2018-12-19 | 12:27:00

En guldkantad begravning

 
Hej vänner och läsare! Det har visst rått en veckas bloggtystnad här och jag kan ju börja med att berätta att Gäddan fortsättningsvis hickar vidare på insidan av magen, så på bebisfronten intet nytt. Den senaste veckan har däremot varit lite extra intensiv och för att kunna behålla någon sorts balans i det hela har jag inte ens öppnat datorn. 
 
I fredags hade vi begravning för farmor. Det var en tung men fin vinterdag. Jag vaknade med migränkänningar redan från morgonen och var lite orolig över hur det alls skulle gå – jag som lovat att hålla tal på minnesstunden och allt. Som tur klingade migränen av i takt med orgeltonerna, och dagen blev alltigenom fin. Många tårar fälldes, men det var tårar av både sorg och tacksamhet. Det var så mycket som bara föll på plats även den här dagen att man kunde tro att farmor har rätt kontakter där i sin himmel. 
 
 
Tårarna bränner fortfarande bakom ögonlocken varje gång jag tänker på att farmor inte hann träffa sitt fjärde barnbarnsbarn. Att Gäddan inte fick se sin gammelfarmor. Men minnena består, och det är vår uppgift att berätta för följande generationer om de som gått här på jorden före oss och format oss till dem vi är idag. Farfar som hade kepsen på sné när han körde med sin lilla traktor och inspekterade åkrarna och farmor som bakade bullalängder till jul och alltid bjöd på kylskåpskall Fazers blå när man kikade förbi är två av de personligheter som jag får äran att berätta om. 
 
 
Även om begravningar alltid är väldigt sorgliga kan de även vara fyllda av ljus, hopp och gemenskap. Speciellt när det är en människa som fått leva ett långt och verksamt liv som man tar avsked av. 
 
 
En blomsterhyllning i ett fruset vinterlandskap... 
 
 
...en frusen ros i ett blomsterhav. Det finns en guldkant runt varje moln. ❤

Finheter
Daniela Björkman-Brunell

Så otroligt vackert skrivet! Jag förlorade min moffa för en månad sen. Sorgen äter på mej varje dag men det gäller att minnas allt det fina. 3 månader innan han gick bort gifte jag mej med min älskade Filip och jag är så otroligt glad över att han kunde vara med under vigseln och dela glädjen med oss. Han talade om vigseln länge efter å han va så glad över att han fick vara med på den. Jag var hans äldsta barnbarn och även kallad moffas flicka, han kommer för alltid att fattas mej men jag kommer alltid att bära honom med mej. All styrka till dej❤ Din fammo finns med dej genom hela livet❤

Svar: Tack för kommentaren Daniela, den var tröstgivande. <3 Så fint att din morfar fick vara med på din vigsel och dela den stora dagen med dig/er. Jag kan verkligen tro att det blev ett minne för livet, på fler än ett sätt. Stor kram <3
TIDSTJUVEN

2018-12-19 | 16:51:08
Marre


Svar: <3
TIDSTJUVEN

2018-12-20 | 10:07:08 | http://arinya.blogg.se/
Kommentera:
Kom ihåg mig?