2020-01-14 | 22:14:00

Tre faser i graduprocessens slutskede

Snart har det gått en månad sedan den stora dagen då jag lämnade in min gradu! Nu väntar jag bara på att få plocka ut mitt betyg. 😍 Under den sista veckan före deadline kunde jag urskilja tre tydliga faser som jag genomgick. Någon annan som har skrivit avhandling kanske känner igen sig? 
 
  
Graduprocessens tre avslutande faser
 
1. Förvirring 
"Vad sjutton har jag ens skrivit om?" tänkte jag för mig själv när jag en vecka före absolut deadline formulerade om hela syftet med undersökningen. I ett dygn led jag sedan av grav graduidentitetskris tills jag efter en genomläsning kände att jag nog hade grepp om saken ändå. Det hade ju varit lagom smart att skriva 70+ sidor och sedan konstatera att man inte längre har koll på vad man skrivit om. 😁
 
Efter en ännu noggrannare genomläsning insåg jag till min stora fasa att jag hade blandat två begrepp genomgående i hela gradun. I min ena forskningsfråga fanns ordet "arbetssätt" men i alla resultatrubriker använde jag mig istället av "arbetsmetoder". Känslan av fasa byttes snabbt ut mot känslan av lättnad, eftersom jag ju ännu hade möjlighet att rätta till den "lilla" missen på sjuhundraelva ställen. Förvirringen kvarstod ändå – hur hade jag själv, handledaren och opponenten kunnat missa detta?
 
2. Förlikning
Efter att ha pillat med dokumentet, omformulerat, lagt till saker, fördjupat resonemang och ändrat formatering fram och tillbaka kände jag slutligen att det var dags att sätta punkt. Jag tror att man lätt fastnar i det här att man redigerar, redigerar och redigerar i all oändlighet, och till slut måste man bara bestämma att nu får det duga. Annars blir man aldrig klar. 
 
3. Förskräckelse
Och så är man plötsligt framme vid den allra sista fasen. Den som stundvis kändes så avlägsen. När man sparar det lilla verket i rätt format, bifogar det i ett mail till plagiatgranskningen och trycker på skicka. Och plötsligt kan man inte längre ångra sig. I 24 timmar – lika länge som plagiatgranskningen tog – var jag sedan bombsäker på att jag säkert plagierat hela avhandlingen i misstag. Ni vet den där känslan när man möter en polisbil och fastän man inte gjort något olagligt så saktar man in och försöker se laglydig ut, för någon kan ju ha satt ett lik i ens baklucka. Som tur hade jag inga lik i bakluckan och avhandlingen fick grönt ljus både från plagiatgranskningen och språkgranskningen. 
 
 
Häromveckan trillade granskarnas bedömning ner i e-posten så nu är det bara lite formaliteter kvar att vänta på. Wohoo! 😊