Första natten i egen säng
Igår var det en spännande kväll. Vi hade nämligen möblerat om under dagen och flyttat in spjälsängen i vårt sovrum. Hittills har spjälsängen stått i barnrummet och endast blivit använd till någon enstaka tupplur när Amelie var nyfödd. Sina första sex månader och en vecka har hon sovit i babynestet mellan oss föräldrar varje natt, vilket har varit både praktiskt och väldigt mysigt. Jag tror att det viktigaste barn behöver när de är så här små är närhet och trygghet och det hoppas jag att Amelie känner att hon får. ❤
Den ursprungliga planen före vi fått barn var väl att flytta in spjälsängen i sovrummet när hon fötts... men sedan blev vi föräldrar och planen ändrades. 😉 Att hon skulle sova i en egen säng har inte ens kommit på fråga det senaste halvåret. I och med att jag blev snittad och inte kunde lyfta henne till bröstet utan hjälp den första tiden så var det praktiskt att ha henne mellan oss då hon skulle ammas hundrafemtiotolv gånger nattetid och Mikael behövde hjälpa mig med varje lyft. Vi insåg snabbt hur mysigt och smidigt det var att samsova, och när jag kunde börja lyfta själv fick hon helt enkelt fortsätta sova mellan oss. Eftersom det varit så enkelt att amma nattetid har varken Amelie eller jag vaknat helt fast det kunnat bli många amningspass under en natt, och att sträcka ut armen när hon tappat nappen har gått på automatik.
De första månaderna vaknade hon inte från sin nattsömn fast det skulle varit jordbävning runtom henne (ifall hon inte var hungrig då förstås), men nu när hon blivit äldre har hon blivit väldigt lättväckt nattetid och kan vakna bara av att någon av oss vänder sig eller prasslar med täcket. Många gånger då hon vaknar duger det inte heller med nappen utan hon ska ammas en stund så att hon somnar om. Förmodligen hade hon ändå fått fortsätta sova mellan oss ännu om det inte varit så att jag blev förkyld i torsdags... och natten till igår höll jag på att bli galen – varje gång jag hostade eller snöt mig så vaknade hon och varje gång skulle hon ammas. Jag var totalt slut på morgonen och förkylningen var ju inte precis bättre än dagen innan. Så, nu har vi alltså flyttat in spjälsängen i sovrummet och satt babynestet i den.
Att ha henne i andra ändan av rummet och behöva stiga upp ett par gånger per natt känns inte bra för nattsömnen det heller, så lösningen blev att vi flyttade vår säng till den andra väggen och ställde spjälsängen alldeles intill med spjälorna nerfällda mot vår säng. Som ett bedside crib ungefär. Särskilt snyggt är det ju inte (vilket jag stör mig på) och så ryms det inga nattduksbord eftersom dörren kommer emot, men just nu prioriterar vi allas sömn och får ha överseende med resten.
Så hur gick då första natten i egen säng?
I och med att jag inte hade telefonen bredvid mig på grund av brist på nattduksbord vet jag inte vad klockan var första gången hon vaknade och var hungrig, men flera timmar måste vi ha sovit med tanke på hur fullpackade bröst jag hade, haha. Lyxigt! Jag tror att det blev tre amningspass från att hon somnade tills att vi steg upp, vilket är en klar förbättring från natten innan.
I något skede under natten vaknade jag dock av ett knaprande ljud, och när jag tittade mot Amelies säng möttes jag av en vaken bebis som låg tvärsöver babynestet och tittade på mig. Hon hade vänt sig till mage – något hon inte kunnat göra i sömnen tidigare när hon legat mellan oss – och var på väg att krypa över till vår säng. 😂 Jag tror att hon var lika förvånad själv som vi var.
Det ska bli spännande att se hur denna natt går!
