Anonyma kommentarer på bloggar
Vi måste prata om anonyma kommentarer.
Ida-Marie skrev idag att hon från och med nu inte godkänner anonyma kommentarer på sin blogg. Jag känner så väl igen mig i hennes tankar och är verkligen på samma linje som henne gällande anonyma kommentarer. För ett par år sedan plågades jag själv av en anonym kommentator som månad efter månad lämnade elaka kommentarer om allt från hur jag skrev till hur jag levde och hur jag tänkte. Till en början godkände jag kommentarerna och försökte svara på dem på en vänligt sätt (kill them with kindness, tänkte jag i min naivitet), men allt eftersom tiden gick insåg jag att den där anonyma personens beteende inte var okej. Till sist blockerade jag människan från min blogg och drog en stramare linje för hurdana kommentarer jag godkänner.
Bara för att man väljer att ha en offentlig blogg betyder det inte man måste stå ut med anonyma och kritiska kommentarer. Bara för att man är bloggare och delar med sig av sitt liv och sina tankar på nätet betyder det inte att man måste stå ut med att vara en måltavla för pajkastning från anonyma nättroll. För vet ni - ren och skär anonym elakhet är inte det minsta konstruktivt.
Jag tror att många som inte själva bloggar inte inser hur sårbar man faktiskt blir som bloggare. Man lägger ut valda delar av sitt liv - ibland väldigt känsliga sådana - på internet och man kan aldrig vara helt säker på att de som läser ens skriverier har goda intentioner. Oftast får man fina kommentarer och konstruktiv feedback från läsarna, men det finns alltid också de där rötäggen som bara klickar sig in på bloggen för att hitta fel. De som söker med ljus och lykta efter någonting att kritisera. Med bloggandet följer ingen skyldighet att man ska tolerera sådana kommentarer. Jag tror att de där anonyma kommentatorerna skriver som de gör för att de själva mår dåligt eller har någonting som skaver i själen.
Jag tror att många som inte själva bloggar inte inser hur sårbar man faktiskt blir som bloggare. Man lägger ut valda delar av sitt liv - ibland väldigt känsliga sådana - på internet och man kan aldrig vara helt säker på att de som läser ens skriverier har goda intentioner. Oftast får man fina kommentarer och konstruktiv feedback från läsarna, men det finns alltid också de där rötäggen som bara klickar sig in på bloggen för att hitta fel. De som söker med ljus och lykta efter någonting att kritisera. Med bloggandet följer ingen skyldighet att man ska tolerera sådana kommentarer. Jag tror att de där anonyma kommentatorerna skriver som de gör för att de själva mår dåligt eller har någonting som skaver i själen.
På många bloggportaler kan man som bloggskribent kräva inloggning/identifikation av de som kommenterar - just för att anonyma kommentarer inte ska komma igenom filtret. Det kravet finns inte här på den portal där Ida-Maries och min blogg ligger, men det betyder inte att vem som helst får kommentera vad som helst. Det är alltid upp till bloggskribenten att själv godkänna eller förkasta kommentarer och jag tycker att vi som bloggare har all rätt i världen att hålla våra egna bloggar som "trevliga zoner" och kommentarsfälten städade från anonymt skräp.
Min uppfattning är att anonyma kommentarer i allmänhet håller en mycket lägre kvalitet, med både direkta personangrepp och många fula ord, än vad kommentarer som är underskrivna med bloggläsarens eget namn och mailadress gör. De personer som kommenterar med eget namn klarar av att skriva kommentaren, feedbacken och kritiken på en saklig och konstruktiv nivå och de har därmed inget behov av att dölja sig bakom anonymiteten.
Underbara Clara tog nyligen också upp det här med att man som bloggare inte har någon skyldighet att svara trevligt och snällt på sina läsares bitska kommentarer, och då beskrev hon bloggandet och just de kritiska kommentarerna på ett så genialiskt sätt. Jag citerar: "Jag upplever att vissa läsare tänker sig bloggens kommentarsfält som en kundtjänst. Bloggaren är en slags servicepersonal som ska se till att läsaren alltid får rätt och är nöjd. [...] Och här skiljer sig uppfattningen åt. För jag tänker på bloggen mer som ett kafferep. Där bloggaren är värdinna och bjuder hem folk till sitt vardagsrum. Men att vissa gäster istället för att fika, prata och ha trevligt börjar anmärka på att bullarna är degiga i mitten, att fönsterna behöver putsas och att värdinnan hade en trevligare klädstil förra året. Och lite försåtligt frågar hur mycket socker värdinnan egentligen låter sina barn äta? Egentligen ganska oförargliga kommentarer – men ett oerhört ouppfostrat och otrevligt sätt att bete sig på när man är gäst hos någon."
