2018-02-19 | 12:26:00

Kunskap är aldrig tung att bära

 
"Ymmärrättekö edes suomea?"
 
Jag försöker i alla lägen vara en öppen och fördomsfri människa, men ibland lyser mina egna fördomar ändå igenom. För visst har även jag fördomar. Senast det skedde var i lördags, när jag stod utanför en nattklubb i Seinäjoki när klockan var runt ett.
 
Vi hade varit på fest i Seinäjoki Areena och när den officiella festen var slut var vi ett litet gäng som begav oss vidare ut en sväng i natten. Till saken hör att Seinäjoki är en till 98% finskspråkig stad, men en minoritet på 0,2% som talar svenska (enligt Wikipedia). Mina fördomar gentemot staden är att svenskspråkiga inte är särskilt omtyckta och att man ska akta sig för att tala svenska för högt på småtimmarna. Vi har alla hört historierna om hur finlandssvenskar åkt på stryk för att de talat sitt modersmål i någon grillkö, så vill man ta det säkra före det osäkra ska man inte göra för mycket väsen av sig. Nå, det tänkte vi ju kanske inte på när vi skrattade och pratade samtidigt som vi hade siktet inställt på nattklubben i lördags. Vi hann inte gå långt från taxin mot nattklubben förrän han stod där bredvid oss på gatan – min fördom av den finska seinäjokimannen personifierad – och ropade "ONKO TÄÄLLÄ RUOTTALAISIA" lite halvaggressivt mot oss. Suckande svarade vi bara ett kort "ei" samtidigt som vi gick in. 
 
Nästa gång jag fick bita mig i läppen för att inte säga någonting riktigt spydigt var när vi ansåg oss klara med kvällen och köade för att få en taxi till hotellet. Vi småpratade lite på svenska i taxikön och genast fick vi ett "Ymmärrättekö edes suomea?" från killen bakom oss. Så sakligt jag orkade förmå mig svarade jag, på finska förstås, att visst förstår vi finska men förstår han själv svenska? Snacka om att killen blev ställd. Som tur kom vår taxi innan jag hann kläcka ur mig ett "Puhu sä mitä sä osaat niin mä puhun mitä mä haluan".
 
Att kunna göra sig förstådd på flera språk är inget annat än en fördel. Tänk vilken lyx vi har, vi som bor i ett tvåspråkigt land, och får lära oss inte bara engelska utan också det andra inhemska språket i skolan. Jag hoppas att jag om jag någon gång jobbar som lärare lyckas förmedla en sund attityd till det finska språket till mina elever. Att nästa generation inser att det finska språket inte är något vi ska avsky, utan något vi kan se som ett ess att ha i rockärmen om vi lär oss att behärska det. Det önskar jag att jag själv hade insett lite tidigare i livet. En önskedröm är verkligen att de finska lärarna skulle satsa på att förmedla en sådan attityd gentemot det svenska språket till sina finskspråkiga elever också. Då skulle vi kanske slippa de här situationerna som osar av ömsesidiga fördomar.
 
Kunskap är aldrig tung att bära. 

2018-02-16 | 12:21:00

Min personliga almanacka + tävling!

 Inlägget är ett samarbete med Personlig almanacka.
 
 
Det är fredag!
 
Finns det ens något annat än måndagar och fredagar numera? Ena dagen är det måndag, sedan springer vardagarna iväg i ilfart och så är det plötsligt fredag igen. Och vips är helgen därefter slut och måndagen är tillbaka. Jag förstår inte hur vi redan kan vara i mitten av februari – var det inte nyss nyårsafton? Nåväl, fredagen den sextonde februari är det i varje fall idag oavsett om man hängt med i svängarna eller inte. I min kalender står det idag att jag har kvällsskift på jobbet, och sedan väntar en ledig helg. Imorgon sticker sambon och jag iväg till Seinäjoki för att gå på utställning och finmiddag och på söndag har jag inga planer alls. 
 
 
Vad skulle man ta sig till utan en kalender egentligen? Jag skulle inte veta varken ut eller in, för jag har blivit så van vid att anteckna alla viktiga händelser, evenemang och påminnelser i min kalender att jag knappt håller reda på någonting alls i huvudet längre. I höstas var jag utan kalender ett tag när min gamla hade tagit slut och jag inte beställt någon ny ännu, och det resulterade i att jag både dubbelbokade mig och glömde bort saker. 
 
 
För nionde (!) året i rad använder jag mig av en egendesignad kalender från Personlig almanacka. Jag bara älskar konceptet med att man själv får välja storlek, omslagsbild, färger, utformning på uppslagen, extrasidor och jag vet inte vad. A5-storleken är perfekt för mig, får då ryms kalendern enkelt ner i handväskan samtidigt som det finns gott om utrymme för anteckningar på kalendersidorna. Jag har en tendens att använda kalendern både som planerare och som dagbok och anteckningsblock. 
 
 
Stilrent men färggrannt blev årets ledord gällande designen. Det finns helt enkelt få saker som gör mig så glad som att få plita ner allting under rätt datum i kalendern och sedan pynta och fixa litegrann med färger och klistermärken så att det blir fint. Vardagsglädje i sin renaste form!
 
 
Med varje kalender följer det med en praktiskt plastficka som man själv får placera på valfri plats i kalendern. Eftersom jag har använt A5-storleken på kalendrarna i ett par år passade jag på att sätta in lite extra plastfickor i kalendern i år genom att återanvända mina gamla. Nu håller jag stenkoll på jobblistorna, viktiga kvitton och visitkorten i en av fickorna samtidigt som jag kan spara ett par fina fotografier och tidningsurklipp i någon av av de andra fickorna om jag vill. 
 
 
Längst bak satte jag världskartor i min kalender i år. Och oj, så många gånger jag suttit och bläddrat i kartorna och drömt mig bort på sistone... En liten resa skulle inte sitta fel just nu. 
 
 
En resebild från förra året fick pryda framsidan. Jag satte ihop ett kollage med en bild från Köpenhamn, en kompass och ett favoritcitat av J.K. Rowling. Fördelen med att få designa sin egen kalender är att man kan skapa en kalender som blir så unik att det garanterat inte finns någon annan i hela världen som har en likadan.
 
 
På baksidan har jag ett annat favoritcitat och en bild från förra vintern. 
 
 
Jag vill förstås att ni, kära läsare, också ska ha möjlighet att upptäcka hur bra de här kalendrarna är så därför tänkte jag passa på att fira att det är fredag genom att ordna en liten tävling i samarbete med Personlig almanacka. I vinstpotten ligger denna gång ett presentkort på valfri kalender. Vinnaren får själv designa sin kalender, med allt från omslagsbilder till innehåll. Hur bra? Så bra!
 
För att vara med och tävla:
Motivera kort varför just du vill vinna en Personlig almanacka. Glöm inte att ange din mailadress när du kommenterar så att jag kan kontakta dig om du vinner.

Vill du ha extra vinstchans?
Tipsa om tävlingen på din blogg, på Facebook (du kan enkelt dela inlägget från Tidstjuvens facebooksida), Instagram eller Twitter. Kom ihåg att berätta var du tipsat när du kommenterar.
 
Tävlingen avslutas den 23 februari. 

2018-02-15 | 21:04:00

Bloggbusiness, microinfluencers och frilans

 
De bästa föreläsningarna är de som lämnar en med en känsla av att man blivit både inspirerad och peppad. Gårdagens "Bloggbusiness och frilansdrömmar"-temakväll bjöd på just exakt två sådana föreläsningar.
 
Kvällens program ordnades av YA! Yrkesakademin i Österbotten inom projektet Våga satsa, och som projektansvarig för kvällen fungerade Malin Båtmästar och hennes kollega Linda Nygård. Det var en intim tillställning i Jakobstad, på café FIIKAs övre våning. Vi var ungefär tjugo personer som bänkade oss runt det robusta bordet med varsitt anteckningsblock i högsta hugg. 
  
 
Malin höll ett kort öppningsanförande och sedan fick vi hugga in på lite salt och sött tilltugg innan föreläsningarna kickade igång. Sambon och jag kom direkt från en liten vändagsdejt vid Friends & Brgrs till evenemanget, så vi hoppade över den salta pajen och salladen och högg in direkt på sötsakerna istället. Rosa vändagscupcakes och chokladkaka med hjärtströssel på grädden... det har helt klart sina fördelar att gå på event på stadens bästa café! :)
  
 
Kvällens första inspiratör var Michaela von Kügelgen, som de flesta kanske känner bättre som Kugge. Kugge talade om livet som frilansande skribent och hur vägen till att bli egenföretagare, författare och frilansare sett ut för hennes del. 
 
   
Att hitta balans i vardagen var något som Kugge poängterade att är väldigt viktigt för att man ska kunna vara sin egen chef. Balans i arbetsuppgifter och balans mellan jobb och privatliv. Och att ha tålamod. "Hela livet är ett experiment. Vissa saker funkar bättre, andra sämre". Man måste våga misslyckas, lära sig av sina misstag och våga låta saker ta tid. 
 
Det jag speciellt tog med mig från Kugges föreläsning var att man inte behöver göra allt själv. Jag är en sådan som har svårt att sätta bort arbetsuppgifter ifall jag egentligen kan göra dem själv (även om det tar hemskt mycket längre tid att göra dem själv eftersom jag då först måste googla mig fram till hur man gör och lära mig allting från scratch). Egentligen är det ju så mycket smartare att till exempel sätta bort allt det där krångliga pappersarbetet till någon som är proffs på det, och så får man själv mer tid över för att fokusera på det som man är bra på och vill göra. 
  
 
Kvällens andra föreläsare var Jennifer Sandström. Jennifer är gällivarejejen som hittade kärleken i Finland och flyttade till Helsingfors. Hon har dessutom gjort det där som jag tror att många influencers drömmer om. Hon har nämligen sagt upp sig från sitt jobb och livnär sig numera på sin blogg! Jennifer pratade därmed om hur man gör business av sin blogg även om man bara är en microinfluencer, hur man vågar ta betalt och hur man omvandlar sin vision till verklighet. Hiskeligt inspirerande och tankeväckande! Det märks att Jennifer är rikssvensk, för allt det här är så otroligt o-finskt på något vis. Finns det ens någon finsk microinfluencer som vågat ta steget till att enbart leva på inkomster från blogg och andra sociala medier? Jag tror inte det. Men ändå skulle det säkert vara fullt möjligt för många att göra det, om de bara bestämde sig för det. 
  
    
Det enda jag saknade under temakvällen var en presentationsrunda, för det hade varit så roligt att få veta vem alla deltagare var och vad som förde dem dit. Ett par bekanta ansikten fanns det dock i gänget; bloggkollegorna Michelle, Josefin, Emma, Lina och Ellen var på plats, och likaså Johanna som nyligen grunden sajten Somessa.com som för samman företag med influencers. 
 
Ännu är det här med influencermarknadsföring rätt flummigt i Finland, men jag tror stenhårt på att vi går i samma riktning som Sverige när det gäller influencermarknadsföring. Företag har mer och mer börjat få upp ögonen för att det löns att samarbeta med mindre bloggare, instagrammare och youtubers, som har rätt målgrupp och en trovärdighet som inte på något vis går att jämföra med en reklamannons i en tidning. Spelreglerna börjar klarna, och det där som tidigare kändes som en snårig djungel känns inte alls lika snårigt längre. 
 
Jag har själv legat rätt lågt på bloggfronten på sistone, men efter den här temakvällen blev jag riktigt taggad på att ta tag i alla de där idéerna och projekten som legat på is. Ida, vi borde ta en brainstormingträff snarast möjligt! ;)