2018-09-15 | 13:12:00

Ett foto i timmen: Fredag

Äntligen är det dags för ett Ett foto i timmen-inlägg igen! 😊 Jag vet att ni är många som gillar den här typen av blogginlägg, och det gör verkligen jag också. Det är alltid roligt att få en inblick i hur andras dagar kan se ut, samtidigt som det är roligt att kika tillbaka på sina egna EFIT-inlägg efter ett par år.
 
I vanliga fall består mina vardagar nuförtiden av att jag jobbar, kommer hem från jobbet, somnar på soffan, lagar mat och planerar lektioner, men igår var jag för en gångs skull ute på vift hela dagen så jag tänkte att det kunde vara kul att ta med kameran och ta en bild i timmen. Sååå välkomna att hänga med på min fredag!
 
 
6:30 
Jag vaknade vid halv sju av att Sputnik stod och vevade för brinnkära livet med klorna mot sovrumsdörren. Det betyder att han vill ha mat och sedan vill han ut. Eftersom Sputnik inte ger sig före han får som han vill var det bara att vänta på att det sendraget i mina vader skulle lugna ner sig och sedan stiga upp, gå och ge Sputnik mat och krypa ner under täcket en liten stund till. Laika och Kosmos låg fortfarande och sov i vardagsrummet i väntan på att världen skulle vakna, men Sputnik tar alltid saken i egna tassar när han tycker att det är dags att stiga upp.  
 
 
7:10
Dags att göra sig redo för dagens drabbning - sockerbelastning! Magen kurrade argt eftersom jag inte hade fått äta något sedan åttatiden kvällen före, men det var bara att ignorera kurret, skippa frukosten (favoritmålet på dagen 😭) och bege sig mot Nykarleby.
 
 
8:05
Strax efter åtta var första blodprovet till sockerbelastningen taget och sockervätskan uppdrucken. Har jag någon gravid läsare därute med sockerbelastning på kommande kan jag lugna er med att det inte är det minsta obehagligt. Man ska dricka en halv liter sockerdryck som smakar precis som hallonsaft och sedan är det bara att sitta i väntrummet och underhålla sig själv mellan provtagningarna som sker med en timmes mellanrum. Svårare eller mer obehagligt än så är det inte. 😊 Sockerdrycken är dessutom lite mättande, så den första timmen glömmer man nästan bort att man är hungrig. 
 
 
9:15
Andra blodprovet taget och jag chillar vidare i väntrummet och stickar på ett par tågsockor som Christina tipsade om. I väntrummet får jag nya kompisar i form av pensionärer, och en trevlig dam som också har med sig sticksömmen. 
 
 
10:25
Det tredje och sista blodprovet är taget och jag checkar ut från HVC, tar min medhavda picknick i form av smörgåsar och jogurt och beger mig upp till svärmor för att dricka en kopp kaffe. 
 
 
11:30
Min mamma kom också upp på kaffe, och sedan hoppade mamma och jag i bilen och begav oss vidare på äventyr. Eftersom jag ändå varit tvungen att ta den här fredagen tjänstledig utan lön på grund av det tidsdryga HVC-besöket passade mamma och jag på att pricka in kokkolaresan som vi länge planerat. En grej jag verkligen saknar med mitt gamla jobb (förutom kollegorna) är möjligheten att byta till kvällsskift ifall man behöver ha förmiddagen ledig. Så kan man inte göra när man har lärarjobb, men då får man ju lov att försöka göra det bästa av dagen ändå. 
 
 
12:20
Strax efter tolv var vi framme vid vårt mål: PaaPii Designs fabriksbutik i Kokkola. Oh my, det här är verkligen himmelriket för två som älskar mönstrade och färggranna barnkläder! 😍 Vi visste knappt var vi skulle börja botanisera bland alla de vackra tygerna. Det fanns så mycket fint att se på och gräva bland. 
 
 
13:15
Högen av tyger som skulle följa med hem bara växte och växte. Nu ska här (eller ja, hos mamma som har bättre symaskin) sys babykläder till Gäddan och Gäddans kusiner så det står härliga till! 
 
 
14:00
Efter avklarad tygshopping kurrade magarna, så då vankades lunch vid Amarillo. Det blev kyckling. Om nom nom. 
 
 
15:15
Vi strosade runt ett varv på loppiset Ykköskirppis, men där var det lite för råddigt i hyllorna och trångt i gångarna. Det blev ingen ny loppisfavorit. 
 
 
16:00
I Kokkola finns många små butiker, så vi begav oss in till centrum (jag tror i alla fall att det var centrum? Kokkola är verkligen inte mitt område) och kikade in i de som såg mest intressanta ut. I pysselbutiken Ihan Itse och handarbetsaffären Katariina fanns det mycket att titta på. 
 
 
16:45
Innan det var dags att bila hemåt igen passade vi på att dricka te och äta äppelkaka på ett café. Vi var så nöjda när vi hittade till våffelcaféet som vi blivit tipsade om, men sedan visade det sig att det var stängt för hösten så då fick vi söka oss till ett vanligt café istället. 
 
 
17:45
Via Nykarleby hemåt. 
 
 
18:10
Väl hemma matade jag kaninerna och fåren och passade på att gosa lite med Gull-Fia och Shaun. Shaun som är ett okastrerat bagglamm har blivit rätt falsk på sistone i och med att han börjat bli könsmogen. Om han inte får tillräckligt med uppmärksamhet kan han ta sats och springa med böjt huvud rakt mot en för att anfalla, så det gäller att hålla sig på god fot med honom. 
 
 
19:10
Och så var det bara att hoppa i bilen och bege sig iväg igen...
 
 
20:10
Sambon har varit i Helsingfors i två dagar och skulle hämtas från tåget i Vasa. 💕
 
 
21:15
Och här ser den uppmärksamme kanske att vi befinner oss vid FAF i Nykarleby. Vilket rännande av och an det blev denna dag alltså! Sambon skulle diskutera ett evenemang som han är med och ordnar vid FAF nästa vecka, och jag hakade på för att äta deras supergoda burgare. Köket hade egentligen stängt för dagen men personalen var gulliga och gjorde burgare till oss ändå. 
 
 
22:30
Lite sväll på soffan med katterna är alltid obligatoriskt innan läggdags. Strax före elva kröp vi ner under täckena, och så var den dagen snipp snapp slut. 
 
 
Vill ni kika på lite gamla Ett foto i timmen-inlägg så finns dessa i arkivet:

2017-12-28 | 21:50:00

En minnesvärd julhelg

Julafton och juldagen blev så fina i år, men trots att det bara gått ett par dagar sedan julfirandet känns det redan så avlägset. Jag har hunnit med två jobbskift nu i mellandagarna, och lika snabbt som jag kopplade bort allt vad jobb heter under de där fyra lediga dagarna vid jul så har jag hoppat tillbaka in i jobbrutinerna igen. Det är konstigt hur snabbt man anpassar sig till saker och ting. Men hej, innan vi släpper allt vad jul heter här på bloggen måste vi förstås köra en liten sammanfattning av festligheterna.
 
 
På julaftonsmorgonen slog jag in de sista julklapparna. Årets julklappar gick främst i guld och rött – med glitterpapper, metervis av fina band och stämplade etiketter. Ibland skulle jag vilja jobba på presentaffär bara för att få slå in paket hela dagarna. Det kan ju inte finnas något roligare än att få sitta och pyssla med papper, presentsnören, kort och pynt.
 
 
Vid lunchtid bar det av till Komossa där hela familjen samlades för det traditionella julfirandet hemma hos mamma och pappa. I år var den yngsta gästen 2 veckor gammal och den äldsta 91 år. Då vet man minsann att det är en bra fest! Mamma hade överträffat sig själv med det dignande julbordet och bjöd på allt från olika fisksorter till två olika sorters köttbullar, skinka, ytterfilé och alla tänkbara lådor. Matkoma deluxe!
 
 
Kvällen innan hade mamma, Cecilia, lillebror och jag dessutom haft uppesittarkväll och bakat mängder av julgodis. Jag tror att saldot blev inte mindre än nio olika godissorter den här gången. Allt från tryffel och Rocky Road till fudge och Brigadeiros. När vi stod och smälte chokladen till den sjunde julgodissorten där på uppesittarkvällen (kanske skulle vi blanda chokladen med kondenserad mjölk och lakrits eller doppa torkade aprikoser i den) sa Cecilia en så klockren kommentar. "Egentligen tar man ju bara en massa färdigt godis och blandar ihop det, och så får man julgodis". Jag tror att just det där förklarar varför julgodis är så bra. Godis + godis = klar succé.
 
 
Efter Kalle Anka på TV, fotograferande av knäppa familjefoton, kaffe och tårta (Jesus har äran att dela födelsedag med mamma!), en låååååång väntan på tomten och massor av span ut genom fönstren (vissa gick till och med ut med ficklampor i händerna och tomteluvor på huvudet för att leta efter mannen med det vita skägget) bankade det äntligen på dörren. En stor och bullrig tomte med solbrillor och enormt fluffigt skägg kom och hälsade på. Med sig hade han många välfyllda julklappssäckar... och så satte den efterlängtade julklappsutdelningen och julklappsöppningen således igång. Noah fick en Transformers-dräkt och brände av en klockren superhjältepose.
 
 
Nästa dag, det vill säga på juldagen, bar det av till den lyckliga staden Nykarleby, där svärmor i sin tur hade ställt till med jullunch. Man kunde ju tro att den föregående dagens frosserier skulle hålla en mätt i en vecka, men icke då. Magen kurrade igen på juldagen. Vi högg in på julskinka, lax, plommonkvarg och praliner tills de nästan stod ut genom öronen. Att åka från julbord till julbord på det här viset är så lyxigt! 
 
 
På hemvägen svängde sambon och jag in via gravgården för att tända ljus på våra mor- och farföräldrars gravar. Julen väcker alltid så mycket nostalgi och fina minnen av tider som varit. Vissa människor sitter inte längre tillsammans med oss kring julbordet på julaftonen eller kokar tomtegröt åt oss på juldagen, men de finns alltid kvar i våra hjärtan. Julen påminner oss om att vi får vara tacksamma över tiden som varit samtidigt som vi ständigt skapar nya minnen. ♥

2017-10-09 | 21:11:21

En sömnlös helg kom till ända

 
Vilken helg det blev! Att jobba tre nattskift i sträck och bara sova fyra och en halv timme mellan skiftena rekommenderas inte. Idag sov jag som en stock från klockan åtta till klockan fem för att ta igen alla förlorade timmar sömn och nu har jag nästan återgått från att ha varit en zombie till att bli en levande människa igen. Men bara nästan. Tur att jag snart får gå och lägga mig igen. ;)
 
 
Igår blev det få timmar sömn mellan vaknätterna eftersom jag hade bokat loppisbord på Comboliina i Vasa för den här veckan och var tvungen att åka dit och ställa i ordning. Ni hittar mitt bord på nummer 256. Jag tänkte fylla på med mer grejer vartefter, så det löns att åka dit och kika.
 
 
I lördags hade jag två stycken fotograferingar på dagen – därav ingen tid för sömn. Den första fotograferingen gick av stapeln vid Kimo Bruk och Kyroboas. En förlovningsfotografering i den vackra höstprakten av gula lönnar och porlande vatten. Med lite tur kanske jag får visa ett par bilder här på bloggen, för de blev sååå fina.
 
 
Sedan bar det av vidare till nästa fotografering när förlovningsfotograferingen var klar. En gravidfotografering ute på en åker följt av en syskonfotografering med två busfrön var vad som stod på schemat. ♥ Det började regna när vi höll på att fotografera, men bara man har ett paraply tillhands klarar man sig finfint.
 
 
Den här veckan kommer det att hända en hel del på renoveringsfronten, så jag ska försöka uppdatera aktivt. Idag har byggarna börjat montera badrumsinredningen i det stora badrummet. Ni kan tro att det är spännande att få se hur allting börjar se ut tillsammans... :)