Som Hunger Games fast tvärtom
Det var dags för Den årliga granjakten idag. Den årliga granjakten är ett relationstest utan dess like. Granjakten är lite som en ny upplaga av Hunger Games, fast tvärtom. Istället för att ta livet av varandra så ska man försöka undvika att ta livet av varandra, samtidigt som man försöker hitta en julgran i Pensalas skogar.
I år inleddes granjakten traditionellt med att Mikael stegade iväg som en älg genom skogen medan jag fick försöka hålla jämna steg så gott jag kunde.
Vi hittade spår av riktiga älgar också. Någon hade mumsat i sig tallarnas årsskott lite här och där.
Och på ett ställe hade någon varit och bökat i en myrstack. Kanske en hungrig björn?
Vi promenerade på små rådjursstigar och hamnade djupare och djupare in i skogen.
Varje gång vi hittade en gran som såg något så när bra ut påstod min kräsne sambo att den inte dög. Än var den för kort, än för sned, än för gles... Jag höll på att få spunk.
När vi nästan tänkte ge upp uppenbarade sig slutligen den ultimata granen som varken var för kort eller för sned. Lite spinkig var den, men det är inte hela världen. Mission accomplished!
Alla inblandade (förutom granen) överlevde även detta år.