2015-05-23 | 14:27:00

Om festhets och falska kompisar

 
Maria! Alltså varför kan du inte vara 16 och min vän? Skulle behöva en som du i mitt liv just nu, heh. Alla mina vänner ska på fest och jag vill inte åka. Både för att jag är rädd för att åka 3 h hemifrån med fulla människor + att jag lider av panikångest (rädd för bussen), och för att jag hellre stannar hemma med familjen. Kan absolut tänka mig att åka till ställen som är nära hem, men tre timmar känns lite väl mycket för att bara vara med fulla människor och kompisar som sviker en hela tiden. För de planerar att supa sig fulla och jag vill inte det, så jag vet inte hur jag ska få dem att förstå att jag inte kommer. Har hittills sagt att "jo, det är klart jag kommer", men sanningen är den att jag inte vill. Men å andra sidan kanske det hör till att man åker och testar på i alla fall, och sen lämnar hem nästa gång om det inte var kul?
Har verkligen jätteblandade känslor angående det här, vad skulle du göra om du vore jag? Jag har alltså inga Maria-vänner (;)) som inte heller vill åka, utan ALLA ska dit. Och jag kan sen inte lita på en enda av dem, alla är typ fejkvänner. Så ska jag stanna hemma eller åka?
Har också tänkt på att till gymnasiestarten skulle det säkert vara bra att åka på fest för att lära känna folk, men jag vet inte. Önskar bara att det fanns någon annan som är som jag, som också söker efter en äkta vän som inte sviker som mina gör. Vet helt ärligt inte vad jag ska göra...
Sofia
Sofia, tack för din ärliga kommentar. Först av allt kan jag garantera att jag hade varit din kompis om jag också var 16 år! Ärligt talar låter du precis som jag för sju år sedan. Jag ber om ursäkt för att mitt svar till dig har dröjt och hoppas att det är okej att jag svarar på din kommentar så här i ett inlägg istället för i kommentarsfältet. Jag tänkte att det kanske finns fler där ute som funderar på samma sak nu inför skolavslutningarna och sommarens fester, så vi kan fundera tillsammans.
 
OM FEST
Tre timmar bussresa för en fest som man inte ens är säker på att man vill gå på låter inte alls roligt tycker jag. Det är klart att den där festen kan bli superkul också, men det låter snarare som att det är upplagt för festhets i och med att dina kompisar redan gör upp planer på att supa sig fulla. Ni är 16 år. Då ska man göra roliga saker. Inte ångestfyllda saker som att supa sig full fast man egentligen inte vill.
 
Jag tänker så här: känns någonting otrevligt och fel, då ska man inte göra det. Lita på magkänslan. Stanna hemma och gör någonting roligare istället om du hellre vill det. Jag lovar att ALLA inte är på väg på den där festen, även om det känns så. Försök förklara för dina kompisar att du inte har lust att gå på den här festen eftersom den är så långt hemifrån och allt. Vill de förstå så förstår de. Om du känner att det riktigt kniper med oförstående kompisar kan du alltid skylla på att du måste delta i någon grej med familjen, typ gå på släktmiddag eller så, istället. Det funkar alltid.
 
Kanske det händer någonting annat samma helg som du kan gå på, eller så kan du själv hitta på någonting annat att göra. Picknick med familjen? Alfapetturnering med farmor? Se på film med katten? Åk på en lång cykeltur med syskonen? Huvudsaken är att du inte bara går hemma och tänker på hur det hade varit om du åkt på den där festen istället för att stanna hemma - det är totalt ödsleri med tankekraft. Livet är där du är.
 
Jag minns att jag hade exakt samma ångest inför varje högtid och fest när jag gick i högstadiet, då "alla andra" var på väg ut och satt hela rasterna och planerade vad de skulle ha på sig och vad de skulle dricka medan jag som vanligt bara ville stanna hemma. Jag kände mig ungefär ensammast i världen på helgerna och trodde att jag inte hade en enda riktig kompis. Speciellt på nian blev det väldigt tydligt vem som "var ute och festade" och vem som inte var det så jag förstår det här är ett stort problem för dig just nu.
 
OM KOMPISAR
Är ditt kompisgäng stort? Då kanske det till och med finns fler där som tänker som du, men inte vågar säga det högt. Alla är osäkra på sig själva och varandra när man går i högstadiet, så du är garanterat inte ensam. Men du kanske också bor på en väldigt liten ort, som jag gjorde? Då är det ju genast svårare att våga vara sig själv och att våga hitta nya kompisar eftersom utbudet av människor inte är så värst stort, om man säger som så. Om det är till någon tröst kan jag säga att det mesta brukar förändras i gymnasiet. Folk växer upp. Klasserna splittras. Vissa väljer yrkesskolor, andra väljer gymnasier. Och plötsligt går du på en klass med mer likasinnade människor. Du kommer att lära känna nya människor även om du inte gillar att gå på fester, det lovar jag. Plötsligt hittar du de där vännerna som inte sviker.
 
Ett bra tips för att lära känna nya människor är att skaffa en ny hobby eller gå på olika event som du själv tycker att är intressanta. Kanske du kan börja i någon dansgrupp? Gå en teckningskurs? Börja gymma? Gå med i en bokklubb? Eller så sätter du helt enkelt ut en "Hej, vill någon gå på kaffe idag?"-annons på dina sociala medier. Vissa gånger måste man liksom ta steget ur bekvämlighetszonen för att det ska hända någonting.
 
Det jag egentligen vill säga med den här uppsatsen är att man ska göra det som man själv trivs med. Det är så lätt att tänka att "alla andra" gör si och så och att man själv också borde göra likadant bara för att grupptrycket säger det. Men faktum är att man alltid får välja och det allra starkaste man kan göra är att våga vara sig själv, skita i allt vad grupptryck heter och gå sin egen väg. :)
Hoppas att mitt svar inte blev allt för flummigt. Om du undrar något mer,
eller om någon annan läsare vill tillägga något, så är mitt kommentarsfält alltid öppet.
Massa kramar ♥

Finheter
Saragunmarie

ALLA borde ha en vän som dig, Maria - oavsett om man är 16 eller 25! Du är så klok och omtänksam, och jag är så otroligt glad att jag fått lära känna dig <3

Och till Sofia vill jag säga: Om den här festen ger dig ångest så ska du absolut inte åka. Och eftersom du säger att dina vänner brukar svika dig så är det ju inte precis laddat för success om man säger så. Du kan säkert hitta på nånting mycket roligare med nån annan istället. Stor kram till dig!

Svar: Tusen tack Sara. Right back at you! <3
TIDSTJUVEN

2015-05-23 | 14:42:13 | http://saragunmarie.vimedbarn.se/
Maria

Jag tycker också att det är viktigt att lyssna på magkänslan - känns det verkligen dåligt före så kan det mycket väl vara en förvarning om att kvällen inte kommer sluta trevligt.

Sen är inte alkohol och fester alltid nödvändigtvis vägen till att slippa "tönt" eller "konstig"-stämpel, att bli omtyckt o.s.v. Jag började som de flesta andra festa i tidig ålder men nog hörde jag ändå alltid till "de konstiga" och var mobboffer av andra orsaker och var aldrig heller populär. Man löser inte "problem" med alkohol helt enkelt.. ;)

Svar: Du har så rätt. Alkohol löser inga problem, utan skapar snarare bara nya.
TIDSTJUVEN

2015-05-23 | 15:37:47 | http://www.marvelicious.blogg.se
Yvonne

Vilket fint svar du skrev till Sofia <3 Jag önskar också att Sofia hittar en sådan vän, och som du skriver, Maria - det kan mycket väl hända att det finns en sådan i Sofias kompiskrets, det gäller att upptäcka varandra.

Till Sofia vill jag också hälsa: om du har förtroende för t.ex. din mamma eller en annan vuxen släkting - berätta hur det ligger till! Vi vuxna vet och förstår, vi har också varit i liknande situationer. När mina barn var yngre sa jag till dem att de får vara helt ärliga mot mig - om de blir bjudna med på något som de av en eller annan anledning vill slippa och av nån anledning inte klarar av att säga att de helt enkelt inte vill (vilket absolut är bäst i längden, att ärligt stå på sig och säga nej, jag har inte lust), kan de säga till mig, så hittar jag på något vi ska göra i stället. Som Maria skriver, att vi ska fara till mommos för det är så länge sen vi var dit, att vi ska få gäster och att mamma så gärna vill att du är med osv.

Kram till er båda <3

Svar: Tack för din kommentar ur en mammas perspektiv Yvonne! <3 Ett mycket värdefullt perspektiv. Att kunna vända sig till sina föräldrar i kniviga situationer är verkligen guld värt.
TIDSTJUVEN

2015-05-23 | 16:44:12 | http://ynasman.wordpress.com
Viktoria

Jag har aldrig gått på en fest. Den närmsta "fest" jag har varit på har väl varit släktkalas och disco i grundskolan. xD Får ångest bland stora folksamlingar och sitter hellre ensam hemma en fredagskväll än att gå ut och festa. Jag gick inte heller på studentfesten när vi slutade nian. Tror inte mina kompisar inte heller gjorde det. Visst kändes det lite som att man borde gått men då det inte är min grej valde jag att inte gå iaf. Lika bra det. Hade bara känt mig utanför ändå.

2015-05-23 | 17:29:26
Sara Pepparkaka

Hej Sofia och Maria! Jag håller med Yvonne- säg åt din mamma eller pappa att du helst inte vill gå på den där festen, så får de hitta på något där du ABSOLUT MÅSTE vara med, eller så får du säga att dina föräldrar sa att du inte fick fara. Det fungerar i alla lägen.

Malin B

Vad grym du är Maria! kärlek till dej!

2015-05-29 | 16:21:25
Kommentera:
Kom ihåg mig?