Gungstolen med historia
Nu är det dags för en liten historielektion här på bloggen igen. Innan jag visar barnrummet som jag inrett och fixat de senaste dagarna måste jag nämligen börja med en lite närmare beskrivning av en av möblerna som fått flytta in där. En mycket speciell gungstol.
Den här damen som sitter i gungstolen har ni faktiskt sett här på bloggen tidigare. Kommer ni ihåg den mörka folkdräkten från Munsala? Det här är samma kvinna som ni såg iklädd folkdräkten som ung – min mammas farmor Maria – men flera årtionden senare, på 1960-talet. Här är hon i 70-årsåldern och sitter bekvämt bakåtlutad i sin gungstol. Kanske är det rent av ett par barnstrumpor hon har på stickorna?
Av bilden att döma kunde man kanske tro att hon haft ett lätt liv och nu bara fick njuta av att luta sig tillbaka i gungstolen och se barnbarnen växa upp, men likt många kvinnor från den generationen hade livet gett henne många utmaningar längs vägen. Ett av hennes tre barn dog innan 1-årsdagen, hon blev änka med bondgård och jordbruk att sköta när hennes yngsta barn var 15 år och när kriget kom blev hennes son (min morfar) skickad för att försvara Finland som 18-åring. Det är svårt att greppa hur kvinnorna orkade kämpa och fortsätta leva sina liv i motvind på den här tiden, men på något sätt var det bara tvunget att gå. Kvinnokraft.
Men nu kom jag visst in på ett sidospår. Gungstolen var det, ja. När min mammas farmor gifte sig fick hon gungstolen ifråga i gåva från sin pappa. Hennes pappa Matts Skrifvars, alltså min morfars morfar, var en händig man. Han var född 1849 och snickrade möbler på fritiden.
Bilden till höger är enligt anteckningarna på baksidan tagen 1930, då Matts var 81 år gammal. Gungstolen är ett av Matts hantverk som finns bevarade än idag. Och ni vet ju hur det är med hantverk från den tiden – de gjordes för att hålla! Trots att gungstolen gjordes för fyra generationer sedan är den fortfarande mycket vacker och alldeles funktionsduglig.
De senaste åren har gungstolen stått i ett förråd, men nu var det hög tid för den att få komma till användning igen. Armstöden hade blivit lite ostabila med tiden, så byggar-Sofia hjälpte mig att restaurera gungstolen genom att skruva fast alla lösa delar. I samma veva satte vi också fast två stycken stoppare under medarna, så att man slipper den hisnande känslan i maggropen när man tror att hela stolen ska välta när man lutar sig tillbaka i den.
Jag vet inte om Matts var lite djärvare än nutidsmänniskan när det kom till att gunga gungstol, men alla som provsuttit gungstolen har hållit med om att den hade farligt mycket lutning bakåt. Det är säkert en kombination av att ryggstödet har en ordentlig lutning och att medarna är väldigt långa. Med stoppare som hindrar en från att gunga för långt bakåt blev den perfekt.
Man ser på alla mjuka nötningar i den bruna originalfärgen att det här är en gungstol som blivit älskad och använd.
Jag har tänkt att gungstolen kommer bli en perfekt amningsplats i barnrummet (förutsatt att amningen funkar förstås). Redan tanken på att sitta här och nära mitt barn i den gungstol som min morfars morfar skapade för hand i slutet på 1800-talet känns mäktig. Frågan är dock om Kosmos kommer gå med på det – han har ockuperat stolen och den mjuka fårfällen som ligger ovanpå den som sin nya favoritsovplats. ❤
