2020-03-24 | 21:23:00

Tre år senare

 
Ena dagen märker man inte ens av att de finns där och nästa dag plågar de ens liv likt små hatiska demoner. Visdomständer är allt ena onödiga påhitt. Jag opererade bort två av mina visdomständer vid VCS år 2017, efter att ha stått i operationskö i 2,5 år. Själva operationen gick smidigt och sedan dess har jag bara väntat på att få en kallelse till att ta bort de två kvarvarande visdomständerna. Kallelsen har dock lyst med sin frånvaro (säkert är jag inte ens i kö längre), och förra veckan började de kvarvarande visdomständerna mycket tydligt påminna mig om sin existens. 😬
 
Som tur är det få människor som besöker tandläkaren i dessa coronatider, så jag fick snabbt och smidigt en akuttid till tandläkaren igår och imorgon ska jag vidare till Malmska för att ta nya röntgenbilder på tänderna. Sedan ryker en av visdomständerna allra senast om en månad, men troligen tidigare. Jag känner mig lite tveksam till att den tandläkare jag var till nu i måndags påstod att det faktiskt går att dra ut (alltså utan operation) den visdomstand som för tillfället orsakar mest problem, men jag får väl lita på hens expertis och försöka glömma allt jag googlat om nervskador till följd av visdomstandsutdragningar... 😅
 
Här kommer en bild från när vi sådde påskgräs idag för att avsluta med något lite trevligare: