2018-08-16 | 22:11:00

Lite tankar om bebiskläder

 
Jag har förstås inte kunnat hålla mig från att kika lite extra på hyllorna med bebiskläder när jag gått på loppis i sommar. 😉 Målet är att köpa så mycket som möjligt begagnat, för det känns så dumt att köpa massa nytt för dyra pengar när ett litet skrutt ändå snabbt växer ur storlekarna.
 
Många av de miniplagg man hittar på loppis ser knappt ens använda ut (en bebis nöter ju inte direkt sönder sina kläder) och kostar bara bråkdelen av priset man skulle fått ge för dem i butik. Super, tycker jag som älskar att fynda på loppis. Hittills är det inte många euro som gått åt för plaggen på bilden + en påse med kläder som jag visst glömt att packa upp. Jag har förstått att det behövs många ombyten den första tiden så jag letar med gott samvete vidare efter mjuka, sköna och praktiska skatter i de minsta storlekarna. 
 
 
Jag ser redan fram emot att få kombinera ihop en massa gulliga outfits till det lilla knyttet. 😍
 
Men nu till det stora irritationsmomentet med bebiskläder: hur svårt kan det vara att hitta bebiskläder för barn egentligen? Det känns som att majoriteten av alla kläder som säljs idag antingen är blå med bilar, monster och superhjältar på, eller rosa med fjärilar, blommor och volanger. Kläder som bara skriker pojke respektive flicka. Aldrig bara barn. Jag säger inte att det är totalt fel att klä sina barn i typiskt tjejiga eller typiskt killiga kläder, men vore det inte roligt med lite mer variation i färgutbudet? Varför måste man klä ett barn i förlegade könsnormer redan från första dagen på jorden? De lär garanterat stöta på normerna i ett senare skede ändå.
 
Jag trodde ärligt talat inte att det skulle vara så extremt som det faktiskt är med de blå och rosa kläderna längre (det känns så 2016!), så jag fick en liten chock när jag nu på allvar börjat besöka barnavdelningen i klädaffärer och inte bara sporadiskt kikat förbi den för att köpa någon present till vänner eller familj. 
 
Jag diskuterade det här med mamma när vi gick på marknaden förra helgen och kikade på gulliga trikåmössor som såldes i ett av stånden. När vi stod där och botaniserade bland mössorna stannade två kvinnor också upp och tittade på dem. "Åh, vilka söta! Men jag måste vänta och se vilket kön det blir först" kläckte den ena av dem ur sig. Jag kokade litegrann inombord. Mössorna var sydda i käcka tyger som det inte hade spelat den minsta roll om en flicka eller pojke bar på huvudet för att hålla sig varm. Och betyder det faktiskt jordens undergång om någon köper en "flickig" mössa till en pojkbebis eller vice versa?
 
 
Vill man ha kläder som går lite mer mot det neutrala och icke-könsstereotypa hållet (det vill säga utan monster och volanger) får man överlag acceptera att det blir mest vitt, grått och brunt i bebisgarderoben. Var finns alla plagg med barnsliga motiv och mjuka och glada färger egentligen? Dela gärna med er om ni har tips på bra webshoppar, märken eller butiker. Tack på förhand! 😘

2018-08-14 | 20:24:03

En ny vardag

 
Bebisen* har kvällsgymnastik i magen och jag förbereder undervisningsmaterial samtidigt som jag dricker te med en stor sked honung i. Det är en ny vardag som tagit vid, men en trevlig sådan. Det märktes redan i helgen att det var skolstart i luften. Det ligger en höstig krispighet och en förväntan i luften som inte fanns där för en vecka sedan. Skördetröskorna rullar fram som skalbaggar på åkrarna, träden dignar av mogna äpplen och kvällarna har blivit så pass mörka att man med gott samvete får tända värmeljusen och plocka fram ljusslingorna igen. Jag är knappast ensam om att tycka att det här är den mysigaste tiden på året?
 
*Fast det verkar snarare vara en fisk än en bebis där inne med tanke på sprattlet. Tänk vilket antiklimax om jag föder en slemmig och sprattlig gädda i slutet av december! Jag som inte ens gillar gäddor. 

2018-08-13 | 20:30:00

När vi "plussade"

 
Tusen tack för alla gratulationer och lyckönskningar! Vi är alldeles överväldigade av all kärlek vi fått det senaste dygnet och det känns otroligt fint att ha ett så här stort stödnät runtom sig. ❤ Jag har med iver läst familjebloggar i flera år och tyckt att det varit så mysigt att följa andras gravidresor, men det känns fortfarande helt overkligt att vi nu är mitt uppe i vår alldeles egna resa mot en bebis. Min graviditetsapp säger att barnet just nu är tjugofyra centimeter långt mellan huvud och fot där inne i magen. Inte konstigt att byxorna spänner!
 
  
Här kommer historien om när vi plussade, i form av ett utdrag ur min "hemliga graviddagbok":

VECKA 5
 
Tisdag 24 april
”Försenad i tre dagar” stod det när jag öppnade min mensapp idag. Fast egentligen är det två dagar mer än så, för appen har beräknat enligt en menstruationscykel på trettio dagar och min menscykel har varit regelbundet tjugoåtta dagar lång sedan jag fick min första mens. Vissa månader drabbas jag av alldeles skärande mensvärk när den röda veckan kickar igång och ibland blöder jag så mycket att jag är rädd att menskoppen ska läcka redan efter en timme. Jag har med andra ord inte skonats från att ha en jobbig mens, men oregelbunden, det har den sannerligen aldrig varit. Gångerna den varit fem dagar försenad går att räkna på en hand. Min mens är för sjutton mer punktlig än vad jag själv någonsin kommer att bli. Men den här månaden är den fem dagar försenad...
 
Igår var vi till Prisma och storhandlade. Ett paket tamponger slank ner i kundvagnen... för den börjar ju säkert snart, mensen. Lite längre fram i samma hylla fanns graviditetstesten. ”Ska vi köpa ett ändå?” frågade jag sambon samtidigt som jag plockade ner ett test ur hyllan och läste texten på baksidan. ”Du kan göra testet redan sex dagar före förväntad mens” löd baksidestexten. Testet slank ner i kundvagnen. 
 
Onsdag 25 april
Jag hade tänkt vänta någon vecka till... eller i alla fall ett par dagar... men nyfikenheten tog överhand trots att jag var trött som en gnu när jag kom hem från nattskiftet idag och det knappast räknas som morgonurin när man haft vaknatt. Jag öppnade omsorgsfullt testet vi köpt igår och följde instruktionerna. Efter att jag satt tillbaka hylsan på teststickan skulle man enligt instruktionerna vänta i ett par minuter. Ett streck för inte gravid och två streck för gravid. Jag hann knappt sätta på hylsan innan hela kontrollfönstret färgades ljust rosa. Det måste ju vara något fel på testet, tänkte jag. Sedan uppenbarade sig två starkt illröda streck nästan genast och bakgrunden bleknade. Oj! Det var inga tvivel om vad det betydde. 
 
Sambon och jag tittade på varandra med lika förvirrade blickar båda två. Vi hade räknat med att få försöka i månader, kanske till och med år, innan det här skulle hända. Gick det faktiskt så här snabbt? Kan det vara sant? Allting känns med ens väldigt surrealistiskt.