2018-09-05 | 20:38:00

De oglamorösa företagarna

 
Visste ni att den nationella företagardagen firas i Finland idag? Själv omges jag av så många inspirerande egenföretagare på sociala medier att jag inte kunnat missa det. Det är skribenter, it-entreprenörer, personliga tränare, egenföretagare inom inredning och försäljning, marknadsföringsexperter, fotografer. Listan kan göras hur lång som helst! Alla är de otroligt driftiga och duktiga på det de gör och de förtjänar en stor eloge för att de kämpar vidare för att kunna försörja sig inom sin egen nisch. Men det finns också en grupp företagare som inte sagt ett knyst idag, företagardagen till trots... Och det är dem jag tänkte rikta min särskilda uppmärksamhet till ikväll.
 
Landsbygdsföretagarna. Jordbrukarna. Bönderna. Alla dessa oglamorösa företagare som knegar på varje dag i det tysta. De som gör landsbygden livskraftig. De som brukar jorden och föder upp maten trots att det är en osäker och många gånger otacksam bransch de jobbar inom. En bransch där de utländska krafterna pressar ner de inhemska priserna till en sådan nivå att det knappt är lönsamt längre, samtidigt som vädrets makter kan göra att inkomsten uteblir. 
 
Jag har haft lyckan att växa upp på landet, med föräldrar som är egenföretagare inom lantbruksbranschen. Det har har inte bara gjort att jag alltid läser det finstilta på köttprodukterna jag köper i affären för att försäkra mig om att jag handlar inhemskt och stöder det närproducerade, utan det har också gjort att jag alltid kunnat känna mig trygg i tanken på att mina föräldrar alltid varit någonstans i närheten av gården när jag som barn kom hem från skolan på dagarna eller nu i vuxen ålder åker hem till byn för att hälsa på dem. De jobbar så gott som dygnet runt och det är en livsstil snarare än ett jobb. 
 
 
Idag lever jag på landsbygden tillsammans med en företagare som precis som mina föräldrar lever tätt inpå sitt jobb varje dag. Jag tror att det är svårt att förstå hur sammanvävt jobb och fritid blir för en landsbygdsföregare ifall man inte själv lever tillsammans med någon inom branschen. För en landsbygdsföretagare finns jobbet alltid i bakhuvudet, och 8-16-dagar existerar inte. Men trots att jag som barn var avundsjuk på alla vänner som kunde åka på resor och långväga äventyr när deras föräldrar hade semester, medan min familj aldrig kunde åka bort mer än en dagsresa eftersom djuren skulle skötas och varje årstid hade sina arbetsuppgifter, så är jag glad för att mina egna barn kan få en liknande uppväxt som jag hade.
 
Även om det innebär ett stort ansvar att vara egenföretagare på landsbygden ger det också en frihet i att själv kunna bestämma över hur jobbdagarna ska se ut. Och framför allt ger det en stor glädje att leva och jobba i samverkan med djuren och naturen. Jag tror att det gör att man får en unik förståelse för livets gång och jorden vi lever på.
 
Grattis alla finländska företagare på företagardagen! Ni gör ett otroligt jobb. 

2018-09-03 | 20:59:00

Världens mest otursdrabbade katt

 
Världens mest otursdrabbade katt, han bor hos oss och heter Sputnik. Inte nog med att han blev påkörd av robotgräsklipparen i sommar och var tvungen att bli sydd och spendera två veckor inomhus med tratt på huvudet... nu har den arma stackaren dessutom lyckats bli biten av en orm!
 
I lördags när sambon och jag var mitt uppe i städrumban kom plötsligt Sputnik haltande över gårdsplanen. En halvtimme tidigare hade sambon sett när han kom gående från bäcken bakom vårt hus och slickade sig på benet, men inte lagt desto större notis vid att det skulle vara något speciellt. Men när Sputnik kom inhaltande en halvtimme senare var ena framtassen och benet alldeles uppsvällt till nästan dubbel storlek. Sputnik brukar ibland vara i slagsmål med andra katter i grannskapet, och det är inte ovanligt att han kommer hem och haltar, men den här gången såg det verkligen annorlunda ut.
 
Benet var så ömt att Sputnik morrade och ylade när vi rörde vid det, och det syntes inte någon tydlig skada någonstans. Vi misstänkte därmed att Sputnik stött på en orm i bäcken. Efter att ha ringt och konsulterat veterinär som även hon trodde att det var ett ormbett var det bara att snabbt leta fram transportburen och hoppa i bilen än en gång... Huggormsbett kan vara dödliga för katter, men ju snabbare en ormbiten katt får vård desto bättre är chanserna att tillfriskna.    
   
 
Väl framme vid veterinären fick Sputnik lugnande och så blev han undersökt. Stackaren har nyss fått tillbaka sin normala pälslängd på benen efter att han blev rakad i samband med undersökningarna i sommar, och nu rök pälsen på frambenen igen. Det var inga tvivel om att det var ett ormbett – två stycken prydliga små stickhål med knappt en centimeter emellan hade ormkräket lämnat efter sig. 
 
Veterinären berättade att det är ovanligt att ormar släpper ifrån sig några stora mängder gift när de biter en katt, eftersom det tar en hel månad för en orm att "ladda upp" giftdosen på nytt och de behöver spara giftet tills de ska döda ett byte. Men unga ormar kan inte kontrollera sig på samma vis som äldre ormar, och med tanke på att Sputniks ben var rejält svällt så hade han garanterat fått en dos gift i kroppen. Huggormständer är dessutom så pass smutsiga att det blir en infektion även ifall det inte är några stora mängder gift på tänderna.
 
För att giftet inte skulle sprida sig till njurarna eller andra organ sattes Sputnik genast på intravenös vätskebehandling, alltså dropp, och fick dessutom en antibiotikados för att undvika infektioner. Hans njurvärden kollades med blodprov (de var som tur normala!) och veterinären kontrollerade också att hjärtat slog som det skulle. Allt såg okej ut, men smärtan efter ett ormbett är tydligen inte det minsta trevlig för en liten katt, så förutom dropp hamnade Sputnik även på morfin. På grund av risken för njurskador och skador på andra organ efter ett ormbett används opiater som smärtstillande läkemedel.  
 
 
Med oss hem fick vi ordinationer om att hålla Sputnik inomhus i en vecka och fortsätta med opiatmedicineringen två gånger om dagen i 5-7 dagar. Om det är svårt att ge en katt maskmedicin så kan ni tro mitt ord när jag säger att det är ännu värre att ge en katt morfin... Tomma kapslar ska fyllas med potatismjöl och en liten dos flytande morfin, och sedan ska kapseln göras smidig med till exempel lite smör på utsidan och tryckas ner så långt som möjligt i kattens hals så att den sväljs direkt. Kapslarna får absolut inte tuggas, för då lär katterna börjar dregla någonting otroligt och tugga fradga. Ni kan tro att vi bävar inför varje medicineringstillfälle och ser fram emot att de 5 dagarna ska ha gått. 😢
 
Att tvingas vara inomhus hela dagarna och inte få röra sig fritt är det värsta Sputnik vet, och nu har han hamnat ut för det två gånger inom bara ett par månader! Så här två dagar efter ormbettet har svullnaden ändå gått ner så pass mycket att man knappt ser någon skillnad mellan frambenen längre, så jag tror att faran är över. Förhoppningsvis har inga organ tagit skada. Med tanke på hur jobbigt det är för både Sputnik och oss att tvinga ner pillren i halsen på honom får vi se hur länge vi lyckas hålla ut med värkmedicinerna. Det känns ju inte alls värt att se honom nerdrogad och ledsen, men man vill ju inte att han ska ha smärtor heller.  
 
Det är tur att katter har nio liv. ❤

2018-08-07 | 19:12:00

5 saker jag önskar mig

Ryktet säger att jag fyller år imorgon. Själv går jag mest och funderar på skolstart, föräldramöten och annat jobbrelaterat, så det blir inte mycket tid över att fundera på födelsedagar. Men oavsett så är det den åttonde augusti imorgon, och det fina med födelsedagar är ju att man får ställa till med kalas och bjuda på tårta. Man ska fira allt som går att fira!
 
Förra året bodde vi i lägenhet och födelsedagsfesten blev därmed en bohemisk trädgårdsfest med lastpallar som bord och mattor och kuddar att sitta på. I år har vi lite större yta att röra oss på så vi får se vad det blir för kalas det här året. Eftersom både vänner och familj frågat vad jag önskar mig i födelsedagspresent (och det tydligen inte duger att svara "ingenting" eller "jag är för gammal för presenter") så tänkte jag passa på att skamlöst pryda bloggen med en önskelista ikväll. Om jag får önska mig precis vad som helst just nu så skulle det vara detta:
  
 
1. Kökssax ♦ Vi är i desperat behov av en vettig kökssax! Plötsligt är alla bra saxar i detta hushåll spårlöst försvunna och de enda som finns kvar är de där som är så slöa och skruttiga att man inte kan klippa ett papper med dem ens. 
2. Väggalmanacka Vår snygga väggalmanacka från Granit tog slut i juli, så nu skulle det sitta bra med en ny för att få lite ordning på vardagsrumban. 
3. Plattång Min gamla plattång glömdes kvar på ett hotell i Helsingfors för ett år sedan, och sedan dess har jag använt en liten reseminiatyrplattång varje gång jag velat platta ner en bångstyrig lugg eller ha lite lockar i håret.
4. Metallkorgar Man kan aldrig få för många korgar och förvaringslådor!
5. Alpacka Jag kommer fortsätta önska mig en alpacka varje år in till tidens slut. Någon gång måste det ju lyckas. 😍
 
+ choklad förstås.