Nykteristen med töntstämpel

29 kommentar(er)
 
Hej! Jag tänkte på det här med att du inte smakade på alkohol före du var 18. Kände du dig någonsin "utanför" eller som att du inte ville/fick vara med andra som drack? Eller kanske det var så att ingen av dina kompisar drack? Gick du på fester och så ändå? Jag själv drack alkohol redan som 15-16-åring bara för att jag ville känna någonslags "samhörighet" och inte bli tönstämplad. Klyschigt jag vet. Jag drack också för att jag var nyfiken på hur det var helt enkelt. MEN, jag är ändå stolt över mig själv att jag hade så pass mycket självbevarelsedrift att jag aldrig drack särskilt mycket, det handlade om ca 2-3 cider på en kväll, på sin höjd. Har aldrig däckat, spytt eller skämt ut mig som tonåring. Det är fint att se att du redan som tonåring var så pass sund att du inte drack, en eloge till dig som kunde stå emot grupptrycket (för jag antar att du märkte av det?) :) - Elli

Tack så mycket för din kommentar och fråga Elli!
 
Alkohol är ett tema som jag gärna diskuterar, och jag berättar gärna om min alkoholsyn här på bloggen också. Jag beslutade mig rätt tidigt för att alkohol inte var någonting jag behövde som tonåring. Här där jag bor, på de Österbottniska slätterna i Finland, är det vanligt att man börjar röra sig ute på ungdomsdanser och liknande efter att man blivit konfirmerad och därmed är det också mer eller mindre allmänt accepterat att börja dricka alkohol när man är 15 år. Om man inte festar och dricker alkohol så är det vanligtvis på grund av religiösa skäl - inte för att man tycker att det är onödigt att supa. Att dricka alkohol är normen, och om man avviker från normen är man konstig.
 
För min del var det varken tro eller sjukdom som gjorde att jag tog beslutet att inte dricka alkohol förrän jag var minst 18. Jag kände bara att jag kunde ha roligt utan alkohol och att jag inte ville skada min kropp med alkohol - det finns ju faktiskt en orsak till att alkoholdrycker har en åldersgräns på 18 år. En bidragande orsak till mitt beslut var också att mina föräldrar inte dricker alkohol och att normen i mitt barndomshem därmed alltid har varit att ta det alkoholfria alternativet oavsett vilken tillställning vi varit på. Det har varit så naturligt att jag aldrig ens har ifrågasatt varför mina föräldrar inte dricker "fredagsvin" eller "bastuöl". Det bara är så. Jag har aldrig behövt se mina föräldrar varken påverkade eller bakfulla. Vi har haft öppna diskussioner om alkohol och jag antar att jag både medvetet och undermedvetet har påverkats av mina föräldrar och deras attityder.
 
Visst fick jag en töntstämpel i åttan och nian i och med att jag inte var "en i gänget" när jag inte var ute och festade. Jag blev lite av en outsider och visst var det jobbigt att ha en töntstämpel - hade jag påstått något annat så hade det varit ren och skär lögn. Högstadietiden är en himla känslig ålder på så många vis, och visst ångrade jag mitt vägra-alkohol-beslut många gånger bara för att det hade varit lättare att passa in om jag följt grupptrycket och gjort som alla andra. Men på något vis har jag alltid gillat att gå mot strömmen och göra annorlunda än alla andra. Som tur hade jag ett par riktigt fina kompisar som inte heller festade i högstadiet, och det är alltid enklare att bära en töntstämpel om man är flera som delar på den, så vi höll ihop. Jag var extremt sällan på fester, för när jag var femton tyckte jag att det helt enkelt var lättast att stanna hemma istället för att vara "den tråkiga typen" på festen. I övrigt levde jag ett helt vanligt tonårsliv.
 
I gymnasiet ändrades kompisgrupperingarna och vi blev ett gäng på sex stycken tjejer som inte hade umgåtts tillsammans i just den konstellationen under högstadietiden men så småningom blev väldigt tajta (mitt gymnasiegäng är fortfarande mina allra bästa vänner). När jag fyllde 18 började jag hänga ute på krogen med kompisarna, men jag hade blivit så van vid att inte dricka alkohol att jag fortsatte köra på alkoholfria alternativ. Att ha kul nyktert på stora fester och på krogen är ju lätt, men jag avskydde oftast hemmafesterna och förfesterna eftersom det blev så tydligt att jag inte drack då. Oftast kom jag avsiktligt lite för sent till förfesterna i gymnasiet för att slippa sitta och se på när alla andra drack före vi skulle ut och dansa och ha kul.
 
Oftast var det jag som var frivillig chaufför efter att jag fått körkort, för det var helt enkelt lättast att ta chaufförsrollen så hade jag en "godtagbar" ursäkt när folk frågade varför jag inte skulle ha en drink. (Och så gillade jag helt enkelt att köra bil.) Många gånger blev folk uppriktigt förvånade när de frågade hur vi skulle ta oss hem när krogen stängde och jag upplyste dem om att jag skulle köra, för jag var precis lika knasig som de som var onyktra så folk trodde säkert att jag var full.
 
Jag var spiknykter under hela studentresan till partystaden Ayia Napa på Cypern och jag var spiknykter när jag firade att jag tagit studenten. I dagens läge är jag 22 och jag dricker alkohol på fest och är full ibland. Men alkohol är fortfarande inget måste för mig och jag kan lika gärna vara ute och festa en hel kväll nykter eller dricka enbart vatten på sitz. Jag hoppas och tror att fler unga ska våga tacka nej till alkohol istället för att dricka för att "alla andra gör det". Kanske klimatet är annorlunda i högstadiet idag? Grupptryck suger och om man känner att ens kompisar pressar en att dricka borde man kanske överväga att byta kompiskrets. Jag tycker att det ska vara upp till var och en att själv bestämma om man vill dricka eller inte och tycker att det är knäppt att det så ofta tas för givet att alla vill supa på midsommaren eller dricka ett glas vin på fredagarna. För så är det ju inte.
Tjejer och killar, kom ihåg:
Man är absolut inte mesig eller tråkig om man inte dricker alkohol.
Att våga tacka nej är starkt och det är helt okej att skippa festhetsen.
 
Kram ♥
#1 - Ida-Marie

Super bra inlägg Maria, det här är en så bra point. Man måste inte dricka alkohol bara för att "alla andra gör det". Jag lovar, det är verkligen inte ALLA som gör det. Tycker det är strongt att du så bra kan välja att avstå och ändå ha en härlig kväll! :)

Svar: Du har verkligen rätt i att alla inte dricker. Men när man går i högstadiet, gymnasiet eller yrkesskolan så syns inte de där andra som inte dricker. Det är de som festar som syns och tar plats. Och det är så himla synd att det ska bli så. Tack fina <3
TIDSTJUVEN

#2 - Linda

Jag är precis likadan och har alltid varit, fyller snart 38. Men klart man varit en outsider lite.. Är dock ganska stolt att jag stod emot grupptrycket. Har alltid gått min egen väg, ännu idag :).

Svar: Heja dig! Fortsätt att gå din egen väg och för över den attityden till dina barn också. :)
TIDSTJUVEN

#3 - Rebecka

Så bra skrivet! Känner så igen mig i det du skriver. Jag bestämde mig också tidigt för att inte dricka alkohol före jag var 18. Inte för någon religiös orsak, bara för att jag tyckte att jag inte behövde det. Mina närmsta vänner var också flera år yngre än mig och jag flängde inte runt på fester som 15-åring. Jag trivdes bäst hemma och självklart var jag en outsider, högstadiet var i mitt fall de värsta åren i mitt liv. Men jag är så stolt över att jag vågade stå emot grupptrycket. Samma sak med rökning, jag har blivit bjuden på det väldigt många gånger men alltid tackat nej. Ibland undrar jag hur jag riktigt vågade stå emot grupptrycket i den åldern för på flera andra plan var mitt självförtroende ganska dåligt...? Konstigt.... :)

Svar: Tack så mycket! Det är så otroligt synd att en sådan liten grej som att man inte dricker alkohol ska behöva påverka högstadietiden negativt. Jag hade precis som du inte heller så värst bra självförtroende då när jag gick i högstadiet, men jag var envis som en myra och hade jag bestämt mig för någonting så stod jag helt enkelt fast vid det också.
Tänk att vi överlevde högstadiet och blev något så när vettiga typer trots att vi inte gjorde som alla andra. En stor eloge till dig också Rebecka. <3
TIDSTJUVEN

#4 - Eva

Bra inlägg! Min historia är nästan identisk med din - aldrig (eller mycket sällan) alkohol i hemmet under uppväxten, aldrig alkohol i samband med födelsedagskalas eller andra familjetillställningar, aldrig fulla föräldrar inför oss barn. Jag hade också sen alkoholdebut, drack väl inte egentligen något före jag började på uni. Kanske någon cider vid välvalda tillfällen före. Drack t.ex inte en droppe på gulisintagningen men avskydde att alla var äckligt fulla. Har aldrig varit berusad, skulle lätt klara mitt liv utan alkohol men dricker ändå gärna ett göas vin till maten eller på lördagskväll. Jag har egentligen inte heller varit utsatt - tråkig jo, men har varit säker och trygg i mig själv att avstå. Plus några viktiga förstående vänner vid sidan av. Mycket stolt och glad över att aldrig rört vare sig tobak, snus eller varit ordentligt full. Bra oss :) (och inte alls pretto!)

Svar: Tack Eva!
Jag tror helt klart att föräldrars och äldre syskons alkoholvanor påverkar barnens syn på alkohol och deras framtida alkoholkonsumtion mer än många kanske tror. Jag har hört om så många föräldrar som t.ex. köper ut cider åt sina tonårsbarn till helgerna i tron att ungdomarna då dricker bara de där några flaskorna, men det är ju inte riktigt så det funkar.

Intressant att höra om dina erfarenheter och åsikter kring det hela. :) Du verkar ha så sunda tankar kring det mesta här i livet. Heja!
TIDSTJUVEN

#5 - Linda

VIKTIGT att du tar upp dehär Maria! jag kom o fram till ganska fort att alkohol e inget ja behöv, ja kan ha kul entå. he sko ja önsk att flejr sko tyck, som varje helg far ut å super se full, hejlt i onödon om man frågar me. TÄR ere väl töntstämpel om inget annat. fester e skoj såklart, å ja festar helst nykter fast all ader dricker alkohol. ja kan va precis lika knasig som all ader, fast ja e nykter å lika myki hovovärk daan bakett å lika hes i halsen :D

ja e å jätte tacksam för att ja int ha behöva väx upp i en familj me myki alkohol, säkert myki pga he som ja int dricker alkohol idag. ja, alla hörde rätt, kan bli 1-2 cider/öl PER ÅR !! applåder till mig! jag töntstämplar absolut inte mig själv, utan e stolt att ja står över. :)

Svar: Härligt att hör att to å kan bjud på de själv utan alkohol i kroppen. Heja Linda! :D
TIDSTJUVEN

#6 - hanna, förbanna

jag var precis så i högstadiet jag med, även fast mina föräldrar då och då druckit varsin öl eller glas vin under min uppväxt. Jag drack ingen alkohol alls innan jag fyllt 18, två månader efter min artonårsdag drack jag en halv ciderflaska och var helt nöjd med det. Här på Åland är det ju annars "tradition" att man dricker sig redlös varje helg sen man fyllt 15, ungefär. Det har aldrig tilltalat mig ens det minsta.
Idag är jag 24 och har ännu inte ens jobbat upp motivationen att fara på krog. Har liksom väldigt svårt med att fulla människor oftast inte alls är som de "ska" vara och undviker gärna situationer där jag kan träffa på sådant. Har nog planerat att i år är året jag far på krog och kikar på folk i alla fall - får se hur det går med det ;)

Svar: De låter som att de åländska traditionerna är rätt lika de som råder (eller rådde när jag var tonåring i alla fall) häromkring då också. Så synd att det ska vara på det viset. Och hörru, det är klart att du inte ska gå på krog om du inte alls har lust eller vill göra det. :) Valfrihet for the win!
TIDSTJUVEN

#7 - P e t r o n e l l a

Bra skrivet! Se där, vi är lika! Jag va också 18+ innan jag började dricka alkohol på riktigt - delvis för att jag var inte direkt intresserad av att dra huvudet fullt varenda lördag + att jag spenderade i stort sett varenda helg sommartid på idrottstävlingar som tonåring så jag hade annat att tänka på ;)

#8 - Ida

Jag började dricka då jag var 19 och hade flyttat hemifrån för att studera. Före det var jag helt emot alkohol. Till skillnad från dej hade vi alltid alkohol hemma, pappa drack oftast en öl till maten och några glas vin hörde helgerna till. Då släkten träffas har det alltid funnits en hel del alkohol med i bilden, men däremot ALLTID som en sällskapsdryck och ALDRIG så att de drack för att bli fulla. Jag däremot som trotsig tonåring skulle förstås ändå protestera. Mina närmaste kompisar i högstadiet och gymnasiet drack inte heller.

Däremot hände något då jag flyttade hemifrån och fick nya kompisar som tyckte det var en självklarhet att dricka, och jag började testa mig fram i små mängder. I studielivet går ju mycket ut på att dricka, och visst kan det vara kul ibland att inte vara helt klar i huvudet. Däremot är jag alltid försiktig, och skulle aldrig dricka mig stupfull. Har aldrig spytt på grund av alkohol och har inga planer på att göra det heller. Ett par glas cider räcker ofta alldeles utmärkt och visst går det bra att vara nykter också! :)

#9 - ktoria

Jag är 18 (19 i april) och jag har aldrig druckit alkohol. Kanske en gång av misstag då jag trodde det var en helt vanlig dryck men tyckte det smakade konstigt så ja...
Har heller aldrig gått på någon fest då jag inte gillar att vara bland mycket folk...
Fattar inte hur svårt det kan vara att sluta pressa folk. Vill man inte så vill man inte. Och man ska inte behöva anses som töntig bara för att man inte är som alla andra. Patetiskt.

#10 - Lille John

När jag var tonåring så drack jag inte heller. Men det berodde inte på religiösa skäl eller att mina föräldrar inte skulle ha druckit. En av orsakerna var att alla jag kände som drack och som basunerade ut med det ("JÅÅÅÅ, nu på fredag ska vi SMAKA SÅ SAAATANS!!!") var losers i mina ögon, med IQ fiskmås. Liksom jag ogillade dem och allt de stod för, jag ville absolut inte vara något som liknade dem. Så ett sätt att distansera mig från dem var att helt enkelt inte dricka.

#11 - Sarah

Helt superbra inlägg som jag verkligen blev peppad av! Jag har aldrig själv heller varit en galen festare, visst druckit då och då men efter nyår bestämde jag mig att jag ska försöka vara utan alkohol så länge som möjligt. Hittills har jag också hållit det, men inte är det lätt att känna sig normal när vänner eller bekanta vill hålla regelbundna vinkvällar. Det är så synd att folk tror att det är uppenbart att just alla vill dricka vin på fredagar, som du skrev, för så är det ju verkligen inte! Skönt iaf att man inte behöver känna sig ensam om detta :)

#12 - Linnea

Tja, jag är inte en av alla dessa fina personer som vågat avstå så mycket från alkohol på samma sätt. Dock har jag nog tagit det mycket lugnare än många mina vänner när det gäller alkoholen och avstått många gånger när jag var yngre. Men, som du sa, jag tror nog mentaliteten har ändrats lite i högstadierna/gymnasierna idag, för jag har nog inte upplevt det som om man direkt bara påpågrundav att man inte dricker inte skulle "platsa in" bland alla andra och bli utanför.

#13 - Maria

Intressant inlägg :) Jag föll nog för grupptrycket (trots att jag kommit överrens med ett par kompisar typ ett år tidigare att vi aldrig ska börja med "sån skit").. Däremot har jag på senare tid insett att jag ofta mår förjävligt av att dricka alkohol, speciellt om jag dricker för att bli full. Jag kan få ont i magen och börja må väldigt dåligt av kolsyrad alkohol, öl, sura fruktdrinkar eller kalla isdrinkar, och ibland hinner jag egentligen inte ens bli särskilt full innan jag mår dåligt. Bra på ett sätt i och för sig, då blir jag ju åtminstone aldrig överfull, om jag håller mig bort från shotar. Så jag dricker inte alls mycket alkohol längre (nåt vinglas till maten eller ett glas sangria nån gång ibland en varm sommardag är ju trevligt, eller kanske 1 drink på en bar..), det leder dock till att jag heller inte festar nästan alls längre - jag avskyr nämligen att vara omgiven av mestadels fulla människor om jag själv är spiknykter -jag störs enormt av skränet, vinglandet, fulla män som försöker ragga på en etc - är jag själv lite småfull märker jag inte lika starkt av dessa störningsmoment, eftersom jag ju själv är lite mera som resten av högen... ;) Så med andra ord - vill jag festa behöver jag dricka mig åtminstone salongsberusad, vill jag inte dricka så stannar jag helst hemma istället.. Men jag känner att jag inte får ut särskilt mycket av krogliv nuförtiden, så jag går väl inte miste om mycket av att inte gå på fester egentligen.

#14 - Anonym

Tack för ett fint blogginlägg! Det skrivs alldeles för få blogginlägg om detta, troligen för att så få av oss som vågar blotta våra nyktra liv.
Jag är 18 nu och har nyligen druckit min allra första cider bara för att hela gänget gav mig tummen upp för det och jag tänkte att en cider påverkar mig knappast. Vilket den inte gjorde heller. Mina föräldrar dricker typ 1glas vin i året så antagligen är det tack vare dem jag aldrig velat dricka alkohol. Jag har varit på nån enstaka fest/förfest men vad är nöjet när en efter en påpekar att man inte dricker. "Går e faktiskt att ha kul utan alkohol? " undrade en bekant och jag tänkt att seriöst tror folk verkligen att alkohol måste finnas för att ha kul.

Det konstiga är att om jag skulle lägga energi på att fylla en alkoholburk med limsa så skulle jag bli mer accepterad och slippa massa frågor på fester. Det är de där förbannade etiketterna som gör en till en i gruppen. Jag är så sjukt förbannad på denna mass konsumtion. Ett vinglas till maten nu som då eller en cider med kompisarna är acceptabelt. Men det här tonårsbeteendet som mina vänner kommer syssla med till 30 bast minst vill jag bli av med.

#15 - Saragunmarie

Åh Maria, du e så bra <3 Det här inlägget borde alla läsa! Jag dricker alkohol extremt sällan och är stolt över det! Det har blivit max två utekvällar per år dom senaste åren, och jag är ärligt talat inte i behov utav en enda. Jag har seriöst funderat på att bli nykterist och aldrig mer dricka en droppe av det där giftet. Varför utsätter man sin kropp för det egentligen?!

#16 - Jessica Karlsson

Bra inlägg =)

Svar: Tack! ♥
TIDSTJUVEN

#17 - Nyktra-John

Alla väljer vi exakt hur många vänner vi har. Men vem vill ens bli vän med nån som sitter hemma en lördagskväll och t.ex stickar/virkar 😂?

Svar: Det är tur att alla får välja HURDANA vänner de vill ha också. Inte bara hur många. Jag paxar de som stickar och virkar på lördagkvällarna! :)
TIDSTJUVEN

#18 - Malin

Tack för ett mycket läsvärt inlägg!
Även jag hör till den minoritet som inte drack alkohol förrän en bra bit efter 18-års dagen. Jag förstod liksom aldrig tjusningen med att supa som tonåring, samt att jag inte gillade skräniga fester eller stora folkgrupper. En annan stor orsak var att jag tillbringade största delen av min fritid som tonåring i stallet och där trivdes jag betydligt bättre än drällandes på stan.
Under studietiden upplevde jag dock att jag "behövde" prova på. Dels för att det typ inte existerade alkoholfria evenemang, och dels för att jag precis som någon skrev ovan vantrivdes enormt som nykter i krogmiljön. Jag tröttnade dock väldigt fort och kände att detta festande och supande är något jag klarar mej bra utan.
Jag tycker det är himla tråkigt att mentaliteten överlag verkar vara att man "ska" dricka alkohol för att umgås med andra människor och ha roligt. Och om man väljer att inte dricka så är man konstig och då måste man försvara sitt beslut? Jag tror det får många ungdomar att falla för grupptrycket. Jag tyckte också alla oändliga frågor var obekväma tidigare. Men nu har jag med åldern och ökad självkänsla mognat så pass att jag kan diskutera alla varför-dricker-du-inte-frågor utan att känna att det är jag som måste försvara mitt val.

#19 - Elin

Jag drack inte heller alkohol innan jag fyllde 18, av den enkla orsaken att mina föräldrar lovat att betala mitt körkort om jag inte gjorde det. Dock började jag gå på "smakasfester" som vi kallade det vid 15 år ålder tillsammans med mina vänner, men medan de drack sig riktigt fulla drack jag inte en droppe. Jag minns inte ens att någon skulle ha försökt bjuda åt mig, för jag hade nog redan från början gjort väldigt klart att det inte är någon vits att försöka bjuda, jag kommer ändå inte att smaka. Det är nog därför jag aldrig, ALDRIG känt av någon press eller nåt grupptryck och känt att jag borde nog dricka. Vissa jag pratat med förundras över hur jag kunde stå emot det, men jag brukar bli förvånad och undra hur man INTE kunde det, för mig var det tvärtom konstigt att någon kunde låta sig påverkas av andra så man gjorde något kan kanske inte ville eller var redo för då. Det första året efter att jag fyllt 18 festade jag en hel del, och var på krogen nästan varje helg men jag tröttnade rätt fort på det och idag vid 21 års ålder går jag ut på krogen kanske två gånger i året :)

#20 - ɑ n n i k ɑ

Jag har aldrig druckit alkohol. Har aldrig känt behov av det och jag är inte den typen som gillar vilda fester. Många verkade inte riktigt förstå varför jag valt att stå ifrån alkohol, vissa tyckte att jag även var i dum i huvudet och att jag är en tråkig person.

Svar: Starkt! Du är verkligen inte en tråkig person och du ska fortsätta göra precis så som du själv vill. :)
TIDSTJUVEN

#21 - Hanna

Jag är också en av de som inte drack före jag fylld 18, till stor del för att de jag hängde med från lågstadie/högstadietiden inte heller drack och för att jag var involverad som hjälpis i församlingen så blev det att helgerna ofta tillbringades med skriftskolor... Hemma har det alltid varit sunda och öppna diskussioner om alkohol och jag har nog aldrig påverkats av att mina föräldrar drack något vinglas till maten på helgerna, det har aldrig varit bara för att dricka utan för att njuta av helg (och med pappa som vinkännare så har det jämt varit bättre viner som funnits..)
Högstadiet hemma är dessutom ett av Österbottens största så man var ganska "en i mängden" oberoende av vad man valde att göra och blev inte så utpekad, den religiösa aspekten är ju också ganska stark i Pedersöre så det inverkade ju också på uppfattningar.

Och jag har aldrig varit den festande typen, jag är introvert och trivs mycket bättre i sällskap där man kan diskutera och umgås med varandra.
Nu som studerande så blir det mer festande uppenbarligen men jag har aldrig varit full, ordentlig salongsberusad ja, men inte full. Det är något som är väldigt skönt med att studera teologi, som förening "uppmanar vi till sunda alkoholvanor" och det är inget konstigt om man väljer att dricka eller inte dricka, oftast hålls alla våra fester på en vettig nivå då det gäller drickande och vi har många alkoholfria evenemang. Istället blir det alltid frågor av andra studerande som druckit hur vi kan dricka som teologer, varför man inte dricker (+ alla frågor som berör tro och kristendom...) etc.

#22 - Pernilla

Bra inlägg :) Man borde absolut inte stämplas som konstig eller annorlunda på nåt sätt bara för att man inte dricker. Och folk borde sluta bli så jätteförvånade över att man kan klara sig utan alkohol. Det är inget måste att dricka! Och ibland blir man ju nästan lite småfull och glad bara av själva stämningen på krogen fastän man inte fått i sig en enda droppe :D Så är det för mig iallafall.

#23 - Daniela

Amen!!! Jag har själv också växt upp i en liten by och redan då jag var liten och vi var på en konfirmation råkade prästen ge nattvardsvin åt mig (jag var ungefär 6år.....) och jag tyckte det var det vidrigaste jag någonsin smakat så jag bestämde att jag skulle aldrig mera dricka alkohol. Jag hade dock sådana "vänner" som ena året sa "vem behöver nu ha alkohol när man umgås med en Daniela med dålig humor" och andra året hade börjat dricka alkohol men som inte kunde bjuda mig för att jag skulle vara den enda som skulle komma ihåg allt och det skulle ju vara fruktansvärt pinsamt... Så i princip slapp jag allt det där. När jag sedan blev 18 så hade mina uppfattningar lite förändrats och jag smakade på öl för första gången på min födelsedag, med nya vänner. Några dagar senare då jag fått körkort så blev jag full första gången. Men jag har också konstaterat att det är nog inte heller något för mig och på det här ena året som gått sedan jag blev 18 har jag nog inte druckit mycket alkohol. Mina klasskompisar här är väldigt glada över att ha en chaufför och räknar med mig hellre just som chaufför än som en full kompis vilket jag är helt fine med. Det enda jag dricker om jag gör det är cider eller kaffe-likörer, allt annat kan nog gå förbi mig. Det att jag själv sett hur min kropp inte mår bra av ens lite alkohol och för att jag inte anser att jag behöver alkohol "för att ha roligt" är jag verkligen en gnutta (ganska mycket) stolt över.

Bloggkram från söder, bra inlägg!!

#24 - Sofia

Känner att jag kanske ska slänga hit min åsikt angående detta också, för jag fyller snart 16 och är alltså i den åldern som du beskriver. I åttan drog jag tydligen in mig själv i en ålderskris eftersom att de som skulle börja åttan hösten därpå festade galet på helgerna och jag ville absolut inte det. Fick så jäkla panik direkt nån som var i min ålder eller yngre pratade om vad allt de gjort i fyllan. OCH PÅ SÅ SÄTT ATT DET LÄT SOM ATT DE VAR STOLTA ÖVER DET?! Där började jag riktigt tänka om jag på något sätt hoppat över det där skedet i mitt liv, haha. Alltså jag kände mig så mycket mer mogen än vad de som satt där och skröt om hur mycket de drack och hur många de hånglat med. "oj nää guud, vill aldri si ande igen" och sen är med samma nästa fest igen låter ju inte speciellt... "smart". Och sen att liksom skrika ut det i korridorerna som att man skulle vara stolt över det, fastän man säger att man skäms. Känns lite iq-befriat om man får säga så. Det jag menar är att ungdomar tror att det är coolt att vara så full att man gör bort sig totalt i fyllan, så att man måste berätta det åt alla för att liksom bekräfta att japp, jag dricker, och för att få bekräftelsen av andra att man är cool. Makes no sense, right?

Har varit på två fester och hade faktiskt riktigt kul, även om jag drack typ en klunk/gång. Och nu när jag tänker efter varför jag gjorde det så måste jag väl säga att omgivningen faktiskt påverkar sjukt mycket, fast just då hade jag inget emot det för att jag visste ju att det skulle sluta med en. Så blev absolut inte tvingad! Men hemmafester ryser jag nästan bara av tanken på, usch. Så ja, får väl komma med nån orsak som att jag ska bort tidigt nästa morgon och inte vill vara bakfull, hehe. :)

#25 - Iida

Vad intressant inlägg! Jag har själv levt tvärtemot hela ungdomen, men det har också satt sina spår! Jag började dricka redan vid 12-13 års ålder. Men alla mina kompisar gjorde inte det, jag kommer också från samma trakt som dig. Jag drack i princip varje helg, ja vet inte ännu varför. Man vill väl spela någon slags tuff roll tror jag. Jag har aldrig druckit små mängder heller, vilket oftast lett till att jag inte kunde kontrollera mig själv eller minnas vad man gjort. Det vore roligt för mig om någon sagt till mig vid 13 års ålder, att mitt liv kommer att vara enklare utan alkohol. Jag dricker numera väldigt sällan, eftersom jag ännu idag inte kan kontrollera mängden jag dricker. "jag har ju alltid gjort så här". Det är svårt att bryta ett mönster man suttit fast i i 10 år. Mina alkoholvanor kan också bero på att jag har många alkoholister i släkten och har haft inom familjen. Det slutade ändå när jag var relativt ung. Men jag hoppas att flera ungdomar nuförtiden har mer samma synsätt på alkohol som dig. Mig har det inte gjort något "gott" om man så säger. Vet man sin gräns är det okej, men det är ju inget hälsosamt så att säga. Tänk vad vi e olika!

#26 - Saga

Vad bra att du tog upp detta, Maria! Antar att du har fler yngre läsare som tappar tiotals kilo från sina axlar efter att de läst detta! Det är synd att det ska "höra till" att dricka alkohol, för att man i högstadieåldern inte ska få en töntstämpel i pannan.
Själv drog jag också min första fylla relativt sent (som underårig dock, ajaj), jag tränade väldigt hårt i högstadiet/gymnasiet och visste att jag ger för mycket utjämning åt mina konkurrenter genom att dricka. Samtidigt kände jag mig (tyvärr) lite töntig, men i efterhand ångrar jag inte alls det! Nuförtiden dricker jag nu som då och är helt fine med det, för jag har ju aldrig tänkt vara nykterist, även om jag KAN vara nykter chaffis nu och då (jag gillar, som du, att köra bil :D). Har blivit uppfostrad till mycket sunda alkoholvanor av mina föräldrar, de dricker sitt fredagsvin och sin bastuöl men inte särskilt mycket mer, alltså har alkoholen aldrig varit bannlyst hos oss men inte heller accepterad i stora mängder. Sen så förespråkar jag ju en aktiv livsstil, vilket ju inte riktigt fungerar ifall man är bakis 3 dagar i veckan. Här har du lite synpunkter av mig.
Nu, som vuxen människa, är det ju lätt att stå för sina val gällande alkohol, jag lyfter åtminstone inte på ögonbrynen ifall någon berättar för mig att hon/han dricker mycket litet eller inte alls. Högstadietiden är däremot en så mycket känsligare tid för alla, och det är verkligen synd att man lätt stämplas som tönt ifall man inte vill dricka (eller jag, påstå att man dricker). Har dock läst en del tidningsartiklar på sistone, i vilka det hävdas att ungdomar dricker mindre idag än för 10 år sedan. Detta har dock tyvärr inneburit en ökad användning av droger, vilket ju nog är ännu värre än alkohol...
Hoppas du fick ut nåt av min flummiga kommentar! Kanske jag själv borde ha skrivit ett inlägg om mina åsikter gällande alkohol :D

#27 - Sofia

Maria! Alltså varför kan du inte vara 16 och min vän? Skulle behöva en som du i mitt liv just nu, heh. Alla mina vänner ska på fest och jag vill inte åka. Både för att jag är rädd för att åka 3 h hemifrån med fulla människor + att jag lider av panikångest (rädd för bussen), och för att jag hellre stannar hemma med familjen. Kan absolut tänka mig att åka till ställen som är nära hem, men tre timmar känns lite väl mycket för att bara vara med fulla människor och kompisar som sviker en hela tiden. För de planerar att supa sig fulla och jag vill inte det, så jag vet inte hur jag ska få dem att förstå att jag inte kommer. Har hittills sagt att "jo, det är klart jag kommer", men sanningen är den att jag inte vill. Men å andra sidan kanske det hör till att man åker och testar på i alla fall, och sen lämnar hem nästa gång om det inte var kul?
Har verkligen jätteblandade känslor angående det här, vad skulle du göra om du vore jag? Jag har alltså inga Maria-vänner (;)) som inte heller vill åka, utan ALLA ska dit. Och jag kan sen inte lita på en enda av dem, alla är typ fejkvänner. Så ska jag stanna hemma eller åka?
Har också tänkt på att till gymnasiestarten skulle det säkert vara bra att åka på fest för att lära känna folk, men jag vet inte. Önskar bara att det fanns någon annan som är som jag, som också söker efter en äkta vän som inte sviker som mina gör. Vet helt ärligt inte vad jag ska göra...

Svar: Åh, Sofia. Är det okej om jag svarar på din fråga i ett inlägg? Det blir så långt och råddigt här i kommentarsfältet.
TIDSTJUVEN

#28 - Wilda

Intressant att ta del av ditt perspektiv av alkohol! Jag har varit nykterist sedan jag var 14 år då jag gick med i Ungdomens Nykterhetsförbund och jag har aldrig ångrat det beslutet. Jag har sett så många unga fara illa av alkoholnormen i samhället och det glädjer mig att allt fler unga säger nej och gör det som känns bäst för dem hur tufft det än är. Strongt av dig att stå på dig så länge!

Svar: Tack för din kommentar Wilda! :)
TIDSTJUVEN

#29 - Resfredag

Hej, hittade hit via Better Bloggers. Vilket intressant inlägg! Jag drack min första droppe alkohol när jag var runt 21-22. Festade lite av och till, men insåg snabbt att jag bara gjorde det "för att vara som alla andra". Varför ska jag som inte dricker ses som annorlunda och konstig? Alkoholnormen är så otroligt märklig.

Svar: Hej! Kul att du hittat hit och tack för att du gillade inlägget. :) Du har verkligen rätt i att alkoholnormen är märklig. Grupptryck och alkoholnorm är ingen bra kombination.
TIDSTJUVEN