På jakt efter en lillajulgran
Vad är väl julen om inte traditionernas högtid? Jag är uppväxt i en familj där vi alltid haft många roliga traditioner kring advent, och det här med traditioner är något som jag gärna vill föra vidare till min egna lilla familj nu.
Igår var det lillajul här i Svenskfinland. Solen visade sig för andra dagen i rad och vintervädret var på topp.
Så snart frukosten var uppäten pyltade Amelie, Kosmos och jag på oss (nåja, Kosmos var ju rätt snabbfixad) och begav oss ut på årets lillajulgransjakt. För en lillajul utan lillajulgran går ju inte för sig!
Vi tog sikte på skogen.
Sällskapet var på sitt bästa filurhumör och babblade och ylade hela vägen. Jägaren som vi mötte vid skogsbrynet var säkert lagom glad över att vi högst antagligen skrämde iväg alla älgar inom en radie på sju kilometer. Men vissa dagar är granjakt helt enkelt viktigare än älgjakt. 😄
Små granar fanns det gott om och vi hittade snabbt en gullig liten en som såg ut att passa perfekt på byrån.
Jag tror bestämt att Amelie och jag hädanefter alltid sköter det här med att hämta lillajulgran. Det finns en överhängande risk att granjakten blivit betydligt mer tidskrävande ifall pappan i huset hade varit med. 🙈 Kanske vi rent av gör det till en tradition att han istället får hämta den riktiga julgranen själv – det gick ju förvånansvärt smidigt ifjol.
Ett vykortslandskap, det är nog det närmaste man kommer till att beskriva lillajulvädret.
Lillajulgranen fick tina upp i pannrummet en stund, och under tiden passade Amelie och jag på att...
...åka pulka förstås! Det är det roligaste just nu.
Sedan när Amelie sov ute i vagnen passade jag på att ställa fram granen och pynta lite (det gäller ju att alltid tänka steget före och i det här fallet tänkte jag att det knappast är någon bra idé att ta fram julpyntslådan när en nyfiken elvamånaders är vaken). När hon sedan vaknade från förmiddagsvilan fick hon såklart genast syn på granen och pekade ivrigt på den. 😍
Resten av lillajulen ägnade vi åt att julpynta ännu mer och baka julstjärnor. Till kvällen kom mormor och morfar hit för att busa med Amelie, och så åkte sambon och jag iväg på lite tumistid på KAJ:s jubileumskonsert. En väldans bra lillajul blev det, om ni frågar mig.
Nästa år tror jag bestämt att tomtenissarna också kikar förbi med någon överraskning, men om de är lika påhittiga och engagerade som lillajultomtarna var när jag var liten, det återstår att se. 😄