Januari kom och gick och så gjorde även barnets första månad utanför min mage. Idag är vår lilla gullis redan så mycket som fem veckor och två dagar gammal. Det är konstigt hur snabbt tiden går fast man inte gör så mycket på dagarna. Dagarna bara flyger iväg! I början av veckan hade vi rådgivningsbesök på agendan, och efter avklarad vägning och mätning fick vi konstatera att vi inte bara inbillat oss att barnet vuxit massor den senaste tiden. Hon hade redan gått upp ett kilo från födelsevikten och skjutit på längden med hela fem centimeter! Hälsovårdaren antecknade nu 4630 gram och 56 cm i rådgivningskortet.
Det är verkligen häftigt att få se hur snabbt ett litet barn utvecklas och växer. Jämför man med bilder på hur hon såg ut för en månad sedan när hon var nyfödd ser man redan tydligt hur ansiktsformen och kroppen har ändrats. Hon har blivit så mycket rundare och de små låren har nu fått såna där gulliga bebisveck. 😍
Rutinerna börjar bli allt mer utpräglade, speciellt när det kommer till nattsömnen. När hon somnar till natten sover hon alltid minst fem timmar i sträck (ibland till och med mer!) det första passet innan det är dags för blöjbyte och amning. Sedan somnar hon snabbt om igen och sover två-tre timmar till innan det igen vankas blöjbyte och amning. Och så somnar hon på nytt. Oftast ligger vi och drar oss och myser länge på morgnarna om vi inte har något program på förmiddagen. Jag har försökt boka in alla kompisträffar och liknande till eftermiddagarna för att få starta dagarna i lugn och ro enligt barnets rutiner. Skönt med en bebis som har samma dygnsrytm som en själv! 😊
Den senaste veckan har hon haft rätt mycket kvällsoro när vi ska gå och lägga oss, och det är ju stundtals väldigt stressande för oss föräldrar med en bebis som är otröstlig i ett par timmar. Ibland fäktar hon med armarna värre än en väderkvarn och visar tecken på att vara hungrig men släpper bara bröstet och skriker för full hals gång på gång när jag försöker amma. Ingenting är bra, oavsett vad vi gör. Jag har förstått att det här med kvällsoro är vanligt bland bebisar i den här åldern, så vi hoppas på att det snart går över. Som tur sover hon alltid jättebra när hon väl lugnar ner sig och är ordentligt mätt, så det gäller bara att själv försöka behålla lugnet (vilket förstås är lättare sagt än gjort ibland) och ge mycket närhet när hon är orolig.
Dagtid är hon oftast väldigt nöjd och lugn. Hon äter som en häst, sover bra på dagen (speciellt när vi gått på vagnpromenad) och är vaken och social däremellan. En riktig mysbebis. ❤
Man kunde tro att hon har bråttom att få upptäcka världen, för hon är redan stadig i nacken och ligger gärna på mage och lyfter på huvudet. Redan när hon var tre veckor och man lyfte henne över axeln för att rapa henne så lyfte hon nyfiket på huvudet och kikade runt sig.
Idag har vi haft ett riktigt snöoväder hela dagen, så vi fick ställa in dagens planer och hålla oss på insidan istället. Med sånt här myssällskap är det helt okej det också.