De oglamorösa företagarna

Visste ni att den nationella företagardagen firas i Finland idag? Själv omges jag av så många inspirerande egenföretagare på sociala medier att jag inte kunnat missa det. Det är skribenter, it-entreprenörer, personliga tränare, egenföretagare inom inredning och försäljning, marknadsföringsexperter, fotografer. Listan kan göras hur lång som helst! Alla är de otroligt driftiga och duktiga på det de gör och de förtjänar en stor eloge för att de kämpar vidare för att kunna försörja sig inom sin egen nisch. Men det finns också en grupp företagare som inte sagt ett knyst idag, företagardagen till trots... Och det är dem jag tänkte rikta min särskilda uppmärksamhet till ikväll.

 

Landsbygdsföretagarna. Jordbrukarna. Bönderna. Alla dessa oglamorösa företagare som knegar på varje dag i det tysta. De som gör landsbygden livskraftig. De som brukar jorden och föder upp maten trots att det är en osäker och många gånger otacksam bransch de jobbar inom. En bransch där de utländska krafterna pressar ner de inhemska priserna till en sådan nivå att det knappt är lönsamt längre, samtidigt som vädrets makter kan göra att inkomsten uteblir. 

 

Jag har haft lyckan att växa upp på landet, med föräldrar som är egenföretagare inom lantbruksbranschen. Det har har inte bara gjort att jag alltid läser det finstilta på köttprodukterna jag köper i affären för att försäkra mig om att jag handlar inhemskt och stöder det närproducerade, utan det har också gjort att jag alltid kunnat känna mig trygg i tanken på att mina föräldrar alltid varit någonstans i närheten av gården när jag som barn kom hem från skolan på dagarna eller nu i vuxen ålder åker hem till byn för att hälsa på dem. De jobbar så gott som dygnet runt och det är en livsstil snarare än ett jobb. 

 

Idag lever jag på landsbygden tillsammans med en företagare som precis som mina föräldrar lever tätt inpå sitt jobb varje dag. Jag tror att det är svårt att förstå hur sammanvävt jobb och fritid blir för en landsbygdsföregare ifall man inte själv lever tillsammans med någon inom branschen. För en landsbygdsföretagare finns jobbet alltid i bakhuvudet, och 8-16-dagar existerar inte. Men trots att jag som barn var avundsjuk på alla vänner som kunde åka på resor och långväga äventyr när deras föräldrar hade semester, medan min familj aldrig kunde åka bort mer än en dagsresa eftersom djuren skulle skötas och varje årstid hade sina arbetsuppgifter, så är jag glad för att mina egna barn kan få en liknande uppväxt som jag hade.

 

Även om det innebär ett stort ansvar att vara egenföretagare på landsbygden ger det också en frihet i att själv kunna bestämma över hur jobbdagarna ska se ut. Och framför allt ger det en stor glädje att leva och jobba i samverkan med djuren och naturen. Jag tror att det gör att man får en unik förståelse för livets gång och jorden vi lever på.