Bilar till pojkar och dockor till flickor?

11 kommentar(er)
 
De senaste dagarna har det varit mycket skriverier på finlandssvenska bloggar om 2016 års upplaga av mammalådan som Folkpensionsanstalten skickar ut till alla blivande föräldrar. Närmare bestämt har diskussionerna handlat om färgerna på plaggen i den nya mammalådan. Bland annat Carola, Caroline och Sandra har uttryckt sina åsikter om avsaknaden av rosa färger i mammalådan, och jag måste säga att jag håller med alla de här smarta kvinnorna i deras utläggningar.
 
Jag har ju inga barn själv, men jag tycker att det är klart som korvspad att alla föräldrar ska få klä sina barn i precis de färger som de och barnen själva vill, oavsett om det då är rosa, blått, lila eller brunt. Och då är det klart att färgerna i mammalådan också borde varieras så att det finns något för alla - också för dem som gillar rosa och inte bara för dem som gillar blått.
 
Det här med pojkfärger och flickfärger är något som jag har diskuterat många gånger tillsammans med mina kompisar. Oftast är det efter att vi haft praktikperioder och sett ett hav av flickor i rosa jackor och pojkar i blå på någon skolgård. Ibland ser man en flicka i blå jacka, men aldrig en pojke i rosa. Konstigt, eller hur? Senast förra veckan kom vi in på ämnet när en kompis som jobbar i butik berättade om hur vanligt det är att personer kommer in i butiken och uttryckligen vill köpa "en pojkleksak" eller "en flickleksak" till ett barn. Då får man nog bita sig i tungan som expedit för att inte komma med pekpinnar till kunderna om att alla barn kan klä sig i alla kläder och leka med alla leksaker, oavsett vilket biologiskt kön barnen ifråga har.
 
Jag skulle personligen vara en väldigt dålig expedit eftersom jag antagligen skulle ge en lång föreläsning om genus och könsstrukturer åt var och varannan kund. Tänk att folk fortfarande underbygger så stereotypa roller! Många människor undrar ju till exempel varför pojkar är så dåliga på att visa känslor men bra på att handskas med motorfordon. De skyller på att det är biologiskt, men samtidigt går de in i en butik och köper en docka som present åt en flicka och en leksaksbil som present åt en pojke. Inte undra på att flickorna blir empatiska medan pojkarna blir intresserade av teknik då.
 
 
Jag tycker inte att vi borde vända på könsrollerna, men jag tycker att vi i ännu större utsträckning borde uppmärksamma de här strukturerna som gör att pojkar känner att de borde bete sig på ett visst sätt, och flickor att de borde bete sig på ett annat. Vi lever på år 2016 nu, så kan vi inte bara sluta kategorisera saker i vad som är "för flickor" och vad som är "för pojkar". Kan vi inte bara enas om att alla barnleksaker är till för barn? Om att alla människor kan klä sig i vilka färger som helst? Kan vi sluta begränsa och istället öppna upp för olika alternativ? En docka och ett leksakskök passar till exempel precis lika bra åt en pojke som åt en flicka.
 
Den här senaste julen önskade min fyraåriga brorson sig en Frozen-pyjamas till julklapp. Det fanns inga Frozen-pyjamasar på pojkavdelningen i klädaffären, så hans mamma köpte helt enkelt en Frozen-pyjamas från flickavdelningen istället. Pyjamasen är lila, med en stor bild av prinsessan Elsa från Frozen på framsidan och en gullig liten rosett upptill på halsringningen. Ni kan tro att min brorson var världens lyckligaste lilla knatt på julafton, när han fick precis en sådan pyjamas som han hade önskat sig. Glädjen lyste i hans ögon och han ville genast ha den på sig. <3

En fyraårig pojke är lyckligt ovetande om att någon vuxen har bestämt att han egentligen inte borde ha en lila Frozen-pyjamas med rosett på sig eftersom det är en pyjamas "för flickor". Tänk om det alltid kunde vara så. Vilken fin värld vi skulle leva i.
Imorgon är det den internationella kvinnodagen, och jag önskar att vi kan tänka på just sådant som strukturer och mänskliga rättigheter under dagen. Varför vi behandlar flickor på ett sätt och pojkar på ett annat sätt och hur vi kan utveckla istället för att begränsa. Okej?
#1 - Ida

Blev sjukt provocerad i Citymarket när en liten pojke höll i en rosa schampoflaska och ville så gärna att hans mamma skulle läsa upp vad det stod på flaskan. Hon vägrade dock läsa det för honom gång på gång eftersom att "et sä kuitenkaan tota halua koska se on tyttöjen samppoo". Detta efter att han hade sagt "ätit kiltti voinko mä saada tän? Tää pullo on niin hieno!". Man ba..... Han vill ju clearly ha den. Sku ha haft lust att själv läsa upp vad som stod på flaskan åt honom :D

Svar: Alltså nää-ä. :| Man blir ju så arg. Okej om hon inte ville köpa den för att barnet redan hade tio schampoflaskor hemma, men om orsaken var att det i hennes ögon var "flickschampo" borde den där mamman ta sig en rejäl funderare. Vad skulle skillnaden mellan ett schampo för pojkar och ett schampo för flickor ens rimligtvis vara, annat än färgen? Gaahhh -.-
TIDSTJUVEN

#2 - Ica

Minns själv att det var värsta "iso juttu" då jag önskade och fick en radiostyrd bil då jag var liten. Det var ju inte precis "normslt" under 90-talet.
Samt att det inte heller var vanligt att flickor skulle äga en Suzuki PV moped! Flickor skulle ju han en vespa!

Svar: Nåmen precis. Som om varendaste enda tjej skulle tycka om Barbie mer än radiostyrda bilar, och hellre köra en vespa än en Suzuki PV. Jaja, logiken...
TIDSTJUVEN

#3 - Saragunmarie

Det här ämnet kan nog int tas upp för många gånger med tanke på hur många trångsynta människor e finns överallt. Aldrig att ja sku nek en leksak eller ett visst klädesplagg åt Wilton "bara för att e e en flickleksak eller ett plagg från flickavdelningen". Så fint att din brorson fick en Frozen-pyjamas :') Han blev säkert överlycklig! Samtidigt ere skrämmande att man ens måst nämn e eftersom ja tycker att e sku bod va helt normalt att allihopa klär se i exakt va di vill, men som ja rej sa - i dagens samhälle kan man int ta upp sånde saker för ofta. Tyvärr.

#4 - Chatarina

Jag håller med om att man inte borde sätta stämpel på att dethär är kvinnligt och dethär manligt, men tillika blir ju detta tänket som är pågång i some att vuxna nu istället påtvingar detta tänk på barnen. Varför kan man inte bara göra så att när barnet är tillräckligt gammalt att uttrycka själv vad det vill leka med/ha på sig osv. då får barnet välja själv? Tills dess är det väl förälderns val att välja vad barnet har på sig och väljer I OCH MED att föräldern är vårdnadshavare och har ansvaret.

Jag ser denna valfrihet som ett nytt problem för barn och unga som växer upp idag, de har 500 val på vilken utbildning de ska välja, de har otaliga val att välja vilken frukostflinga de vill äta osv. Varför kan inte föräldern få ha valet att välja åt sitt egna barn utan att kritiseras för förälderns val? I mina öron (som hör väldigt svart och vitt) blir det till sist att man som förälder kritiseras för att t.o.m. ens egna värderingar blir barnens värderingar. Barn blir som barn blir, vi kan inte alltid styra det.

#5 - Alexandra

Barn blir inte som barn blir. Det är en fullständigt felaktig analys. Barn påverkas av vuxna och barn vill mycket gärna vara sina föräldrar till dags. Att som förälder inte kunna erbjuda olika alternativ

#6 - Alexandra

ojdå, där gick det iväg lite väl tidigt.

... gör att barnen redan från början har en färdig mall och idé om hur de identifierar sig. Att pappor inte läser i lika stor utmärkelse som kvinnor, påverkar exempelvis pojkars skolgång. I hem där det inte finns böcker i bokhyllan och man inte är van att läsa, så påverkar elevens skolprestationer.

Att växa upp i ett hem med sterotypiska manliga och kvinnliga ideal. Ex. mamman är hemma med barnen och sköter alla hushållssysslor, pappan meckar med bilen och skottar snö. Gör att upprepar de sysslorna beroende på om de är flickor eller pojkar. Hmm. Kanske någon inte tycker att det är så stort problem. Nej, kanske inte. Men faktum kvarstår att kvinnan tjänar 68 cent av mannens euro och utför dubbla arbeten (både i arbetslivet och hemmet). Ska man råda bot på strukturerna som bygger upp ett sådant samhälle måste man rannsaka sig själv och fundera på hur ens egna livsval ser ut.

När det kommer till traditionellt manliga och kvinnliga saker, så upprepar sig mönstret igen. Flickor ska leka tyst och stilla med dockor och inte ta för sig. Vilket gör att vi inte uppmuntrar flickor att bli chefer eller ta den där börsplatsen. Eftersom de inte har de traditionellt "manliga" attributen, det vill säga: tar plats, inte bryr sig så hårt om det går fel etc. Eller pojken som så gärna skulle bli sjuksköterska men hans föräldrar tycker att det är ett för kvinnligt yrke.

Överallt hopar sig normer och fördomar och förhindrar individer att finna sin egen lycka. För att gå mot strömmen måste man vara stark, och det är inte alla individer som orkar vara så starka eftersom de har fått sina normer och fördomar med modersmjölken.
Och tycker man inte att det spelar någon roll vad som är kvinnligt eller manligt så behöver man bara ta och kolla upp statistiken hur våra strukturer ser ut. Att majoriteten av alla kvinnor tar ut all vårdledighet är inte en slump. Att kvinnor inte finns representerade i börsbolag är inte heller en slump. Att majoriteten av alla riksdagsledamöter är medelåldersmän eller inte heller en slump.

Så nu tycker jag, att vi tillsammans bygger upp ett samhälle som vi alla trivs i. Oberoende av om man tycker om klänningar eller vill hålla i styrelseklubban, så behöver man bli accepterad som är. Och det börjar med att föräldrar erbjuder olika alternativ och bejakar både barnens "manliga" och "kvinnliga" sidor oberoende av vilket kön barnet är.

#7 - Viktoria

Hatar när folk säger hur man ska vara. Liksom jag lekte både med bilar och dockor när jag var liten. Och jag har aldrig varit ett fan av rosa, smink, klänningar osv.

#8 - Elvira

Superbra inlägg, som alltid då du tar dig an att skriva lite debatt-aktigt (och annars också, men jaa) förövrigt tror jag du skulle vara en av de bättre expediterna ;D

#9 - Veronica Wallgren

Man kan prata om detta hur mycket som helst och känns som det är ett ämne som verkligen sitter djupt. Jag tycker inte att det finns pojk respektive flick leksaker eller färger. Det finns leksaker och färger :)

#10 - Linda

Du gör alltid så välformulerade och kloka blogginlägg, Maria! Önskar ibland att man hade samma skrivartalang som du...

Dethär är ett viktigt ämne och bara BRA att ta upp i tex. en blogg. Fler behöver öppna ögonen för detta. tråkigt att det finns folk, t.om. föräldrar som tycker det är onödigt med inlägg som dessa. varför är de onödiga undrar jag..

Som vuxen kvinna har nog jag hellre en blå halare än en rosa, och inte är det något fel med det :) inte känner jag mig ett dugg manlig heller för den delen. tänk att det är 2016 och människor ännu går och talar om pojk- och flickleksaker, pojk- och flikkläder/färger osv. Kan man inte bara vara överens om att kläderna är för barn och att affärer också skulle kunna fundera lite över detta och inte ha skilda "avdelningar" det syns ju tydligt vad som är tänkt åt flickor och vad som är tänkt för pojkar. Suck säger jag om den saken.

#11 - Eleonora Adriana ♥

Jag tycker att det skulle vara fint om kläderna inte har tusen olika färgnyanser, mörka färger och mönster, utan mer vitt och pastellfärger, mjuka färger, enkla mönster som randigt eller helfärgat.