2018-12-13 | 20:30:52

Önskelistan

 
Kära tomten, 
 
Det viktigaste med julen är inte det materiella,
men visst finns det några julklappar som hade varit lite speciella.
 
En fårfäll att sätta i bebisens vagn,
den skulle under kalla vinterdagar komma till gagn.
 
Likaså ett par helt vanliga ytterbrallor 
– till en blivande mamma som man kunde tro att har ätit för många frallor. 
 
Och bronsarmbandet "Vöyrin ranne" från Kalevala,
det skulle utan tvekan in i smyckesskrinet kvala.
 
Tänk nu så häftigt med ett medeltida armband,
att få bära ett klassiskt smycke från hemorten på sin hand!
 
Ett fågelbord för att kunna mata fåglar små,
med risk för att katterna får ett mellanmål också. 
 
Till barnet hade en en barnkammarbok kommit väl till pass,
då föräldrarnas sångkunskap dessvärre inte är riktigt vass.
 
Likaså en bok där man kan skriva ner allt minnesvärt om de första levnadsåren,
för minnet lär garanterat bli sämre i takt med gråhåren.
 
Och inte bara en skönlitterär finlandssvensk bok utan två
det hade jag hemskt gärna inför vaknätter med bebis velat få. 
 
Men mest av allt önskar jag mig en jul som är lugn, 
bullen får gärna jäsa vidare till nyår i sin ugn... 

2018-12-04 | 17:43:33

Tacksamhet och gemenskap i sorgen

Tack för all kärlek ni gett de senaste dagarna. Det värmer i sorgen, ska ni veta. ❤
 
 
Just nu är jag lite extra tacksam för min familj, där liv och död alltid har varit ämnen som vi kunnat diskutera öppet med varandra. Där vi inte behöver vara rädda för att visa känslor utan gråter tillsammans när vi är ledsna och skrattar tillsammans när vi är glada. Där vi stödjer varandra när det är tungt och gläds för varandras framgångar när det går bra. Det är jag tacksam för, och jag önskar verkligen att alla människor fick ha ett så fint stödnät i form av familj eller vänner som det jag fått ha under hela min uppväxt. Jag hoppas att sambon och jag kommer kunna erbjuda samma öppenhet, trygghet och gemenskap i den familj som vi tillsammans skapar. 
 
 
Igår kom migränen som ett brev på posten för min del efter de senaste veckornas psykiska stress som nu har släppt, och jag fick spendera dagen däckad i ett mörkt rum. Det började med de vanliga symptomen – bultande huvud redan när jag vaknade på morgonen och synrubbningar som snabbt eskalerade under morgontimmarna – och resulterade så småningom i att jag likt en blind mullvad fick så lov att stappla tillbaka till sängen med spyhinken i högsta beredskap. Jag kände mig som världens sämsta mamma när jag var tvungen att ta min receptbelagda migränmedicin för att överleva dagen (trots att läkaren lovat att jag får ta den när det behövs under graviditeten och till och med förnyat mitt recept). Det är väl nu det börjar, det dåliga mammasamvetet
 
Idag blev det en lugn dag i efterdyningarna av migränen. Tid för eftertanke. Ett nytt stickprojekt blev påbörjat och så har jag myst med katterna till julmusik och promenerat över till en vän på kaffe. Ibland är det alldeles tillräckligt att inte göra så mycket. Att bara vara.

2018-09-05 | 20:38:00

De oglamorösa företagarna

 
Visste ni att den nationella företagardagen firas i Finland idag? Själv omges jag av så många inspirerande egenföretagare på sociala medier att jag inte kunnat missa det. Det är skribenter, it-entreprenörer, personliga tränare, egenföretagare inom inredning och försäljning, marknadsföringsexperter, fotografer. Listan kan göras hur lång som helst! Alla är de otroligt driftiga och duktiga på det de gör och de förtjänar en stor eloge för att de kämpar vidare för att kunna försörja sig inom sin egen nisch. Men det finns också en grupp företagare som inte sagt ett knyst idag, företagardagen till trots... Och det är dem jag tänkte rikta min särskilda uppmärksamhet till ikväll.
 
Landsbygdsföretagarna. Jordbrukarna. Bönderna. Alla dessa oglamorösa företagare som knegar på varje dag i det tysta. De som gör landsbygden livskraftig. De som brukar jorden och föder upp maten trots att det är en osäker och många gånger otacksam bransch de jobbar inom. En bransch där de utländska krafterna pressar ner de inhemska priserna till en sådan nivå att det knappt är lönsamt längre, samtidigt som vädrets makter kan göra att inkomsten uteblir. 
 
Jag har haft lyckan att växa upp på landet, med föräldrar som är egenföretagare inom lantbruksbranschen. Det har har inte bara gjort att jag alltid läser det finstilta på köttprodukterna jag köper i affären för att försäkra mig om att jag handlar inhemskt och stöder det närproducerade, utan det har också gjort att jag alltid kunnat känna mig trygg i tanken på att mina föräldrar alltid varit någonstans i närheten av gården när jag som barn kom hem från skolan på dagarna eller nu i vuxen ålder åker hem till byn för att hälsa på dem. De jobbar så gott som dygnet runt och det är en livsstil snarare än ett jobb. 
 
 
Idag lever jag på landsbygden tillsammans med en företagare som precis som mina föräldrar lever tätt inpå sitt jobb varje dag. Jag tror att det är svårt att förstå hur sammanvävt jobb och fritid blir för en landsbygdsföregare ifall man inte själv lever tillsammans med någon inom branschen. För en landsbygdsföretagare finns jobbet alltid i bakhuvudet, och 8-16-dagar existerar inte. Men trots att jag som barn var avundsjuk på alla vänner som kunde åka på resor och långväga äventyr när deras föräldrar hade semester, medan min familj aldrig kunde åka bort mer än en dagsresa eftersom djuren skulle skötas och varje årstid hade sina arbetsuppgifter, så är jag glad för att mina egna barn kan få en liknande uppväxt som jag hade.
 
Även om det innebär ett stort ansvar att vara egenföretagare på landsbygden ger det också en frihet i att själv kunna bestämma över hur jobbdagarna ska se ut. Och framför allt ger det en stor glädje att leva och jobba i samverkan med djuren och naturen. Jag tror att det gör att man får en unik förståelse för livets gång och jorden vi lever på.
 
Grattis alla finländska företagare på företagardagen! Ni gör ett otroligt jobb.