2018-11-11 | 17:26:08

Grundlurad av kompisarna: Min babyshower!

 
Det finns stunder då man verkligen inser hur fina människor man är omgiven av. En sådan stund var det igår. Eller egentligen idag, för det tog ett tag innan allting sjönk in i min gravidhjärna och jag insåg vad jag varit med om. 
 
Jag har haft världens hormonkaos och humörsvängningar den senaste tiden. Sådär så att alla känslor ständigt ligger och bubblar på ytan och man inte kan räkna med att några känsloreaktioner alls ska vara logiska. Det är med andra ord inte lätt att vara min sambo just nu... I fredags somnade jag på soffan efter jobbet och när sambon sedan kom in på mat när jag vaknat skämtade han om att jag är lat som ligger och sover på soffan en fredagseftermiddag. Då brast det totalt och jag började storgråta vid köksbordet medan sambon förfärat tittade på mig och försökte lugna mig med att han bara skämtade och verkligen inte menade det på riktigt. Men ni vet hur det är – har man en gång börjat gråta är det väldigt svårt att sluta och jag satt alltså och snorade och grät medan vi åt makaronilåda den kvällen. 🙈
 
Igår började jag dagen med en tur till butiken för att köpa bland annat en födelsedagspresent till min brorson som skulle ha 7-årskalas på eftermiddagen. Där fick jag totalt blackout när jag gick och handlade och skulle plocka kattmat i butikskärran. Jag kunde för mitt liv inte komma ihåg om det är den röda eller den lila sorten av Latz som vi brukar köpa. 😅 Det slutade med att jag tog den röda, och när jag stod i kassan och betalade insåg jag mitt misstag. Nåväl, jag åkte hem med mina inköp och sambon hjälpte till att plocka upp varorna. "Men Maria, du har ju köpt fel kattmat!" utbrast han när han såg de sex förpackningarna med kattmatsportioner i sås istället för gelé. Vad tror ni händer? Jo, Niagarafallet i tårkanalerna sätter igång igen förstås och sambon ser precis lika förskräckt ut över vad han ställt till med som kvällen innan. 
 
På eftermiddagen var det då dags att röra sig mot Komossa för att gå på 7-årskalas. På vägen dit ringde sambon till elektriker-Gabbe och frågade om vi kunde svänga in för att hämta en lampa som han beställt. Det gick bra, men Gabbe själv var inte hemma så han förklarade var vi skulle hämta lampan. Jag tyckte att det var lite konstigt att vi huxflux skulle svänga in via Tessos och Gabbes på vägen, och den första tanken som for genom mitt huvud var förstås babyshower. Men lika snabbt som tanken slog mig avfärdade jag den, för jag har många gånger poängterat för min sambo att han måste berätta ifall han får höra att kompisarna tänker ordna en babyshower för mig. Jag avskyr nämligen överraskningar. Speciellt sådana där jag själv tvingas stå i centrum. Missförstå mig rätt nu, jag tycker att det är jättekul att överraska andra och ordna möhippor, babyshowers och fester men själv föredrar jag alla dagar att vara den som håller i trådarna och att vara föreberedd på vad som kommer hända. Kontrollbehov eller planeringsfreak, kan man väl kalla det. Ni som har sett min kalender, ni vet vad jag menar. Med tanke på att min sambo är världssämst på att ljuga och hålla saker hemliga och han inte sagt ett knyst om någon babyshower fast jag frågat så har jag lugnt tänkt att kompisarna säkert väntar tills jag är mammaledig eller att vi firar först när babyn är född. 
 
När vi sedan svängde in på gården hos Tesso spanade jag ändå runt mig lite extra, skymtade en drös med bekanta bilar undangömda bakom garagebyggnaden och insåg förfärat att min första tanke var rätt. Jag hade blivit grundlurad. Det fanns aldrig något 7-årskalas som vi var på väg till, utan vi var på väg till min babyshower och nu var det för sent att förbereda sig. Jag fick sitta och samla mig en stund i bilen och acceptera min sambos stora svek (stackaren hade ju bara gjort som han blivit tillsagd av mina kompisar och hållit en hemlighet) innan vi gick och knackade på dörren. Där möttes jag av tolv glada utrop, fanfarer, leenden och kramar. Gissa om jag kände mig som världens mest otacksamma kompis och sambo i den stunden när min första reaktion snarare var "åh nej" istället för "wow, så kul". 🙈  
 
 
När den första chockreaktionen lagt sig blev det såklart en jätterolig eftermiddag och kväll. Vad annat skulle det kunna bli när alla de här fantastiska tjejerna – mina bästa vänner och svägerskor – håller i trådarna och ordnar fest? Jag behövde bara få sätta mig ner och smälta allting litegrann först.
 
 
Gänget hade pyntat hela huset med ballonger, vimplar och serpentiner, bakat pajer, satt ihop en blöjtårta med ett får på toppen, ordnat lekar och dukat fram ett helt buffébord med presenter till Gäddan. Det hela kändes väldigt, väldigt overkligt. Hade de faktiskt gjort allt det här bara för min skull? Jag har fortfarande svårt att förstå det. Och att alla förutom Ida som var fast i södra Finland dessutom hade kunnat komma. Det är helt otroligt. 
 
  
Programmet började med presentöppning. Vi spelade presentbingo medan jag öppnade ett paket i taget – alla innehållande så hiskeligt fina och användbara saker – och efter presentöppningen väntade mat och lekar.
 
 
Tjejerna hade ordnat så fiffiga lekar. Den ena leken gick ut på att para ihop rätt djur med rätt dräktighetstid och det var minsann klurigare än man kunde tro. Visste ni att en alpacka är dräktig i elva och en halv månad, en elefant i två år och en pungråtta i två veckor? 
 
 
Alla gäster fyllde i lappar med gissningar på bebisens födelsedatum, vikt, längd och kön och namnförslag. Vi har fortfarande inte kommit fram till något namn som både sambon och jag gillar, så namnförslagen kommer väl till pass och det ska bli så spännande att se vem som prickat in rätt födelsedatum. Vi har ju beräknat den 28:e december, och ungefär hälften i sällskapet hade gissat på att det blir en decemberbebis och andra hälften på en januaribebis. 
 
 
Men alltså spana in tårtan! 😍 Så himla gullig med en liten katt, en kanin och lammet Timmy med napp i munnen (gissa om tårarna brände bakom ögonlocken igen en gång när jag började tänka på Timmy). Det här måste ju vara den gulligaste babyshowertårtan någonsin. 
 
 
Den sista leken gick ut på att alla skulle para ihop rätt bebisbild med rätt person. Man tror ju att man känner sina bästa kompisar, men det var faktiskt svårare än förväntat att lista ut hur var och en såg ut som bebis och jag fick i slutändan bara ungefär hälften rätt. Cila däremot var proffs och prickade rätt på alla
 
 
Man tycker ju att tårarna kunde ta slut någon gång, men när jag kom hem igår på kvällen och gick igenom alla presenter med sambon, läste namnförslagen en gång till och berättade om programmet på babyshowern var storgråten ett faktum ännu en gång. 😭 Jag är så otroligt tacksam över att vårt barn kommer få växa upp omgiven av dessa superkvinnor. ❤
  
Tusen tack alla inblandade för en jättejättefin babyshower!

2018-11-08 | 22:17:00

Fotvård och stödstrumpor

 
Hur lyxigt är det inte att få bänka sig i sitt eget badrum för att få en komplett fotvårdsbehandling? Jättelyxigt, kan jag säga er. Min vän och kollega Fredrica studerar som bäst till fotvårdare och behövde fler övningsklienter till sin examen, så jag ställde gladeligen upp tillsammans med mamma och svärmor ikväll. En åt gången fick vi sätta oss ner med fötterna i fotbad för att först mjuka upp fötterna och sedan bli proffsigt undersökta och behandlade med all världens filar, apparater, mojänger och smörjor. Det kändes lite som ett tandläkarbesök blandat med ett spabesök. Ingen av oss hade testat på fotvård tidigare, men vi kunde alla enas om att det är något man borde prioritera oftare. Man glömmer ju så ofta bort att ta hand om fötterna, trots att de bär en varje dag och i alla lägen. 
 
 
Jag har samlat på mig en del vätska i kroppen på sistone, vilket förstås resulterat i att mina fötter och vrister är svullna – speciellt på kvällarna när jag varit på vift en hel dag. Strumporna vill inte riktigt passa längre, utan oftast får jag ta ett par ur sambons strumplåda på morgonen efter att förgäves ha försökt få på mig mina 39:or. När det kommer till skor är det också mycket begränsat vilka som över huvud taget går på. Det är inte lätt det här gravidlivet. 😉 
 
Att sitta med fötterna i högläge hjälper litegrann mot svullenheten, men röra sig måste man ju ändå göra... så nu har jag efter tips av Fredrica klickat hem flera par stödstrumpor i härliga färger för att få lite extra stöd för fossingarna under slutrakan av graviditeten. Det låter ju som lite tantvarning det här med fotvård och stödstrumpor, men tro mig – fötterna tackar. Nu ser jag bara fram emot att mina prickiga och randiga stödstrumpor ska dimpa ner i postlådan. 

2018-11-04 | 13:37:00

Vår barnvagn

 
Vi har en barnvagn! Jag gjorde en liten gallup på Instagram där jag frågade om jag borde blogga om barnvagnen, och ni fem pinnar som röstade på nej kan helt enkelt hoppa över att läsa det här inlägget. Alla ni övriga som röstade på ja – det här inlägget är till er. 😉
 
Efter att ha läst igenom era kloka barnvagnsråd här på bloggen och på Facebook, provkört kompisars vagnar och fått höra deras recensioner kände Mikael och jag oss lite klokare gällande vilken vagn vi ville ha. Det lutade starkt mot en Emmaljunga Duo Edge som är tillräckligt hög för två långa föräldrar och har en stor och rymlig liggdel som går att använda dubbelt längre än på många andra vagnmodeller. Dessutom prisade alla just den vagnmodellen för att den är väldigt stabil att använda här ute på landet. Vi vill ju inte ha en stadsvagn utan en stadig landsbygdsvagn som funkar på både grusvägar och osandade vintervägar, så ett chassi med stora lufthjul på rad (inte svängbara framhjul) bestämde vi att vi ville ha. Jag finkammade Findit, Tori och alla loppisgrupper på Facebook och hittade till och med ett par vagnar av rätt modell till bra pris... men alla försäljare jag kontaktade svarade att vagnarna tyvärr redan var sålda. 
 
Att återanvända och köpa begagnat istället för nytt vid de tillfällen det är möjligt är något som är viktigt för mig. Det känns bra både ur ekonomisk och ekologisk synvinkel – i dagens slit-och-släng-samhälle produceras så otroligt mycket kläder och prylar och det är inte hållbart på något vis alls att vi konsumerar, konsumerar och konsumerar i den takt vi gör idag. När det kommer till bebiskläder och bebisprylar används de dessutom så kort tid att de knappt hinner bli det minsta nötta innan det är dags att plocka undan dem, så skillnaden mellan nytt och begagnat blir extremt liten kvalitetsmässigt men extremt stor prismässigt. Jag har köpt i stort sett alla våra bebisprylar begagnat och sparat helt hutlösa summor jämfört med om vi köpt allting nytt. Dessutom finns ju allting oftast att hämtas på nära håll, så man behöver inte ens åka in till någon stad för att handla.  
 
Men att bestämma sig för en vagn och sedan försöka hitta just den vagnen begagnat till ett pris som känns rimligt är ju inte det lättaste, så jag förlikade mig vid tanken på att vi kommer bli tvungna att bita i det sura äpplet och köpa en splitterny vagn som kostar närapå en månadslön om vi vill ha just en Emmaljunga Duo Edge med liggdel, sittdel och rätt chassi. Men så en kväll i början av den här veckan när jag surfade runt på min vanliga Findit-Tori-Facebookloppis-runda trillade jag över en annons om en vagn i precis rätt modell till ett helt okej pris. Ett telefonsamtal senare satt vi i bilen på väg för att titta på den. Och vips hade vi hittat vår vagn för 350€. 😍
 
 
Vagnen har ett par år på nacken så det är klart att det finns tecken på att den använts, men det märks att det här är en kvalitetsvagn som tagits väl hand om hos de förra ägarna. Färgen på vagnen är dessutom mycket finare än årets helfärgade modeller om ni frågar mig. Den här är svart i kombination med ett grått mönstrat tyg som har glittriga silvertrådar i sig. Detaljerna är i vitt läder och insidan är ljusgrå med vita prickar. 😍
 
 
Vi fick med regnskydd, myggnät och skötväska. Skötväskan är lika snygg som vagnen den också. 
 
 
Emmaljunga Duo Edge är en vagn med många dolda finesser. Det är lätt att få loss liggdelen som kan användas som en vagga när man är ute på vift i och med att den har en rundad underdel, bakom ett blixtlås i suffletten gömmer sig ett inbyggt myggnät, i liggdelens sidor finns det handtag som kan tas fram och så vidare. 
 
 
Ryggstödet på sittdelen kan fällas bakåt så att det blir helt plant, vilket säkert kommer vara bra sedan när barnet växt ur liggdelen och ska börja sova i sittdelen. 
 
 
Det känns praktiskt med en stålkorg på chassit istället för den där tygvarianten som också finns. 
 
 
Vi kunde inte vara nöjdare. 😊 Nu saknas bara resenären som ska ligga i vagnen. 54 dagar kvar, säger min gravidapp... Jag får återkomma med en ny recension av vagnen när vi börjat använda den.