Saker jag inte visste före jag blev gravid
Söndag = ny gravidvecka! Veckans magbilder kommer raka vägen från fårhagen. Vi är nu inne på den 25:e graviditetsveckan och det vankas sockerbelastning för min del i slutet av veckan. En grej jag tänkt på den gångna veckan är hur mycket som faktiskt händer i kroppen under en graviditet, och det faktum att ingen graviditet är den andra lik. Mycket av det jag fått höra och trodde att jag visste innan jag blev gravid stämde inte alls in på mig, medan andra saker varit precis så som jag trott. Mina tankar kring att ha “en liten gravidmage” i jämförelse med hur en gravidmage borde se ut har ni redan fått läsa om, och här kommer några fler saker jag observerat hittills på vägen mot familjetillökning...
» Boobisarna kan växa värre än under puberteten
Jag har alltid hört till den småbröstade skaran kvinnor och varit helt nöjd med det. Och visst var jag beredd på att brösten skulle växa under graviditeten, men inte att det skulle ske över en natt redan tio veckor före magen började växa och att man skulle behöva köpa nya BH:ar och bikinis i flera omgångar. 😅 Nu har jag exakt två stycken BH:ar som passar och det känns dumt att köpa nya när man inte vet hur länge en storlek kommer funka. Jag tänkte passa på att investera i någon fin amnings-BH så småningom istället, så går den att använda länge.
» Migränen kan få fnatt
“Bli gravid så slipper du migränen” sa folk i all välmening. Och visst, det kanske stämmer för vissa. Men inte för alla. I början av graviditeten när hormonerna löpte amok hade jag migrän två-tre gånger på en vecka. Jag höll på att bli knäpp, speciellt eftersom mina vanliga migränmediciner inte får tas under graviditet, och det får inte heller Burana som innehåller ibuprofen. Det enda jag fick ta när migränen slog till var därmed Panadol, och ni andra migräniker där ute vet säkert att paracetamol biter på migrän ungefär lika bra som lösgodis gör. Det vill säga inte alls.
I början av den andra trimestern när jag besökte läkaren på rådgivningen passade jag på att fråga om migränen, och läkaren gav mig då lov att använda min vanliga migränmedicin i fortsättningen eftersom risken för fosterskador var minimal i det skedet. Efter det har jag dock inte haft några fler migränanfall, så jag tippar på att hormonnivåerna i kroppen har jämnat ut sig igen. Jag ser inte fram emot att få reda på hur migränen tar sig uttryck efter förlossningen när hormonerna igen en gång är kaos… 🙈
» Graviditet behöver inte vara synonymt med illamående
Visst känns det som att man blir hjärntvättad med att man kommer må illa och spy varje morgon när man blir gravid? Det stämmer uppenbarligen inte för alla. Jag har knappt mått illa alls under de 24 veckor jag hittills varit gravid, och antalet gånger jag spytt är exakt en.
Den dagen kände jag direkt när jag sniffade på morgonkaffet att det här inte kommer sluta bra... Jag skippade kaffet, åt en smörgås och fick springa raka vägen till toaletten när jag skulle börja på jogurten. Kosmos som satt bredvid mig blev så förskräckt när jag hostade till och rusade upp att han också fick fart och sladdade iväg raka vägen in till toaletten (jag fick akta mig för att inte trilla över honom på vägen från uterummet till toaletten) och sambon tyckte att hela situationen var så komisk att han också rusade efter. Så en gång har jag alltså spytt hittills, och då med både sambon och katten som publik. Jag var mest besviken över att den extralyxiga smörgåsen jag fixat den dagen gick till hask medan katten och sambon ansåg att det var något av det mest spännande som hände under hela sommaren. 😂
» Ens sambo kan bli sympatigravid
Hittills under graviditeten är det sambon som haft fler cravings än vad jag haft ("Ååh, jag bara måste ha choklad!" kan han utbrista) och ibland känns det som att han är precis lika hormonstinn som jag. Jag tror med andra ord att den blivande fadern har utvecklat en sympatigraviditet så att jag inte ska behöva gå igenom allt det här ensam. Det är rätt praktiskt ändå, för då kan man nappa tillsammans på eftermiddagarna när graviditetströttheten slår till. 😉
» Sovvanorna kan förändras radikalt
Jag vet inte om det här är ett allmänt preggosymptom, men jag blev lite chockad när jag märkte vad som hänt… Jag har de senaste sisådär femton åren varit en riktig Trötter på morgnarna. Har jag haft en ledig dag eller om jag jobbat kvällsskift har jag lätt kunnat sova till middagstid. Alltså till klockan tolv. Lätt. Jag har alltid identifierat mig själv som en kvällsmänniska som kan sitta uppe och uggla halva nätterna, men i och med preggofieringen har allt detta vänts upp och ner. Numera är jag trött vid niotiden på kvällarna, går och lägger mig tio och vaknar pigg och utvilad absolut senast halv tio på morgnarna. Till och med på lediga dagar! 😱 För ett par veckor sedan när vi var på bröllop på lördagskvällen och kom hem när klockan närmade sig halv tre hade jag lagt väckningsalarmet på elva för att inte sova bort hela dagen. Sjukt nog vaknade jag ändå vid halv tio på söndagen och kände mig pigg.
Med tanke på att hälften av generna i den inneboende babyn kommer från min morgonpigge sambo kan man ju bara anta att detta är kroppens sätt att förbereda sig på det som komma skall... Långa sovmorgnar till middagstid är numera ett minne blott.
» Det kan gå utmärkt att sova hela nätterna
Något som däremot inte förändrats angående sovvanorna är min förmåga att sova som en stock. Hittills har jag inte behövt stiga upp en enda gång mitt i natten för att gå och kissa, eller vaknat och inte kunnat somna om för den delen. Fast kanske det är för tidigt att ropa hej vid denna bäck ännu – nattkissnödigheten kommer säkert om ett par veckor. Något som däremot inte varit nådigt är sendraget som slår till varje gång jag vaknar. Hela fötterna krampar och drar ihop sig någonting förskräckligt. Jag äter redan magnesiumtillskott som inte verkar hjälpa nämnvärt, så det är väl bara att stå ut.
Countdown till bebis: 110 dagar!
