Grundlurad av kompisarna: Min babyshower!

 

Jag har haft världens hormonkaos och humörsvängningar den senaste tiden. Sådär så att alla känslor ständigt ligger och bubblar på ytan och man inte kan räkna med att några känsloreaktioner alls ska vara logiska. Det är med andra ord inte lätt att vara min sambo just nu... I fredags somnade jag på soffan efter jobbet och när sambon sedan kom in på mat när jag vaknat skämtade han om att jag är lat som ligger och sover på soffan en fredagseftermiddag. Då brast det totalt och jag började storgråta vid köksbordet medan sambon förfärat tittade på mig och försökte lugna mig med att han bara skämtade och verkligen inte menade det på riktigt. Men ni vet hur det är – har man en gång börjat gråta är det väldigt svårt att sluta och jag satt alltså och snorade och grät medan vi åt makaronilåda den kvällen. 🙈

 

Igår började jag dagen med en tur till butiken för att köpa bland annat en födelsedagspresent till min brorson som skulle ha 7-årskalas på eftermiddagen. Där fick jag totalt blackout när jag gick och handlade och skulle plocka kattmat i butikskärran. Jag kunde för mitt liv inte komma ihåg om det är den röda eller den lila sorten av Latz som vi brukar köpa. 😅 Det slutade med att jag tog den röda, och när jag stod i kassan och betalade insåg jag mitt misstag. Nåväl, jag åkte hem med mina inköp och sambon hjälpte till att plocka upp varorna. "Men Maria, du har ju köpt fel kattmat!" utbrast han när han såg de sex förpackningarna med kattmatsportioner i sås istället för gelé. Vad tror ni händer? Jo, Niagarafallet i tårkanalerna sätter igång igen förstås och sambon ser precis lika förskräckt ut över vad han ställt till med som kvällen innan. 

 

På eftermiddagen var det då dags att röra sig mot Komossa för att gå på 7-årskalas. På vägen dit ringde sambon till elektriker-Gabbe och frågade om vi kunde svänga in för att hämta en lampa som han beställt. Det gick bra, men Gabbe själv var inte hemma så han förklarade var vi skulle hämta lampan. Jag tyckte att det var lite konstigt att vi huxflux skulle svänga in via Tessos och Gabbes på vägen, och den första tanken som for genom mitt huvud var förstås babyshower. Men lika snabbt som tanken slog mig avfärdade jag den, för jag har många gånger poängterat för min sambo att han måste berätta ifall han får höra att kompisarna tänker ordna en babyshower för mig. Jag avskyr nämligen överraskningar. Speciellt sådana där jag själv tvingas stå i centrum. Missförstå mig rätt nu, jag tycker att det är jättekul att överraska andra och ordna möhippor, babyshowers och fester men själv föredrar jag alla dagar att vara den som håller i trådarna och att vara föreberedd på vad som kommer hända. Kontrollbehov eller planeringsfreak, kan man väl kalla det. Ni som har sett min kalender, ni vet vad jag menar. Med tanke på att min sambo är världssämst på att ljuga och hålla saker hemliga och han inte sagt ett knyst om någon babyshower fast jag frågat så har jag lugnt tänkt att kompisarna säkert väntar tills jag är mammaledig eller att vi firar först när babyn är född. 

 

När vi sedan svängde in på gården hos Tesso spanade jag ändå runt mig lite extra, skymtade en drös med bekanta bilar undangömda bakom garagebyggnaden och insåg förfärat att min första tanke var rätt. Jag hade blivit grundlurad. Det fanns aldrig något 7-årskalas som vi var på väg till, utan vi var på väg till min babyshower och nu var det för sent att förbereda sig. Jag fick sitta och samla mig en stund i bilen och acceptera min sambos stora svek (stackaren hade ju bara gjort som han blivit tillsagd av mina kompisar och hållit en hemlighet) innan vi gick och knackade på dörren. Där möttes jag av tolv glada utrop, fanfarer, leenden och kramar. Gissa om jag kände mig som världens mest otacksamma kompis och sambo i den stunden när min första reaktion snarare var "åh nej" istället för "wow, så kul". 🙈  

 

När den första chockreaktionen lagt sig blev det såklart en jätterolig eftermiddag och kväll. Vad annat skulle det kunna bli när alla de här fantastiska tjejerna – mina bästa vänner och svägerskor – håller i trådarna och ordnar fest? Jag behövde bara få sätta mig ner och smälta allting litegrann först.

 

Gänget hade pyntat hela huset med ballonger, vimplar och serpentiner, bakat pajer, satt ihop en blöjtårta med ett får på toppen, ordnat lekar och dukat fram ett helt buffébord med presenter till Gäddan. Det hela kändes väldigt, väldigt overkligt. Hade de faktiskt gjort allt det här bara för min skull? Jag har fortfarande svårt att förstå det. Och att alla förutom Ida som var fast i södra Finland dessutom hade kunnat komma. Det är helt otroligt. 

 

Programmet började med presentöppning. Vi spelade presentbingo medan jag öppnade ett paket i taget – alla innehållande så hiskeligt fina och användbara saker – och efter presentöppningen väntade mat och lekar.

 

Tjejerna hade ordnat så fiffiga lekar. Den ena leken gick ut på att para ihop rätt djur med rätt dräktighetstid och det var minsann klurigare än man kunde tro. Visste ni att en alpacka är dräktig i elva och en halv månad, en elefant i två år och en pungråtta i två veckor? 

 

Alla gäster fyllde i lappar med gissningar på bebisens födelsedatum, vikt, längd och kön och namnförslag. Vi har fortfarande inte kommit fram till något namn som både sambon och jag gillar, så namnförslagen kommer väl till pass och det ska bli så spännande att se vem som prickat in rätt födelsedatum. Vi har ju beräknat den 28:e december, och ungefär hälften i sällskapet hade gissat på att det blir en decemberbebis och andra hälften på en januaribebis. 

 

Men alltså spana in tårtan! 😍 Så himla gullig med en liten katt, en kanin och lammet Timmy med napp i munnen (gissa om tårarna brände bakom ögonlocken igen en gång när jag började tänka på Timmy). Det här måste ju vara den gulligaste babyshowertårtan någonsin. 

 

Den sista leken gick ut på att alla skulle para ihop rätt bebisbild med rätt person. Man tror ju att man känner sina bästa kompisar, men det var faktiskt svårare än förväntat att lista ut hur var och en såg ut som bebis och jag fick i slutändan bara ungefär hälften rätt. Cila däremot var proffs och prickade rätt på alla! 

 

Man tycker ju att tårarna kunde ta slut någon gång, men när jag kom hem igår på kvällen och gick igenom alla presenter med sambon, läste namnförslagen en gång till och berättade om programmet på babyshowern var storgråten ett faktum ännu en gång. 😭 Jag är så otroligt tacksam över att vårt barn kommer få växa upp omgiven av dessa superkvinnor. ❤