Håller sååå med dig! Ska göra den här medelmåttan till mitt livsmål, om inte att leva ännu enklare. Känner mig mycket mera tillfreds med den tanken än med att sikta på toppkarriärer och åka runtom hela världen. <3
Jag håller verkligen med det där med högstatusjobb, jag är nöjd bara jag har ett jobb jag själv trivs med och en lön som går att leva på 😊
Vilket toppeninlägg Maria! :) Jag känner precis som du, jag är så nöjd med livet i sin helhet just nu.
Sååå sant!!!
Blir så trött på att man ska ha sån lust att backpacka i ett år, tjäna massor med pengar och vara otroligt smart och framgångsrik.
Jättebra om man tycker om alla de sakerna, blir nog inspirerad av dem, men alla är olika och alla har inte samma mål här i livet.
Jag har kommit fram till att meningen med mitt liv är helt enkelt att 1. Skaffa egen familj 2. Ha ett jobb som jag gillar (behöver inte vara ett jobb med högsta möjliga lönen) 3. Och att utvecklas resten av livet (i MIN takt och sånt som JAG vill utvecklas inom).
Superbra inlägg!
Alltså jaa! Vilket bra inlägg!
Åh jag håller så med dig! Nog för att jag själv är en högpresterande person som vill nå nya höjder och mål hela tiden, MEN det viktigaste är fortfarande för mig att oavsett mål, så måste jag vara nöjd med den tillvaron jag har JUST NU! För mig skulle aldrig tanken "sen när jag har nått dit kommer jag att vara lycklig" ploppa upp i mitt huvud, nej nej! Nöjd och lycklig måste jag vara i nuet och hela resan fram till mina mål!
Och jag tycker det är så synd att det idag "inte är okej" att säga att man är nöjd! Jag kan märka när jag pratar med andra om mina mål att de kan säga något i stil med jo nog bord man väl sträva efter något bättre, NEJ! Är du nöjd så varför ska du då sträva efter något "bättre"?
Sen måste jag säga att jag tycker den här meningen är lite fel "utan det jag menar är att det inte är något fel med att vara nöjd fastän allt inte är perfekt." För är man nöjd så är ju allt perfekt? Eller?
Åtminstone jag känner att allt är perfekt för allt är just nu så som jag vill ha det! Visst har jag mål till ett annat sorts perfekt, men mitt nuläge är också perfekt! Om du förstår hur jag menar, haha.
Och för mig är VERKLIGEN inte ett riktigt typiskt lyxliv a la nån fancy tv-serie ett perfekt liv, nej nej! Så där skulle det ju för mig vara konstigt att sträva efter det för det är inte perfekt i min värld.
Haha oj vad långdraget det här blev nu men bra inlägg iaf! :D
Väldigt bra och tänkvärt inlägg! Brukar ofta fundera det samma :)
Ett jättebra och tänkvärt inlägg! Detta är likadana tankar som jag ibland går omkring och tänker på och du skriver verkligen ner det som kunde vara mina ord! Jag är också så nöjd med att bo på ett litet ställe i Österbotten, ha ett jobb jag trivs jättebra med men inget högavlönat jobb och inte har jag studerat så väldigt länge heller. Gillar faktiskt över huvudtaget inte att resa, trivs bäst hemma och det om något upplevs ofta som något negativt i andras ögon. Känns som att man ofta har en press på sig att man som ung kvinna borde göra så mycket, man borde flytta bort från Österbotten och ”se mer”, byta jobb till något mera utmanande och försöka få ett mera högavlönat jobb, studera mer, res mer och upptäck nya platser osv osv. Jag försöker nöja mig med det jag har och jag är glad över mitt liv. Men vissa gånger påverkas man av det yttre och känner sig misslyckad.
Vilket tänkvärt inlägg! Jag tycker absolut inte det är fult att säga man är nöjd. Framför allt är det en väldigt ovanlig och fin egenskap finländare har. Att nöja sig med det kan har och att se det fina i små sakerna i livet :)
Jag har själv funderat på det här hur man ska mäta när man är "nöjd". Jag menar, jag är nöjd men inte mätt på utmaningar eller så att jag vill stanna på samma ställe i livet f.o.m nu. Om man tillåter sig själv att vara nöjd, slutar liksom personliga utvecklingen då?
Tack för ett tänkvärt inlägg!
Håller med dig. Men jag tror inte "utveckla dig själv" ska vara med på den listan. För man utvecklas ju alltid. Du utvecklas som person nu när du blir mamma, t ex. Du utvecklas som mamma allt eftersom barnet växer. Du utvecklas som människa av allt du läser/ser/gör. Man slutar ju inte utvecklas bara för att man blir vuxen. Det går bara långsammare.
Jag älskar att utvecklas. Men inte för att "bli nått". jag utvecklas för att det är roligt att lära nya saker och träffa nya människor. Man behöver inte tänka att "utveckla sig" är att läsa nya kurser eller så. Det enkla i livet är också utveckling. Jag tror att om man kan vara glad och nöjd med det lilla blir man lycklig i det stora. Om man hela tiden lever efter mål, mår man mindre bra i nuet och stannar aldrig upp och njuter av vad man har.