En glad och livlig tremåning
Jag tänkte försöka beställa fotoböcker med jämna mellanrum under Amelies uppväxt. Dels för att det är roligt att ha bilder sparade inför framtiden någon annanstans än på en rörig hårddisk och dels för att jag tänkte att det är så enkelt att göra fotoböcker. Fast det där med enkelt får jag visst äta upp. Jag hade liksom tänkt att jag lätt skulle hinna beställa en bok med bilder från hennes tre första månader häromdagen, men har inte ens kommit igenom alla bildmappar ännu. Och då har jag ändå plockat ut över 200 bilder som ska med i boken! 😂 Vi har visst fotat mycket mer än jag hade trott.
Men oj, så roligt det är att se hur hon vuxit och ändrats de tre senaste månaderna. Nu är hon ju redan tre månader gammal (tre månader och sex dagar till och med!) och en egen liten person och inte bara en nyfödd fjutt. Imorgon ska vi på tremånaderskoll till rådgivningen, och jag tippar på att hon spurtat iväg ett par centimeter sedan sist. Bodys och byxor i storlek 62 räcker knappt till längre på längden!
Sedan hon lärde sig att vända från rygg till mage för en vecka sedan är det som att klä på en ål på skötbordet – genast man tagit bort blöjan ska det övas på att snurra åt än det ena och än det andra hållet. Är man inte uppmärksam halkar hon nästan ner i tvätthon. Likadant är det när man lägger ner henne på golvet. Hon rullar från rygg till mage och sedan till rygg igen. Häromkvällen när hon låg och lekte på golvet hade hon plötsligt förflyttat sig en meter på sin filt bara genom att vända rygg-mage-rygg-mage.. 😅
Nytt för den senaste veckan är också att hon har börjat upptäcka sina händer. Lääänge kan hon studera armarna och händerna. Speciellt när hon sitter i babysittern (och inte kan rulla någonstans). Nu tar det knappast länge före öga-hand-koordinationen utvecklas så hon börjar gripa tag i saker mer medvetet.
Ansikten är förstås fortfarande det bästa hon vet, och hon skiner som en sol när någon pratar med henne och ger henne uppmärksamhet. Nu i tisdags när vi hade den veckoliga mamma-babyträffen låg Amelie och Saras Theo på mage mittemot varandra. De tittade på varandras ansikten, sken upp i varsitt leende och började "prata" med varandra. Alltså man smäller ju av! Något gulligare än när två babysar kommunicerar kan inte finnas.
Att följa ett barns utveckling är verkligen fascinerande och jag älskar verkligen att hänga med Amelie hela dagarna och se henne växa och lära sig nya saker. 😍 Tänk att det bara är tre månader sedan hon inte gjorde annat än åt, sov och bajsade dagarna i ända och nu är hon redan värsta coola lilla personen. Helt otroligt.
