. 
 
Det är just den här typen av normaliserade skämt som gör att smygrasismen fortfarande lever och frodas i samhället trots att vi borde veta bättre år 2018. Vi bortförklarar de rasistiska skämten med att det är "manlig humor" som männen får ha i sina mancaves och Whatsapp-grupper, för de här männen är ju egentligen antirasister och menar inget personligt mot någon. "De skämtar bara."
 
Jag menar absolut inget illa nu mot poddsnackarna som tog upp det här temat utan att reflektera desto mer över det, utan jag tror helt enkelt att det (tyvärr) är ett rätt allmänt förekommande synsätt som de satte ord på. Och det är problematiskt. 
 
Problemet är att när vi accepterar förekomsten av skämten, som förstås i sig kan vara väldigt "harmlösa", ja då godkänner vi också strukturerna som ligger bakom dem. Den strukturella rasismen är djupt rotad i vårt samhälle sedan kolonialismen, och det krävs aktiva val för att vi ska bli av med den. Val som du och jag kan göra dagligen. Ett av dem är att säga ett tydligt nej till rasistiska skämt och sätta stopp för dem. Är det någon i din bekantskapskrets som drar opassande skämt eller skrattar åt dem kan du förklara för den personen just varför det är fel och inte okej.
 
Det är inte roligt att vara den som kommer med pekpinnar, och det är inte särskilt roligt för den som blir tillrättavisad heller, men om vi inte vågar vara de där jobbiga människorna som säger emot kommer folk fortsättningsvis att använda n-ordet som om det inte vore kränkande. Vi måste sluta förklara bort smygrasismen med att det är så män skämtar. 
 
 
Dagens dokumentärtips: Raskortet på SVT Play. 
Se den och reflektera. 💕
 

2018-03-25 | 12:02:00

Våffelkalas mot rasism

 
Igår spred sig doften av nygräddade våfflor på torget i Vasa.
 
När Röda korsets ungdomsutskott slår ihop sig med den internationella klubben, Vasa svenska avdelning och Vasa finska avdelning kan det inte bli annat än succé. För att uppmärksamma Veckan mot rasism ställde vi till med ett våffelkalas utan dess like igår. Fyra våffeljärn gick varma och stundtals ringlade sig kön lång mot frihetsstatyn. Amina som blev våffelansvarig tippade att saldot för dagen blev närmare 400 våfflor. 400! Det är rätt många våfflor det. 
 
Förutom att bjuda på våfflor och kaffe diskuterade vi rasism och fördomar med de som kikade förbi. Det blev på många vis en riktigt lyckad dag. 
 
 
Inte bara en utan två Reddie-hundar dansade runt och delade ut ballonger och kramar till barnen. Solen lyste dessvärre med sin frånvaro och det var lite blåsigt under dagen, men som tur hade vi en egen DJ på plats och fick skutta runt till bra musik för att hålla värmen i fötterna. 
 
 
Jag hoppas att vi kanske väckte någon liten tanke hos de som rörde sig på torget igår. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något för att ta ställning mot rasism. Ibland räcker det med att le mot människorna man möter på gatan och ibland behöver man vara den som säger "Nej, det här är inte okej" när någon av ens kompisar berättar rasistiska eller sexistiska vitsar. 
 
 
Att ta ställning mot rasism börjar dock alltid från en själv, genom att man blir medveten om sina egna fördomar och väljer att se förbi dem. Det första steget är att man vågar förändra sitt eget sätt att se på omvärlden. 

2018-03-23 | 20:24:00

Vem har rätt att bedöma vad som är viktigt?

 
Den här veckan har det varit många viktiga ämnen på tapeten i nyhetsmedierna. Och som vanligt när något som inte direkt berör den vita normmannen tas upp blir det upprörda diskussioner i kommentarsfälten. "Är det faktiskt nödvändigt att skriva om det här?" är oftast den första kommentaren man möts av när man skrollar ner till diskussionsfältet. Och arrggh, jag blir så trött på alla dessa män(niskor) som tar för givet att eftersom ett ämne inte är viktigt för dem så är det inte viktigt för någon. Låt mig förklara hur jag menar. 
 
Egentligen hade jag tänkt blogga om egyptenresan, men jag måste helt enkelt börja med att skriva av mig lite om det här...
 
 
  
Ja, det finns rasism i Finland
 
Den här veckan går Röda Korsets temavecka "Veckan mot rasism" av stapeln. Och varje gång rasism uppmärksammas i media finns det (ursäkta mitt ordval) ett gäng idioter som avfärdar det hela som småsaker. "Har de kommit till Finland får de lov att tåla sådana kommentarer" skriver de som respons när människor som utsatts för rasism delar med sig av sina hemska erfarenheter. Jag kokar!
 
Ingen ska behöva "tåla" elaka kommentarer, oavsett bakgrund eller ursprung. Vi är alla människor, men det är ett faktum att de som hör till en kulturell minoritet har en annan ställning och helt andra förutsättningar i samhället än vi som är vita finländare med helt vanliga finländska namn och släktträd som sträcker sig i generationer bakåt på samma finländska ort. Vi som inte själva är rasifierade har ingen rätt att avfärda rasismen som löjlig och det är inte vi som bestämmer vilka uttryck andra människor uppfattar som stötande eller inte. Vad vi däremot har är en skyldighet att reagera när vi ser en människa kränka någon annan! 
 
Tips! Ninette bloggar ofta mycket klokt och läsvärt om rasism. Läs och lär. 
 
 
 
Ja, vi behöver faktiskt könsneutrala toaletter
 
I höstas införde Åbo Akademi könsneutrala toaletter på initiativ av sin jämställdhetskommitté. Hurra! Någon gång under processens gång skedde dock ett missförstånd, och istället för att märka toalettdörrarna med en könsneutral symbol som inkluderar alla könstillhörigheter användes de traditionella symbolerna för man och kvinna också på de toaletter som skulle vara könsneutrala. Efter att ha fått kritik för det här har Åbo Akademi nu rättat till saken och bytt ut symbolerna mot den könsneutrala symbolen. 
 
I kommentarsfälten på de artiklar som handlat om de könsneutrala toaletterna har man dock kunnat läsa kommentarer som "Varför ska allt göras så invecklat nu för tiden?" och "Varför slösar man tid på såna här saker?"... Och än en gång är det främst vita medelålders män som kommenterar negativt. Jag bara undrar hur de här männen, som är privilegierade nog att problemfritt kunna använda toaletter överallt i världen, anser sig själva berättigade att avfärda det här ärendet som "oviktigt"? Könade toaletter finns fortfarande kvar och för de som identifierar sig som något av de binära könen man eller kvinna är det givetvis fortsättningsvis inget problem att gå och kissa. Men för dem som inte har en binär könstillhörighet blir ett grundläggande behov ett problem om det inte finns könsneutrala toaletter.
 
Inte är det väl konstigt att vårt samhälle är ojämställt när något så enkelt som könsneutrala toaletter avfärdas som oviktigt. 
 
Tips! Kika in på Pandas blogg om ni vill veta mer om historien bakom toaletterna. 
 
 
 
Ja, vi måste fortsättningsvis rocka sockorna
 
Den 21 mars är den internationella Downs syndrom-dagen då människor världen över drar på sig omaka strumpor för att uppmärksamma att olikheter är okej och för att öka allmänhetens medvetenhet om Downs syndrom. Downs syndrom är en kromosomrubbning. En diagnos, inte en sjukdom. 
 
Det som upprör mig varje gång Downs syndrom kommer på tal är hur respektlöst vissa människor talar om personer med inlärningssvårigheter och funktionsvariationer. Downs syndrom medför inlärningssvårigheter i varierande grad och de flesta personer med Downs syndrom behöver lite mer hjälp och stöd i vardagen än majoriteten. Konstigare än så är det inte. 
 
Tips! Läs Emilias blogg för att få en inblick i hur livet som mamma till ett barn med Downs syndrom kan se ut. 
 
 
 
Så, vart vill jag egentligen komma med det här inlägget?
 
Jo, jag skulle så gärna vilja att alla förstår att den som befinner sig i en privilegierad och normenlig position inte har någon rätt att bedöma vad som är viktigt eller inte för de som hör till en minoritet. Vi som är vita har ingen rätt att bedöma vad som är kränkande för de som är mörkhyade, för vi har maktpositionen. Männen har ingen rätt att bedöma vad som är kränkande för oss kvinnor, för det är kvinnorna som är underlägsna. Vi som hör till en sexuell majoritet har ingen rätt att bedöma vilka de viktiga frågorna för sexuella minoriteter är, för det är de som har tolkningsföreträde. Och så vidare. 
   
Det man som privilegierad person kan göra är att stötta och stå upp för dem som inte befinner sig i samma maktposition som en själv. På så vis kan vi förändra samhället till det bättre.