2018-10-17 | 12:49:00

Är det fult att nöja sig?

 
Res till spännande platser dit andra turister inte hittat!
Få ett högstatusjobb med bra lön! Utveckla dig själv!
Sikta mot stjärnorna, se alltid snygg ut och prestera ditt yttersta på alla fronter! Tillåt aldrig dig själv att stagnera.
 
Ibland blir jag så matt på hela det här prestations- och framgångssamhället som vi lever i. Alla krav och förväntningar vi ställs inför. Vad är det egentligen för fel på att bara vara nöjd med det man har och det man är – att nöja sig och vara tillfreds – istället för att ständigt sikta efter någonting högre och "bättre"? Jag tror att alla människor skulle må bättre av att bara nöja sig lite oftare, men det känns som att nöja sig är ett uttryck som fått rent av negativ klang i dagens samhälle. Det är fult att nöja sig. 
 
Jag borde säkert skämmas över det här, men nu ska jag erkänna en sak. Jag är nöjd med att bo kvar i lugna, trygga Österbotten och skapa en framtid här istället för att resa och upptäcka spännande platser runtom i världen. Jag är nöjd med att inte ha ett välbetalt toppjobb utan ett helt vanligt människonära jobb där jag trivs och känner att jag gör nytta. Jag är nöjd med att ha ett alldagligt utseende och vara bara ganska bra på många olika saker istället för jättebra på en specifik sak. 
 
 
Ibland tror jag att vi låter oss luras av allt det där stora och vackra som vi ser i realityserierna på TV och bland personerna vi följer på sociala medier. Vi slukar idén om att livet borde vara glamouröst och snofsigt för att man ska kunna vara nöjd, när verkligheten egentligen är en helt annan. Jag menar såklart inte att man ska stanna i ett förhållande där man behandlas illa eller spendera varje dag på ett jobb där man inte trivs, utan det jag menar är att det inte är något fel med att vara nöjd fastän allt inte är perfekt.
 
Det är inget fel med att flytta tillbaka till hemorten om man inte trivs ute i världen. Det är inget fel med att gå ner i arbetstid och lön för att få mer tid över till familjen. Det är inget fel med att inte ha koll på alla de senaste trenderna. Det är inget fel med att ha lite dammråttor i hörnen.
 
Man kan leva ett lyckligt liv där man är nöjd med tillvaron trots att man inte bestigit berg, simmat med delfiner, besökt alla världsdelar eller utvecklat en app som gjort en till miljardär. Jag lovar att det är alldeles tillåtet att vara nöjd ändå, och att nöja sig behöver inte vara synonymt med att stagnera. Om man tänker att man ska bli nöjd och lycklig först den dag då man uppnått alla mål man har på sin bucketlist, då missar man garanterat en hel massa glädje längs vägen. 

2018-10-14 | 18:13:00

Mazurka i magen

 
Vips så var vi inne i gravidvecka 30!
 
Babykulan har fått ett fint put och Gäddan har ordnat enmansdisco där inne. Från att mestadels ha riktat sparkarna utåt tidigare har den lilla sprattelgäddan nu även börjat sparka inåt, och det är ju inte alla gånger så angenämt. Fast jag blir fortfarande lika fascinerad vid varje spark ändå. Att gå igenom en graviditet är så häftigt!
 
 
Jag läste någonstans att man jämför en bebis i vecka 30 med en gurka (jag antar att man främst syftar på längden då 😂), så jag passade på att komponera ihop en liten dikt på min letterboard gravidveckan till ära.
 
 
På dagens Vasabladet och Österbottens Tidning finns en artikel om mig och mina bloggkollegor Simone och Josefin som också har BF i december. Artikeln finns även att läsas online: Gravidlycka bland österbottniska bloggare. Kika in och läs, vetja!  
 
 
Igår ordnades det öppet hus på förlossningsenheten vid Vasa Centralsjukhus, så sambon och jag passade på att åka dit och gå på guidad rundtur med en barnmorska. Jag tycker att det är superbra (speciellt för oss förstagångsföräldrar!) att öppet hus-tillfällen ordnas ett par gånger om året så man får chans att bekanta sig med förlossningsutrymmena och personalen på förhand, för sedan när det faktiskt gäller tror jag garanterat att man kommer känna sig lugnare ifall allting inte är helt obekant. Det känns betryggande att nu ha lite bättre koll på hur saker och ting funkar från att man kommer in till förlossningsenheten tills dess att babyn är född och man flyttar över till BB-sidan. Ja, och redan det att man vet vilken ringklocka man ska trycka på ifall man kommer till sjukhuset nattetid när det är låst gör ju att man får en sak mindre att fundera på. 
 
I och med att vi bor ganska mitt emellan Vasa och Kokkola (fastän det inte känns så) hade vi möjlighet att välja vilket sjukhus vi vill föda vid, men för oss har det aldrig varit några tvivel om saken. Vasa är den stad som känns som "hemma", och till Kokkolas sjukhus skulle vi knappast ens hitta. Jag tror garanterat att vården är precis lika bra på båda sjukhusen, men Vasa känns närmare och tryggare. 
  
 
I övrigt har den gångna veckan även innehållit rådgivningsbesök för min del, och jag fick order om att fortsätta knapra järnpiller för mitt låga hb-värde. Tydligen är det vanligt att hemoglobinet sjunker i just de här veckorna och sedan stiger igen mot slutet av graviditeten. 
 
Nästa vecka blir en kort arbetsvecka, för då är det höstlov som gäller från onsdag och framåt. Perks of being a lågstadielärare. 😎 Sambon och jag tänkte passa på att åka på en liten utfärd till Tuuri någon av höstlovsdagarna för att shoppa bebisprylar och julklappar. Man får ju passa på att uträtta sådana saker så länge både tid och energi finns! Med tanke på att veckorna bara går snabbare och snabbare är december här innan vi vet ordet av, och risken finns ju att man inte känner sig lika pigg och smidig då längre...

2018-10-12 | 22:41:00

I väntan på ett decemberbarn

  
Igenkänningen när jag läste Paulinas blogginlägg "Att vara decemberbarn" ikväll var stor. Paulina, vars yngsta barn är född i december förra året, skriver om hur hon ofta fick kommentarer om barn som är födda i december då hon var gravid. Lika ofta har jag fått höra de där decemberbarn-kommentarerna jag också. 
 
Jag skulle ljuga om jag sa att det här med decemberbarn inte var något som sambon och jag också pratade om i våras när våra barndiskussioner blev seriösa. Flera av mina vänner fyller år i december och min mamma fyller rent av år på julafton, och för att vara helt ärlig har inget av dessa decemberbarn uttryckt någon särskilt stor glädje över att fylla år sent på året. Men varken sambon eller jag trodde att det skulle lyckas så snabbt som det gjorde att bli gravid, utan vi tänkte bara att det sker när det sker – om det ens sker – och något decemberbarn blir det knappast ändå. Men nu står vi här med BF den 28 december, och lyckliga och glada är vi. Tänk att vi ska få ett barn!
 
Visst har jag skämtat om att jag ska knipa i fyra dagar så att vi går över årsskiftet och barnet blir äldst i sin årskull istället för yngst, men som tur får man ju inte välja när ens barn föds. Kanske blir det på det beräknade födelsedatumet eller kanske föds bebisen en vecka senare eller rent av tre veckor tidigare än beräknat. Tiden får utvisa när det blir. Lika älskat kommer detta barn som för tillfället verkar slå volter i min mage ändå att vara, oavsett om det blir ett decemberbarn eller ett januaribarn. Huvudsaken är att vi får ett barn som mår bra. Allt annat kvittar. 
  
Jag tror att det kanske var jobbigare förut att vara yngst på klassen, och att det är de där gamla attityderna som delvis hänger kvar och spökar hos folk. Jag är ingen utvecklingspsykolog, men efter att ha studerat specialpedagogik och jobbat som lärare vet jag i alla fall att elva månader kan betyda mycket rent mognadsmässigt just i början av skolåldern, men elva månader kan också betyda prick ingen skillnad alls mellan två barn. Det är så olika från individ till individ! Skolmognad handlar sist och slutligen sällan om vilken månad ett barn är fött i och skolsystemet idag är verkligen välutvecklat, speciellt ifråga om stödåtgärder och att utgå ifrån barnens individuella nivå, så jag tvivlar inte det minsta på att ett barn som är fött i december klarar sig lika bra i skolan som ett barn som är fött i januari. Att säga något annat känns som ett hån mot hela skolsystemet. 
 
Knappast är det roligt att vara den som är sist ut i årskullen att få ta mopedkörkort och bilkörkort, men det är väl kanske också de enda två gångerna som det är jobbigt att fylla år i december. Annars är det precis likadant som att ha födelsedag i vilken annan månad som helst. Eller kanske till och med lite mysigare än alla andra månader, för december är ju helt klart den mest stämningsfulla månaden på hela året. 😍
 
Det finns helt klart värre saker här i livet än att fira jul och födelsedag under samma månad. Eller på samma dag för den delen.