Samtidigt som det känns som att hon nyss blev född känns det också som att hon alltid har funnits hos oss. Hon är så självklar i vår familj. Det märks också så bra att hon inte är någon nyföding längre – hon blir liksom bara roligare att umgås med för varje dag som går.

 

Missförstå mig rätt nu, hon har förstås alltid varit härlig att hänga med och den där första bebistiden när man bara satt fast vid varandra 24/7 var otroligt mysig, men det blir liksom bara härligare och härligare när man plötsligt upptäcker att man får gensvar när man kommunicerar. Nu överöser hon oss med leenden från morgon till kväll och svarar med olika ljud och utrop när man pratar med henne. Det är visst en riktig liten pratkvarn vi har fått. 😊 Ligger hon i babygymmet "pratar" hon gärna med figurerna som hänger där, och när man sjunger för henne ylar hon gärna med. 

 

Överlag är hon en väldigt glad och nöjd bebis som är lätt att ha med sig bland både bekanta och obekanta. Vi umgås ofta med familj och kompisar, både hemma hos oss och hos andra, så jag tror att hon blivit van vid att hänga med. Häromdagen gjorde vi cafépremiär i Jakobstad och där satt hon bara nöjt i famnen och såg sig omkring. Nöjdast är hon alltid när hon får sitta i famnen så att hon ser ordentligt vad som händer runt henne – att ligga på golvet funkar bara så länge någon ger henne uppmärksamhet och pratar med henne.  

 

Hon växer så det knakar; för snart två veckor sedan var vi på tvåmånaderskontroll, och då vägde hon 5300 gram och var 58 cm. Nu använder vi bara storlek 62 och några plagg i storlek 68 har också kommit i användning. Huj så snabbt det går! Jag måste erkänna att det kändes lite sorgligt och vemodigt att packa undan de små kläderna i storlek 50 och 56. 

 

Vid två månader upplevde jag att rutinerna blev väldigt utpräglade. Numera sover hon alltid två långa turer på tre-fyra timmar ute i vagnen varje dag, och faller någon av dessa bort så är dagen upp-och-ner. Tidigare var man alltid tvungen att gå med vagnen för att hon skulle somna, men nu somnar hon nästan redan när man lägger på henne ytterkläderna, så det är (oftast) bara att packa ner henne i vagnen och skjutsa ut henne på trappan.

 

Ibland, men långt ifrån varje dag längre, har hon fortfarande kvällsoro på kvällarna, som hon haft sedan hon var ungefär en månad gammal. Hon kan bli riktigt otröstlig och bara skrika, men jag tror att vi har blivit bättre på att hantera det hela för det håller inte i sig lika länge mera när den där gnälligheten slår till. Vi hoppas på att det är något som växer bort, för magknip verkar det ju inte vara.

 

På nätterna sover hon runt sex timmar i sträck innan hon vaknar och är hungrig första gången. Det brukar bli två-tre amningspass per natt. Hon är fortfarande en sjusovare som sin mor, och det är verkligen sällan vi stiger upp före klockan åtta på morgonen. Ingen brist på nattsömn här inte! Jag var till och med tvungen att köpa en bröstpump eftersom det blev lite väl jobbigt på nätterna när hon sov så länge innan hon vaknade och var hungrig (och då förstås bara åt ur ena bröstet). 😅 Som tur har amningen funkat riktigt bra hittills, så vi har över huvud taget inte introducerat någon flaska ännu. 

 

Runt tvåmånadersdagen upptäckte hon också att händerna är hemskt goda att smaska på. Nu sätter hon dem jämt och ständigt i munnen och smaskar glatt på dem. Mums mums... 

 

Vår fina lilla filur. ❤