En värld av stjärnor
Den här veckan har jag tre lediga dagar på raken, och är för tillfället inne på dag två av tre. Idag har jag hängt hemma i byn. För ett par timmar sedan satt jag och filade på ett inlägg om filmen jag fick se bio igår (kika in imorgon för att läsa min recension av Tom of Finland!) när mamma hojtade att det var en fin solnedgång utanför fönstret.
Vi hoppade i bilen och körde ner till Komossas simstrand för att försöka hinna fånga solnedgången på bild. Det är mycket praktiskt att ha en mamma som är lika galen i spontana små fotoutfärder som en själv. ♥
Två timmar senare när jag begav mig hemåt slogs jag av hur stjärnklart det var och fick för mig att svänga in till simstranden en gång till. Där gick jag ut på isen, ställde upp kameran på stativet och fångade ett litet stjärnfall på bild.
På två timmar hade det frusna träsket höljts under ett mäktigt stjärnskynke. Det var kolsvart, men över hela himlen syntes lysande små prickar.
Isen visslade och mullrade dovt i mörkret ikväll. Det lät nästan som ett uråldrigt väsen som morrande gjorde sig påmint någonstans djupt där under isen.
När man står där i kolmörkret och blickar upp mot stjärnhimlen kan man inte låta bli att känna sig så liten.
...man kan inte låta bli att fundera vad som finns där bortom stjärnorna, i den oändligt stora rymden. Så spännande det vore, att få veta.
