Fina bilder. Både snygga dräkter och snygga modeller! Skriver själv om 1800-talet fast med en helt annan vinkel. Din blogg är kul att ta del av!
Åh, folkdräkter! Det är något magiskt över dem, har själv ärvt min mormors tornedalsdräkt.
Min fotolärare berättade att människor på gamla fotografier ser sammanbitna ut eftersom slutartiden var så lång! Så de kunde inte le exakt likadant så länge, vilken hade gett suddiga ansikten. Vet inte om det stämmer, men kanske! :)
Så fina dräkter och härliga blogginlägg! Mycket intressant att läsa. Håller med om att den blå munsaladräkten är väldigt vacker, men då jag inte gillar klarblått föredrar jag de mörkare dräkterna. Socklots är väldigt vacker också, fast jag är lite partisk 🙂
En sak jag lägger märke till är att kjolarna var hellång på dem som ursprungligen ägde dräkterna, men har för mig att du är ganska lång? Kvinnorna var väl sällan över 1.60 på den tiden..
Oj, visste inte heller att det fanns en mörk dräkt! Och då är min släkt från Munsala. Men så vacker den var o så fina bilder ni har tagit 😀
Jag har aldrig riktigt tyckt om folkdräkter, men tack vare din fina presentation inser jag nu hur fina de faktiskt är. Svärmor hade tänkt sy en till mig - hon hade allt material klart - men jag min otacksamma själ tackade nej och sade att jag inte skulle få användning för den. Nu harmas jag.
Fint reportage! Vem gör sådana nuförtiden. Kunde tänka mig ha en mörk, eftersom jag har rötterna i Monå.
Tack för inlägget!
Monika på Ytterstholmen