Tusen miljoner tack för all respons ni gett på
alkoholinlägget - här på bloggen, på Facebook och privat. Jag är alldeles överväldigad och blev så gråtfärdig när jag läste igenom alla era kommentarer efter jobbet att jag nästan satte kaffet i halsen. Tack för att ni delar med er av era egna historier och tack för att ni berättar hur ni tänker. Ni anar inte hur mycket det betyder. Det är precis det här som är det allra bästa med att blogga. Att man aldrig är ensam. Tänk att vi faktiskt är så där många som tänkt lika i högstadie- och gymnasieåldern utan att veta om det! Det tycker jag att alla nuvarande högstadiekids som känner sig lite ensamma ska ta till sig. Ni äger. <3
