2018-08-28 | 22:09:00

Gravidbloggar jag läser

Sedan jag blev gravid har en del nya bloggar hittat in på min läslista. Det är ju givetvis extra spännande att följa sådana som går i väntans tider precis som en själv. 
 
Bland annat dessa finlandssvenska preggoladys följer jag:
  
Eva Frantz / evafrantz.com
De flesta av er känner säkert till Eva som författare och journalist. Evas tredje barn är beräknat i november, och hennes skriverier är alltid en fröjd att läsa. Dels för att de är så välformulerade förstås, men också för att de är mycket tänkvärda. Har ni inte läst Evas inlägg om skillnaderna mellan att vara gravid på 2006 och 2018 ska ni spana in det på direkten, och missa inte heller inlägget "När Finland slutade vara ett mammavänligt land".
  
Josefin / junimamma.blogspot.com
Josefin väntar fjärde barnet och ligger ungefär två veckor före mig i graviditeten. Med veckovisa graviduppdateringar och allmänna funderingar om livet i stort är det intressant att följa hennes blogg. Josefin är dessutom en flitig handarbetare och jag förstår inte hur hon hinner med allt. Jag har blivit så pass inspirerad att jag köpte hem ett par nya garnnystan förra veckan, men de ligger fortfarande orörda kvar i plastpåsen... 
 
Simone / simoneenvall.com
Tidigare kikade jag bara in på sporadiskt på Simones blogg, men nu när hon är gravid med första barnet lusläser jag varje uppdatering. Simone bor i Vasa och har även hon BF i december. Hon och hennes man har nyligen fått hem barnvagnen de beställt, och jag blev inte så lite kär i den. Kanske det är dags att börja kika på barnvagnar här också... 
 
Sara / saranyholm.blogspot.com
Sara bor i Nykarleby och är gravid i vecka 30, så det har varit roligt att följa hennes blogg under sommaren. Hon väntar precis som jag första barnet så jag känner igen mig i hennes tankar och frågor kring graviditet, bebisprylar och livet som blivande mamma. Dock känner jag att jag verkligen ligger på latsidan rent motionsmässigt i jämförelse med Sara som till och med gymmar under graviditeten! 
 
 
Det hade varit kul att följa fler mamas som har BF ungefär samtidigt, så jag tänkte passa på att göra en liten efterlysning här på bloggen nu samtidigt.
 
Vi har BF den 29:e december (eller 28:e, beroende på vilken av gynekologerna man lyssnar på. Från början hade vi 28:e december, men det ändrades till 29:e under det första ultraljudet. Sedan var vi till en annan gynekolog för det andra ultraljudet och han påstod att man enbart kan ändra datumet ifall det behöver ändras med en hel vecka, så han satte tillbaka det till 28:e i sina journaler... men 29:e hänger fortfarande med det också 😅). Men ja, hur som helst lär det ju bli någon gång runt jul eller nyår som vi får tillökning i familjen. Tiden får utvisa vilken sida av årsskiftet det blir. 
 
Känner ni till fler blivande decembermammor som bloggar/instagrammar/vloggar
eller är det kanske rent av någon av er bloggläsare som också har BF i årsskiftet? 

2018-08-12 | 17:42:42

Frågor, svar och kommentarer

 
Jag beklagar om ni försökt komma in här på bloggen idag och mötts av en ettrig infotext som ni inte kommit förbi. Bloggen låg nere ett tag till följd av den nya GDPR-lagen som krävde nya godkännanden från mig som domänägare. Infomailet hade klassats som spam och hamnat bland skräpposten, så jag upptäckte det hela när domänen redan blivit tillfälligt blockerad. Suck alltså... Men nu är vi back on track!
 
Jag tänkte passa på att svara på lite kommentarer som trillat in på sistone. Är det något ni undrar över eller har synpunkter på ska ni inte tveka att lämna kommentarer under blogginläggen. Det roliga med att blogga är ju att man inte är en skribent som håller låda för sig själv, utan att bloggen alltid sker i samverkan med ni som läser. Har ni tips på något ni vill läsa mer om ska ni inte tveka att hojta till. 
  
Över till kommentarerna: 
 
 
💌 Oravaisdräkten förekommer nog också som två delar, bl.a. min egna som är gjord under 1920/30-talet, medan min mammas, gjord under hennes barndom på 70/80-talet, består av en klänning i ett stycke :) Till oravaisdräkten hör också en sjal (vi brukar ha den vita "standard"-sjalen med rosor) och vita sockor.
Tycker (kanske lite partiskt haha) att oravaisdräkten faktiskt är en av de finare folkdräkterna.
- Anna på inlägget Oravais färggranna folkdräkt
 
Svar: Det är alltid roligt att höra andras erfarenheter och tankar om folkdräkter. :) Jag har förstått att det förekommer båda varianterna av Oravaisdräkten. Ursprungligen är den tvådelad, men för enkelhetens skull har den i stor utsträckning också gjorts som en klänning, eftersom livstycket är så pass långt att det ska gå ihop med kjolen, så det helt enkelt är praktiskt att sy ihop dem. Flera personer på Oravaisgruppen på Facebook kommenterade också om sjalen. Det fanns ingen sjal med i påsen med den här dräkten som varit min gammelfasters, och enligt Brages dräktbeskrivning ska axelduken vara en mörk sidensjal så jag vågade inte använda den vita sjalen med tryckt blommönster (som används också till Munsaladräkten, till exempel) till fotograferingen. Men nu vet jag att man lika gärna kan använda den. På folkdräktspicknicken var det flera som hade Oravaisdräkten tillsammans med den blommiga sjalen. Tack för kommentaren!
 
 
💌 Hur mår Sputnik nu? 
- Ellen på inlägget Faran med robotgräsklippare
 
Svar: Sputnik var på sista veterinärkontrollen två veckor efter olyckan, och då såg allting så pass bra ut att veterinären plockade bort stygnen och gav Sputnik klartecken att vistas utomhus igen. Ni kan tro att Sputnik var lycklig! Han ville knappt komma in till kvällen, fast det var så varmt den dagen att han bara gick runt och flämtade. Han hade ju vant sig vid att vara inomhus i AC i två veckor, så värmen utomhus kom nog som en chock för honom. ;) Det märks att han tar avstånd från gräsklipparen nu och helst inte vistas på gräsmattan över huvud taget, men annars är han precis som vanligt. Han haltar inte det minsta och såren har läkt så bra att de knappt syns. Det är helt otroligt egentligen.
 
I fredags när jag bakade en tårta tills jag skulle ha släktkalas hann Sputnik till och med med ett av sina klassiska busstreck, så han är verkligen sig själv igen... Jag hade tagit ut en tårtbotten ur ugnen, lagt den på köksbänken för att svalna och under de några minuter då jag gick till ett annat rum hoppade Sputnik upp på bänken och käkade så mycket han bara kunde av tårtbottnen. Det var bara att snabbt röra ihop en ny och kasta in i ugnen. 🙈
 
  
💌 Håller med om att det troligen existerar en "rosa skatt" när det gäller många saker och det är ju rent ut sagt för jävligt. Dock haltar dina argument i just det här fallet för efter en snabb titt på Clas Ohlsons hemsida kunde jag konstatera att motsvarande grå/svarta arbetsbyxor med stretch för herrar (unisex enligt Clas Ohlson) kostar precis lika mycket. 
Att det sen inte finns byxor av specifik dammodell av den billigare modellen är förstås beklagligt, men det betyder ju inte automatiskt att de rosa byxorna är dyrare enbart p.g.a. färgen. 
Ingen kritik alls mot ditt inlägg i sig, men kände att det jämfördes lite päron med äpplen här (och jo, det är verkligen STOR skillnad mellan olika modeller av arbetsbyxor om man använder dem ofta).
- Jim på inlägget Den rosa skatten
 
Svar: Intressant kommentar! I butiken fanns det ingen annan herrmodell än den billigare varianten, utöver kortbyxor, och ingen annan damvariant än den dyrare varianten. Som kund har man ju då inte samma valmöjlighet som den som tydligen finns på webshoppen, och det gör ju det hela ännu mer skevt. Jag förmodar att man som butiksägare väljer att ta in sådana varor i sin butik som man tror att säljer bäst, och att man då tar in en byxmodell för herrar som är billigare än den modell man tar in för kvinnor (och att modellerna marknadsförs sida vid sida, som likvärdiga produkter!) är ett typexempel på rosa skatt. Man utgår ifrån att kvinnor är så vana vid att betala mer att de inte ifrågasätter saken, trots att det är kvinnorna som överlag har sämre inkomst i relation till männen. Jag förstår ditt argument, men jag tycker fortfarande att det är skevt att vårt samhälle ser ut så här. 

2018-02-15 | 21:04:00

Bloggbusiness, microinfluencers och frilans

 
De bästa föreläsningarna är de som lämnar en med en känsla av att man blivit både inspirerad och peppad. Gårdagens "Bloggbusiness och frilansdrömmar"-temakväll bjöd på just exakt två sådana föreläsningar.
 
Kvällens program ordnades av YA! Yrkesakademin i Österbotten inom projektet Våga satsa, och som projektansvarig för kvällen fungerade Malin Båtmästar och hennes kollega Linda Nygård. Det var en intim tillställning i Jakobstad, på café FIIKAs övre våning. Vi var ungefär tjugo personer som bänkade oss runt det robusta bordet med varsitt anteckningsblock i högsta hugg. 
  
 
Malin höll ett kort öppningsanförande och sedan fick vi hugga in på lite salt och sött tilltugg innan föreläsningarna kickade igång. Sambon och jag kom direkt från en liten vändagsdejt vid Friends & Brgrs till evenemanget, så vi hoppade över den salta pajen och salladen och högg in direkt på sötsakerna istället. Rosa vändagscupcakes och chokladkaka med hjärtströssel på grädden... det har helt klart sina fördelar att gå på event på stadens bästa café! :)
  
 
Kvällens första inspiratör var Michaela von Kügelgen, som de flesta kanske känner bättre som Kugge. Kugge talade om livet som frilansande skribent och hur vägen till att bli egenföretagare, författare och frilansare sett ut för hennes del. 
 
   
Att hitta balans i vardagen var något som Kugge poängterade att är väldigt viktigt för att man ska kunna vara sin egen chef. Balans i arbetsuppgifter och balans mellan jobb och privatliv. Och att ha tålamod. "Hela livet är ett experiment. Vissa saker funkar bättre, andra sämre". Man måste våga misslyckas, lära sig av sina misstag och våga låta saker ta tid. 
 
Det jag speciellt tog med mig från Kugges föreläsning var att man inte behöver göra allt själv. Jag är en sådan som har svårt att sätta bort arbetsuppgifter ifall jag egentligen kan göra dem själv (även om det tar hemskt mycket längre tid att göra dem själv eftersom jag då först måste googla mig fram till hur man gör och lära mig allting från scratch). Egentligen är det ju så mycket smartare att till exempel sätta bort allt det där krångliga pappersarbetet till någon som är proffs på det, och så får man själv mer tid över för att fokusera på det som man är bra på och vill göra. 
  
 
Kvällens andra föreläsare var Jennifer Sandström. Jennifer är gällivarejejen som hittade kärleken i Finland och flyttade till Helsingfors. Hon har dessutom gjort det där som jag tror att många influencers drömmer om. Hon har nämligen sagt upp sig från sitt jobb och livnär sig numera på sin blogg! Jennifer pratade därmed om hur man gör business av sin blogg även om man bara är en microinfluencer, hur man vågar ta betalt och hur man omvandlar sin vision till verklighet. Hiskeligt inspirerande och tankeväckande! Det märks att Jennifer är rikssvensk, för allt det här är så otroligt o-finskt på något vis. Finns det ens någon finsk microinfluencer som vågat ta steget till att enbart leva på inkomster från blogg och andra sociala medier? Jag tror inte det. Men ändå skulle det säkert vara fullt möjligt för många att göra det, om de bara bestämde sig för det. 
  
    
Det enda jag saknade under temakvällen var en presentationsrunda, för det hade varit så roligt att få veta vem alla deltagare var och vad som förde dem dit. Ett par bekanta ansikten fanns det dock i gänget; bloggkollegorna Michelle, Josefin, Emma, Lina och Ellen var på plats, och likaså Johanna som nyligen grunden sajten Somessa.com som för samman företag med influencers. 
 
Ännu är det här med influencermarknadsföring rätt flummigt i Finland, men jag tror stenhårt på att vi går i samma riktning som Sverige när det gäller influencermarknadsföring. Företag har mer och mer börjat få upp ögonen för att det löns att samarbeta med mindre bloggare, instagrammare och youtubers, som har rätt målgrupp och en trovärdighet som inte på något vis går att jämföra med en reklamannons i en tidning. Spelreglerna börjar klarna, och det där som tidigare kändes som en snårig djungel känns inte alls lika snårigt längre. 
 
Jag har själv legat rätt lågt på bloggfronten på sistone, men efter den här temakvällen blev jag riktigt taggad på att ta tag i alla de där idéerna och projekten som legat på is. Ida, vi borde ta en brainstormingträff snarast möjligt! ;)