366 dagar livskris och tacksamhet

 

Inledningsvis måste jag säga att 2016 var ett underligt år. Ett år som inte kvalar in på min lista över favoritår genom tiderna. Jag livskrisade något enormt och kände mig överlag så hiskeligt förvirrad, trött och nere att jag ibland blev lite rädd för mig själv. Stundtals kändes det som att jag släpade mig fram som en zombie hela 2016, från januari till december, och hade jag fått ändra på vissa beslut jag tog under 2016 hade jag gjort det. Men om man bortser från det negativa så hade året många guldkanter också, och nu i efterhand inser jag att jag hunnit med väldigt mycket på 366 dagar även om det inte kändes så just då. Jag har lärt mig så mycket om både mig själv och andra, och tack vare det gångna året börjar jag 2017 som en starkare människa. 

 

På våren hade jag stora planer. Jag gick hårt ut och presenterade forskningsplanen för min magisteravhandling i januari, började leta reda på teori och skriva vetenskap. Planen var att bli klar någon gång innan maj. Sedan var det svårare än jag trodde att få tag på respondenter och att dessutom lyckas boka in träffar med dem, så allting drog ut på tiden och mitt intresse falnade. Jag gick mina sista universitetskurser och hade den avslutande fältpraktiken (som var otroligt rolig) under våren, men gradun hängde konstant som ett mörkt moln ovanför huvudet. Jag livskrisade lite mer än vanligt och sökte till ett biämne som jag inte blev antagen till. 2016 var nederlagens år.

 

På sommaren hade jag två olika jobb. Jag jobbade som handledare för ensamkommande flyktingungdomar för tredje året i rad och hade dessutom ett extrajobb som sommarskollärare för invandrarelever. Veckorna på sommarskolan fick mig att bli ännu mer säker på att det är just något sådant jag vill jobba med i framtiden. Någon gång i mitt liv vill jag helt klart jobba på riktigt med förberedande undervisning eller i en invandrarklass.

 

Under hösten hoppade jag in lite här och där. Jag fick dessutom en overkligt rolig anställning som timlärare i bildmedia på högstadiet två timmar i veckan hela läsåret. Att få kombinera en hobby med ett jobb är kalaskul!

 

I slutet av året sökte jag jobb inför 2017, gick på arbetsintervjuer och konstaterade att chanserna att få lärarjobb i Österbotten med en halvfärdig gradu är lika stora som att man plötsligt ska kunna gå på vattnet. Strax innan jul blev jag däremot erbjuden ett halvårs vikariat som handledare. Det tackade jag givetvis ja till. Att få avsluta 2016 med vetskapen om att jag har heltidsjobb (plus ett deltidsjobb) i åtminstone ett halvår framåt var fint, och sedan i måndags spenderar jag alltså dagarna på en arbetsplats där jag verkligen trivs.

 

Bland de positiva händelserna under det gångna året finns också en materiell sak. Jag investerade i en fullformatskamera i februari och påbörjade en helt ny utveckling inom fotograferingen. I samma veva som jag köpte den nya kameran fick jag flera fotojobb från både privatpersoner och företag, och under året frilansfotograferade jag dessutom för Vasabladet, Kommunbladet och Svensk Ungdoms medlemstidning Liber. Jag hade också en hel drös med spännande privata fotouppdrag runtom i nejden - bland annat studentfotograferingar, konfirmandfotograferingar och en riktigt rolig boudoir-fotografering på en möhippa.

 

I övrigt fotograferade jag fler naturbilder än någonsin tidigare och kärade ner mig totalt i den österbottniska naturen, naturfenomen och årstidernas växlingar. Jag har verkligen njutit av att få stå där ute i naturen, helt ensam med min kamera, och bara ta in alla intryck.

 

Bloggen och läsarantalet växte stadigt under året, och det är jag så tacksam för. Jag skrev inlägg om både högt och lågt och hade flera spännande bloggsamarbeten med olika företag. Det finaste beviset på att den tid jag lagt ner på bloggen inte varit förgäves var när ByaNytt tog kontakt för att de ville skiva ett reportage och mig och bloggen. Jag höll på att smälla av när jag dessutom hamnade på framsidan för tidningen.

 

Ida-Marie och jag körde vidare med vårt företag Finemang under året och ordnade en finlandssvensk blogg- och nöjesgala, Galan 2016, för andra året i rad i Vasa stadshus. Det var ett evenemang som krävde hiskeligt mycket tid och förberedelser, och till på köpet livestreamades alltihop och förväntningarna var höga. Som tur hade vi världens bästa team med praktikanter som hjälpte oss under galaveckan och så här i efterhand kan vi inte vara annat än stolta och lättade över att vi lyckades ro iland projektet ett år till.

 

Under året hade jag dessutom äran att få föreläsa om bloggar och sociala medier ett par gånger.

 

De största förändringarna under året skedde helt klart i privatlivet. Mitt allra finaste minne från 2016 är utan tvekan då mannen i mitt liv gick ner på knä och frågade om jag vill gifta mig med honom. Den dagen, och de känslorna jag kände, då vi förlovade oss kommer jag aldrig att glömma. Vår förlovningsfest är likaså en av de finaste och mest minnesvärda festerna i mitt liv. Det är verkligen magiskt att få fira kärleken tillsammans med familj, släkt och vänner. <3

 

Vår familj utökades dessutom med två stycken fyrbenta familjemedlemmar under året 2016. I januari flyttade knaskatten Sputnik in hos oss och i slutet av november flyttade hans lika busiga lillasyster Laika in. Sputnik och Laika är två katter med fantastiska personligheter och egenheter. Vi skulle inte byta bort dem för något i världen och det känns som att de alltid har bott hos oss.

 

På det personliga planet innehöll 2016 tyvärr också allt för mycket sorg. Det var ett tungt år. Två nära släktingar gick bort med bara ett par månaders mellanrum och oändligt med tårar har fällts under 2016. Jag hoppas att 2017 blir ett mindre sorgefyllt år.

2017 blir ett spännande år, fyllt av förändringar på alla plan...