2017-03-22 | 22:39:25

Man får väl ändra sig

 
Väskan är packad, jag har köpt nya handskar och imorgon bitti bär det av till skidorten Vuokatti för tre dagar fyllda av slalomåkande och roligheter. Det hela är lite lustigt, för mina vänner känner mig som en vintersporthatare av största rang och när jag berättade att jag ska till Vuokatti höll de på att kissa på sig av skratt. Jag är den som hellre stannar hemma och möglar än följer med till fjällen över påsk och den som aldrig frivilligt skulle fira nyår i en skidstuga. Men i år... i år har jag redan åkt slalom fyra gånger inom loppet av två månader. Det är fyra gånger mer än under de senaste åtta åren sammanlagt!
 
Vad som hände? Jo, jobbet hände. I år har jag fått betalt för att åka slalom ibland, och mycket motvilligt måste jag erkänna att det faktiskt är rätt roligt (!) att glida ner för backarna. Skrev jag faktiskt nyss det där? Men det allra bästa med det hela, det är ändå att få se glädjen i någons ögon när personen efter fyra timmars kämpande går från att aldrig ha stått på ett par skidor tidigare till att klara av att åka upp med liften och ner för hela slalombacken utan att falla en endaste gång. När en slalomdag innebär man kan hjälpa någon att uppnå den glädjen, då får man allt lämna sitt vintersporthat hemma.
 
 
Håll tummarna för att Vuokatti bjuder på solsken och fina backar!

2017-03-14 | 22:07:00

Väder som gör att man blir illamående

 
Ikväll när jag körde hem från Vasa, efter att ha ätit middag med min kompis Challo och gått på spexpremiär, var det snöyra utan dess like. Under tiden som vi hade suttit och skrattat inne i Ritz salonger hade det snöat konstant i ett par timmar, så vägarna som tidigare idag varit bara och fina är nu än en gång begravda under ett tjockt lager snöslask. Några snöplogar hade inte varit i farten när jag skulle ut på riksåttan, och snön fortsatte att yra ner rakt mot bilens framruta hela vägen hem.
 
Det finns inget obehagligare än att köra bil när sikten är lika dålig oavsett om man använder halvljus, helljus eller dimljus och man inte ens ser var mittlinjen och dikesrenen ligger för att det är så mycket blötsnö på vägen. Man får krypa fram i snigelfart och hoppas på att man prickar rätt och inte kanar ner i diket...
 
Jag vet inte vad det är med den här typen av snöoväder, men jag blir alldeles knäpp i huvudet av det. Att köra mot snö som faller rakt mot bilens framruta gör att jag blir både illamående och snurrig (samma snurriga känsla får jag när jag tittar på till exempel den här tapeten, så jag misstänker att det kan ha med min auramigrän att göra). Ikväll övervägde jag flera gånger att köra in till vägrenen och stanna tills snöpyran lugnat ner sig för att jag helt enkelt blev så illamående. Är det någon annan som brukar reagera på samma sätt?

2017-03-13 | 20:32:05

När banken säger nej

Det kom några intressanta kommentarer på mitt inlägg om att ta banklån för att renovera/bygga hus, så jag tycker att vi fortsätter på temat litegrann. Det här med pengar och ekonomi är ju överlag intressant men ändå tabu att prata om, och bara därför borde vi kanske prata mer om just pengar och ekonomi?
 
 
Följande kommentar trillade in från signaturen "Den sjuke":
Du/Ni skall vara överlyckliga över att ni ens får ett större banklån. Vi själv har bostadssparat ca 7000€ och banken gnäller då vi inte haft möjlighet att lägga undan pengar p.g.a att jag är partiell sjukledig p.g.a min sjukdom. Samt att våran bank ville att vi skulle gifta oss då vi diskuterade huslån!?!? Så hur roligt är det inte då man själv snart fyller 30 och fästmannen fyller 36 och man inte får möjlighet att köpa ett eget hem i denna dåliga situation. Samt att från min sida så går ingen i borgen för mig. Så enkelt är det inte :(
Så du ska verkligen vara lycklig och tacksam över att ni har fått ett lån samt att du är frisk ♡ Vissa människor tar allt för givet och tänker inte på hur svårt andra människor kan ha det.
Jag är evigt tacksam för vad jag är och för vad jag har i livet, och jag lider med er som inte får uppfylla era drömmar för att någon annan säger nej. För att någon inte tror på er. Det är inte rätt. ♥
 
Jag är ingen ekonom, och tur är väl det. Hade jag jobbat på bank så hade jag velat bevilja alla lån, så att alla människor kan följa sina drömmar och skapa den framtid de vill. Jag hade beviljat alla de som vill köpa hus, starta hundkennel, öppna bageri eller etablera världens första rabarberbutik. Det hade knappast varit en särskilt lönsam strategi och min bank hade säkerligen snabbt gått i konkurs. Visst är det tur att det finns riktlinjer att gå efter gällande lån och avbetalningar, men att vara den som sitter där på andra sidan bordet och säger "Nej" till någons drömmar måste kännas uselt.
 
Som svar på kommentaren tänker jag ändå så här: visst är det roligt att få ett eget hus, men i vissa fall är det där roliga ändå inte är värt alla bekymmer det samtidigt kan leda till. Ett huslån tänker jag till exempel att kan bli ett otroligt stort bekymmer i livet om sjukdom finns i bagaget. Ett huslån kan ju vara ett stort bekymmer även för den som är frisk och kan jobba heltid. Det är inte bara att "hoppa av" om man ångrar sig efter ett par år.
 
Men kanske går det att prata med andra banker? Att diskutera på nytt? Eller att klura ut en ny plan för framtiden? De som jobbar på banken är ju trots allt också människor, och säger de nej måste de kunna förklara vad de grundar sitt beslut på.
 
P.S. Mikael och jag har också fått höra att vi borde vara gifta för att förenkla husprocessen och slippa en del kostnader. Lever vi på stenåldern, eller?