2018-03-20 | 10:21:00

En flygplatseskapad utan dess like

Det finns flygplatser, och så finns det flygplatser. De senaste åren har jag rest en del, så jag har hunnit uppleva ett antal olika flygplatser och tolkningar av säkerhetskontroller på flygplatser under mina resor. Oftast går det snabbt och smidigt att ta sig genom kontrollerna, men ibland hamnar man på flygplatser där saker och ting är lite mer... omständliga. Men inget jag tidigare varit med om kan ändå mäta sig med flygplatsen i Marsa Alam i Egypten.  🙈 
  
 
I onsdags var det dags för Ida-Marie och mig att checka ut från vårt hotell Three Corners Fayrouz Plaza Beach Resort i Marsa Alam och styra kosan hemåt igen. Vi reste med det svenska resebolaget TUI, så vi sällade oss till TUI-gänget och åkte buss till flygplatsen. Vi tyckte att det var lite lustigt att vi åkte iväg två och en halv timme före det var boarding, när flygplatsen ändå bara låg en kvart från hotellet och var ungefär i storlek med Vasa flygplats (det vill säga inte alls stor). 
 
På vägen till flygplatsen körde vår buss förbi någon typ av gränskontroll där en egyptisk polis stod utrustad med AK-47:a och vi uppmanades att sätta undan våra kameror, så med det i åtanke borde vi ju kunnat ana att även flygplatskontrollerna skulle ha lite annan kaliber än i Europa. 
 
 
 
 
Ingen smidighet
När vi kom fram till flygplatsen insåg vi snabbt varför vi behövde vara så tidigt på plats... Till att börja med möttes vi av världens längsta kö in till själva flygplatsen. Där blev vi genast erbjudna att få gå före kön om vi betalade 15€ till ett gäng kvinnor som verkade jobba på flygplatsen. Varför någon skulle betala sig in till flygplatsen är ett mysterium, för inte kommer man ju snabbare på planet för det. Men alltid finns det väl någon kö-hatare som är redo att betala.
 
Nåväl, när kön blev lite kortare såg vi att vi köade till en passkontroll. Två män kontrollerade allas pass och biljetter före man fick komma in på flygplatsen, och det som troligen gjorde att allting tog lite längre tid var att de förväntade sig att alla skulle ha papperskopior på sina biljetter att visa upp. Ida-Marie och jag hade som tur printat ut våra biljetter, men de stackare som olyckligt nog inte gjort det möttes inte av glada miner. Det fanns förstås ingen fungerade wifi på flygplatsen, så när de som inte hade printat sina biljetter kämpat på med sina smartphones utan resultat tillräckligt länge gav vakterna upp och viftade in dem ändå. Därefter skulle männen köa för sig och kvinnorna för sig. Vi skulle genom metalldetektorer, men alla blev visiterade oavsett om detektorerna pep eller inte. Väskorna skickades på rullband. 
 
Väl inne på flygplatsen var det dags att köa till check-in. Ida-Marie och jag reste bara med handbagage, så det gick relativt snabbt att checka in och sedan fylla i en lapp om varför vi vistats i Egypten. Sedan direkt vidare till nästa kö. Vakterna stressade ständigt på allihop som om det var en skock får och inte semesterresenärer som skulle åka hem igen. Vid nästa stopp skulle vi igen dela upp oss i en kvinnokö och en manskö, och så var det samma procedur med metalldetektorerna och visiteringen igen. Den här gången skulle vi även ta av oss skorna (de stackare som hade sandaler på sig fick gå barfota) och sätta upp handbagaget på rullbandet för kontroll. 
 
 
Strikta regler
Genom alla kontroller från Finland till Sverige och från Sverige till Egypten hade vi inte haft det minsta problem med våra packningar, men här var det plötsligt mycket strikta regler kring vad som får tas med i handbagaget och inte. Sådant som enligt flygplatsernas hemsidor borde vara okej att ta med i handbagaget var plötsligt inte det längre. En mycket sur gubbe beordrade oss att öppna våra väskor. Vi såg troligen ut som två frågetecken när vi lydigt öppnade väskorna och han sökte igenom dem. Bland annat nagelsaxarna åkte raka vägen ner i hans soptunna, och likaså den lilla hårsprayflaskan jag hade med mig i min enliterspåse. (Det var säkert någon glad egyptier som fick köpa min Fiskars-nagelsax och Osis-hårspray i resestorlek billigt nästa dag. 🙃)
 
 
    
  
Fräck personal
När de rensat våra väskor på sådant som vi tydligen inte fick ha med oss blev vi schasade vidare till nästa station. Det var kanske det mest mystiska momentet i vår flygplatseskapad... Vid ett litet bord stod en man med en anteckningsbok där vi ombads att anteckna våra passnummer och namn. Det här var något som bara vissa resenärer var tvungna att göra, och när vi frågade varför vi skulle skriva de här uppgifterna fick vi inget svar. Förmodligen var det ju för att de konfiskerat saker av oss, men när vi frågade om det var därför möttes vi bara av en arg blick. 
 
Personen som var ansvarig för anteckningsboken ville igen kolla igenom väskorna, vilket vi tyckte att var mycket mystiskt eftersom vi redan gått igenom två skanningar och alldeles nyss haft en ordentlig rensning i väskorna. När vi protesterade mot att igen öppna väskorna hände det mest dråpliga i hela farsen. "Facebook? Facebook?" frågade mannen vid anteckningsboken med en uppmanande ton mot Ida-Marie. "Facebook?" upprepade han när vi inte svarade. Vi antog att han kanske inte behärskade engelska särskilt bra och menade dator, så vi svarade att ja, vi har en dator i väskan. Han verkade helt oförstående till vårt svar om datorn och fortsatte mässa sitt "Facebook? Facebook?" och tillade sedan ett "Phonenumber?". Då förstod vi. Den här otrevlige mannen som var anställd på flygplatsen ville inte veta om vi hade en dator med i handbagaget. Han försökte flörta. Då tog vi våra saker och gick iväg och han protesterade inte det minsta. 
 
Väl inne på terminalen, som inte var större än Vasa flygplats som sagt, begav vi oss för att köpa kaffe och flygplansproviant. När jag beställde min cappuccino stirrade kassakillen på mig och utbrast sedan "Wow, you're so beautiful! Do you want your coffee white, like you are?". Stackaren fick en mördande blick till svar. Mitt tålamod var sedan länge slut med underliga säkerhetskontroller och flörtiga egyptier. (Och att som nordbo bli kallad vit efter att man spenderat en vecka i solen är inte så smickrande som kassakillen troligen trodde.)
 
Inne i den lilla taxfree-butiken dit vi sedan gick för att köpa snacks kunde vi inte annat än skratta åt eländet. Kön ringlade sig tvärs genom hela butiken. Det var bara en av kassorna som var öppen, och mannen som jobbade i kassan ägnade sig mer åt att skratta och ropa med en kollega på andra sidan butiken än att betjäna kunderna. Plötsligt märkte vi att två och en halv timme hade passerat och vårt plan började boarda innan vi ens hunnit betala för vår choklad. Och i den stunden insåg vi varför man behöver åka i mycket god tid till Marsa Alams flygplats. 
 
 
Ifall någon på Marsa Alams flygplats vill ha tips på förbättring har jag två råd:
1. Modernisera säkerhetskontrollerna.
2. Tvinga personalen att gå en kurs i kundbetjäning.  
 🙂
 
Vilken är era värsta/knäppaste flygplatsupplevelser? 

Finheter
Sara

Fast på nåt sätt blir jag ändå ”glad” att läsa att det tydligen gått framåt med säkerhetskontrollerna i Egypten. Trots att det ju låter jobbigt för er, så verkade dom ju ändå ganska noga med saker och ting? :) år 2010 när jag var i Egypten gick jag igenom ungefär den slappaste kontrollen NÅGONSIN, man fick ha med sig allt, ingen brydde sig om 1,5 liters dricksflaskor etc. och på nåt sätt kändes det obehagligt att veta att ungefär vem som helst hade kunnat få igenom vad som helst genom kontrollen (okej jag överdriver säkert nu, men det kännedes alldeles för slappt då!).

Svar: Oj! Om man jämför med så slappa kontroller är det ju ändå bra att de är noggranna nu. Men det kändes så ineffektivt på något vis.
När vi landade i Sverige hade vi prick en halvtimme på oss innan boardingen för vårt vårt flyg till Vasa började. Med flygplatsupplevelsen från Egypten i färskt minne var vi rätt oroliga för hur vi skulle hinna. Men alla kontroller på Arlanda gick så himla snabbt och smidigt, så vi hann till och med gå via ett café och äta varsin smörgås innan boardingen öppnade. :)
TIDSTJUVEN

2018-03-20 | 11:07:53 | http://www.saraholtkamp.fi/blogg
Karolina

Oj alltså vad jag skrattade åt det här. Skönt att ni slapp hem till slut! Som Sara här ovanför kommenterade är det ju förstås bra att de kontrollerar noggrant, men det kanske kunde bli liiite mera smidigt än sådär...

Själv har jag aldrig varit med om något liknande, det har alltid varit smidigt på de flygfält jag varit på, men sen har jag aldrig rest utanför Europa heller. Förutom en gång till Turkiet, då vi behövde gå igenom några passkontroller, men även det var väldigt smidigt. Det jobbigaste var kanske i Frankrike, när de snäste surt åt en om man inte talade franska haha!

Svar: Ja nu i efterhand kan man inte annat än skratta åt bedrövligheterna, men då i stunden var vi rätt så uppgivna på hela systemet, haha. :D Skönt att du har sluppit jobbiga flygplatsupplevelser hittills! Jag tyckte också att passkontrollerna i Turkiet gick smidigt.
TIDSTJUVEN

2018-03-20 | 11:56:27 | http://karolinaskaos.com
ellenlundis

Åh.. morr! Jag lider med er. :c Jag skulle få panik om detta hände mej. Jag är inte stresstålig

Svar: I sådana här situationer får man försöka andas djupt ett par gånger och acceptera att det inte går snabbare om man stressar upp sig.
TIDSTJUVEN

2018-03-20 | 13:05:27 | http://finlandsgullet.wordpress.com/
ReiseLinda

Tror mitt tålamod hade varit rätt slitet efter det där. Som tur är har jag aldrig varit med om något liknande. Min värsta flygplatsupplevelse var när jag fastnade i snöstorm i Frankfurt och det tog 36 timmer innan jag kom i väg. Men det var mest jobbigt med allt folk och att man aldrig fick något besked om när det skulle gå något plan.

Svar: Usch, det låter jobbigt. Ovisshet och brist på information är alltid det jobbigaste. Jag kan knappt föreställa mig hur irriterad man skulle bli om man var tvungen att vänta i 36 timmar på sitt flyg... Skönt att du kom dig iväg till slut!
TIDSTJUVEN

2018-03-20 | 21:47:40 | http://www.reiselinda.se
Viktoria

Blev ju nästan stressad bara av att läsa det där herregud.

Svar: Haha, jag blev också lite stressad när jag var tvungen att återuppleva minnena :'D
TIDSTJUVEN

2018-03-21 | 01:31:10
Kommentera:
Kom ihåg mig?