2017-11-13 | 10:39:00

Spridda tankar från den gångna veckan

Cirka femtiofyra gånger i veckan tänker jag "Det här måste jag blogga om". Ganska exakt lika många gånger hinner jag aldrig skriva det där inlägget som jag skulle vilja skriva. Ibland kommer jag så långt att jag loggar in på bloggen, öppnar ett utkast och skriver första meningen innan jag avbryts eller måste iväg på någonting annat. Här kommer därmed tre spridda tankar från den gångna veckan. Sådant som kunde ha blivit blogginlägg, men aldrig blev.
 
 
» Hatet till migränen
Som ett brev på posten kommer den varje gång man lugnar ner sig efter en stressig period. Migränen. Jag låg däckad i migrän halva fredagen och påmindes än en gång om hur vidrig sjukdom migrän egentligen är. Den borde utrotas från jordens yta. I fredags var det på den nivån att jag inte visste om det var smartast att ligga i ett mörkt sovrum på grund av den brutala huvudvärken eller på ett badrumsgolv på grund av det äckliga illamåendet. Nej fy, nu byter vi samtalsämne.
 
 
Får blivande lärare marknadsföra en middag med kvinnokroppar?
 
» FSLF:s herrmiddagsreklamvideo
De som följer österbottniska nyhetsmedier har knappast missat den gångna veckans diskussion kring studieföreningarna FSLF och SPIrres reklamvideo inför en kommande herrmiddag. Videon bestod av klipp på kvinnoben, bara kvinnoaxlar och röda kvinnoläppar. Ackopanjerat av Fifty shades-soundtracket. Det här skulle fungera som ett smakprov på vad männen har att vänta sig om de kommer på herrmiddagen som föreningarna ordnat.
 
Videon är nu borttagen, men diskussionen som väcktes är mycket viktig tycker jag. Vad är det egentligen okej att göra som lärarstuderande och hurdant ansvar har man som blivande lärare? I och med att FSLF, Finlands svenska lärarstuderandes förening, och SPIrre, Föreningen för speciallärarstuderande, alltid har varit mina studieföreningar blev jag mycket upprörd av att de nu publicerade en sån här video under föreningarnas namn. Speciellt så här i svallvågorna av #metoo-kampanjen. 
 
Visst är det okej att som kvinna vara stolt över sitt utseende och visst får man lägga upp provokativa bilder på sig själv om man så vill. Men att ordna en middag för män och marknadsföra middagen med hjälp av en video som visar stereotypt provokativa delar av kvinnokroppen, det är inte okej. Det handlar inte bara om självrespekt, utan det handlar också om hurdana värderingar och normer man som kvinna för vidare i samhället. Genom att själv vara med och skapa en sådan här video visar man att det är okej att objektifiera kvinnokroppen i reklamsyfte.
 
Att de som skapade videon inte verkar ha reflekterat över hur videon kunde tolkas visar på hur viktigt det är att få in mera normkritisk pedagogik och genusfrågor i lärarutbildningen. För den multimodala analysen och det kritiska tänkandet är verkligen något som elever i dagens mediesamhälle behöver jobba med. Jag hoppas att lärarutbildarna har tagit tillfället i akt att ta upp det här ämnet på sina kurser nu. Om inte kan jag tipsa alla lärarstuderande där ute om att gå kursen Normkritisk och feministisk pedagogik via Öppna Universitet. Den brukar finnas inom ramen för genusvetenskap och gå som en nätkurs.
 
 
Få saker slår känslan av nya glasögon.
 
» Känslan när man beställt nya glasögon
Jag har varit i behov av nya glasögon i säkert ett år. Varje gång jag kört bil har jag reagerat på att jag ser så dåligt, så förra veckan tog jag äntligen tag i saken och gick på synkontroll. Nå, sist och slutligen hade min syn inte blivit så jättemycket sämre sedan senast jag skaffade nya linser, så tydligen är det helt enkelt bara inte meningen att man ska se vägskyltarna särskilt mycket snabbare än vad jag gjort. Men nya glasögon behövde jag eftersom mina gamla var både för svaga och alldeles nötta, och eftersom glasögonbutiken hade ett toppenbra erbjudande blev det två för priset av ett par. Nu väntar jag med spänning på att få hämta ut dessa snyggingar och ha perfekt syn igen. Ni andra glasögonbärare där ute förstår säkert känslan.

2017-11-01 | 21:35:00

Tack och hej radhuslägenheten

 
Idag är inte bara den första november, utan idag är också första dagen som jag officiellt är Nykarlebybo och inte Vöråbo längre. Det ni! Igår skurade sambon och jag våra femtiofem kvadratmeter från golv till tak och så lämnade vi tillbaka lägenhetsnycklarna och stängde ytterdörren bakom oss för sista gången.
 
Vår tid som radhusbor är nu förbi, men framför allt är lägenhetstiden förbi. De senaste sju åren har jag bott i lägenhet, och att gå från trettiotre kvadratmeter till femtiofem kvadratmeter och slutligen till etthundrasextio kvadratmeter är en stor förändring. Jag har känt mig precis som katterna de senaste två dagarna, när jag gått runt från rum till rum i vårt nyrenoverade hus och bara förundrats över hur stort allting är. Det ekar när man pratar och vi har fler rum än vi egentligen behöver. Det känns nästan för lyxigt!
 
Men livet i lägenhet var förstås inte fy skam det heller. Framför allt var det mycket trevligt att bara ha tre minuter till jobbet. ;) Flytten till ära kör vi ett litet hyllningsinlägg till radhuslägenheten ikväll tycker jag. Ungefär så här har de fyra senaste åren sett ut:
 
Ibland har det varit sommar och grillväder.
 
Ibland har man kunnat ordna trädgårdsfest på bakgården.
 
Ibland har jag åkt longboard utanför radhuset.
 
Ibland har katter flyttat in.
 
Ibland har det varit vinterpyntat.
 
Ibland har vi till och med haft julgran!
 
Ibland har det firats nyår med goda vänner.
 
Ibland har det varit kafferep.
 
Ibland har sovrummet varit supermysigt.
 
Ibland har det varit filmkväll.
 
Ibland har det varit höst och då har man kunnat tända extra mycket levande ljus.
 
Ibland har vi haft andra soffor.
 
Ibland har stora saker planerats.
 
Ibland har det bara varit helt vanliga vardagskvällar.
 
Tack för den här tiden, radhuslägenheten! Du behandlade oss väl. ♥

2017-10-23 | 06:17:39

Sex år

Alla ni kärlekshatande dårar där ute kan titta bort nu, för här kommer en cheesy kärleksförklaring till mannen som jag har lyckan att få kalla min fästman. 
 
 
Mikael, idag har vi varit tillsammans i prick sex år. Det har varit sex år av irritation, konflikter och gnabbande. ;) Och sex år av skratt, glädje och ovillkorlig kärlek. Jag minns fortfarande pirret i magen när vi satt bredvid varandra i biosalongen på vår första dejt. Och när du kom till Vasa och drack te med mig på kvällen fast du skulle upp och jobba supertidigt nästa morgon och inte ens gillade te. Och den gången jag hade så bråttom hem till dig efter att dagens sista föreläsning var över att jag fastnade i fartkameran i Kuni. Men framför allt minns jag när vi stod på klipporna i Vexala förra året och du gick ner på knä och frågade om jag vill gifta mig med dig. Vi må gräla med varandra så att stickorna yr ibland men när vi somnar bredvid varandra på kvällen är vi alltid sams, och det är det viktigaste. Vi är två envisbockar som har fått lära oss att kompromissa. Två knäppgökar som har dubbelt så roligt tillsammans.

Vi är olika, men ändå så lika. Vi må ha olika syn på hur pass många smulor det är okej att ha på köksbänken, hur snygga gamla trälådor och skolplanscher är, hur smutsig en bil får bli innan det är dags att tvätta den och vilken typ av film som är mest intressant att se en fredagskväll. Men det är världsliga saker. När det kommer till det som faktiskt betyder någonting, de viktigaste sakerna i livet, då är vi alltid överens. Och det är just det som gör att jag älskar dig så mycket. Vi är på samma våglängd i livet.

Sex år har gått sedan vi bestämde oss för att bli ett par sådär officiellt på Facebook och allting, och under de sex åren har vi inte bara hunnit flytta ihop, vara på resor tillsammans och skaffa två knäppa katter utan vi har också förlovat oss och snart renoverat klart ett hus tillsammans. Vi har delat glädje och sorg. Vi har stöttat varandra i stunder då livet varit jobbigt. Ibland har vi på grund av våra respektive jobb knappt sett varandra på flera dygn trots att vi bor tillsammans, men vi har alltid vetat precis var vi har varandra.
 
Nästa vecka flyttar vi in i vårt gemensamma egnahemshus på landet för att fortsätta vårt liv tillsammans. Jag är så glad att få dela allting med just dig. Jag skulle inte kunna tänka mig något annat.
 
 
Jag älskar dig. ♥