2017-12-28 | 21:50:00

En minnesvärd julhelg

Julafton och juldagen blev så fina i år, men trots att det bara gått ett par dagar sedan julfirandet känns det redan så avlägset. Jag har hunnit med två jobbskift nu i mellandagarna, och lika snabbt som jag kopplade bort allt vad jobb heter under de där fyra lediga dagarna vid jul så har jag hoppat tillbaka in i jobbrutinerna igen. Det är konstigt hur snabbt man anpassar sig till saker och ting. Men hej, innan vi släpper allt vad jul heter här på bloggen måste vi förstås köra en liten sammanfattning av festligheterna.
 
 
På julaftonsmorgonen slog jag in de sista julklapparna. Årets julklappar gick främst i guld och rött – med glitterpapper, metervis av fina band och stämplade etiketter. Ibland skulle jag vilja jobba på presentaffär bara för att få slå in paket hela dagarna. Det kan ju inte finnas något roligare än att få sitta och pyssla med papper, presentsnören, kort och pynt.
 
 
Vid lunchtid bar det av till Komossa där hela familjen samlades för det traditionella julfirandet hemma hos mamma och pappa. I år var den yngsta gästen 2 veckor gammal och den äldsta 91 år. Då vet man minsann att det är en bra fest! Mamma hade överträffat sig själv med det dignande julbordet och bjöd på allt från olika fisksorter till två olika sorters köttbullar, skinka, ytterfilé och alla tänkbara lådor. Matkoma deluxe!
 
 
Kvällen innan hade mamma, Cecilia, lillebror och jag dessutom haft uppesittarkväll och bakat mängder av julgodis. Jag tror att saldot blev inte mindre än nio olika godissorter den här gången. Allt från tryffel och Rocky Road till fudge och Brigadeiros. När vi stod och smälte chokladen till den sjunde julgodissorten där på uppesittarkvällen (kanske skulle vi blanda chokladen med kondenserad mjölk och lakrits eller doppa torkade aprikoser i den) sa Cecilia en så klockren kommentar. "Egentligen tar man ju bara en massa färdigt godis och blandar ihop det, och så får man julgodis". Jag tror att just det där förklarar varför julgodis är så bra. Godis + godis = klar succé.
 
 
Efter Kalle Anka på TV, fotograferande av knäppa familjefoton, kaffe och tårta (Jesus har äran att dela födelsedag med mamma!), en låååååång väntan på tomten och massor av span ut genom fönstren (vissa gick till och med ut med ficklampor i händerna och tomteluvor på huvudet för att leta efter mannen med det vita skägget) bankade det äntligen på dörren. En stor och bullrig tomte med solbrillor och enormt fluffigt skägg kom och hälsade på. Med sig hade han många välfyllda julklappssäckar... och så satte den efterlängtade julklappsutdelningen och julklappsöppningen således igång. Noah fick en Transformers-dräkt och brände av en klockren superhjältepose.
 
 
Nästa dag, det vill säga på juldagen, bar det av till den lyckliga staden Nykarleby, där svärmor i sin tur hade ställt till med jullunch. Man kunde ju tro att den föregående dagens frosserier skulle hålla en mätt i en vecka, men icke då. Magen kurrade igen på juldagen. Vi högg in på julskinka, lax, plommonkvarg och praliner tills de nästan stod ut genom öronen. Att åka från julbord till julbord på det här viset är så lyxigt! 
 
 
På hemvägen svängde sambon och jag in via gravgården för att tända ljus på våra mor- och farföräldrars gravar. Julen väcker alltid så mycket nostalgi och fina minnen av tider som varit. Vissa människor sitter inte längre tillsammans med oss kring julbordet på julaftonen eller kokar tomtegröt åt oss på juldagen, men de finns alltid kvar i våra hjärtan. Julen påminner oss om att vi får vara tacksamma över tiden som varit samtidigt som vi ständigt skapar nya minnen. ♥

2017-10-09 | 21:11:21

En sömnlös helg kom till ända

 
Vilken helg det blev! Att jobba tre nattskift i sträck och bara sova fyra och en halv timme mellan skiftena rekommenderas inte. Idag sov jag som en stock från klockan åtta till klockan fem för att ta igen alla förlorade timmar sömn och nu har jag nästan återgått från att ha varit en zombie till att bli en levande människa igen. Men bara nästan. Tur att jag snart får gå och lägga mig igen. ;)
 
 
Igår blev det få timmar sömn mellan vaknätterna eftersom jag hade bokat loppisbord på Comboliina i Vasa för den här veckan och var tvungen att åka dit och ställa i ordning. Ni hittar mitt bord på nummer 256. Jag tänkte fylla på med mer grejer vartefter, så det löns att åka dit och kika.
 
 
I lördags hade jag två stycken fotograferingar på dagen – därav ingen tid för sömn. Den första fotograferingen gick av stapeln vid Kimo Bruk och Kyroboas. En förlovningsfotografering i den vackra höstprakten av gula lönnar och porlande vatten. Med lite tur kanske jag får visa ett par bilder här på bloggen, för de blev sååå fina.
 
 
Sedan bar det av vidare till nästa fotografering när förlovningsfotograferingen var klar. En gravidfotografering ute på en åker följt av en syskonfotografering med två busfrön var vad som stod på schemat. ♥ Det började regna när vi höll på att fotografera, men bara man har ett paraply tillhands klarar man sig finfint.
 
 
Den här veckan kommer det att hända en hel del på renoveringsfronten, så jag ska försöka uppdatera aktivt. Idag har byggarna börjat montera badrumsinredningen i det stora badrummet. Ni kan tro att det är spännande att få se hur allting börjar se ut tillsammans... :)

2017-09-18 | 21:47:00

Marmorbadkar, fotopromenad och ösregn

 
Helsingfors behandlade mig väl. Det må ha regnat småspik mest hela tiden, men när man har bra sällskap, goda middagar och lockande affärer till förfogande kvittar det hur mycket det regnar.
 
 
Sambon och jag bodde på Radisson Blu Royal – hotellet med Helsingfors tjusigaste marmorbadrum. Med badkar. :') Avsaknaden av badskum var möjligen det enda som drog ner helhetsbetyget på den hotellupplevelsen för min del.
 
 
Det utlovades till och med en "Super Breakfast" till frukost...
 
 
...och den levde upp till sitt namn.
 
 
Mikael hade tidig väckning både på fredagen och lördagen, men jag passade på att ha sovmorgon och sedan äta min hotellfrukost i lugn och ro precis så länge som jag själv ville. Långfrukost är ju det bästa som finns, men på den punkten håller inte min käre sambo med. Han är en konstig människa.
 
 
Vid lunchtid i fredags knallade jag in till Kampen för att träffa Matilda som kom raka vägen från radiostudion. Ni kanske känner igen Matilda från bloggen Tildasofia? Matilda och jag har läst varandras bloggar i många år, men aldrig träffats på riktigt förut. I fredags hade vi spontant stämt träff över en lunch, och jag vet inte hur det är möjligt med det kändes precis som att Matilda och jag alltid har varit kompisar. Sociala medier = <3.
 
 
Hur bra är det förresten inte att den marockanska restaurangen Sandro finns i Kampen också numera?
 
 
I vintras avnjöt jag en dundergod middag vid Sandro i Eira, och fredagens lunchbuffé var inget annat än succé den heller. Recommend!
 
 
När vi var proppmätta efter en lunchen begav Matilda och jag oss ut på en fotopromenad i Helsingfors. Matilda visade massor av fina fotoplatser samtidigt som vi pratade om allt mellan himmel och jord. När vi hittade fina miljöer (hur finurligt fint är inte huset på bilden här ovanför!) stannade vi och fotograferade, sedan gick vi vidare igen.
 
 
Solen kikade fram, och det var riktigt mysigt höstigt i luften.
 
 
Om jag skulle bo i Helsingfors, då skulle jag vilja bo på den här ↑ pastelliga gatan. Eller i alla fall nära den, så att jag kunde kika på husen allt emellanåt och piggas upp litegrann i höstmörkret.
 
 
Finland måste för övrigt vara världens konstigaste land när det kommer till väder. Ena dagen är det strålande solsken, nästa dag tror man att sista stunden är kommen när apokalypsregnet dundrar ner. Växlingen från solsken till ösregn behöver inte ens ske över ett dygn, utan det kan till och med hända på bara en minut eller två. Man borde alltid ha både solglasögonen och paraplyet redo, för man vet aldrig vad som väntar.
 
 
Tur att man alltid kan ta skydd från regnet/haglet/åskan inne på ett café.
 
 
Vi lyckades nästan koppla bort allt vad husrenovering heter. Förutom den gången då vi var tvungna att besluta vilken pannrumsdörr vi skulle beställa.
 
 
På lördagseftermiddagen tog Mikael och jag tåget hem med skoskav, ny energi och två stora kassar fyllda med inredningsgrejer från Granit.