I KNOW THE FEELING!! Har också en livskris på gång, orsakad av den kommande examen. Jag satte in lärarvikariatsnsökningar härom dagen och muttrade över de facto att jag i princip inte kan söka lärarjobb denna vår då jag inte officiellt är behörig än. Så hösten känns lite skrämmande för mig också... vi får livskrisa tillsammans!
Usch och fy för vaglar. Min mellanmoster berättade för länge sen om hur hennes systers (min äldsta mosters) svärmor Lisa hade trollat bort hennes vagel och dessutom tydligen lyckats trolla bort vaglarna för all framtid från hennes ögon. Tyvärr minns jag inte riktigt hur det gick till, men det var något verkligen märkligt med kokt ägg och en guldring och... nu kan det hända att fantasin skenar iväg med mig, men frågan är om man inte dessutom skulle gräva ner en bit ullgarn nånstans också. Lisas mormor hade varit "trollkunnig" och lärt Lisa hur man gör....
Livskriser, ja. De är jobbiga, men nödvändiga. Det brukar lösa sig på något sätt <3 Jag tror att man hittar facit där man minst anar det, om man håller alla sinnen öppna. Angstkaffe kan vara en bra början, kram!
Här är en till som helt känner igen sig! Samtidigt som det ska bli sååå skönt att bli klar med gradun och få examen så känns det väääääldigt skrämmande. Jag har absolut ingen aning om vad jag ska göra till hösten. Är i exakt samma sits som dig och Hanna med att inte ha behörighet ännu vilket minimerar jobbmöjligheterna inom området. Min taktik just nu är att försöka att inte tänka på hösten, bara för att jag får sån kris av att tänka på det... hur smart den taktiken är får man ju fråga sig... men förhoppningsvis löser det sig på nå sätt för oss :)
Ja är SÅ med på angstkaffe på ÅA! Vi kan ju höras per medd på facebook ;)
hej från en som hade megalivskris för ungefär tre månader sen! Kan inte säga annat än det löser sig, på något sätt. För mig löste det sig hundra gånger bättre än jag ens vågat hoppats, hoppas samma händer dig :)
Facit får du först då livet räknat ut sig själv utan att du själv lagt märke till det, till en början. Men plötsligt inser du att var precis så här allt skulle gå och att det var meningar att du skulle vara lite "lost" först innan pusselbitarna fallit på plats av sig själv.
Så gick det för mig :)
Krya på dig! Det där med livskris känner jag lite igen mig i. Får själv ibland en stark känsla av att behöva göra en "eat-pray-love"-resa, haha :'D Fast kanske jag nöjer mig med att volontärarbeta i något spännande land, eventuellt ;) Om jag inte hittar något fast arbete utomlands som verkar tillräckligt intressant småningom.
Ställer upp som bollplank om du vill sväng in ti vörå på en kafgekopp nan dag. Du e en så driven å passionerad mänsko så ja har verkligen int minsta tvivel på att höstenordnar se nästan av se själv!
I feel you, har haft samma livskris när jag höll på att bli färdig... Men som många andra här också har skrivit så kommer nog facit sen när man liksom minst anar det. Man förstår senare hur det var meningen att det skulle gå. Men ja, frusterande för stunden! Men jag tror att man kan lära sig att förstå att saker och ting ofta har en mening.