2018-09-10 | 19:55:00

Maddes Babyshower vol. 2

 
När ens kompis ska få sitt andra barn, då måste man såklart ställa till med en riktig fest! 
 
 
För en vecka sedan hade vi i smyg planerat en babyshower för Madde. Vi hade tänkt satsa på att hålla det hela enkelt och bara ha ett mysigt knytkalas, men med elva kvinnor som håller i trådarna blir ett knytkalas förstås ändå en riktig brakfest. 😎 Lillon hade fixat en ursnygg magtårta, Mimmi hade bakat sin supersmarriga smörgåstårta, Nathalie hade gjort en favorit i repris och rört ihop tacosallad och utöver det fanns det allt från piroger och chokladtårta till snacks, frukter, grönsaker och småkakor på kalasbordet. 
 
 
Jag stod för utrymme, dekorationer och dukning. 
 
 
Eftersom jag råkar veta att Madde är en stor muminfantast fick det bli mumintema. 
 
 
Och vilken babyshower det blev! Den här gången gick hemlighetsmakeriet och överraskningsmomentet dessutom aningen smidigare än förra gången vi ordnade babyshower för Madde och ingen behövde byta namn till Stig-Helmer denna gång heller. 
 
 
Vi var många som hade gått in för mumintemat under kvällen trots att vi inte pratat ihop oss på den fronten, och blöjtårtan som Cecilia hade fixat såg till och med ut som Snorkfröken. 😍 Great minds think alike.
 
 
Hela glada gänget. 13 finfina personer. 
 
 
Efter att vi gissat bebisens kön, namn och strategiska mått var det dags för lite norsk karaoke med barnsånger, och sedan satt vi bara och tryckte i oss snacks och pratade resten av kvällen. Jag är så glad att ha en kompis som Madde som är gravid samtidigt som mig. Tänk att det bara kommer vara två månaders åldersskillnad mellan våra barn! Och mindre än ett års åldersskillnad med Mimmis Eleonore. Det är rikedom det. ❤

2018-08-24 | 17:59:00

Imorgon gifter hon sig!

Fredagskänslan är på topp och en pirrig känsla börjar dessutom sprida sig i kroppen... Imorgon är det nämligen inte bara lördag och villaavslutning, utan imorgon är dagen då en av mina bästa kompisar ska gifta sig! Jag har laddat upp med mängder av näsdukar, för jag har på känn att det kommer bli en snyftfest utan dess like. Bröllop alltså – finns det något härligare? ❤
 
 
Innan det vankas bröllop måste vi ju ta och hoppa tillbaka i tiden litegrann till slutet av juli. Då gick nämligen Tessos möhippa av stapeln! Ja, för det är ju Tesso som ska gifta sig imorgon. Tesso som jag känt sedan vi började på samma klass på 7an, och som fortfarande är en av mina närmaste vänner. 
 
Vi var ett gäng på åtta personer som hade fixat och ställt till inför möhippan, och det blev en så rolig dag. Vi hade till och med beställt matchande snapbacks med texten Bride åt den blivande bruden och Squad åt oss andra. Det måste ju synas att man hör ihop på en möhippa. 
 
 
På morgonen klampade vi in och väckte den intet ont anande bruden ur sin skönhetssömn och deklarerade att hon hade en tight tidsram på sig för att packa de saker som vi skrivit ner på en lista. Det var bara att sätta igång på direkten. 😉
 
 
Tesso hade stenkoll på sina tillhörigheter och klarade packningsdeadlinen med bravur. På packningslistan fanns en hel del mystiska saker som kunde komma till användning under dagens lopp, men till och med julgranspynt, en påskkyckling, en stickad strumpa, slalomglasögon och en spetsduk hittade hon på nolltid.
 
 
Efter lite virrande runt på okända vägar (okända till och med för chaufförerna) nåddes dagens första destination.
 
 
Tesso hade ögonbindel på sig under resan, och om det inte varit för att Gull-Fia eller Hjördis avslöjade alltihop med att bräka glatt när de såg vårt Bride Squad anlända hade hon kanske inte kunnat gissa att vi befann oss hemma hos mig. 
 
 
Men nu var det ju rätt så uppenbart. 
 
 
Först på dagens agenda stod en riktig dunderbrunch ute i trädgården. 
 
 
Vi hade dukat upp med croissanter, smörgåsar, äggröra, mimosas, juice, kaffe, bär och frukter. Ska man ha program hela dagen är det viktigt att man laddar ordentligt. 
 
 
Vad vi kanske inte hade räknat med var att vi lyckats pricka in möhippan på en av sommarens allra varmaste dagar. Temperaturen närmade sig trettio redan på förmiddagen. 
 
 
Efter brunchen väntade lite uppdrag för Tessos del. 
 
 
Vissa av de saker hon packat med sig kom till användning när hon skulle komponera ihop tolv stycken olika bilder under dagens lopp. Vad det resulterade i lär visa sig på bröllopet... 
 
 
Sedan hoppade vi allihop ner i jacuzzin och bubblade iväg någon timme i solskenet. Här hade vi kunnat stanna hela dagen, men så småningom var det dags för oss att äta pajlunch (ja, mat stod högt på prioriteringslistan under hela dagen!) och bege oss vidare. 
 
 
Efter lite samlande av äktenskapsråd på vägen var vi så småningom framme i Vasklot. Närmare bestämt i Zip Adventure Park, för att ta oss fram genom olika hinder högt uppe i träden. 
 
 
Jag som är både höjdrädd och gravid trivdes ypperligt bra på marknivå, men Tesso hon klättrade utan rädsla på de allra högsta banorna. 😱
 
 
Det var tillräckligt skrämmande att vara åskådare och vattenservice. 
 
 
Banorna var av varierande svårighetsgrad och på olika höjd, med början från den lättaste och sedan upptrappning till de allra högsta och svåraste. Och jag måste ändå erkänna att vissa moment, som till exempel linbanorna, såg roliga ut till och med för en fegis som mig. 
 
 
Andra moment såg desto läskigare ut... Fast det tyckte inte de som klättrade.
 
 
Efter Zip Park förflyttade vi oss in till stan för att fräscha upp oss, byta om och göra oss redo för kvällen. 
 
 
Tesso prickade av lite fler utmaningar längs vägen...
 
 
...och så småningom landade vi vid Stefan's Steakhouse där vi bokat bord för kvällen. Där satt vi många timmar och diskuterade, åt och hade det fint tillsammans. Vi hade tänkt gå ut en sväng och slå klackarna (eller sandalerna) i taket för att avrunda kvällen, men efter en varm dag fylld av fysiska aktiviteter var det så skönt att bara sitta ner och prata att vi aldrig kom oss ut. Och lika bra var väl det, för med så här fina vänner har man det alltid bäst när man bara får sitta ner och diskutera livet, minnen, vänskapen och kärleken. 
 
Och imorgon gifter hon sig, vår fina Tesso. Jag kommer gråta floder. ❤

2018-07-23 | 20:48:00

Tio år efter högstadiet: klassträff

 
Högstadiet. Ett ord som jag tror att framkallar om inte ångest så i alla fall rysningar hos de flesta. Högstadietiden är ju en jobbig tid på så många vis. Man är inte längre riktigt barn, men inte heller vuxen. Kroppen kokar av hormoner och en vilja att passa in. Man försöker hitta ett sammanhang där man känner sig bekväm, men lyckas aldrig riktigt. Jag tror att vi är många som förknippar högstadietiden med en känsla av utanförskap, på ett eller annat sätt. 
 
Tio år är en lång tid. Tid att förändras, utvecklas, växa upp. Hitta sitt sammanhang. I år är det tio år sedan min årskurs gick ut högstadiet, och jag och tre jämnåriga bestämde oss för att dra ihop till en klassträff för hela årskursen. Då när jag gick i högstadiet tror jag bestämt att jag skulle skrattat om någon sagt att jag skulle vara en av initiativtagarna till en klassträff tio år senare. Jag skulle inte ha trott på det. Men tio år har gjort att den där osäkra tjejen från högstadiet har blivit någon som gillar att styra upp, organisera och ordna evenemang. Och att ordna en klassträff var precis så roligt som jag tänkt att det skulle vara – speciellt när man får göra det tillsammans med tre andra pedagoger så allting går smidigt, snabbt och enkelt.  
 
 
Vi bjöd in alla forna klasskamrater, bokade catering och Rökiö kvarnstuga där det finns såväl rikligt med sittplatser som all teknisk utrustning man kan behöva och spånade sedan ihop ett program. Av alla åttio på årskursen kunde hälften komma på träffen, så det var ju ändå rätt bra statistik. Min egen klass, also known as pluggisklassen, toppade förstås närvarolistan. 
 
Och vilken klassträff det blev! Vissa i det här gänget träffar man ju varje vecka och är lite mer uppdaterad om vad de har för sig, men andra har man knappt sett skymten av på tio år så det var riktigt skoj med en reunion en fredagkväll där i början av juli. 
  
 
För att göra träffen lite mer spännande och tvinga folk att umgås med andra människor än de som de kom dit med hade vi fixat nummerlappar på stolarna, och alla fick sedan dra en slumpmässig sittplats när de kom. 
 
 
Själva programmet hade vi byggt upp precis som en traditionell läseordning. Kvällen började med morgonsamling, vilket innebar namnupprop enligt klass. Sedan vankades historia. Där körde vi den klassiska påståendeleken som går ut på att man ska ställa sig upp om påståendet som läses upp stämmer in på en (exempelvis "Har barn", "Är gift", "Är egenföretagare" och så vidare). På så sätt fick alla lite koll på vad som hänt under de senaste tio åren. 
 
Efter historian var det dags för gymnastik ute på gården (=slå ner ölburkar med hjälp av en tennisboll i ett par strumpbyxor på huvudet-leken) men före det var det förstås dags för middag. Eller matrast, på rent högstadieläseordningsspråk. Björns matstudio var på plats och fixade supergod grillmat åt oss. Mums! 
 
 
När gymnastiken var avklarad och alla var varma i kläderna var det dags för inget mindre än musik. Vi hade fixat ett musikquiz med olika rebusar där lagen (som delades in bordsvis) skulle lista ut vilka låtar bilderna som visades på skärmen kunde syfta på, och ställa sig upp och sjunga dem. Förstås var det ju sådana låtar som vi lyssnade på i högstadiet som var de rätta lösningarna så det blev en riktig nostalgikick.
 
 
Som avslutning innan det var dags för skolfotografering och håltimme hade vi ställt till med ett prov. Det var kanske det roligaste inslaget av dem alla på klassträffen. Med hjälp av en Kahoot! där alla fick delta via sina smartphones hade vi skapat ett antal frågor med fyra olika svarsalternativ vardera. Ni som använt Kahoot! vet säkert att man ska vara snabb samtidigt som man ska svara rätt för att samla poäng, så det blev en rafflande kamp om vem som skulle ta hem toppresultatet i provet. Frågorna handlade om händelser som inträffat när vi gick i högstadiet, lärare vi hade, klassrum vi vistades i och allmänna världshändelser från de åren vi gick i högstadiet. 
 
Ett tips ifall någon annan där ute är i klassträffsordnartagen är att blanda olika organiserade programpunkter med fri samvaro under kvällen, för det gör att det aldrig blir tråkigt. Vi hade till och med garderat oss med lite förslag på icebreakers i programbladet ifall det skulle behövas. Jag tror och hoppas att ingen kände ångest eller utanförskap under den här träffen. 
  
 
Om tio år på nytt då! Tänk, då är vi 36 år gamla... Oj.