2016-08-25 | 16:55:50

Hamburgare, shopping och Diandra

Igår gick Spotlight av stapeln i Jakobstad. Spotlight är en kväll där kultur och handel ligger i fokus. Ett evenemang som ingen mindre än Ida-Marie än en gång hade varit med och organiserat.
 
 
Mikael och jag begav oss iväg till Jeppis vid sjutiden och eftersom vi var vrålhungriga inledde vi förstås Spotlight-kvällen med varsin hamburgermåltid vid Friends & Brgrs. Burgarna var om möjligt ännu godare än senast jag åt vid Friends & Brgrs och det nya upplägget med pommes fritesen i en liten frityrkorg var dessutom riktigt snyggt. 
 
 
När vi var mätta och belåtna kikade vi runt i butikerna som hade både kvällsöppet och alla möjliga fina erbjudanden. Jag dreglade över nedsatta Odd Molly-koftor i Blossom.
 
 
Vid Katarina Maria fanns det som vanligt mycket finheter att titta på.
 
 
Gatorna var fyllda av människor och konst. Den temporära graffitiväggen på gatan utanför Lindex var fullklottrad av anonyma gatukonstnärers verk. I år var det, till skillnad från förra året, verkligen dunderbra väder för en gatufest!
 
 
När klockan slog nio äntrade kvällens huvudartist Diandra gågatans scen och vi sällade oss förstås till den stora publikskaran.
 
 
Diandra skuttade runt på scenen samtidigt som hon sjöng, och skrattade sedan hjärtligt i mellansnacken.
 
 
Hon verkade vara en så genomhärlig människa. :)
 
 
...och så har hon ju en magisk röst dessutom. Man skulle aldrig kunna tro att tjejen bara är 22 år gammal.
 
 
Som avslutning på kvällen uppträdde Energy Dancers med sina imponerande koreografier. Wow!

2016-08-25 | 11:31:34

Voigtländer Vito C

 
Minns ni kameran som jag var intresserad av att köpa på Juthbackamarknaden? Jag hann aldrig diskutera priset med ägaren eftersom hen inte var på plats när jag var där, men mamma gick förbi kameran ett varv till efter att jag hade gått. Då var ägaren där och mamma KÖPTE KAMERAN ÅT MIG! För 12 ynka euro. Helt amazing. :') 
 
 
Det är en analog kamera av märket Voigtländer. Enligt mina googlingar härstammar denna Voigtländer Vito C från 60-talet. Det roliga är att linsen på den är 50mm f/2.8 så jag hoppas verkligen att kameran fungerar. Hur kul skulle det inte vara att få leka med inställningarna på en sådan här analog kamera? Jag tänkte passa på att gå in via stadens kameraaffär på fredag och höra vad de tror. Funkar den inte så är den i alla fall tjusig att ha i bokhyllan. 
 
 
Uppenbarligen är det också en full filmrulle i den, och jag är förstås lite nyfiken på vad som finns på den. Tyvärr brukar det vara så hutlöst dyrt att framkalla, så jag vet inte om jag vågar riskera att framkalla 25 potentiellt suddiga bilder som någon annan har tagit. Jag tror att kamerns förflutna får förbli ett mysterium. 

2016-08-23 | 20:20:29

Prestera, imponera och leverera?

 
Låt oss prata om mål.
 
De senaste veckorna har det cirkulerat maffiga 100 mål att nå-listor på både stora och små bloggar i Svenskfinland och Sverige. Jag tror bestämt att det var Blondinbella som startade trenden och sedan var bollen i rullning. Det hela handlar om att skriva ner hundra stycken mål som man vill uppnå under sitt liv. Ni har säkert sett listorna? Jag tycker till viss del att de kilometerlånga målsättningslistorna är intressanta att läsa, men jag måste ändå erkänna att jag blir mer orolig än inspirerad av att läsa dem. Jag blir orolig å skribenteras vägnar, för när jag ser hundra mål uppradade efter varandra på det där viset kan jag inte låta bli att tänka på hur orealistiskt det är att faktiskt lyckas uppnå alla under en livstid. Och mål är väl till för att uppnås. Det är väl ändå därför de kallas mål och inte drömmar, eller hur?
 
Jag tror absolut att det är bra att tänka över sina målsättningar allt emellanåt. Att fundera vart man vill komma i sitt liv och vad man vill åstadkomma. Att besluta sig för vartåt man vill styra kursen helt enkelt, så att man vet vilka stormar som är värda att ta sig igenom och vilka man kan undvika. Jag är helt klart för att skriva målformuleringar (och är väl eventuellt lite studieskadad på den punkten efter allt lektionsplanerande). Men i mina ögon är det lite oroväckande att majoriteten av de där 100 mål att nå-listorna innehåller orden "stressa mindre" samtidigt som de övriga nittionio målsättningarna i samma lista har att göra med att prestera, imponera och leverera... Hur en människa ska kunna uppnå alla mål och samtidigt stressa mindre övergår mitt förstånd.
 
Att stanna upp och reflektera över sina livsmål - kanske till och med skriva ner dem för att få en extra motivationskick - är garanterat hälsosamt, men det är också viktigt att komma ihåg att fundera om de målsättningar man har faktiskt är realistiska och om ens personliga livsmål är möjliga att kombinera med ens yrkesmässiga mål. Hinner man på riktigt resa jorden runt om man inom samma tidsram vill driva fem olika välgörenhetsprojekt, bli VD för ett företag, skriva en bok, få tre barn, ha ett lyckligt äktenskap och åka till månen? Och samtidigt sänka på takten...?
 
Ibland känns det som att vi lever i en värld där alla är så besatta av att uppfylla sig själva och nå så orealistiskt höga mål att vi missar mycket längs vägen och glömmer det som är allra viktigast. Det vill säga nuet och det egna välmåendet. Sist och slutligen är det rätt ledsamt att ha som mål att bli ekonomiskt oberoende och resa jorden runt ifall det samtidigt innebär att man glömmer bort att uppskatta vardagen och att man bränner ut sig på kuppen...