2019-02-20 | 16:12:00

Dop eller namngivningsceremoni?

Bildkällor: 1 / 2 / 3 / 4
 
Veckorna flyger iväg och det börjar så småningom dra ihop sig till dop här i vår lilla familj. Nästa veckas lördag blir det dopkalas! Faderskapet är godkänt, församlingen är kontaktad, prästen är bokad och gästerna är inbjudna. 
 
Det har stormat rätt mycket kring kyrkan på sistone, och det här med dop kontra namngivningsceremoni är något som vi diskuterat ett par gånger här hemma. Att döpa barnet behöver alls inte vara en självklarhet, för ett dop är ju i sig inte ett tillfälle där barnet får sitt namn utan ett tillfälle där barnet upptas i församlingen. För att barnet ska få sitt namn sådär officiellt räcker det ju med att skicka in papper till magistraten och ingen tvingar en att över huvud taget ordna någon fest.
 
Både sambon och jag är medlemmar i församlingen och trots att vi inte är särskilt aktiva församlingsmedlemmar eller håller med om allt som kyrkan säger tycker vi ändå att ett dop är en fin tradition med faddrar, ceremonin och allting. Ett fint sätt att fira det nya lilla livet, helt enkelt. Att skriva ut sig ur kyrkan känns dessutom bra mycket lättare än att skriva in sig, och dopet ger barnet möjlighet att själv välja senare i livet om hon vill fortsätta höra till kyrkan som vi föräldrar eller inte. Jag känner inte att vi "tvingar" på henne religionen genom att döpa henne, utan för mig känns det mer som att vi har en välkomstfest in i vår släkt och våra traditioner. Som förälder gör man ju val för sitt barns räkning varje dag och valet av namn är väl ändå ett ännu större val än valet att döpa eller inte döpa? 
 
Vi kommer att hålla dopet hemma. Det känns personligast på det viset samtidigt som det förstås också är praktiskt – med en liten knodd vet man ju inte vad som kan hända, så att ha både skötbord och hela garderoben nära till hands känns smidigt inför eventuella olyckor. 😉 Att ställa till med kalas är ju dessutom så roligt, så jag har redan klickat hem lite pynt. Pastelligt och vårigt ska det bli! 
 
Hur har ni andra tänkt gällande dop eller namngivningsfest för era barn? 

Finheter
Christina

Vi går nog i lite samma tankar som ni. Sambon skrev ut sig ur kyrkan för något år sen men jag är ännu kvar. Vi sa att våra barn sen får avgöra själva hur de vill göra. Vi är eller har ju inte varit aktiva församlingsmedlemmar och jag har svårt att se att jag skulle bli det också. Här blir det nog också dop, för att det är en fin tradition. :) Har själv två gudbarn/fadderbarn. Å det var ju en ära i att bli tillfrågad.

Svar: Tack för kommentaren. Intressant att höra hur ni tänkt! :) Jag har också två fadderbarn, och tycker att det är en stor ära att få förtroendet. Och även om man "till vardags" inte går i kyrkan så tycker jag att de kyrkliga traditionerna kring dop, bröllop och begravning är fina och stämningsfulla.
TIDSTJUVEN

2019-02-20 | 16:37:02 | http://finachristina.wordpress.com
Emma J

Här blir det namngivningscermoni. Sedan när barnen blir äldre får de själva välja om de vill höra till kyrkan. Jag döptes själv när jag var i tonnåren. Ett fint minne men tyvärr hör jag inte mera till kyrkan. Skrev it mig för några år sedan

2019-02-20 | 17:49:53
Jenni

Vi ha valt att döpa våra barn, vi har och ska ha dop hemma med bara våra närmaste. En fin tradition tycker jag. Varför vi valt att döpa våra barn är för att jag tror det är bra för barnet att tro på något så som änglar och himlen tex. För vi lär ju dem ändå att tro på påskharen och jultomten, jag tror det kan ha en slags trygghet med sig. Sen om de inte vill konfirmera sig eller om de villskriva ut sig ur kyrkan så kvittar det för oss, de får bestämma det sen själva! :)

2019-02-20 | 18:05:37 | http://jennivillanen.fi
Millis

Namnfest så klart! Mycket mysigare att göra eget program, med barnsånger och musik, programpunkt där vi själva avslöjade namnen, tal (utan Gud närvarande), frågesport om namnen, collage med släktträd osv. Förstår inte varför man vill ha dop för att det är en tradition? Kände att vi inte behövde "renas, få syndernas förlåtelse eller upptas i Guds familj osv" Mycket mysigare och inte så stelt som det annars brukar vara. Och barnen kan ändå ha faddrar vilket kanske inte alla vet om. Fina intyg av alla de slag, till faddrarna, intyg där alla gästerna skriver under, med fina pärmar osv kan man beställa från http://pro-seremoniat.fi/ Faddrarna lovar stödja barnet att hen blir ansvarsfull, etisk, vänlig osv, finnas där för föräldrarna, ge barnet tid osv. Inte många som vet detta :)

2019-02-20 | 20:20:23
Josefin

Med de tre första barnen hade vi dop. Reflekterade inte över det desto mer utan gjorde som man brukar. Nu när vi blivit lite äldre och börjat tänka efter så beslutade vi oss för att ha namngivning istället för dop. Håller på att planera upplägget för fullt :) Vi har redan skickat in namnpappren, men håller mellannamnen hemliga tills namngivningen.

2019-02-20 | 21:32:41 | http://Http://junimamma.blogspot.com
V

Kommer du att berätta för oss vilket namn det blir?

Svar: I sinom tid. :)
TIDSTJUVEN

2019-02-21 | 02:19:05
Johanna

Vi har haft dop för våra två barn. Ett litet dop hemma med endast de riktigt närmaste närvarande. Både jag och sambon hör till kyrkan. Jag själv gillar att gå till kyrkan på t.ex. julkonserter osv, tycker det är fint. Nu när vi får vårt tredje barn har vi också tänkt döpa det. Barnen får självklart välja då de är äldre om de vill höra till kyrkan eller ej. Vår dotter (går på 2an) gillar i alla fall Re i skolan.

2019-02-22 | 20:00:56 | http://joije.wordpress.com
Annie

Det här med religion är ju ofta väldigt känsligt så jag hoppas inte min kommentar trampar någon på tårna. Sambon är döpt, jag är inte döpt. Sambon är konfirmerad, jag valde att gå ur Svenska kyrkan när jag fyllde 18. Han har gått ur nu för några år sedan då vi båda ser oss som kulturellt kristna men inte troende. Vi tänker helt tvärtom än vad ni gör. :-) För mig är religion ett väldigt stort beslut och det är obegripligt för mig varför ett barn ska tillhöra en religion alls. Jag blev förbannad när jag fick veta att jag automatiskt var kristen för att jag föddes innan Sverige avskaffade stadskyrkan. Ja, namnet är ett ännu större beslut men det kan ju också ändras vid ett senare tillfälle? Och namnet är ändå "bara" ett namn. Det säger ingenting om kultur eller traditioner. Varken jag eller min sambo känner att vi ska ta ett val i barnets namn om vilken religion den ska tillhöra, vad den ska tro på. Vill vi uppfostra den kristet så gör vi ju det ändå, och barnet kommer välja den religionen. Det är upp till barnet, och ett dop kan göras när man är vuxen. Förstår inte vad ni menar med att det är enklare att skriva ut än in sig, det en fin ceremoni när man väl tar det beslutet, om man tar det som man i så fall minns till skillnad från dopet, som snarare är för föräldrarnas skull. Som bebis minns man det inte och det känns helt meningslöst, om det inte är för att få en massa presenter. :-P Men det kan man ju få ändå! Min bästa vän på gymnasiet var Jehovas och dem hade ceremoni och jag tror det var dop i vuxen ålder. Tyckte det lät mycket bättre och det var väldigt fint och högtidligt för dem. Det betydde någonting för dem.

Vi ska ha namngivningsfest. Då är det för barnets skull, och för släkten som får hälsa på. Vi funderar på att göra som i Finland, att inte avslöja namnet tills dess. Annars brukar man ju säga det redan innan bebisen är född i Sverige :-) Vi vill inte ha presenter utan kommer i så fall be dem som vill att sätta in en slant på bebisens sparkonto.

2019-02-26 | 20:37:30 | http://narannie.se
Kommentera:
Kom ihåg mig?