Idag när mamma och jag hade vägarna via den lilla byn Vexala passade vi på att kika in i det nyöppnade kaféet som ligger mitt i byn, i den gamla Vexalaboden. Gulles bycafe visade sig vara supermysigt! Vi hade egentligen bara tänkt stanna på en kaffe, men det slutade med att vi träffade så många släktingar och bekanta att vi fikade bort en hel timme i ett huj.

 

 

På Gulles lär det absolut bli fler besök (och glassinköp på vägen till villan!) för min del i sommar. Marina som driver det hemtrevliga kaféet har förstått hur viktigt det är att behålla träffpunkterna i små byar. I min egen hemby finns varken butik, bank eller skola kvar, så tillfällena då man träffar byborna är inte många. Hade jag fått bestämma så hade varje liten by haft ett mysigt litet kafé, i stil med Gulles, där man kunde träffas över en kopp kaffe och nybakta kakor.

Igår blev min lillebror (alltså världens bästa lillebror!) konfirmerad. Söndagen bjöd på fint sommarväder och bara någon enstaka lätt regnskur. Och konfirmanderna var alldeles superstiliga, som ni kan se.

 

Igår blev det en kvalitetsdag som hette duga tillsammans med familjen. Sådana är verkligen behövliga tycker jag! På kvällen följde pojkvännen och jag med mamma och pappa till Jakobstad och sommarrestaurangen Pavis (Jakobstads motsvarighet till Vasas Strampen) för sommarfest.

 

Sällskapet bestod uteslutande av bönder och efter välkomsttal och -hälsningar så var det dags för trerätters buffémiddag. Detta är liksom bara förrätten! Man måste ju ta lite av allt så att man inte missar någonting gott, vet ni. Det visade sig snabbt att allt var precis lika gott! Aahh.

 

När det var dags för huvudrätt fanns det både fisk och kött att välja mellan och då är det väl klart som korvspad att man tar båda? Det bästa med just såna här fester där det bara är bönder är nämligen att ingen tittar snett på en när man lastar fatet fullt. På landet går vi minsann inte på några bantningskurer! ;)

 

Jag hade höga förväntningar på att det skulle vara värsta buffébordet med efterrätter också (trots att jag var alldeles proppmätt), men det visade sig vara "bara" tiramisù och kaffe. Inte alls fy skam det heller. Hur mätt man än må vara så är man aldrig för mätt för efterrätt. Hehe.

 

När maten lagt sig till ro och trubadurerna bjöd upp till dans inomhus så strosade vi ut i den regntunga kvällsluften för att spana in båtarna i hamnen.

 

 

Slutsatsen då - skulle jag rekommendera middag vid Pavis en sommarkväll? Hell yeah! Till och med om det är både blåsigt och regnigt och egentligen inte alls tillräckligt somrigt för att man ska kunna ha färgglad klänning. Tummen upp för Pavis!

 

Bästa Vöråtjejerna kom på besök till Oravais ikväll och jag passade på att ta med mig en bukett Komossablomster till lägenheten för att pigga upp. Tänk vad lite blommor kan göra stor skillnad för hemtrevnaden! Så simpelt och ändå så fint. Vallört, fänrikshjärtan och de där nätta vita blommorna som doftar så ljuvligt av honung (vad är det de heter nu igen?) samsas i vasen. Fint som snus.

Ni som vet, var gymmar Oravaisborna? Måste man vara Hulk eller hunk för att gymma i Årvasgården? För visst finns det någon typ av gym undangömt där någonstans? Eller är det Jeppo eller Norrvalla som gäller? Hjälp en stackars nyinflyttad själ.

Den gångna helgen kan enkelt sammanfattas med två ord; jobb och inflyttningskaffe. Jag har jobbat morgonskift hela helgen och på kvällarna har vi haft både vänner och familj på besök i nya lägenheten. I lördags kunde man sitta ute på terrassen ända tills man blev uppäten av myggorna.

 

För att variera { de klassiska kladdkakorna } litegrann vispade jag ihop en omgång vitchokladmuffins i söndags. De blev supergoda! Jag använde mitt vanliga { basrecept på muffins } och tryckte ner en halv vitchokladbit i varje muffin innan jag ställde dem i ugnen. Chokladbitarna ploppade upp till ytan under gräddningen och blev därför lite bruna, men det gjorde ingenting för lika goda muffins blev det ändå.

 

I väntan på kvällsskiftet som börjar kvart före fyra kan man sitta och dricka kaffe och läsa bloggar i lugn och ro ifall man plötsligt bor på samma ort som man jobbar. Den korta sträckan till jobbet är något som jag verkligen tror att jag kommer uppskatta (speciellt klockan sex på morgonen!).

 

 

Vi har varken TV eller bokhylla ännu, så vardagsrumsdelen av vår tvåa är tom och luftig än så länge.

 

Den fina brickan, som jag misstänker att kommer användas mycket flitigt till frukost och eftermiddagskaffe ute på terrassen, kan man köpa för en tia på Blossom. Jakobstads Blossom är rena drömmen! Det är riktigt stort med enormt utbud i jämförelse med Vasas lilla pytteaffär. Jag blev kär i precis allt och hade lätt kunnat köpa med mig hela sortimentet... ;)

 

Idag tog vi en efterlängtad sovmorgon innan vi åt första brunchen i vår superfina lägenhet. Vi har hållit på och grejat här från morgon till kväll sedan i tisdags då vi fick nycklarna i handen. Igår kom sängen med hemleverans samtidigt som internetgubbarna kom och fixade nätet (medan vi själva var i Jakobstad och storhandlade), så nu kan vi bo här i Oravais på riktigt även om det såklart är långt ifrån färdigfixat. Det känns än så länge lite overkligt, det här sambolivet. Men spännande! :)

 

För en vecka sedan skulle vi då alltså gå på bio. The Great Gatsby som jag allra helst hade velat se gick inte den dagen och mitt biosällskap (som jag i detta fall låter bli att nämna vid namn för att undvika personliga påhopp) hade redan sett Fast & Furious 6, så då bestämde nämnda biosällskap att vi skulle se Hangover 3:an istället (påminn mig gärna om att inte låta detta sällskap välja film igen!). Hangover 3 visade sig snabbt vara totalt värdelös och jag satt med en konstant äcklad min hela filmen igenom för humorn ligger på en så barnslig nivå att jag betvivlar att det ens är lagligt att producera sådana filmer. Filmen ger på sin höjd två stycken krystade skratt, men bjuder på desto fler "nej usch, hur tänkte de egentligen?"-scener med hög äckelfaktor.

 

 

Spara biopengarna och se inte Hangover 3. Måste ni av någon orsak ändå se filmen kan ni trösta er med att ni i alla fall kan vila ögonen på Bradley Cooper i en timme och fyrtio minuter. Alltid något.