2018-07-22 | 22:43:00

Hälsningar från trattkatten

 
Sputnik tackar för alla krya-hälsningar! 
 
Igår fick trattkatten och jag besök av Markus Bergfors från Yle. Det resulterade i en artikel på Svenska Yle, Katten Sputnik sargades av robotgräsklippare – ovanligt att det händer säger veterinär, och en radiointervju. Vill ni lyssna på radiointervjun ska ni ratta in Yle Vega imorgon någon gång mellan 8 och 12. (Förbered er på lagom mycket rådd och en salig blandning av dialekt och normsvenska.) Jag måste erkänna att jag tvekade ett tag på att ställa upp, för jag vet av erfarenhet att den här typen av uppmärksamhet inte bara genererar i trevligt bemötande utan också lockar till sig många anonyma och halvtaskiga kommentarer. Men det känns ändå bra att den här olyckan i all sin otrevlighet kan föra något gott med sig också; att göra andra mer uppmärksamma och aktsamma. 
 
Sputnik själv är på bättringsvägen och har till och med vant sig vid att ha tratten på huvudet. När vi är hemma och kan ha koll på honom låter vi honom vara utan tratten, men det brukar varje gång resultera i att han till sist försöker bita i stygnen så det känns säkrast att låta tratten vara på så länge som möjligt. Det största problemet just nu är att han varje dag vägrar in i det sista att göra sina behov inomhus på lådan eftersom han hoppas på att vi ska släppa ut honom om han bara håller sig tillräckligt länge. Den första dagen efter olyckan var vi rädda att han skulle få någon njursjukdom på kuppen, men till sist kunde han inte hålla sig längre utan gick på lådan. Stackaren är ju inte van vid att behöva vara inomhus hela dagarna, och man ser att han inte mår särskilt bra av det. 
 
I fredags var vi på återbesök till veterinären och fick utlåtande om att allting såg bra ut. Vi behöver inte ha något bandage på såret, utan det är bäst att bara låta det vara luftigt och torrt. Det är ju rötmånad nu, och överlag brukar sår läka sämre då. Som tur har vi det svalt och skönt inomhus, och de andra katterna gör gärna Sputnik sällskap när han vilar på uterumssoffan. Om en vecka ska vi tillbaka till veterinären för att plocka bort stygnen, så förhoppningsvis går allting bra tills dess. 
 
Robotgräsklipparen Bertil surrar ute på gräsmattan igen, och jag ger den en elak blick varje gång jag får syn på den. Vi hade den avstängd i tre dagar efter olyckan, och jag fick en kommentar om att man inte kan vara arg på ett "dött föremål" för i slutändan är det ju vi själva som har ansvar över att katterna är säkra. Men att vara arg på det föremål som ens katt skadat sig på, det tycker jag ändå att är en helt normal reaktion. Jag tror att alla som någonsin stött på en katt förstår att man inte kan gå runt och vakta den 24/7. Katter är självständiga djur. Och såklart vet jag rent logiskt att det inte är gräsklipparens fel att det gick som det gick (tro mig, både sambon och jag känner oss tillräckligt skyldiga som det är), men att säga att någon annans känsloreaktioner är fel är inte okej. Vi bryr oss väldigt mycket om våra djur, och det tror jag att alla som känner oss kan intyga. 
 

Finheter
Kommentera:
Kom ihåg mig?