För henne kämpar jag

 
"Är du säker på att det är en flicka?"
"99 procent säker."
 
Jag kunde knappt tro gynekologens svar när vi satt där i mottagningsrummet och fick se vår dotter på ultraljudet i somras. På något vis hade jag fram till den dagen sett mig själv som en pojkmamma. Det tog ett tag att smälta att det faktiskt var en flicka som sprattlade i min mage, men sedan kändes det alldeles självklart att det var just precis en tjej vi skulle få. Vilket biologiskt kön barnet har kvittar, men där i mitten av graviditeten när allting fortfarande kändes så overkligt var det skönt att få veta någonting konkret om barnet i magen. Det gjorde att hela graviditets- och föräldragrejen var lite lättare att greppa och att framtiden var lättare att visualisera. Även om vetskapen om könet egentligen inte förändrade någonting alls rent praktiskt under graviditeten – vi hade köpt exakt samma prylar och kläder oavsett om det var ett barn med biologiskt flick- eller pojkkön som låg i min mage.
 
Vi valde att inte berätta det biologiska könet för någon före barnet var fött. Helt enkelt för att vi tyckte att den detaljen kvittade för alla andra än oss föräldrar och för att vi inte ville ha en garderob full av rosa eller blå kläder till barnet. Och snabbt kunde vi konstatera att få saker provocerar människor så mycket som det att vi inte berättade om det var en flicka eller pojke vi väntade. Vi fick höra allt från "Det ser nog ut som en pojkmage" till "Måste hen ta studenten före ni berättar vad det är"... från halvbekanta människor som inte ens berörs det minsta av huruvida barnet har snopp eller snippa. 🙄
 
Behoven hos en liten bebis är exakt likadana oavsett om det är en flick- eller pojkbebis. Det enda som skiljer dem åt är att samhället bemöter barnen olika beroende på om det är en flicka eller pojke. Det börjar redan från att de är små spädbarn som ska kodas in i en binär låda av rosa eller blått, och sedan fortsätter det upp i vuxen ålder. Pojkar uppmanas att ta för sig och vara livliga, medan flickor ska vara tysta och lugna med en fin liten rosett i håret. En blyg och försiktig pojke är något dåligt och en flicka som bygger kojor och klättrar i träd är en "pojkflicka". 
 
 
Det är ett faktum att flickor och pojkar inte har samma förutsättningar i samhället som det ser ut idag. Stereotypa könsuppfattningar och normer begränser vardagen och studievalen, och segregationen i arbetslivet är stor. Enligt Institutet för hälsa och välfärd är lönen för regelbunden arbetstid som betalas ut till kvinnor 84% av männens löner. Män innehar oftare ledande positioner, och detta trots att kvinnorna i Finland överlag har högre utbildning än männen. 
 
Jag hoppas och tror att nästa generation, våra barn, ska få uppleva ett jämställt samhälle. Men det händer inte bara sådär i en handvändning. Inte utan att vi aktivt kämpar för det. Och faktum är att det börjar från oss själva. Från oss föräldrar. Det är vi som väljer hur vi fostrar och uppfostrar våra barn. Det är vi som kan föregå med gott exempel hemifrån och det är vi som kan lära våra barn om likabehandling och rättvisa. Det är vi som kan hjälpa våra barn att bli empatiska människor som hjälper andra istället för att trycka ner andra. Oavsett om vi uppfostrar pojkar eller flickor. 
 
Jag hoppas och tror att min dotter ska få uppleva en värld där hon kan vara just så som hon själv vill, utan att få sneda blickar. En värld där hon vågar ta plats och aldrig gör sig själv mindre än hon är. En värld där hon inte behöver vara rädd för att bli utsatt för mäns våld varken när hon rör sig på offentliga platser eller i nära relationer. En värld där hon har möjlighet att arbeta med det som hon själv är intresserad av, och till lika lön som hennes manliga kollegor. En värld där den internationella kvinnodagen inte längre behövs. Men tills dess... kämpar vi vidare. 👊
#1 - Marre

Heja och fortsätt kämpa! ✊❤

Men jo, det är faktiskt skillnad på pojk- och flickbebisar: flickbebisar har många fler skrymslen att torka bajs från... Men det är väl det enda 😁

Men vad märkligt att folk blev provocerade av att ni inte ville berätta?! Två av våra tre barn har vi vetat vilket kön de hade i magen, men behållit det för oss själva. Inga konstigheter.

Svar: Tack Marre! <3

Hehe, det har du rätt i. Och så behöver man inte vara lika rädd för kissolyckor med flickbebisar. ;)
TIDSTJUVEN

#2 - När Annie fotograferar på Gotland

Vad fint skrivet. Det där var en anledning till att vi tillslut valde att inte ta reda på vår bebis kön. Alla runt omkring som vet kodar sina val omedvetet åt rosa eller blått. Bestämmer redan nu vem det är

Svar: Tack! Lika älskat kommer ert barn att vara oavsett <3
TIDSTJUVEN

#3 - ellenlundis

Hon är ju så ljuvlig, eran dotter. Du är så klok! Dina inlägg är så bra! :)

Min syster och hennes man, ville inte veta vad det var för kön, när bebben låg i magen. Men i min familj är det mest flickor i släkten och svågerns är det mest pojkar. Vi blev så glada, att det blev en liten tjej. Du har sätt min bild på insta. Ur söt liten flicka.